RSS

Kategoriarkiv: Arbetslivet

Domen mot sopgubbar uppskjuten igen

Inlagt 22 februari 2018

Datumet då domen mot Stockholms Sopgubbar meddelas är uppskjutet igen. Först sköts det fram från 7 februari till 28 februari. Nu till den 7 mars.

Varför skjuts domen upp två gånger? Kanske att avslöjandet här på bloggen av ljudfilen från i somras har nått ledamöter i Arbetsdomstolen. Rent juridiskt kan det nog uppstå ett dilemma. Domstolen ska döma efter vad som lagts fram under själva rättegången, inte efter sådant som kommer fram vid sidan om eller efteråt. Å andra sidan är det också domstolens uppgift att söka efter sanningen, vad som verkligen hänt. Kan man då bortse från att ljudfilen avslöjar att företrädare för Reno Norden har ljugit två gånger (minst) – dels vid förhandlingen den 6 juli, dels i arbetsdomstolen i december? Dessutom finns det ingen juridisk möjlighet att överklaga en dom i Arbetsdomstolen, så det gäller verkligen att det blir rätt från början.

Kanske att den situationen kräver extra eftertanke och diskussion mellan domstolens ledamöter.

Detta är funderingar från min sida – det dubbla uppskjutandet kan ju också bero på ren tidsbrist eller sjukfrånvaro.

Här finns mitt blogginlägg från 25 januari, då jag la upp ljudfilen och en utskrift av vad som sägs: Reno ljög för Arbetsdomstolen.

 
Lämna en kommentar

Publicerat av på 22 februari, 2018 i Sopgubbar

 

Vadå svenska modellen?

Inlagt 11 februari 2018

Det pratas mycket om ”den svenska modellen”, om dess förträfflighet och om hoten mot den.

Det som missas är att arbetsgivarna i stor och ökande utsträckning redan har lämnat den svenska modellen eller undergräver den sedan länge. Det är den saken som borde diskuteras.

Modellen byggde på en maktbalans, som i sin tur vilade på att vi haft en hyfsat stark och välorganiserad arbetarklass. Utifrån det kunde förbättringar slås fast i kollektivavtal och lagar. Men om modellen verkligen funkar, det kan man inte mäta på regelnivån, det som står i paragraferna. Det måste mätas på arbetsplatserna.

Funkar den svenska modellen, så måste arbetsgivare ha respekt för anställda. ”Det där kan du få fan för av facket” ska vara en fras som alla känner till och som kan användas både som skämt och på allvar. Chefer aktar sig för att bryta mot regler och överenskommelser, försöka genomföra försämringar eller köra över folk på olika sätt, om de vill ha arbetsfred. De som gör jobbet, arbetarkollektivet, är en maktfaktor på sin arbetsplats. Det är den svenska modellen, när den fungerar. Men hur är det nu?

Jag skrev i texten Myter i ”Folk och andra bullar” 2001:

”Slutligen myten om arbetsfred. Klasskampen pågår, om än något ensidig. Det är den ena parten – kapitalet och överklassen – som kämpar hårt för sina intressen. Det råder inte fred när den ena parten aggressivt kapar åt sig bit efter bit av välstånd från den andra. Strejka mot eländet får inte vi göra, därför att då hotas kollektivavtalen. Men ute på arbetsplatserna kränks och hotas kollektivavtalen dagligen! Varför låtsas vi då som om det vore fred? Kanske för att vår organisation är nedrustad: varken metoder eller ledning passar för strid. Arbetarrörelsen plaskar vilset omkring i samarbetssoppan som motparten har lämnat för längesen.”

Vi backar sedan årtionden, är det den svenska modellen?

Ett aktuellt exempel: Skulle arbetsgivare våga köra med hyvling på en arbetsmarknad som präglas av den svenska modellen, om den modellen betyder arbetsfred? Nej. Och om arbetsgivare ändå gjorde så, skulle fackföreningar acceptera det? Nej, de skulle understödja motstånd på alla drabbade arbetsplatser, och de skulle under första bästa avtalslösa period genomföra stridsåtgärder, om så krävs för att få stopp på hyvlandet. Det skulle vara den svenska modellen. Det är i sådant den har sin grund, och det är sådant som ger/gav en smula balans i ett kapitalistiskt samhälle.

Ett annat aktuellt exempel: Ett aggressivt, internationellt unionbusting-företag som APMT i Göteborgs containerterminal, ett företag som också genom inkompetens och lomhördhet ställer till med ständiga problem i produktionen, ska det accepteras i den svenska modellen? Ska det hållas om ryggen? Är det de som försöker stå upp mot sådana företag, som ska ifrågasättas? Är det den svenska modellen?

Jag tänkte på detta när jag i förra veckan satt i arbetsdomstolen och lyssnade på tre dagars rättegång, där parterna var Sveriges Hamnar å ena sidan och 25 hamnarbetare + Hamn4an å andra sidan.

Skadestånd pga diskussion

Konflikten gällde en episod i containerterminalen i Göteborg, den del av hamnen som drivs av APM Terminals. I AD företräds de alltså av arbetsgivarorganisationen Sveriges Hamnar. Jag kan inte beskriva konflikten i detalj, det skulle bli spaltmeter av svårbegripligheter för den som inte jobbat i hamnen eller lyssnat tre dagar i AD. Men i korthet:

Arbetsledningen beordrar en dag att arbetet på eftermiddagen ska utföras på ett oväntat sätt, detta meddelas genom sms till hamnarbetarnas privata mobiler. De berörda ska komma till ”Rivö torg” i APMTs hamnbyggnad kl 14.30 för vidare information. Arbetsledning via privata mobiler har aldrig förut skett. Givetvis är det en hel del som inte nås av sms-et, t.ex. de som slår på mobilen först efter jobbslut. Några får höra ryktesvägen att en del av gänget ska utföra arbete på ett sätt som aldrig gjorts förut, några hör på internradion om att det ska visst vara ett möte kl 14.30. En del läser sms-et och går vid 14.30, då man ändå växlar arbetsuppgifter, något irriterade till Rivö torg för att höra varför företaget plötsligt ska ändra på ett arbetssätt som finns av en orsak. En del bryr sig inte men går ändå dit för att få information. En del kommer ovetande om saken till platsen, på väg ut eller in, Rivö torg är en plats som alla passerar vid varje arbetsväxling. Arbetsledaren är där och viftar in alla till möte i en närliggande lokal. Där blir det en knapp halvtimmes diskussion, som enligt alla vittnande hamnarbetare slutar med att arbetsledningen har backat. Arbetarna uppfattar att de kan gå ut och jobba på det vanliga sättet. Vilket de också gjorde.

