Kategoriarkiv: Arbetslivet

Inlagt 13 mars 2018

Det var en olovlig stridsåtgärd som bröt ut på sopföretaget RenoNorden den 5 juli 2017, enligt Arbetsdomstolens dom som kom den 7 mars. Domstolen anser alltså att sopgubbarna gick ut i  vild strejk. Domstolen säger också att sopgubbarnas sjukskrivningar var en del av stridsåtgärden, men inte deras uppsägningar.

/En sammanfattning av vad det var som hände i somras, finns sist i inlägget./

Hur AD kryssade sig fram till detta beslut, hur de resonerar sig förbi uppenbara lögner från Renos sida, och hur Transports agerande spelade in, ska jag ev. återkomma till i ett senare inlägg. I det här inlägget ska jag skriva om konsekvensen, nämligen skadeståndet. Det är till RenoNorden som sopgubbarna ska betala skadestånd – trots att de blivit behandlade av företaget på ett sätt som gjorde att de flesta inte ville jobba kvar.

5000 kr eller 0?

Reno hade yrkat (begärt) att alla de instämda arbetarna ska betala 5000 kr var i skadestånd. Arbetarsidan hade yrkat att om AD menar att det förekommit en olovlig strejk, så ska skadeståndet jämkas, helst till 0 kr, på grund av omständigheterna.

Nivån: 1992 beslutades av riksdagen att normalskadeståndet för olovlig strejk ska vara 2000 kr. Det kan höjas eller sänkas beroende på försvårande eller förmildrande omständigheter, samt att summan kan påverkas av ändrat penningvärde. Sedan 1992 har (till nu) endast 1 dom mot strejkande avkunnats i AD. Det var domen 1996:22, om någon är nyfiken. (Se not).

AD skriver i domen mot sopgubbarna att ett normalskadestånd i dagens penningvärde bör vara 3000 kr. AD skriver vidare att den aktuella stridsåtgärden innehåller både försvårande och förmildrande omständigheter.

AD om försvårande omständigheter

”Det har varit fråga om en strejk som pågått med full kraft någon vecka och sedan ebbat ut. En majoritet av arbetstagarna har bara deltagit ett par dagar upp till någon vecka. Orsaken till detta har dock för nästan samtliga arbetstagare varit att de haft sedan tidigare beviljad semester och lämnat in läkarintyg för övriga dagar. Strejken har således pågått längre än någon till några dagar efter överläggningen enligt 43 § medbestämmandelagen. Den upphörde inte efter Arbetsdomstolens beslut, låt vara att få arbetstagare deltog efter beslutet.”

Kommentar: Här tycker jag att AD slirar i resonemanget. De flesta av arbetarna är dömda för att ha fortsatt strejka efter ADs beslut den 14 juli – trots att ”få arbetstagare deltog efter beslutet”.

AD fortsätter: ”Stridsåtgärden har riktat sig mot en verksamhet som är känslig för störningar och som fyller en viktig samhällsfunktion. Många av Stockholms invånare drabbades genom utebliven sophämtning. Utan att närmare ta ställning till den beräkning av RenoNordens skada som presenterats i målet, framstår det som uppenbart att stridsåtgärden medfört avsevärda kostnader för RenoNorden.”

Kommentar: I ett samhällsperspektiv kan jag tycka att det är olämpligt att i onödan provocera ett arbetarkollektiv som är de som med sina egna ryggar, händer och hjärnor sköter en verksamhet som är känslig för störningar och fyller en viktig samhällsfunktion. Det är inte RenoNorden som företag eller Stockholms Stad som beställare, som fyller samhällsfunktionen. Det gör arbetarna. I och med konflikten försvann de flesta vana och yrkeskunniga sopgubbarna. Även de flesta sopgubbar som jobbade åt ett annat sopföretag, LLAB, i områden som 1 oktober 2017 övergick till Reno Norden, har valt att inte arbeta för Reno. Det har lett till dyr och ineffektiv sophämtning i Stockholms Stad. Men det är inte en arbetsdomstol satt att ta ställning till.

AD om förmildrande omständigheter

”Vid bedömningen av skadeståndets storlek finns det skäl att i någon mån beakta vad som förekommit före och i samband med arbetsnedläggelsen samt överläggningarna. Som tidigare redogjorts för ger utredningen stöd för att bolaget medvetet dröjt med att lämna detaljerad information till arbetstagarna om när och hur inventeringen skulle genomföras, vilket överraskade arbetstagarna på måndagen den 3 juli.

Utredningen visar vidare att en utlösande faktor till strejken var att arbetstagarna ansåg att RenoNordens krav på att de skulle medverka i nyckelinventeringen var avtalsstridigt och att det vid överläggningen inte klargjordes för arbetstagarna hur den frågan skulle bedömas.

Utredningen visar också att företrädare för arbetsgivarsidan vid överläggningen den 6 juli uttryckt sig på ett sätt som gett arbetstagarna intrycket att RenoNorden bestämt sig för att avskeda de strejkande arbetstagarna och att bolaget inte heller agerade tillräckligt tydligt för att undanröja missförståndet när de insåg att många av arbetstagarna trodde de var eller skulle bli uppsagda eller avskedade.

En annan källa till missnöje var att RenoNorden anvisade arbetstagare som sjukanmält sig att begära läkarintyg hos företagshälsovården, vilken dock vägrade att ta emot arbetstagarna för att ta ställning till om läkarintyg skulle utfärdas.

Enligt domstolens mening framstår det som att många arbetstagares deltagande i strejken efter överläggningen den 5 och 6 juli samt efterföljande uppsägningar delvis varit uttryck för missnöje med arbetsgivarens agerande i den uppstådda konfliktsituationen.

Det sagda visar att arbetsgivarsidans agerande i viss mån bidragit till att skärpa motsättningarna på arbetsplatsen.”

Kommentar: AD håller i ord med om det mesta som sopgubbarna anser vara orsaken till hur konflikten utspelat sig, och som de framfört i sina vittnesmål. Men AD anser inte att det är tillräckligt för att fria dem eller sätta ner skadeståndet till under normalskadeståndet. ”Vid en sammantagen bedömning anser Arbetsdomstolen att stridsåtgärden varit sådan att skadeståndet bör sättas något högre än riktmärket och att det ska bestämmas till 3 500 kr för var och en av de arbetstagare som deltagit i stridsåtgärden.”

3500

3500 kr är alltså storleken på skadeståndet till RenoNorden som majoriteten av de dömda ska betala. Ränta tillkommer från då de blev stämda till att de betalar. En del av arbetarna, bl.a. sådana som gått tillbaka till Reno, får skadeståndet sänkt till 3000 kr eller 2500 kr.

AD dömde även att Transport ska betala hälften av Renos rättegångskostnader och arbetarna hälften, vilket innebär över 5000 kr per person. Transport har dock lovat stå för den delen, för sina medlemmar.

Därutöver har förstås de flesta av arbetarna förlorat inkomst under den här tiden och fram till att de lyckats hitta andra jobb.

Solidariteten betalar

Ca 180 000 kr samlades in av Förbundet Arbetarsolidaritet inför rättegången. Summan har överlämnas till sopgubbarna som själva håller i fördelningen av pengarna.

Har du missat att bidra till insamlingen men hade velat vara med, så kan du fortfarande bidra till Förbundets Arbetarsolidaritets stridsfond, Swish 123 699 29 52, Bankgiro 418-6482, så att de kan stödja andra kämpande arbetargrupper framöver.

Vad var det som hände i somras?

I  maj 2017 får sopgubbarna veta att Reno vill genomföra nyckelinventering, men inte när eller hur. Deras fackliga företrädare J.S. kontaktar ombudsman Christer Norfall, Transport avd 5, som skickar över ett protokoll från en förhandling 2016, då Transport har framfört till Reno Norden att nyckelinventering inte tillhör sopgubbarnas arbetsuppgifter enligt avtal. Vid en sådan tvist har facket tolkningsföreträde enligt MBL §34, dvs arbetarna behöver inte syssla med nyckelinventering. Om företaget vill göra något åt saken måste de gå vidare till central förhandling, men det hade Reno meddelat strax efter förhandlingen, att de inte kommer att göra. J.S. kopierar upp protokollet och delar ut det till arbetskamraterna.