Ok, en sån här episod, det är sånt som händer på en arbetsplats. Jag skulle vilja kalla det för att det är den svenska modellen, som förutsätter en viss balans. Om det inte finns balans, så skulle cheferna kunna skicka ut sms efter sms och arbetare skulle lyda utan eftertanke, arbetsförhållanden skulle förändras steg för steg utan diskussioner eller överenskommelser. Det händer det med, tyvärr alltför ofta.

Sen kom följderna: En halvtimmes löneavdrag gjordes på arbetarna, trots att de blivit kallade eller inviftade till mötet. Och dessutom fick de alla en personlig, skriftlig varning!
Hamn4an reagerade och begärde tvisteförhandling om denna behandling av medlemmarna, de krävde att varningarna skulle dras tillbaka.

APMT svarade med att stämma alla de berörda arbetarna (utom två som var medlemmar i Transport) till AD. De kräver 2723 kr + ränta av var och en i skadestånd, och så här skriver de: ”De i målet aktuella arbetstagarna har den 26 januari 2017 gemensamt och i samförstånd med varandra lagt ner arbetet i syfte att utöva påtryckning på APM.”

Vadå svenska modellen?

Dom faller 4 april 2018 kl 11.00 30 maj 2018 kl 11.00.
————————————————————————

Passar på att hälsa till göteborgare att jag är inbjuden av Allt åt Alla i Göteborg att delta i ett samtal med Peter Annerback, Hamn4ans ordförande, på onsdag den 14 februari kl 18. Plats: Syndikalistiskt Forum, Övre Husargatan 27, 413 14 Göteborg
Facebookevent: Försvara strejkrätten – Hur gör vi? Samtal med Frances och Hamn4an + Mat

 
1 kommentar

Publicerat av på 11 februari, 2018 i Hamn, Hur det ligger till

 

Reno ljög för Arbetsdomstolen

20170714 Sopgubbar på väg till AD

Inlagt 25 januari

Uppdatering 22 februari: Domen uppskjuten en gång till – nu till onsdag 7 mars kl 11.00.

Uppdatering 30 januari: Datumet då domen meddelas är framskjutet till onsdag 28 februari kl 11.00. Domen kommer att finnas på nätet på ADs sida – länk här.

Jag har fått tillgång till en 11 minuter lång ljudinspelning från en förhandling under sopkonflikten i somras. Med sopgubbarnas tillstånd så lägger jag upp ljudfilen här på bloggen. Jag lägger också en transkribering (utskrift) av hela ljudfilen, sist i inlägget.  Inspelningen har inte lagts fram under rättegången mot sopgubbarna i AD. Men jag tycker det är viktigt att sanningen kommer fram inför att Arbetsdomstolens dom meddelas den 7 februari 28 februari 7 mars kl 11.00. Måste sopgubbarna betala 5000 kr var i skadestånd till RenoNorden?

Förhandlingarna i AD ägde rum 11-15 december. Rättegången är alltså avslutad.

PS 31 jan: Det handlar om 49 personer. Nästan hela arbetarkollektivet var inblandat i konflikten och de flesta lämnade Reno. Påminner om detta eftersom det har synts en del felaktiga uppgifter.

Om någon undrar: Det är tillåtet att spela in samtal som man själv deltar i.

Lyssna gärna. Men först lite bakgrund.

Det blir avsked

En avgörande händelse under sopkonflikten var en förhandling den 6 juli 2017. Sopbilarna hade stått still sedan dagen innan. Sopgubbarna vägrade delta i nyckelinventering, en arbetsuppgift som inte ingår i deras avtal.
Både den 5e och den 6e juli pågick förhandlingar för att försöka lösa situationen. Men situationen blev värre istället. Under förhandlingen den 6 juli fick sopgubbarna nämligen besked om att de skulle bli avskedade. Det framgick att beslutet inte var ”verkställt” men en skyndsam process inledd och att papprena skulle komma snart, troligen nästa vecka. I alla fall var det vad Hans Johansson, förhandlare från BA, försökte ge sken av. BA är Biltrafikens Arbetsgivareförbund, som RenoNorden är med i.

Fem sopgubbar deltog i förhandlingen då de fick beskedet.
Fackets avdelningsombudsman Christer Norfall, som satt med vid förhandlingen, uppfattade saken likadant som sopgubbarna. Efter förhandlingen hade han kontaktat förbundet och sagt att ”nu har de fått avsked på grått papper”. Det berättade han sedan i AD den 12 dec 2017.

Det har vi aldrig sagt, sa Reno

Det är inte sant! Ingen hade påstått att sopgubbarna skulle avskedas, sa både Hans Johansson – under ed! – och Renos jurist i AD.  När sopgubbarna sa upp sig var det en olovlig stridsåtgärd och för de olovliga stridsåtgärderna ska sopgubbarna betala 5000 kr var i skadestånd till Reno. Det var alltså företagets ståndpunkt i AD. Den linjen hade varit svårare att driva om de erkänt avskedshotet. Dessutom är det ju lite pinsamt, minst sagt, att BAs förhandlare kör med lögntaktik i en förhandling. Lögner som, om de blivit avslöjade, skulle kunna vända på hela saken. Sopgubbarnas egna uppsägningar kan ses som framprovocerade och företaget skulle t.o.m. kunna stämmas för olovlig uppsägning.
Så, det är bäst att neka. Och det kan man ju göra om man känner sig säker på att sanningen inte ska komma fram, att ord ska stå mot ord.

Citat ur inspelningen

Sopgubbe: Blir det uppsägningar?
Hans Johansson: Uppsägningar? Det blir avsked.
och senare
Sopgubbe: Och det spelar ingen roll om vi går och arbetar, avskedet kommer ändå?
Hans Johansson: Ja.

Det som hände tolkar jag så här: Efter ett par dagars fruktlösa försök att få sopgubbarna att börja jobba med nyckelinventeringen, bestämde sig Hans Johansson och Reno för att drämma till ordentligt för att få dem att lyda. Tala om att nu är det slutförhandlat och nu får ni sparken.

Effekten blir inte den önskade. Sopgubbarna säger inte Förlåt, vi ska genast börja nyckelinventera! utan de frågar om de kan hämta sina privata prylar ur bilarna och om de ska tömma skåpen.

Då framhåller Johansson att avskedet är inte verkställt ännu. Och så pratar han vidare som om det har påbörjats en skyndsam avskeds-process där AD är inblandad.

Det som skyndsamt brukar komma från AD vid en pågående konflikt, är en uppmaning till återgång i arbete. Inte ett avsked. Att AD skulle vara inblandade i avskedet, vilket Johansson ger sken av, är alltså ren rappakalja. Inte så smart rappakalja heller, eftersom konsekvensen blev att Reno blev av med i stort sett alla yrkeskunniga sopgubbar.

Faktakollen

Hans Johansson är erfaren förhandlare i arbetsrättsfrågor i arbetsgivarförbundet. Han vet rimligen mycket väl att strejk inte är skäl till avsked. Uppsägning möjligen, om strejken blir långvarig och alla lösningsförsök har misslyckats. Men avskedshot efter två dagars strejk (om det nu hade varit strejk), nej nej nej.

För det första: Uppsägning och avsked är olika saker. Avsked är mycket värre än uppsägning. Vid uppsägning har man varseltid och uppsägningstid. Vid avsked har man bara en veckas varseltid och ingen uppsägningstid. Det krävs mycket allvarliga felsteg för att det ska räcka till avsked, t.ex. våld eller stöld från företaget.

För det andra: ”Du har strejkat” är inte tillräckligt skäl för uppsägning, än mindre för avsked. Strejk i sig är en rättighet enligt svensk grundlag, även om man kan få betala skadestånd för att inte ha följt regelverket. Det finns fall där företag sagt upp strejkande och facken då har stämt företaget. I flera fall har AD sagt att det var fel att säga upp dem som strejkat. I enstaka fall där strejken pågått länge och företag och fack gjort allt för att lösa konflikten, men strejken ändå fortsatte, så har AD dömt att det var ok att säga upp de strejkande. Men det är alltså ingen självklarhet och definitivt ingen snabbfix.

För det tredje: AD dömer aldrig ut några avsked eller uppsägningar. De dömer ut skadestånd. Om ett företag redan har avskedat eller sagt upp någon, och facket anser det vara fel och och driver frågan som tvist, då kan tvisten tas upp i AD. AD kan döma att uppsägningen/avskedet var juridiskt felaktig och att personen ska få tillbaka jobbet och/eller få skadestånd. Eller så kan AD döma att uppsägningen var juridiskt ok. Men det händer aldrig att AD lägger sig i en kommande uppsägning eller avsked. De kan bara yttra sig om en uppsägning som redan är gjord. Och det brukar vara en process som tar månader.

Konsekvensen

Efter ett tag börjar Johansson fiska efter det som han väl hoppats på från början – att sopgubbarna ska be om ursäkt och säga vi ska inte göra så här mer, etc. för att man ska stoppa (den falska) avskedsprocessen.

Men det är försent. Sopgubbarnas talesmän går ut och berättar för arbetskamraterna vad som sagts. Många som har saker i sina skåp tömmer dem och i stort sett alla går hem. Några timmar senare skickar Reno ut ett sms där det står att det har skett ett visst missförstånd. ”Ingen är ännu avskedad” står det bland annat.

Inom några dagar säger de flesta sopgubbarna upp sig själva. De tänker att det är bättre att säga upp sig själv än att få avsked, och många vill helt enkelt inte jobba kvar på Reno efter det som hänt. Det fanns säkert förhoppningar hos en del om att situationen med tiden ska ändras till det bättre, kanske med ett bättre sopföretag, så man kan bli sopgubbe igen. Men det ställs inga krav, de bara säger upp sig.

Fler citat

Jag vill kommentera även ett par andra saker som bekräftas av inspelningen.

Företaget försökte i AD hävda att det inte var nyckelgrejen som var grejen. Sopgubbarna strejkade och det var av andra skäl, sa Reno. Sopgubbarna har hela tiden varit tydliga  med att de ville göra sitt jobb, dvs hämta sopor, men inte bistå vid nyckelinventering. Det framgår också av ljudinspelningen:

Hans Johansson: Ja i nuläget, det är ju, vi hävdar ju att ni ska arbeta, men ni vägrar ju arbeta. 
Sopgubbe: Det är inte att vi vägrar arbeta.
Sopgubbe: Vi vill arbeta.
Sopgubbe: Vi vägrar att arbeta med dom här nyckelgrejerna, som vi har blivit, det är inte att vi vägrar att arbeta, alltså. Säg inte en sak när det är nåt annat.
Hans Johansson: Ni utför inte det arbete som ni ska. Ni har ställt bilarna, ni kör inte iväg, ni arbetar inte.
Sopgubbe: Ja, men det är inte att vi inte vill arbeta.
Hans Johansson: Men ni arbetar inte.
Sopgubbe: Nej, inte under dessa förutsättningar.

Försämring av löner och lönesystem och högre arbetsbelastning för sopgubbarna, som Reno planerade att införa den 1 oktober 2017, låg förstås och sjöd under allt som hände. Liksom flera års besvärliga situationer på grund av upphandlingar och företagsbyten. Men det var ändå inte det som var på tapeten under den här konflikten som hamnat i AD.

Som en sopgubbe säger till cheferna i inspelningen: ”vi skämtade med varandra alldeles nyss här att om det blir såhär stor konsekvens av bara nyckelgrejen, hur blir det då med löneförhandlingarna? (skratt)”

Brott mot tolkningsföreträde

Under inspelningen hörs någon gång ordet strejk, och det säger inte sopgubbarna emot. När de den 5 juli sa att Vi vill gärna jobba men om någon av oss blir inblandad i nyckelinventeringen, så kör vi inte ut, så hördes också ordet strejk. Media använde det, och också jag och andra sympatisörer har sagt och skrivit sopstrejk många gånger. Jag tycker inte att en vild strejk i rättan tid är något att skämmas för utan oftast något att vara stolt över. Men när jag senare fick chansen att gå igenom tillsammans med sopgubbarna vad som hänt, steg för steg, så insåg jag att det här, rent juridiskt, inte var en strejk.