Den 3 juli 2017 påbörjar RenoNorden nyckelinventering i tre trakter, utan förvarning till de berörda. J.S. kontaktar Christer Norfall, som dock inte framför till RenoNorden att de bryter mot tolkningsföreträdet.

På morgonen den 5 juli samlas sopgubbarna och diskuterar situationen. De beslutar och framför till företaget att de är redo att hämta sopor som vanligt, men att ingen ska behöva hjälpa till med nyckelinventering. Cheferna låser då in soprumsnycklar och bilnycklar. De som redan hämtat ut nycklar får lämna tillbaka dem.

5-6 juli pågår förhandling enligt MBL §43. Det är sådan förhandling som enligt MBL ska genomföras om det utbryter en olovlig konflikt. Den 6 juli framför Hans Johansson (förhandlare på arbetsgivarorganisationen BA) under förhandlingen att sopgubbarna kommer att bli avskedade, att AD är kontaktade ang detta och att det kommer papper ”i nästa vecka”. /Hör ljudfilen i Reno ljög för Arbetsdomstolen./ Många av sopgubbarna tömmer sina skåp och går hem direkt när de för höra detta. Senare på eftermiddagen skickar företaget ut sms om ”missförstånd” och ”ingen har blivit avskedad ännu”.

Från 7 juli och framåt sjukskriver sig många av sopgubbarna. Företaget kräver att de ska gå till företagshälsovården Praevia för att få förstadagsintyg, men Praevia vägrar ta emot dem.

12 juli och framåt säger de flesta sopgubbarna upp sig.

14 juli har AD ett sammanträde och tar ett interimistiskt beslut om att det som pågår är en olovlig stridsåtgärd (strejk). Transport har då inte ännu haft något möte med de berörda medlemmarna och håller i princip med AD. AD beslutar att sopgubbarna ska återgå till arbetet. De flesta står dock kvar vid sina uppsägningar och arbetar inte.

11-15 december genomförs rättegången i AD. Innan dess har det pågått ett intensivt utväxlande av yrkanden och skrivelser mellan parterna. Transport och deras jurister har då gått igenom vad som hänt tillsammans med sopgubbarna och driver att det inte var en olovlig konflikt, eftersom det fanns tolkningsföreträde angående nyckelinventeringen och att Reno hade låst in soprumsnycklar och bilnycklar när sopgubbarna vägrade delta i inventeringen.

Fler inlägg om konflikten här på bloggen och mina rapporter från rättegångsdagarna i AD finns i kategorin Arbetslivet – Sopgubbar.

Not: Bonusinfo. Domen 1996:22 gällde en strejk på min arbetsplats, brödfabriken Stockholmsbagarn, år 1995. Den dygnslånga strejken ingick som en liten men viktig del av flera månaders strid mot kraftiga nedskärningar och försämringar. Arbetarkollektivet vann den striden – nedskärningarna och försämringarna stoppades. Skadeståndet för strejken bestämdes till 1700 kr var (samt 700 kr var för arbetsgivarens rättegångskostnader) och hela summan samlades in av en solidaritetskommitte. Mer om den striden finns i berättelsen ”En strejk under 1990-talets kris” i antologin Om strejker.

Inlagt 7 mars 2018

Arbetsdomstolens dom mot sopgubbarna efter sommarens konflikt, har meddelats idag den 7 mars 2018.

Domstolen anser att de berörda arbetarna har genomfört en olovlig strejk. Men de tillmötesgår inte hela Renos krav på 5000 kr i skadestånd från var och en av de 49. Istället får 29 av arbetarna betala 3500 kr, 13 får betala 3000 kr och 7 får betala 2500 kr, summa 158000 kr. Ränta tillkommer från då de blev stämda till att de betalar.

Dessutom ska de dömda betala Renos rättegångskostnader på 557920 kr. Den biten har Transport lovat stå för.

Jag hinner inte skriva mer om domen idag, men jag ska återkomma och skriva mer om hur domstolen har resonerat.

De pengar som samlades in av Förbundet Arbetarsolidaritet inför rättegången mot sopgubbarna täcker skadestånden (inkl räntan). Har du missat att bidra till insamlingen men hade velat vara med, så kan du fortfarande bidra till Förbundets Arbetarsolidaritets stridsfond, Swish 123 699 29 52, Bankgiro 418-6482, så att de kan stödja andra kämpande arbetargrupper framöver.

Inlagt 25 januari

Uppdatering 22 februari: Domen uppskjuten en gång till – nu till onsdag 7 mars kl 11.00.

Uppdatering 30 januari: Datumet då domen meddelas är framskjutet till onsdag 28 februari kl 11.00. Domen kommer att finnas på nätet på ADs sida – länk här.

Jag har fått tillgång till en 11 minuter lång ljudinspelning från en förhandling under sopkonflikten i somras. Med sopgubbarnas tillstånd så lägger jag upp ljudfilen här på bloggen. Jag lägger också en transkribering (utskrift) av hela ljudfilen, sist i inlägget.  Inspelningen har inte lagts fram under rättegången mot sopgubbarna i AD. Men jag tycker det är viktigt att sanningen kommer fram inför att Arbetsdomstolens dom meddelas den 7 februari 28 februari 7 mars kl 11.00. Måste sopgubbarna betala 5000 kr var i skadestånd till RenoNorden?

Förhandlingarna i AD ägde rum 11-15 december. Rättegången är alltså avslutad.

PS 31 jan: Det handlar om 49 personer. Nästan hela arbetarkollektivet var inblandat i konflikten och de flesta lämnade Reno. Påminner om detta eftersom det har synts en del felaktiga uppgifter.

Om någon undrar: Det är tillåtet att spela in samtal som man själv deltar i.

Lyssna gärna. Men först lite bakgrund.

Det blir avsked

En avgörande händelse under sopkonflikten var en förhandling den 6 juli 2017. Sopbilarna hade stått still sedan dagen innan. Sopgubbarna vägrade delta i nyckelinventering, en arbetsuppgift som inte ingår i deras avtal.
Både den 5e och den 6e juli pågick förhandlingar för att försöka lösa situationen. Men situationen blev värre istället. Under förhandlingen den 6 juli fick sopgubbarna nämligen besked om att de skulle bli avskedade. Det framgick att beslutet inte var ”verkställt” men en skyndsam process inledd och att papprena skulle komma snart, troligen nästa vecka. I alla fall var det vad Hans Johansson, förhandlare från BA, försökte ge sken av. BA är Biltrafikens Arbetsgivareförbund, som RenoNorden är med i.

Fem sopgubbar deltog i förhandlingen då de fick beskedet.
Fackets avdelningsombudsman Christer Norfall, som satt med vid förhandlingen, uppfattade saken likadant som sopgubbarna. Efter förhandlingen hade han kontaktat förbundet och sagt att ”nu har de fått avsked på grått papper”. Det berättade han sedan i AD den 12 dec 2017.

Det har vi aldrig sagt, sa Reno

Det är inte sant! Ingen hade påstått att sopgubbarna skulle avskedas, sa både Hans Johansson – under ed! – och Renos jurist i AD.  När sopgubbarna sa upp sig var det en olovlig stridsåtgärd och för de olovliga stridsåtgärderna ska sopgubbarna betala 5000 kr var i skadestånd till Reno. Det var alltså företagets ståndpunkt i AD. Den linjen hade varit svårare att driva om de erkänt avskedshotet. Dessutom är det ju lite pinsamt, minst sagt, att BAs förhandlare kör med lögntaktik i en förhandling. Lögner som, om de blivit avslöjade, skulle kunna vända på hela saken. Sopgubbarnas egna uppsägningar kan ses som framprovocerade och företaget skulle t.o.m. kunna stämmas för olovlig uppsägning.
Så, det är bäst att neka. Och det kan man ju göra om man känner sig säker på att sanningen inte ska komma fram, att ord ska stå mot ord.