Arbetarna vägrade utföra arbetsuppgifter som Transport har sagt inte ingår i deras avtal. Detta hade framförts av Transport till företaget vid en protokollförd förhandling redan 2016. När företaget och facket har olika ståndpunkter i en fråga om vilka arbetsuppgifter som omfattas av avtalet, så är det fackets mening som gäller, tills något annat beslutats i förhandling eller domstol. (MBL §34). Det kallas tolkningsföreträde. Om företaget vill ha ändring i sakfrågan, så måste de begära central förhandling i frågan, men det hade Reno aldrig gjort. Det var alltså Reno som bröt mot MBL §34 och egentligen borde ha fått betala skadestånd för det.

Att det juridiskt inte var någon vild strejk, var också vad Transports jurister kom fram till då de gick igenom fallet.

Ljudfilen

De personer som hörs tala är:
Hans Johansson, Förhandlare arbetsrätt i BA, Biltrafikens Arbetsgivareförbund. Det är Johansson som är drivande och säger det mesta från arbetsgivarens sida.
Mackis Tiflidis, chef på Reno
Ytterligare en person från Reno, som inte säger något, är närvarande.
Fem sopgubbar. Jag skriver ”Sopgubbe” oavsett vem av de fem som yttrar sig.
Christer Norfall, ombudsman i Transport avd 5.
En till fackrepresentant, som inte säger något, är närvarande.

Det hade redan förhandlats i flera timmar både 5e och 6e juli. Hans Johansson hade varnat sopgubbarna för att de kan få problem med att hitta jobb framöver om de fortsätter trilskas. Sopgubbarna uppfattade detta som hot om uppsägningar och kanske svartlistning. När inspelningen börjar har det varit en paus i förhandlingarna och nu samlas man igen.

2017-07-06 Avskedet.mp3

Klicka på filen ovan för att lyssna. Ljudet har inte bra kvalitet. Det blir något bättre efter en stund. Själv kan jag inte höra vad som sägs vid uppspelning i mobilen, utan bara i dator med högtalare. Ett tips är att följa med i utskriften här av det som sägs:

Utskrift

Först hörs oljud från möbler och papper och lite prat när mötesdeltagarna sätter sig.

Hans Johansson: Ja, nämen vi har ju, som sagt vi har försökt att, xxxxx , men om inte ni har nåt nytt så, så, så, ser vi ingen framkomlighet i det här.
Vi har försökt och ja, försökt vara konstruktiva, det har inte lett nånstans…

Sopgubbe: Blir det uppsägningar som gäller då eller?

Hans Johansson: Uppsägningar? Det blir avsked. Ingen lön under hela tiden ni har strejkat. Lön utgår inte, det vill vi vara tydliga med, vi kommer kräva skadestånd och det kommer att gå till avsked. Det är så det kommer att gå till, och det kommer att lämnas in omgående till arbetsdomstolen.

Sopgubbe: Får vi papprena här, eller?

Hans Johansson: Nej.

Sopgubbe: Skickar ni dom eller?

Hans Johansson: De kommer. Om ni inte har nån annan inställning. Jag beklagar det. Det blir tråkigt för oss alla. Verkligen. jag trodde faktiskt att vi skulle kunna ha en framkomlig väg, men…

Sopgubbe: Det trodde vi med.

Hans Johansson: Det har inte riktigt känts så att ni har kommit med något förslag till lösning, det är så vi har upplevt det.

Sopgubbe: Det har vi upplevt likadant, att det har bara varit ett läge, det har varit olika nyanser av samma sak. Och vi skämtade med varandra här alldeles nyss att om det blir såhär stor konsekvens av bara nyckelgrejen, hur blir det då med löneförhandlingarna? (skratt)

Hans Johansson: Men det blir inga löneförhandlingar.

Sopgubbe: Nä då är det slut.

Sopgubbe: Ja, tack för den här tiden.

02:12 – 03:49 pratar Hans Johansson och Christer Norfall om justering av protokollet, inte så intressant. Jag skriver inte de replikerna här, men jag låter dem vara kvar i ljudfilen, så att ingen tror att jag har klippt bort nåt av intresse.

Sopgubbe: Och vilka innefattas av det då? Dom som är på semester, är inte, utan bara dom som här då? Eller?

Sopgubbe: Är det hela kåren, eller?

Hans Johansson: Alla som har strejkat, olovligt.

Sopgubbe: Ok. Sen kan det ju vara sen så också att all annan personal också säger upp sig. Kanske. Eventuellt. Jag bara gissar, men jag vet inte.

Sopgubbe: Då meddelar vi det till kollektivet. Samtidigt som… har vi ingenting mer att tänka på?

Sopgubbe: Ja vi kanske har privata grejer i bilarna? Jag har privata grejer i bilen, som jag skulle vilja ta.

Sopgubbe: Städa skåpen?

Hans Johansson: Avskedet är inte verkställt ännu.

Sopgubbe: Ok, förklara. Hur funkar det?

Hans Johansson: xxx det kommer

Sopgubbe: Ok efter det så kan vi hämta våra personliga…

Hans Johansson: Det är arbetsdomstolen som ska fatta dom här besluten och vi gör ju inget förrän vi har fått mandatet från arbetsdomstolen.

Sopgubbe: Men i nuläget?

Hans Johansson: Ja i nuläget, det är ju, vi hävdar ju att ni ska arbeta, men ni vägrar ju arbeta.

Sopgubbe: Det är inte att vi vägrar arbeta.

Sopgubbe: Vi vill arbeta.

Sopgubbe: Vi vägrar att arbeta med dom här nyckelgrejerna, som vi har blivit, det är inte att vi vägrar att arbeta. Säg inte en sak när det är nåt annat.

Hans Johansson: Ni utför inte det arbete som ni ska. Ni har ställt bilarna, ni kör inte iväg, ni arbetar inte.

Sopgubbe: Ja, men det är inte att vi inte vill arbeta.

Hans Johansson: Men ni arbetar inte.

Sopgubbe: Nej, inte under dessa förutsättningar.

Sopgubbe: Så, får vi tillgång till våra grejer i bilarna?

(Här uppstår en lite pinsam tystnad)

Hans Johansson: Då får vi stämma av det … så att, vi återkommer med svar.

Sopgubbe: Ja alltså, vi som grupp här… har alltså…

Sopgubbe: Resten får ni ta med er, hur vi tar våra personliga grejer och så

Christer Norfall: Vanliga avsked brukar…

Hans Johansson: Avskedet är inte verkställt än.

Christer Norfall: Nänä precis, det brukar ju föregås av ett varsel och sen har man en varselöverläggning inom stipulerad tid. Jag förmodar att ni inte vill att dom här gubbarna ska utföra något arbete innan det finns en verkställighet, eller hur tänker företaget där?

Mackis Tiflidis: Det står dom fritt att arbeta om dom vill, så att där förhindrar vi inte dom, utan det vi väntar på, det är att om man inte går och, till slut så verkställs ju beslutet när det kommer från…

Hans Johansson: Ok, ni har klivit över tröskeln så processen är igång, gjort är gjort, va. Sen … eller om ni går och arbetar eller vad ni gör men ni har fortfarande strejkat. Olovligt.

Sopgubbe: Ja. Men betyder det att, tills vi får avskedet, att vi fortsätter att strejka? Det är du som kan det här?

Hans Johansson: Vi kan inte tvinga dig och dra dig och sätta dig där. Om du går och arbetar så går du och arbetar, och går du inte och arbetar så går du inte.

Sopgubbe: Det var inte det jag frågade. Avskedet.

Hans Johansson: Ja. Det kommer.

Sopgubbe: Det börjar

Sopgubbe: Och det spelar ingen roll om vi går och arbetar, avskedet kommer ändå?

Hans Johansson: Ja.

Sopgubbe: Jaha

Hans Johansson: Säg så här. I alla lägen, i alla situationer, så har man möjlighet att säga såhär: Ok, det här var för jävligt, vi ber om ursäkt, vi ska inte göra om det här, vi är beredda att göra dom här bitarna. Är ni det, så är vi villiga att lyssna, ni har chansen nu, det är det jag har sagt hela tiden, men gör ni inte det, då försitter ni ju chansen, det blir sämre förutsättningar. Man kan alltid lösa situationer, det är inget omöjligt, det kan vara en process som pågår under en ganska lång procedur, en situation sen i alla fall, så det finns alltid en möjlighet, men det blir mer komplicerat ju längre vi låter den här processen gå. Där är vi alltså. Ja återigen, jag menar verkligen att, för eran skull och för våran skull, lös det. Det hade varit det bästa. Nu är det inte det.

Mackis Tiflidis: Det är ingen process alltså, så ni är medvetna om det, det är ingen process som dras ut på tiden, det här är ett ärende som hanteras skyndsamt.

Hans Johansson: Absolut. Arbetsdomstolen kommer att vara mycket snabba.

Sopgubbe: Ok så om vi går ner och säger till dom nu att vi är avskedade…

Hans Johansson: Nej ni är inte avskedade, inte nu

Sopgubbe: Nehej, då går jag ner och säger så här: Om vi åker ut och jobbar som vanligt så kommer vi inte att bli avskedade. Eller?

Hans Johansson: Det vet vi inte, vi kommer att driva en process, eftersom vi inte har kommit överens.

Sopgubbe: Då blir det svårt.

Hans Johansson: Men återigen. Ni har valt att inte. Vi har inte kommit överens om en lösning på den här situationen.

Sopgubbe: Nej. Vi måste ju fråga alla, hur dom ställer sig till, om det finns chansen att, eller hur, om jag jobbar så blir jag inte avskedad? Det måste ju alla få veta, vi kan ju inte säga såhär, skit i det, alltså

Hans Johansson: Då får ju den informera företaget. Om nån vill komma och jobba så får dom ju komma till oss. Om den vill jobba så vill vi ha den informationen. Om den inte kommer så fortsätter, så får den avsked. Då fortsätter den att strejka alltså. Det är det som är läget. Avskedet kommer men det har inte verkställts, det är väldigt viktigt.

Sopgubbe: Och skyndsamt, det är under dagen eller i morgon?

Hans Johansson: Omgående

Sopgubbe: Men alltså det här att

Sopgubbe: hur

Sopgubbe: jaha

Sopgubbe: Avskedet?

Hans Johansson: Jag tror det sker under nästa vecka

Sopgubbe: Nästa vecka, så lång tid?

Hans Johansson: Det är en process, det är dokumentation, det ska göras saker, det ska skrivas saker, det ska läsas, det ska vara, AD ska sammanställa en konstellation som ska sitta ned och bedöma och utifrån det fatta beslut. Det är inte så att dom sitter där och rullar tummarna och väntar på att nåt ska komma in utan det är ju rulle hela tiden och dom har saker att göra också. Men kontakt är tagen med AD. Dom vet om det här, dom känner till det här ärendet och vet att det är på gång. Och dom har flaggat för hur situationen är, så att, dom, vi förbereder

Sopgubbe: Då vet vi

Sopgubbe: Då har vi all information vi behöver

Christer Norfall: Ja det blir ju förbundet som får hantera den frågan. Jag kommer bara informera dom om att det är på det här viset. Så får dom hantera det xxx

Sopgubbe: Men alltså man får brev via post då, eller? Måste man komma hit?

Hans Johansson: Det vet jag inte

Sopgubbe: Ok, man får vänta då på

Sopgubbe: Vänta på brevbäraren

Sopgubbe: Måste man skriva på?

xxx

Sopgubbe: Alltså att man mottagit

Sopgubbe: Ja just det

Sopgubbe: jaha då så

Sopgubbe: Slut på det här mötet

/Sopgubbarna lämnar rummet/

Mina tidigare inlägg om sopkonflikten finns alla i kategorin Arbetslivet – sopgubbar.

Bild: Sopgubbar på väg till AD

 
Lämna en kommentar

Publicerat av på 25 januari, 2018 i Sopgubbar

 

Vilka stridsåtgärder ska tillåtas?

Inlagt 13 januari 2018

Ett inlägg till med anledning av regeringens utredning om strejkrätt. De första två finns här:
9 januari: Försvara strejkrätten och skyll inte på hamnen
12 januari: Inte längre tyst om strejkrätten

Den utredning som regeringen tillsatt, ska undersöka möjligheten att begränsa ”stridsåtgärder då det redan finns kollektivavtal”, som jag skrev om 12 januari. Men de ska också undersöka möjligheten att begränsa ”stridsåtgärder för andra syften än villkor i kollektivavtal”. Vad kan det senare betyda??