Citat ur inspelningen

Sopgubbe: Blir det uppsägningar?
Hans Johansson: Uppsägningar? Det blir avsked.
och senare
Sopgubbe: Och det spelar ingen roll om vi går och arbetar, avskedet kommer ändå?
Hans Johansson: Ja.

Det som hände tolkar jag så här: Efter ett par dagars fruktlösa försök att få sopgubbarna att börja jobba med nyckelinventeringen, bestämde sig Hans Johansson och Reno för att drämma till ordentligt för att få dem att lyda. Tala om att nu är det slutförhandlat och nu får ni sparken.

Effekten blir inte den önskade. Sopgubbarna säger inte Förlåt, vi ska genast börja nyckelinventera! utan de frågar om de kan hämta sina privata prylar ur bilarna och om de ska tömma skåpen.

Då framhåller Johansson att avskedet är inte verkställt ännu. Och så pratar han vidare som om det har påbörjats en skyndsam avskeds-process där AD är inblandad.

Det som skyndsamt brukar komma från AD vid en pågående konflikt, är en uppmaning till återgång i arbete. Inte ett avsked. Att AD skulle vara inblandade i avskedet, vilket Johansson ger sken av, är alltså ren rappakalja. Inte så smart rappakalja heller, eftersom konsekvensen blev att Reno blev av med i stort sett alla yrkeskunniga sopgubbar.

Faktakollen

Hans Johansson är erfaren förhandlare i arbetsrättsfrågor i arbetsgivarförbundet. Han vet rimligen mycket väl att strejk inte är skäl till avsked. Uppsägning möjligen, om strejken blir långvarig och alla lösningsförsök har misslyckats. Men avskedshot efter två dagars strejk (om det nu hade varit strejk), nej nej nej.

För det första: Uppsägning och avsked är olika saker. Avsked är mycket värre än uppsägning. Vid uppsägning har man varseltid och uppsägningstid. Vid avsked har man bara en veckas varseltid och ingen uppsägningstid. Det krävs mycket allvarliga felsteg för att det ska räcka till avsked, t.ex. våld eller stöld från företaget.

För det andra: ”Du har strejkat” är inte tillräckligt skäl för uppsägning, än mindre för avsked. Strejk i sig är en rättighet enligt svensk grundlag, även om man kan få betala skadestånd för att inte ha följt regelverket. Det finns fall där företag sagt upp strejkande och facken då har stämt företaget. I flera fall har AD sagt att det var fel att säga upp dem som strejkat. I enstaka fall där strejken pågått länge och företag och fack gjort allt för att lösa konflikten, men strejken ändå fortsatte, så har AD dömt att det var ok att säga upp de strejkande. Men det är alltså ingen självklarhet och definitivt ingen snabbfix.

För det tredje: AD dömer aldrig ut några avsked eller uppsägningar. De dömer ut skadestånd. Om ett företag redan har avskedat eller sagt upp någon, och facket anser det vara fel och och driver frågan som tvist, då kan tvisten tas upp i AD. AD kan döma att uppsägningen/avskedet var juridiskt felaktig och att personen ska få tillbaka jobbet och/eller få skadestånd. Eller så kan AD döma att uppsägningen var juridiskt ok. Men det händer aldrig att AD lägger sig i en kommande uppsägning eller avsked. De kan bara yttra sig om en uppsägning som redan är gjord. Och det brukar vara en process som tar månader.

Konsekvensen

Efter ett tag börjar Johansson fiska efter det som han väl hoppats på från början – att sopgubbarna ska be om ursäkt och säga vi ska inte göra så här mer, etc. för att man ska stoppa (den falska) avskedsprocessen.

Men det är försent. Sopgubbarnas talesmän går ut och berättar för arbetskamraterna vad som sagts. Många som har saker i sina skåp tömmer dem och i stort sett alla går hem. Några timmar senare skickar Reno ut ett sms där det står att det har skett ett visst missförstånd. ”Ingen är ännu avskedad” står det bland annat.

Inom några dagar säger de flesta sopgubbarna upp sig själva. De tänker att det är bättre att säga upp sig själv än att få avsked, och många vill helt enkelt inte jobba kvar på Reno efter det som hänt. Det fanns säkert förhoppningar hos en del om att situationen med tiden ska ändras till det bättre, kanske med ett bättre sopföretag, så man kan bli sopgubbe igen. Men det ställs inga krav, de bara säger upp sig.

Fler citat

Jag vill kommentera även ett par andra saker som bekräftas av inspelningen.

Företaget försökte i AD hävda att det inte var nyckelgrejen som var grejen. Sopgubbarna strejkade och det var av andra skäl, sa Reno. Sopgubbarna har hela tiden varit tydliga  med att de ville göra sitt jobb, dvs hämta sopor, men inte bistå vid nyckelinventering. Det framgår också av ljudinspelningen:

Hans Johansson: Ja i nuläget, det är ju, vi hävdar ju att ni ska arbeta, men ni vägrar ju arbeta. 
Sopgubbe: Det är inte att vi vägrar arbeta.
Sopgubbe: Vi vill arbeta.
Sopgubbe: Vi vägrar att arbeta med dom här nyckelgrejerna, som vi har blivit, det är inte att vi vägrar att arbeta, alltså. Säg inte en sak när det är nåt annat.
Hans Johansson: Ni utför inte det arbete som ni ska. Ni har ställt bilarna, ni kör inte iväg, ni arbetar inte.
Sopgubbe: Ja, men det är inte att vi inte vill arbeta.
Hans Johansson: Men ni arbetar inte.
Sopgubbe: Nej, inte under dessa förutsättningar.

Försämring av löner och lönesystem och högre arbetsbelastning för sopgubbarna, som Reno planerade att införa den 1 oktober 2017, låg förstås och sjöd under allt som hände. Liksom flera års besvärliga situationer på grund av upphandlingar och företagsbyten. Men det var ändå inte det som var på tapeten under den här konflikten som hamnat i AD.

Som en sopgubbe säger till cheferna i inspelningen: ”vi skämtade med varandra alldeles nyss här att om det blir såhär stor konsekvens av bara nyckelgrejen, hur blir det då med löneförhandlingarna? (skratt)”

Brott mot tolkningsföreträde

Under inspelningen hörs någon gång ordet strejk, och det säger inte sopgubbarna emot. När de den 5 juli sa att Vi vill gärna jobba men om någon av oss blir inblandad i nyckelinventeringen, så kör vi inte ut, så hördes också ordet strejk. Media använde det, och också jag och andra sympatisörer har sagt och skrivit sopstrejk många gånger. Jag tycker inte att en vild strejk i rättan tid är något att skämmas för utan oftast något att vara stolt över. Men när jag senare fick chansen att gå igenom tillsammans med sopgubbarna vad som hänt, steg för steg, så insåg jag att det här, rent juridiskt, inte var en strejk.

Arbetarna vägrade utföra arbetsuppgifter som Transport har sagt inte ingår i deras avtal. Detta hade framförts av Transport till företaget vid en protokollförd förhandling redan 2016. När företaget och facket har olika ståndpunkter i en fråga om vilka arbetsuppgifter som omfattas av avtalet, så är det fackets mening som gäller, tills något annat beslutats i förhandling eller domstol. (MBL §34). Det kallas tolkningsföreträde. Om företaget vill ha ändring i sakfrågan, så måste de begära central förhandling i frågan, men det hade Reno aldrig gjort. Det var alltså Reno som bröt mot MBL §34 och egentligen borde ha fått betala skadestånd för det.

Att det juridiskt inte var någon vild strejk, var också vad Transports jurister kom fram till då de gick igenom fallet.

Ljudfilen

De personer som hörs tala är:
Hans Johansson, Förhandlare arbetsrätt i BA, Biltrafikens Arbetsgivareförbund. Det är Johansson som är drivande och säger det mesta från arbetsgivarens sida.
Mackis Tiflidis, chef på Reno
Ytterligare en person från Reno, som inte säger något, är närvarande.
Fem sopgubbar. Jag skriver ”Sopgubbe” oavsett vem av de fem som yttrar sig.
Christer Norfall, ombudsman i Transport avd 5.
En till fackrepresentant, som inte säger något, är närvarande.

Det hade redan förhandlats i flera timmar både 5e och 6e juli. Hans Johansson hade varnat sopgubbarna för att de kan få problem med att hitta jobb framöver om de fortsätter trilskas. Sopgubbarna uppfattade detta som hot om uppsägningar och kanske svartlistning. När inspelningen börjar har det varit en paus i förhandlingarna och nu samlas man igen.

2017-07-06 Avskedet.mp3

Klicka på filen ovan för att lyssna. Ljudet har inte bra kvalitet. Det blir något bättre efter en stund. Själv kan jag inte höra vad som sägs vid uppspelning i mobilen, utan bara i dator med högtalare. Ett tips är att följa med i utskriften här av det som sägs:

Utskrift

Först hörs oljud från möbler och papper och lite prat när mötesdeltagarna sätter sig.

Hans Johansson: Ja, nämen vi har ju, som sagt vi har försökt att, xxxxx , men om inte ni har nåt nytt så, så, så, ser vi ingen framkomlighet i det här.
Vi har försökt och ja, försökt vara konstruktiva, det har inte lett nånstans…

Sopgubbe: Blir det uppsägningar som gäller då eller?

Hans Johansson: Uppsägningar? Det blir avsked. Ingen lön under hela tiden ni har strejkat. Lön utgår inte, det vill vi vara tydliga med, vi kommer kräva skadestånd och det kommer att gå till avsked. Det är så det kommer att gå till, och det kommer att lämnas in omgående till arbetsdomstolen.

Sopgubbe: Får vi papprena här, eller?

Hans Johansson: Nej.

Sopgubbe: Skickar ni dom eller?

Hans Johansson: De kommer. Om ni inte har nån annan inställning. Jag beklagar det. Det blir tråkigt för oss alla. Verkligen. jag trodde faktiskt att vi skulle kunna ha en framkomlig väg, men…

Sopgubbe: Det trodde vi med.

Hans Johansson: Det har inte riktigt känts så att ni har kommit med något förslag till lösning, det är så vi har upplevt det.

Sopgubbe: Det har vi upplevt likadant, att det har bara varit ett läge, det har varit olika nyanser av samma sak. Och vi skämtade med varandra här alldeles nyss att om det blir såhär stor konsekvens av bara nyckelgrejen, hur blir det då med löneförhandlingarna? (skratt)

Hans Johansson: Men det blir inga löneförhandlingar.

Sopgubbe: Nä då är det slut.

Sopgubbe: Ja, tack för den här tiden.

02:12 – 03:49 pratar Hans Johansson och Christer Norfall om justering av protokollet, inte så intressant. Jag skriver inte de replikerna här, men jag låter dem vara kvar i ljudfilen, så att ingen tror att jag har klippt bort nåt av intresse.

Sopgubbe: Och vilka innefattas av det då? Dom som är på semester, är inte, utan bara dom som här då? Eller?

Sopgubbe: Är det hela kåren, eller?

Hans Johansson: Alla som har strejkat, olovligt.

Sopgubbe: Ok. Sen kan det ju vara sen så också att all annan personal också säger upp sig. Kanske. Eventuellt. Jag bara gissar, men jag vet inte.

Sopgubbe: Då meddelar vi det till kollektivet. Samtidigt som… har vi ingenting mer att tänka på?

Sopgubbe: Ja vi kanske har privata grejer i bilarna? Jag har privata grejer i bilen, som jag skulle vilja ta.

Sopgubbe: Städa skåpen?

Hans Johansson: Avskedet är inte verkställt ännu.

Sopgubbe: Ok, förklara. Hur funkar det?

Hans Johansson: xxx det kommer

Sopgubbe: Ok efter det så kan vi hämta våra personliga…

Hans Johansson: Det är arbetsdomstolen som ska fatta dom här besluten och vi gör ju inget förrän vi har fått mandatet från arbetsdomstolen.

Sopgubbe: Men i nuläget?

Hans Johansson: Ja i nuläget, det är ju, vi hävdar ju att ni ska arbeta, men ni vägrar ju arbeta.

Sopgubbe: Det är inte att vi vägrar arbeta.

Sopgubbe: Vi vill arbeta.

Sopgubbe: Vi vägrar att arbeta med dom här nyckelgrejerna, som vi har blivit, det är inte att vi vägrar att arbeta. Säg inte en sak när det är nåt annat.

Hans Johansson: Ni utför inte det arbete som ni ska. Ni har ställt bilarna, ni kör inte iväg, ni arbetar inte.

Sopgubbe: Ja, men det är inte att vi inte vill arbeta.

Hans Johansson: Men ni arbetar inte.

Sopgubbe: Nej, inte under dessa förutsättningar.

Sopgubbe: Så, får vi tillgång till våra grejer i bilarna?

(Här uppstår en lite pinsam tystnad)

Hans Johansson: Då får vi stämma av det … så att, vi återkommer med svar.

Sopgubbe: Ja alltså, vi som grupp här… har alltså…

Sopgubbe: Resten får ni ta med er, hur vi tar våra personliga grejer och så

Christer Norfall: Vanliga avsked brukar…

Hans Johansson: Avskedet är inte verkställt än.

Christer Norfall: Nänä precis, det brukar ju föregås av ett varsel och sen har man en varselöverläggning inom stipulerad tid. Jag förmodar att ni inte vill att dom här gubbarna ska utföra något arbete innan det finns en verkställighet, eller hur tänker företaget där?

Mackis Tiflidis: Det står dom fritt att arbeta om dom vill, så att där förhindrar vi inte dom, utan det vi väntar på, det är att om man inte går och, till slut så verkställs ju beslutet när det kommer från…

Hans Johansson: Ok, ni har klivit över tröskeln så processen är igång, gjort är gjort, va. Sen … eller om ni går och arbetar eller vad ni gör men ni har fortfarande strejkat. Olovligt.

Sopgubbe: Ja. Men betyder det att, tills vi får avskedet, att vi fortsätter att strejka? Det är du som kan det här?

Hans Johansson: Vi kan inte tvinga dig och dra dig och sätta dig där. Om du går och arbetar så går du och arbetar, och går du inte och arbetar så går du inte.

Sopgubbe: Det var inte det jag frågade. Avskedet.

Hans Johansson: Ja. Det kommer.

Sopgubbe: Det börjar

Sopgubbe: Och det spelar ingen roll om vi går och arbetar, avskedet kommer ändå?

Hans Johansson: Ja.

Sopgubbe: Jaha

Hans Johansson: Säg så här. I alla lägen, i alla situationer, så har man möjlighet att säga såhär: Ok, det här var för jävligt, vi ber om ursäkt, vi ska inte göra om det här, vi är beredda att göra dom här bitarna. Är ni det, så är vi villiga att lyssna, ni har chansen nu, det är det jag har sagt hela tiden, men gör ni inte det, då försitter ni ju chansen, det blir sämre förutsättningar. Man kan alltid lösa situationer, det är inget omöjligt, det kan vara en process som pågår under en ganska lång procedur, en situation sen i alla fall, så det finns alltid en möjlighet, men det blir mer komplicerat ju längre vi låter den här processen gå. Där är vi alltså. Ja återigen, jag menar verkligen att, för eran skull och för våran skull, lös det. Det hade varit det bästa. Nu är det inte det.

Mackis Tiflidis: Det är ingen process alltså, så ni är medvetna om det, det är ingen process som dras ut på tiden, det här är ett ärende som hanteras skyndsamt.

Hans Johansson: Absolut. Arbetsdomstolen kommer att vara mycket snabba.

Sopgubbe: Ok så om vi går ner och säger till dom nu att vi är avskedade…

Hans Johansson: Nej ni är inte avskedade, inte nu

Sopgubbe: Nehej, då går jag ner och säger så här: Om vi åker ut och jobbar som vanligt så kommer vi inte att bli avskedade. Eller?