I Göteborgs hamn var det inte villkor i kollektivavtal, som konflikten mellan hamnarbetarna och APMT handlade om. (Se Bakgrunden sist i detta inlägg.) APMT ställde till problem i hamnen genom okunniga och ogenomtänkta beslut, och när de också började behandla hamnarbetare illa och köra med unionbustingmetoder, så ville hamnarbetarna sätta stopp för det. Det var mot sådant beteende som några punktstrejker och övertidsblockader genomfördes. Ingår det i utredningsdirektiven att förhindra sådan strid?

Frågan om kollektivavtal kom upp senare, som en lösningsmöjlighet, inte som en konfliktorsak. APMT skyllde på att eftersom de inte har kollektivavtal med Hamn4an, behöver de inte förhandla med dem och respektera dem som fackförening. (Konstig inställning, oavsett avtal, till det fack som majoriteten av de anställda valt att organisera sig i.) Hamn4an sa då: OK, låt oss teckna kollektivavtal!

Men någon lösning ledde det inte till. APMT var endast ute efter fredsplikt för Hamn4an, och Hamn4an ville i så fall få inflytande på den nivå som en majoritetsfackförening med fredsplikt bör ha. Medlingssamtalen som genomfördes handlade i stort sett bara om avtalsfrågan, utan att föra ens den frågan framåt.

Olyckligt nog, tycker jag, så tog det fokus från APMTs beteende. Istället hamnade fokus på två motstridiga anklagelser mot Hamn4an, varav ingendera stämmer.
I: Hamn4an vill bara bråka, så de vill inte ha kollektivavtal!
II: Hamn4an kräver kollektivavtal, det är därför de bråkar!

Medan detta pågick och kollektivet satt still i båten, jobbade APMT på med det de troligtvis var ute efter från början: Att byta ut fast anställda mot bemanningsanställda och därmed splittra och försvaga kollektivet.

När det gäller stridsåtgärder var det APMT som tog till storsläggan, genom sin 6 veckor långa lockout i somras, 19 maj-30 juni. Både hamnarbetare och kunder stängdes ute från containerhamnen eftermiddagar och nätter, totalt över 370 timmar. Detta gjordes som svar på en övertidsblockad, som inte borde ha varit ett stort problem för APMT, eftersom de hävdade att det fanns för många anställda i hamnen. Någon strejk hade Hamn4an inte genomfört sedan en 8-timmars-strejk den 24 januari 2017.

Det var en effektiv stridsåtgärd som arbetsgivarna genomförde med sin lockout och nedstängning av hamnen. Så effektiv att den drabbade hamnverksamheten hårt. I juni 2017 gick volymerna ner med 60 procent jämfört med föregående år.

Nu förekommer inga stridsåtgärder. Har inte gjort sedan APMTs lockout avslutades den 30 juni 2017.

Eller?

Jag vill kalla det stridsåtgärder när APMT fortsätter att säga upp hamnarbetare trots att de behövs, och sen låter ett urval av dem komma tillbaka som bemanningsanställda; när de inte tar ansvar för arbetsskadade anställda; när de sparkar ett skyddsombud för att han lagt ut en bild på bilköer i hamnen på facebook; när de trakasserar äldre hamnarbetare genom omplaceringar och försämrade villkor. Osv.

Men jag antar att det inte är den typen av stridsåtgärder som regeringen är ute efter att sätta stopp för.

Röster från APM Terminals

Hamnarbetarförbundet: Få känner till hur arbetarna i hamnen har behandlats

På Hamnarbetarförbundet sida går det att följa punkt för punkt vad som händer i  APMT-konflikten

Bakgrunden – en påminnelse

De 13 punkter om konflikten som jag skrev den 24 maj 2017:

1. Majoritetsfacket Hamn4an organiserar 85% av hamnarbetarna i Göteborgs hamn. 4an är en avdelning inom Svenska Hamnarbetarförbundet som funnits i Sveriges hamnar sedan 1972.

2. Hamnarbetarförbundet har tidigare sökt inträde i LO, men fick nej därför att Hamns stadgar innehåller regler som LO inte kunde acceptera att ett medlemsförbund har. Citerar Hamns hemsida: ”Grundvalen i Hamnarbetarförbundet är medlemmarnas bestämmanderätt; alla viktiga beslut om avtal och konflikter fattas av berörda medlemmar och alla funktionärer väljs för begränsade mandatperioder av medlemmarna i öppna och demokratiska val.”

3. Den aktuella konflikten pågår i containerterminalen, den del av Göteborgs hamn som drivs av arbetsgivaren APMT, ett av de företag som tog över olika delar av hamnen då Göteborgs stad sålde ut den. I övriga hamndelar pågår ingen konflikt. Stridsåtgärderna från Hamn4ans sida har bestått i perioder av övertids-, nyanställnings- och inhyrningsblockad samt några punktstrejker, senast en endagsstrejk den 24 januari 2017.

4. Konfliktens bakgrund är att APMT Gothenburg fick en ny ledning som började tillämpa arbetar- och fackfientlig personalpolitik. Det ledde till att Unionen la ner sin klubb, Ledarnas klubb blev passiv och även Transportklubben har vittnat om att det blev svårare att bedriva facklig verksamhet. APMT la sig i interna fackliga frågor, nonchalerade regler i semesterlagen och föräldraledighetslagen etc. Sen meddelade de att Hamns skyddsombud inte längre skulle respekteras som skyddsombud. Sen slutade de förhandla med Hamn4an.

Läs/Lyssna här om hur det började: Unionen lagt ner klubb på APM Terminals (P4 Göteborg).

5. I hamnen har funnits en överenskommelse som kallas 80/20-uppgörelsen. Den innebar att 80% av hamnarbetarna ska ha riktiga anställningar (fasta jobb, vikariat). APMTs VD har sagt i intervju att han inte gillar 80/20-uppgörelsen, utan hellre skulle vilja ha tvärtom. Vilket skulle innebära 20% riktiga anställningar och 80% timmisar eller blixt som de kallas i hamnen. Blixt är för övrigt undantagna från LAS och kan jobba utan riktig anställning hur länge som helst. APMT har ensidigt sagt upp 80/20-uppgörelsen, som alltså inte längre gäller.

6. APMT har i nästa steg varslat om uppsägning av ett stort antal fast anställda och vikarierande hamnarbetare. Nästan alla som blir berörda av uppsägningar är medlemmar i Hamn4an, men Hamn4an förvägras att förhandla och får inte ens se turordningslistan. Misstankar finns om att försöken att bli av med den stridbara Hamn4an har gjorts just för att slippa dem när riktiga anställningar ska göras om till osäkra (se punkt 5).