Hans Johansson: Det vet vi inte, vi kommer att driva en process, eftersom vi inte har kommit överens.

Sopgubbe: Då blir det svårt.

Hans Johansson: Men återigen. Ni har valt att inte. Vi har inte kommit överens om en lösning på den här situationen.

Sopgubbe: Nej. Vi måste ju fråga alla, hur dom ställer sig till, om det finns chansen att, eller hur, om jag jobbar så blir jag inte avskedad? Det måste ju alla få veta, vi kan ju inte säga såhär, skit i det, alltså

Hans Johansson: Då får ju den informera företaget. Om nån vill komma och jobba så får dom ju komma till oss. Om den vill jobba så vill vi ha den informationen. Om den inte kommer så fortsätter, så får den avsked. Då fortsätter den att strejka alltså. Det är det som är läget. Avskedet kommer men det har inte verkställts, det är väldigt viktigt.

Sopgubbe: Och skyndsamt, det är under dagen eller i morgon?

Hans Johansson: Omgående

Sopgubbe: Men alltså det här att

Sopgubbe: hur

Sopgubbe: jaha

Sopgubbe: Avskedet?

Hans Johansson: Jag tror det sker under nästa vecka

Sopgubbe: Nästa vecka, så lång tid?

Hans Johansson: Det är en process, det är dokumentation, det ska göras saker, det ska skrivas saker, det ska läsas, det ska vara, AD ska sammanställa en konstellation som ska sitta ned och bedöma och utifrån det fatta beslut. Det är inte så att dom sitter där och rullar tummarna och väntar på att nåt ska komma in utan det är ju rulle hela tiden och dom har saker att göra också. Men kontakt är tagen med AD. Dom vet om det här, dom känner till det här ärendet och vet att det är på gång. Och dom har flaggat för hur situationen är, så att, dom, vi förbereder

Sopgubbe: Då vet vi

Sopgubbe: Då har vi all information vi behöver

Christer Norfall: Ja det blir ju förbundet som får hantera den frågan. Jag kommer bara informera dom om att det är på det här viset. Så får dom hantera det xxx

Sopgubbe: Men alltså man får brev via post då, eller? Måste man komma hit?

Hans Johansson: Det vet jag inte

Sopgubbe: Ok, man får vänta då på

Sopgubbe: Vänta på brevbäraren

Sopgubbe: Måste man skriva på?

xxx

Sopgubbe: Alltså att man mottagit

Sopgubbe: Ja just det

Sopgubbe: jaha då så

Sopgubbe: Slut på det här mötet

/Sopgubbarna lämnar rummet/

Mina tidigare inlägg om sopkonflikten finns alla i kategorin Arbetslivet – sopgubbar.

Bild: Sopgubbar på väg till AD

Inlagt 16 december 2017

Igår den 15 december 2017 var den tredje och sista rättegångsdagen mot sopgubbarna. Parterna höll sina slutpläderingar.

Tidigare inlägg:
Vad säger AD om sopstriden?
Sopgubbarna i AD – dag 1
Sopgubbarna i AD – dag 2

Renos jurist Jan Bergman vidhöll att det var en vild strejk, och sjukskrivningar och uppsägningar var en del av den olovliga stridsåtgärden. Sopgubbarna har nu bytt inställning och ”svamlar” om vad som hänt, sa juristen. Stridsåtgärden pågick fr.o.m. 7 juli t.o.m. 11 augusti (sista dagen av uppsägningstiden för de flesta). Alla sopgubbar som deltagit på något sätt ska betala 5000 kr (+ ränta) i skadestånd till Reno, oavsett hur många dagar de deltog.  Om de inte hört av sig och tagit avstånd från stridsåtgärden, så anses de ha deltagit hela perioden, även om de hade godkänd sjukfrånvaro, vab eller semester under en del av perioden.  (Ingen har hört av sig och tagit avstånd). Dessutom ska de tillsammans betala Renos rättegångskostnader.

Transports jurister Sussanne Lundberg och Annett Olofsson skärpte sin beskrivning av det som hänt, med hänvisning till vittnesmålen, och sa att det som hände den 3 juli var en kupp (kupp är ordagrant juristens ord) från företagets sida. Planen var att de skulle trycka igenom sin vilja angående nyckelinventeringen. Mitt i sommaren, då hälften av arbetsstyrkan hade gått på semester, ställde de frågan på högkant. De hade valt ut tre trakter, dvs tre sopbilar, som skulle nyckelinventera. Sopgubbarnas förhandlingsombud S-man, som arbetsledare J påstod att han rådgjort med om upplägget, hade semester. Och varför begärdes ingen MBL §38-förhandling angående användandet av konsulter som 3e man i bilen vid nyckelinventering? ”Man kanske inte ville” sa Renos jurist under rättegången, och det stämmer på pricken, sa Transports jurister. Man ville inte, för överrumplingseffekten skulle ha försvunnit.

Två dagar senare, den 5 juli kom sopgubbarna till jobbet som vanligt, ombytta och klara att arbeta. En del hade hämtat ut bilnycklarna och startat bilarna. Det hade nu nått ut till många att nyckelinventering påbörjats. De samlades och diskuterade. De kom överens och framförde till arbetsledningen att de var beredda att jobba som vanligt med att hämta in sopor, men att ingen skulle hjälpa till med nyckelinventeringen. Företaget menade att då fick de inte köra ut alls. De som hämtat bilnyckel fick lämna tillbaka den. Ingen från AG har förklarat varför skåpen låstes igen.

Avsikten var att sätta press. Det var en stridsåtgärd att låsa nyckelskåpen, det var en lockout, inte en vild strejk. Inte heller sjukskrivningar eller uppsägningar var stridsåtgärder utan följder av Renos beteende och provokationer mot sina anställda. Om AD ändå skulle anse att det var en olovlig stridsåtgärd så bör skadeståndet sättas ner till 0 kr.

Dagens funderingar

Jag tänker inte dra igen här sånt som jag beskrivit tidigare om parternas ståndpunkt t.ex. när det gäller tolkningsföreträdet (se dag 1 och 2). Renos jurist försökte fortfarande dag 3 slingra sig ifrån att Reno bröt mot tolkningsföreträdet. Ingen överraskning. Men jag ska ta upp och kommentera några andra saker som kan vara av intresse.

Trovärdigheten

Transports jurister tog upp i slutpläderingen att arbetsledare J talade uppenbart osanning på två punkter under sitt vittnesmål. Dels om att Svoa fredagen den 30 juni kl 22 skulle ha instruerat honom om vilka trakter som skulle inventeras måndag 3 juli. Dels om att han varit överens med S-man om att upplägget var ok. (se Sopgubbarna i AD – dag 2). J är därför inte trovärdig och hans vittnesuppgifter saknar bevisvärde.

Min kommentar: Ord står mot ord i många frågor i den här rättegången, ja om nästan allt. Hur domen faller beror mycket på vilka ord som domstolens ledamöter väljer att tro på. Av erfarenhet kan jag säga att när ord står mot ord anses chefer ofta ha större trovärdighet än arbetare, även om det är väl känt – bland arbetare – att chefer och företag är bra på att ljuga.

Det är en klassfråga. Jag har mina förutfattade meningar om hur AD dömer i ett sånt här fall. Men det ska bli mycket intressant att se. Jag kan ju ha fel.

Kocken

Renos jurist hade som bevismaterial visat fram en del sms, brev och anslag, som de menade var hot och trakasserier mot dem som fortfarande arbetade för Reno. Det är något som jag inte har ägnat tid åt att skriva om. Jag anser det naturligt att hårda ord utväxlas under en konflikt. Jag vet också att vid en konflikt så vill sympatisörer gärna hjälpa till, med mer eller mindre kloka sympatiyttringar. Men en sak som är värd att nämna är något som Transports jurister också berörde i sin slutplädering: En av de mest pådrivande i kollektivet den 5:e juli, var sopgubben ”Kocken”. Han var den som tog initiativ och argumenterade hårdast för att man skulle vägra köra ut om nyckelinventering pågick. Kocken gick tillbaka i arbete redan den 7:e juli. Han fick sen meddelanden som påminde honom om de ord han själv använt då han ”uppviglade” sina kamrater.

Jag har fått höra många bittra kommentarer från sopgubbar om just den f.d. kamratens beteende. Från att ha sagt ”Vi ska aldrig hjälpa till med nyckelinventering” till att själv nyckelinventera, köra dubbla trakter och lära upp nyanställda ett par dagar senare… Hos mig väcker hans vändning en hel del konspirationsfunderingar, skall jag erkänna. Men jag lämnar dem åt sidan för nu. Nöjer mig med att säga att inte fan är det trakasserier att påminna svikaren om hans egna argument för att ”ta fajten”.

Uppsägningarna

Renos jurist sa igen att sjukskrivningarna och uppsägningarna var en stridsåtgärd. Transports jurister sa att Hans Johanssons uttalanden den 6 juli med fog uppfattades av sopgubbarna som att de blivit avskedade. När ”dementi-sms” skickades ut några timmar senare uppfattades det som att nej, ni har inte blivit avskedade men fortsätter ni trilskas så blir ni det. Det blev en jobbig slänggunga, många sjukskrev sig. Samtliga sjukskrivna har läkarintyg från senast 7:e dagen. Nästan alla sa upp sig några dagar senare. De hade diskuterat saken, många hade sagt att de vill inte jobba kvar, bolaget hade behandlat dem illa. Hellre säga upp sig själv än få sparken. Var och en fattade beslut för sin egen del, men de kom överens om att gå tillsammans och lämna in uppsägningarna. Min uppfattning är att det säkert fanns förhoppningar hos en del om att sophämtningen skulle tas över av ett juste företag och att man skulle kunna bli sopgubbe igen. Men inga villkor ställdes. De överlämnade sina uppsägningar, sa adjö till sina närmaste arbetsledare och kramades. Många var riktigt ledsna.

Vilken ställning AD tar när det gäller uppsägningarna kan få stor betydelse. Ta t.ex. en annan situation: sjuksköterskorna på Biva i Lund sa upp sig när de ställdes inför försämrade villkor både för sig själva och patienterna. (Se berättelsen ”Sitt still i båten” i Slutsnackat). De hoppades naturligtvis att arbetsgivaren skulle ändra sig, men de var också inställda på att verkligen sluta om det skulle bli sämre villkor. Arbetsgivaren ändrade sig, och de flesta av sjuksköterskorna tog tillbaka sina uppsägningar. Skulle arbetsgivaren ha kunnat anklaga dem för olovlig stridsåtgärd, när de sa upp sig för att de inte ville arbeta under försämrade villkor?

Och, om ag hade gjort det, skulle de i så fall någonsin velat komma tillbaka?

Dom, skadestånd och rättegångskostnader

AD kommer alltså att fatta beslut om de 49 instämda sopgubbarna har deltagit i en olovligt stridsåtgärd, om de ska betala skadestånd till Reno, och om det ska vara 5000 kr för var och en eller 0 kr eller något däremellan.

En sak som kan vara bra att veta: Även om AD anser att någon har deltagit i en olovlig stridsåtgärd, så hamnar man inte i något kriminalregister. Det räknas inte som ett brott på det sättet.

Förutom skadestånd handlar det också om rättegångskostnader. Kostnaderna för de jurister som företrädde sopgubbarna, betalas av Transport. Det är som det ska vara, det är sådant man som fackmedlem betalar för, år ut och år in, så att man ska kunna få juridisk hjälp när man behöver.

Om AD menar att arbetare varit ute i olovlig konflikt, så döms de vanligen också att betala för företagets rättegångskostnader. I det här fallet handlar det om uppåt 558 000 kr, enligt Renos begäran. Det blir över 11000 kronor per sopgubbe. Men eftersom Transport menar att det inte var en olovlig konflikt, så kommer de i så fall att betala detta för sina medlemmar, meddelade de till rätten igår.

Icke medlemmar kan dock bli skyldiga att betala ”sin” andel av Renos rättegångskostnader.

Skadeståndet (5000 kr eller vad AD nu beslutar om) måste dock alla betala själva. Men Förbundet Arbetarsolidaritet har haft en insamling till sopgubbarna och den insamlingen kommer att täcka större delen av skadeståndet. Antar att det kan bli en insamlingssväng till om de fälls i AD.

AD meddelar sin dom den 7 februari 2018 kl 11.00. Jag återkommer förstås då om saken.

Zooma ut

Det finns också skäl för mig att framöver zooma ut igen från vad som utspelades just de där dagarna i juli. Tillexempel vill jag skriva om de strategier som arbetsgivare använder för att knäcka eller göra sig av med kämpande arbetarkollektiv och vad de – eller samhället – förlorar på köpet när de lyckas.

Renos ekonomiansvarig berättade i domstolen att den sophämtning som förut klarades av 2 gubbar i en bil, krävde 3 gubbar i 3 bilar när de vana gubbarna försvann. Dvs det som två gjorde förut behövdes det sen nio för. Det handlar inte alls enbart om nyckelkunskap utan om yrkeskunskap och vana överhuvudtaget. Även om de nya blir vanare med tiden, så blir det inte stabilt, för det är stor omsättning på folk nu på Reno. Trots ”överbemanningen” anser många att jobbet är för hårt. De får enligt uppgift inte avsluta dagen förrän de fått in allt de ska (samma sak som skapat konflikter hos Reno i Malmö) och det blir för tungt.

Om Stockholms Stad skulle byta ut Reno mot ett annat bolag – trots att de då får betala skadestånd till Reno enligt avtalet med dem – skulle de då kunna få tillbaka de yrkeskunniga sopgubbarna? Tveksamt. Villkoren har ju nu försämrats med lägre lön och större trakter. Men om gubbarna får tillbaka sina villkor? Ja, kanske en del skulle gå tillbaka. Om någon frågar snällt. Nästan alla har nya jobb nu. Jag har pratat med flera som säger att de först nu inser hur hårt de slet i ur och skur, trots att många utomstående ansåg att sopgubbarna hade det ”alldeles för bra”.

 F.d. sopgubben Henryk med blommor i AD.

Inlagt 13 december 2017

Här kommer en rapport från gårdagens förhandlingar i rättegången mot de 49 sopgubbarna. Det var väldigt mycket som sas (och inte sas) under dagen och nu plockar jag bara ut några saker som stack ut. Det blir långt ändå…

För bakgrunden, läs Vad säger AD om sopstriden? (från i fredags) och Sopgubbarna i AD – Dag 1 (från i måndags).

Ja eller nej

Det som alltihop handlar om är vad som hände de där dagarna i början på juli 2017.
Gällde Transports tolkningsföreträde som lagts 27 september 2016?
Bröt RenoNorden mot tolkningsföreträdet då de den 3 juli beordrade några sopgubbar att vara behjälpliga vid nyckelinventering?
Var det i så fall i egentlig mening en strejk då sopgubbarna den 5 juli sa: ”Vi jobbar om ni stoppar nyckelinventeringen, den får ni göra utan oss”?
Och kunde det som sas i slutet av en förhandling den 6 juli tolkas som att sopgubbarna fått sparken?

Sopgubbarna och deras jurister menar att svaren på dessa frågor är Ja, Ja, Nej, Ja. Medan RenoNorden och deras jurist menar att svaren är Nej, Nej, Ja, Nej.

Något som båda parters vittnen var hyfsat överens om var att det hade informerats från företaget att nyckelinventering var på gång. Den lokala klubbordföranden hade i sin tur informerat arbetskamraterna om att facket lagt tolkningsföreträde redan 2016 (protokollet från den förhandlingen delades ut) och att de inte behöver bistå med inventeringen. Ingen av arbetarna visste dock exakt när och vilka trakter som skulle inventeras.