7. Hamnarbetarna tjänar, oavsett vilket fack de är med i, ca 29000 kr i månaden, plus ev OB och övertid. Inte 50000 som har spritts från arbetsgivarsidan, det är alt facts. Och konflikten har inte i något skede handlat om lön. Hamn4an har ju varit inblandad i förhandlingarna om löner, scheman etc i många år och står bakom de flesta avtal som slutits även om de inte varit undertecknande part.

8. Hamnarbetsgivarna har kollektivavtal med Transport, som är minoritetsfack i hamnarna. Hamnarbetarförbundet har ändå respekterats som fackförening och har deltagit i förhandlingar, arbetsmiljöarbete etc. Men när nu APMT har satt stopp för detta i containerhamnen, så hänvisar de till att de inte har kollektivavtal med Hamn4an. Därför har båda parter, och medlarna, tagit upp kollektivavtal som en möjlig väg att lösa upp den låsta situationen. Det har alltså inte kommit upp som konfliktfråga, utan snarare lösningsfråga. I sitt senaste varsel om övertidsblockad från 15 maj kräver Hamn kollektivavtal ”eller annan nöjbar lösning”.

9. Det viktiga för APMT när det gäller avtal, är att Hamn4an ska åläggas fredsplikt. Hamn4an å sin sida kräver att få fulla rättigheter som avtalspart, om de ska gå med på fredsplikt. Historiskt har Hamn inte alls varit negativa till kollektivavtal. År 1980 strejkade de i 6 veckor för att få kollektivavtal. De förlorade den striden. Sedan dess har de arbetat utifrån de förutsättningar som de har som icke kollektivavtalsbundet fack. Nu när kollektivavtalsfrågan kommit upp igen, har de varit positiva. Helst vill de ha ett trepartsavtal tillsammans med Transport (inte unikt på svensk arbetsmarknad). Men de har också lagt fram flera andra förslag. Läs här om deras senaste förslag: http://hamn.nu/article/2420/

10. En del saker APMT har gjort är lagbrott, annat inte. Hamn4an har under konfliktens gång fått företaget att rätta till en del av de fel som begåtts. De har också stämt APMT för vissa lagbrott. Lär komma upp i AD någon gång framöver… Men sammantaget handlar konflikten om att stå upp mot unionbusting-metoder. När APMT får en fackförening att helt enkelt ge upp och lägga ner sin lokala klubb eller när de ensidigt säger upp en överenskommelse om att 80% av arbetarna ska ha riktiga anställningar, så är det inget som löses i AD. Hamn4an har valt att inte bara springa efter det framplöjande företaget och säga: Nu gjorde ni fel, nu gjorde ni fel! De har försökt ställa sig framför, sätta ner foten och säga: Sluta hålla på så här! Ur den synvinkeln har stridsåtgärderna varit milda.

11. Den nu pågående övertidsblockaden (15/5-30/6) från Hamn4ans sida borde inte vara ett stort problem för APMT, eftersom det enligt dem är stor övertalighet i hamnen och de har varslat om stora uppsägningar. Men nu har APMT svarat med lockout kvällar och nätter (19/5-30/6). Skift- och nattarbetande hamnarbetare utestängs, och hamnen stängs för kunderna. Det slår långt hårdare mot hamnverksamheten än det som Hamn4an sammanlagt gjort under hela konflikten.

12. Det alla borde inse är att det är APMT som orsakat konflikten. Någon liknande situation finns – än så länge – inte i övriga hamndelar i Göteborg eller andra svenska hamnar där Hamnarbetarförbundet har majoritet och det lunkar på som vanligt med förhandlingar, arbetsmiljöarbete etc. Men arbetsgivareföreningen Sveriges Hamnar hoppas tydligen på att eländet ska sprida sig, de har uppmanat andra hamnföretag att göra som APMT.

13. Avslutar med en personlig reflektion: Jag har varit organiserad och aktiv i LO-anslutna fackförbund, tillsammans med mina arbetskamrater, i hela mitt arbetsliv. Något annat har inte funnits på kartan för mig. Om jag hade arbetat i Göteborgs hamn, så hade jag med största sannolikhet varit med i Hamn4an tillsammans med mina arbetskamrater. Det hade funnits på kartan. Och oavsett, så är det självklart att stå på arbetarkollektivets sida i den här konflikten.

 
Lämna en kommentar

Publicerat av på 13 januari, 2018 i Hamn

 

Inte längre tyst om strejkrätten

Inlagt 12 januari 2018

Häromdan skrev jag här på bloggen Försvara strejkrätten och skyll inte på hamnen. Jag fokuserar i det inlägget på hur det generellt går till när våra villkor försämras – eller förbättras. Det börjar på arbetsplatserna. Det rättigheter vi inte använder och försvarar, eller som alltför få använder och försvarar, de kommer förr eller senare att försvagas eller försvinna helt. Det gäller strejkrätten såväl som turordningsregler och annan anställningstrygghet. Detta perspektiv, att det alltid börjar på arbetsplatserna, är något som jag är rätt ensam om att tjata om, så jag ville börja med det.

Men nu ska jag ta upp hotet mot strejkrätten ur ett annat perspektiv – utredningens. Regeringen har alltså tillsatt en utredning om begränsning av strejkrätten, med Hamnkonflikten som anledning. Eller ursäkt. Enligt direktiven ska utredningen redovisa möjligheten till begränsningar i stridsåtgärder mot arbetsgivare som redan är bunden av kollektivavtal.

I Göteborgs hamn råder en unik situation, med ett majoritetsfack, Hamn4an, som de flesta hamnarbetarna valt att organisera sig i, men som inte har kollektivavtal med arbetsgivaren. Eftersom Hamn4an inte har kollektivavtal har de inte fredsplikt. Arbetsgivarna (tre olika i de olika hamndelarna) har kollektivavtal med minoritetsfacket Transport. Utredningen är alltså tillsatt för att majoritetsfacket i Göteborgs hamn ska kunna förbjudas använda stridsåtgärder, och arbetsgivaren APMT ostraffat ska kunna behandla sina anställda som skit. Det är illa nog. Men vad skulle det få för konsekvenser på andra delar av arbetsmarknaden?

Vilka gillar ett strejkförbud?