Måndag 3 juli hade RenoNorden bestämt att det skulle påbörjas nyckelinventering på tre områden, dvs i tre sopbilar. De sopgubbar det gällde visste inte om detta. De upptäckte att deras bilnycklar inte var på plats, så de kunde inte åka ut. De blev inkallade till arbetsledarna och informerade om inventeringen. De skulle ha en extraperson med i bilen och jobba på ett speciellt sätt, så att extrapersonen skulle kunna registrera nyckel efter nyckel. När detta diskuterades hade övriga sopgubbar redan hunnit åka iväg.

Inventering hade gjorts måndag-tisdag, men på onsdag morgon den 5 juli hade sopgubbarna samlats och kommit överens om att inte åka ut och jobba om inte nyckelinventeringen stoppades.

Nu till oenigheter: Sopgubbarna menar att de ville arbeta med sina vanliga arbetsuppgifter, men att ingen av dem skulle behöva bli inblandad i nyckelinventeringen. En för alla, alla för en. Enligt sopgubbarna svarade arbetsledningen med att låsa in soprums- och bilnycklar. Även oorganiserade sopgubbar som kom in senare och ville jobba förhindrades i och med detta. Renos vittnen erkände att de låst in uthämtade nycklar igen men menade att ingen ville ändå ha dem.

Arbetsledaren

Arbetsledaren J sa i sitt vittnesmål att han hade rådgjort i förväg med sopgubbarnas eget förhandlingsombud S-man om upplägget och informationen till de anställda, och att han varit ok med det. J sa också att redan efter förhandlingen den 27 september 2016 hade han och S-man rådgjort om hur inventeringen skulle kunna genomföras.

Här ringde en varningsklocka, då jag lyssnade på Js vittnesmål. Jag kom ihåg från en träff i början av augusti med några av sopgubbarna, då vi gick igenom allt som hänt, att de berättade att arbetsledaren J sagt till de sopgubbar som beordrades vara behjälpliga vid nyckelinventeringen, att S-man var ok med det. S-man var då på semester. När de så småningom fick tag på honom så visade det sig att han var inte alls tillfrågad och inte alls ok med det.

En annan underlighet kom fram när Transports jurister frågade J varför inte de berörda sopgubbarna fått veta i förväg att det skulle nyckelinventeras måndag den 3 juli. Då skulle de t.ex. kunna förbereda sig på att det skulle bli en extra lång dag.

J svarade då att han själv hade fått reda på först klockan 22 på fredagskvällen vilka områden som skulle inventeras först. Det hade Stockholms Vatten och Avfall bestämt. Även här ringde en varningsklocka. Det lät rätt orimligt att tjänstemännen på Svoa skulle ha suttit en fredagskväll till kl 22 (!) och gjort RenoNordens arbetsledningsjobb, att planera på detaljnivå i vilken ordning nyckelinventeringarna skulle göras.

Den bilden blev ännu tydligare då Mackis, chef på Reno, vittnade efter J (utan att ha hört Js vittnesmål). Han sa nämligen tydligt och klart att det var J som fått i uppgift att planera upplägget av nyckelinventeringen, bland annat vilka områden som skulle inventeras på måndagen. Den planeringen kom inte från Svoa.

Man kan förstå att J inte ville stå för inför de berörda sopgubbarna att han bestämt att just dom skulle ut och att han inte ville informera dem i förväg. Och att han därför skyllt på ”besked från Svoa fredag kväll kl 22”. Men ändå lite magstarkt om han ljög under sanningsförsäkran i domstolen.

S-man

Samma när det gällde samrådet med förhandlingsombudet S-man. När Transports jurister hörde vad J sa om detta, så begärde de att få lägga in ett extra vittnesförhör med S-man.

BA:s jurist motsatte sig det, men domstolen sa ok. Som tur var gick det att få tag i S-man. Han hade inte suttit med i AD utan dök upp oförberedd. Han hade inte heller varit närvarande under konflikten i somras utan haft semester.

Transports jurister frågade om det stämde att han och J hade diskuterat efter förhandlingen den 27 september 2016 hur man skulle kunna göra nyckelinventering. S-man sa att det är osant. De hade över huvud taget inte diskuterat något efter den förhandlingen. Hans (S-mans) ståndpunkt har hela tiden varit en och densamma: Nyckelinventering ingår inte i våra arbetsuppgifter, vi kommer inte att vara behjälpliga. Blanda inte in oss.

Han tillfrågades också om J hade rådgjort med honom i förväg angående den planerade inventeringen i början av juli, om personalinformationen etc. Lika klart och tydligt svar på det också från S-man: Nej, absolut inte.

Avsked?

En annan sak som stack ut var oenigheten om det stämde att gubbarna avskedats eller inom kort skulle bli avskedade ”papper kommer i nästa vecka” som enligt sopgubbarna framfördes i slutet av förhandlingen den 6 oktober. Bägge parter var överens om att stämningen var upprörd. Men det hade inte förekommit något avskedshot enligt Reno-sidan, bara resonemang om att saken skulle komma att hamna i AD osv.

Enligt sopgubbarna var det Hans Johansson, förhandlare från BA, som hade blivit mer och mer arg och mot slutet ställt sig upp och sagt att om de inte gjorde som företaget sagt så blev de av med jobbet. Detta förnekade Johansson i sitt vittnesmål.

Man skulle kunna tro att sopgubbarna som inte har juridiken på sina fem, skulle kunna missuppfatta det som sades. Men faktum är att även transports ombudsman Christer Norfall, som satt med vid förhandlingen, hade uppfattat saken på samma sätt. Han sa i sitt vittnesmål att han hade meddelat hem till transport att ”nu har de fått avsked på grått papper”.

Mer från förhöret med Norfall

Ombudsman Norfall hade varit med vid förhandlingen 27 september 2016. Han sa igår att Transports klart uttalade mening om nyckelinventeringen, och att förhandlingen slutat i oenighet, innebar att Transport lagt tolkningsföreträde. Han berättade också att några dagar senare hade Renos personalchef hört av sig och informerat om att Reno avsåg inte att driva frågan vidare till central förhandling. Det måste tolkas som att de accepterat Transports ståndpunkt.

När Reno informerat personal våren 2017 om att det var på g med nyckelinventering, så hörde lokala klubbordförande Jan av sig till Norfall. Han hade då mailat över protokokollet från 2016, och Jan spred det i sin tur till sina arbetskamrater. Alla visste alltså Transports ställning i frågan.

Sen när Jan skickades ut att bistå vid nyckelinventering måndagen den 3 juli, vilket han inte fått veta i förväg, så hade han ringt till Norfall och frågat hur de skulle göra. Norfall hade uppmanat honom att ”fortsätta köra sopor” så länge inte arbetsmiljön var hotad så att det skulle motivera ett skyddstopp. Gör ditt jobb, vi får ta tag i det där med nyckelinventeringen.

Sen hade det enligt Norfall kommit som en överraskning på onsdagen när han fick meddelande om att gubbarna satt sig.

Min kommentar: De som bröt mot tolkningsföreträdet och provocerade fram konflikten, var RenoNorden. Men om Norfall direkt hade kontaktat Reno den 3 juli och meddelat att de bryter mot tolkningsföreträdet och därmed kan bli stämda till AD och att de genast måste upphöra med det, så hade händelseutvecklingen kunnat bli en annan. Då hade sopgubbarna kanske jobbat kvar idag och konflikterna lösts på annat sätt. Men djupare funderingar om vad som kunde gjorts annorlunda av Transport, sopgubbarna själva, osv får vänta tills hela tvisten är över. Det kommer inte vara sista gången som ett arbetarkollektiv tar strid för sina intressen, och det är bra om vi lär av varandras erfarenheter.

Fortsättning på fredag

Rättegången fortsätter på fredag 15/12 kl 9. Det som är kvar är slutpläderingarna.

Först kommer Renos jurist att sammanfatta vad arbetsgivarsidan anser har hänt och vad vittnesförhören har visat, och varför de 49 instämda sopgubbarna ska betala 5000 kr var i skadestånd, plus ränta, till RenoNorden, plus företagets rättegångskostnader.

Sen kommer Transports jurister att sammanfatta vad de anser har hänt och vad vittnesförhören visat, och varför de 49 instämda sopgubbarna inte ska behöva betala något skadestånd.

Vill du vara med och lyssna på detta, kom till Arbetsdomstolen (Stora Nygatan 2 i Gamla Stan) kl 9. Skulle tro att det är slut före lunch. Eftersom det är en öppen rättegång så har allmänheten tillträde. Fast man får inte störa, kommentera, heja eller bua, bara lyssna.

Själva domen kommer inte på fredag utan domstolen brukar ta några veckor på sig innan de meddelar vad de har kommit fram till.

PS. Avtalstjafs

Jag skrev i måndags om att Lars Lindgren avgav ett vittnesmål om innebörden av en paragraf i Transportavtalet och Miljöarbetaravtalet om regler för krav på förstadagsintyg. Igår vittnade Peter Jeppson, numera vice VD för Svenskt näringsliv, fd BA-förhandlare. Jeppson hade suttit i samma avtalsförhandling. Han och Lindgren satt alltså tillsammans och kom överens om vad det skulle stå i avtalet. Men Jeppson tolkar innebörden helt motsatt mot vad Lindgren gör, framkom det i vittnesmålet.

Man blir bara öööööh inte nu igen. För fackligt aktiva är det inte en överraskning när företag och fack tolkar avtal olika. Det gör alltså även dessa två farbröder som är gemensamt ansvariga för avtalstexten. Kollektivavtal innehåller uppenbarligen en hel del snömosiga punkter som är avsedda att kunna tolkas på olika sätt. Hur många har inte fått sitta i tjafsiga tvister på grund av det? Det är fackligt aktiva och våra medlemmar som drabbas, inte dom höjdare som formulerat avtalet och sen glatt kan sitta och säga helt motstridiga saker under sanningsförsäkran.

Fortsätt här: Sopgubbarna i AD – dag 3

Inlagt 11 december 2017

Idag var den första dagen av rättegången mot 49 (f.d.) sopgubbar hos RenoNorden.

För en snabb bakgrund, läs mitt inlägg från i fredags: Vad säger AD om sopstriden?

Käranden (Biltrafikens Arbetsgivareförbund, BA) och svaranden (Svenska Transportarbetareförbundet och de 49 sopgubbarna) gick genom sina jurister igenom parternas ståndpunkter.

BA redovisade genom chefsjuristen Jan Bergman sin uppfattning att sopgubbarna deltagit i en olovlig stridsåtgärd som inleddes med strejk den 5-6 juli 2017 och fortsatte med sjukskrivningar och uppsägningar, vilket BA alltså också betraktar som del av stridsåtgärden. BA har yrkat att var och en av sopgubbarna ska betala 5000 kr (+ränta enligt räntelagen §6) till RenoNorden, samt dela på företagets rättegångskostnader.

Förbundsjuristerna Sussanne Lundberg och Annett Olofsson, som företräder sopgubbarna, redovisade uppfattningen att det inte har pågått någon olovlig stridsåtgärd. Sopgubbarna kunde inte utföra arbete därför att RenoNorden låste in nycklarna till sopbilar och soprum. Om AD ändå skulle anse att sopgubbarna deltagit i en olovlig stridsåtgärd så har de inte deltagit den omfattning som BA gör gällande. Uppsägningarna skedde för att sopgubbarna ville avsluta sina anställningar och sjukskrivningarna berodde på nedsatt arbetsförmåga bl.a. på grund av att de mådde mycket dåligt av den uppkomna situationen. Dessutom menar förbundsjuristerna att även om AD skulle anse att sopgubbarna deltagit i en olovlig stridsåtgärd, så har deras handlande orsakats av RenoNordens agerande och det finns skäl att jämka skadeståndet till noll eller kraftigt sätta ned det.

Sen följde vittnesförhör.

Fem av sopgubbarna var inkallade som vittnen av förbundsjuristerna.

Alla berättade (var för sig) att efter att sopgubbarna kommit överens om att inte ”hjälpa till” med nyckelinventering den 5 juli, så låstes både soprumsnycklar och bilnycklar in av arbetsledningen. Gubbarna hade framfört att de var beredda att åka ut och hämta sopor som vanligt, bara den påbörjade nyckelinventeringen upphörde. Men de fick inte köra ut alls. De som redan hunnit hämta sina nycklar fick lämna tillbaka dem igen.

Mycket samstämmiga var också vittnesmålen om hur de upplevt att de hade blivit avskedade i samband med förhandlingen den 6 juli, att de skulle få papper på detta den kommande veckan och hur det ledde till att chockade och ledsna sopgubbar tömde sina skåp och sa ”tack för den här tiden” till sina arbetsledare.

Förutom de fem inkallade vittnena, så var det två sopgubbar som vittnade på egen begäran. De var inte med i Transport och företräds därför inte av juristerna. Men de var anklagade för strejk som de andra och hade själva begärt att få bli hörda. Dessa två berättade båda om hur de kommit till jobbet och inte fick köra ut och hämta sopor eftersom nycklarna hade låsts in. Båda hade också sagt upp sig och ville inte jobba kvar.

Mina kommentarer

De två märkliga händelserna 1) att nycklarna låstes in, trots att sopgubbarna var inställda på att hämta sopor, samt 2) att sopgubbarna lurades att tro att de blivit eller skulle bli avskedade, kan jag inte förstå på annat sätt än att avsikten var att att pressa dem att vika sig i nyckelinventeringsfrågan och kanske sätta dem på plats inför höstens planerade försämringar av löne- och arbetsvillkor.

Nycklarna: Enligt företagets plan var det bara tre sopgubbar som över huvud taget skulle syssla med nyckelinventering denna dag. Men allas nycklar låstes in, sedan sopgubbarna kollektivt sagt nej till inventeringen. Gubbarnas beslut byggde på vetskapen om att nyckelinventering inte ligger under avtalet och att transport har tolkningsföreträde i frågan (MBL §34), tills den lösts genom förhandling eller domstolsbeslut. Företaget hade alltså kunnat lugna ner sig ett hekto och driva nyckelfrågan vidare till central förhandling, men valde att istället i princip lockouta sina anställda.

Avskedet: Företagets och BA:s höjdare visste givetvis att det inte skulle komma några avskedspapper kommande vecka. Strejk är inte i sig tillräckligt skäl för uppsägning, än mindre till avsked. Strejk i sig är en rättighet enligt svensk grundlag, även om man kan få betala skadestånd för att inte ha följt regelverket. Det finns fall där företag sagt upp strejkande och facken då har stämt företaget. I flera fall har AD sagt att det var fel att säga upp de strejkande. I andra fall där folk strejkat länge och båda parter ”gjort allt” för att lösa konflikten, men strejken fortsatte, så har AD dömt att det var OK att säga upp de strejkande. Men det är alltså ingen självklarhet.

I det här fallet var det tuffa spelet inget annat än misslyckad skrämseltaktik. Istället för att skrämma sopgubbarna till lydnad så ledde det till en snabb upptrappning och att sopgubbarna sade upp sig själva. Även efter att företaget med ett sms meddelat att sopgubbarna inte blivit avskedade 6/7, så kvarstod hotet, och som flera sa: ”hellre säga upp sig själv än att få ett avsked i sitt CV”.

Jag skulle kunna gå in på fler saker som sades idag, men väntar med det. I morgon är det BA:s vittnen som ska förhöras, bland annat arbetsledare från RenoNorden.

Jo, en sak till från idag: Förre Transport-ordföranden Lars Lindgren avgav ett vittnesmål. Detta handlade om innebörden av en paragraf i Transportavtalet och Miljöarbetaravtalet om regler för krav på förstadagsintyg. Kan det krävas för en påbörjad sjukskrivning eller endast i förväg för kommande sjukskrivningar. Det senare gäller enligt Lindgren.

Fortsätt här: Sopgubbarna i AD – dag 2