Den 7 november 2017 lyssnade jag på Kurt Junesjö då han höll ett föredrag om strejkrätten och regeringens utredning. Den 9 november hade han också en artikel i Arbetet: ”Strejkrätten är hotad”. Jag skrev samma dag i facebookgruppen Vi stödjer hamnarbetarna i Göteborg:

Junesjö menar att om utredningen leder till begränsning av stridsåtgärder enligt utredningsdirektivet, så kommer yrkesfacken att stå handfallna när företag ”avtalsshoppar”. Dvs när de skriver avtal med ett fack som har ett svagare (billigare) kollektivavtal, inte med det förbund som enligt LO skulle ha avtalsrätten på området. T.ex. att Metall får skriva avtal för arbetsområden som rätteligen borde höra till Byggnads, Målarna eller Elektrikerna.

Det borde ju LO reagera emot, kan man tycka. Men Junesjö påpekade att ett förbund med billiga avtal, som Metall, kan vinna på avtalsshopping. Vinna vad? Medlemsavgifter förstås. Och Metall har så stort inflytande i LO – och i regeringen – att det leder till tystnad om den här saken.

Junesjö skriver: ”Beställningsjobbet är sannolikt att stora förbund med billiga och urholkade avtal som IF Metall-avtalen, lättare ska kunna lägga under sig bångstyriga och dyrare yrkesförbundens verksamhet som Byggnads, Målarnas eller Elektrikernas.” Det är en allvarlig, och tyvärr motiverad, anklagelse.

Jag menar att det också är stor risk att företag ska välja att skriva avtal med ”fack” som bildas endast för att hålla undan en riktig fackförening, om möjligheten att strida för ett konkurrerande avtal tas bort. Alltså att ett företag sluter ett (uselt) kollektivavtal med ”Jockes fack” som består av företagsägarens/chefens brorson och hans kompisar. Och när detta avtal väl är slutet så kan det ”riktiga” facket inte strida för avtal, även om de har majoriteten av medlemmarna.

Jag tog upp detta igår. Junesjö trodde inte så mycket på framväxten av sådana gula fack. Men, med all respekt, så tror jag det beror på att Junesjö fokuserar på avtalsområden inom verkstad och industri, där t.ex. Metall kan komma ifråga som avtalsslutande och lönedumpande part. Tittar man på mörkare områden av arbetsmarknaden, ta t.ex. stora delar av restaurangbranschen, så är jag övertygad om att gula fack ligger nära till hands.

Men oavsett, illa är det att LO-facken är så tysta. Är det bra med en sån tystnadskultur? Stämmer det som Junesjö hävdar, att LO håller käft när Metall håller käft? Detta trots att Metall – ursäkta, alla kämpande metallare och kvarvarande starka lokala klubbar – är en väldigt svag fackförening i förhållande till sitt medlemsantal, och har urholkade, dåliga kollektivavtal.

Det skrev jag alltså 9 november 2017. Vad har hänt sen dess?  Det är inte längre bara från fackligt aktiva på basplanet, som det hörs protester. Den 23 november kom Pappers uttalande om strejkrätten antaget på förbundsmötet.

3 januari 2018 uttalade sig arbetsmarknadsminister Ylva Johansson, som på beställning av svenskt näringsliv. Svt Väst: Ylva Johansson: Inskränkning av strejkrätten behövs för att lösa hamnkonflikten i Göteborg

Och Veli-Pekka Säikkälä, IfMetalls avtalssekreterare håller med regeringen den 5 januari på IfMetalls hemsida: Konflikten i Göteborgs hamn måste lösas

Men nu berättar tidningen Arbetaren: 12 av 14 LO-fack emot inskränkt strejkrätt. En mycket intressant artikel!

Man kan väl säga att Junesjös misstankar (och mina) besannas men tystnaden är inte längre kompakt: LOs översta ledning tiger fortfarande, Metalls översta ledning är positiv till utredningen, men nästan alla andra fackförbund inser att begränsningar av strejkrätten inte är en bra ide. Vilket vi får hoppas att de framför till arbetsmarknadsministern.

Jag fortsätter i morgon med röster från APM Terminals och en påminnelse om vad det hela egentligen handlar om. Vilka stridsåtgärder ska tillåtas?

 
1 kommentar

Publicerat av på 12 januari, 2018 i Hamn, Hur det ligger till

 

Försvara strejkrätten och skyll inte på hamnen

Inlagt 9 januari 2018

Svenskt Näringslivs och regeringens förhoppningar om inskränkningar av strejkrätten har inte orsakats av att hamnarbetarna i Göteborg har försökt stå upp mot arbetarfientliga försämringar och unionbusting på sin arbetsplats.

Förhoppningarna kommer av att svensk fackföreningsrörelse numera väldigt sällan använder sig av stridsåtgärder, eller av någon aktiv strategi över huvud taget, för att få stopp för försämringar eller få igenom förbättringar. Trots ökade inkomstklyftor, ökad prekarisering och allt mer spridda unionbustingmetoder, så tar vi sällan till våra maktmedel – tillåtna eller otillåtna. Ta exempelvis en sån sak som hyvling. Dessa klara angrepp på anställningstryggheten, på arbetande människor och deras livsvillkor. Ingen fackförening har tagit skarp strid i avtalslöst tillstånd för att få in stopp för hyvling i kollektivavtalen. Varför inte? Vad har vi strejkrätten till? Är det bara konfliktteater? /Ett anspråkslöst förslag/

I ett läge när facken och arbetarkollektiven INTE använder en rättighet, då tar starka krafter tillfället i akt att försämra eller ta bort den rättigheten. Det är en effektiv strategi.

Men då är det irriterande när det ändå finns arbetargrupper som envisas med att stå på sig och ta strid för vettiga förhållanden på jobbet. Då kan företagen med Svenskt Näringsliv i ryggen satsa massor med stålar på att slå ner dem. De står ivägen för de pågående glassiga framstegen för kapitalet. Det är ur den synvinkeln som hamnarbetarna blir inblandade i strejkrättsfrågan. Och nu utnyttjar man dem genom att tjata om den ”pågående konflikten som måste stoppas” trots att det inte pågår några stridsåtgärder i hamnen. Det som pågår är att fasta anställningar byts mot osäkra, en fungerande arbetsorganisation slås sönder av APMT och folk behandlas som skit. Det lär inte inskränkningar av strejkrätten råda bot på.

Varje gång en försämring av villkoren i arbetslivet är på g på politisk nivå, så kan vi utgå ifrån att förändringen redan är halvt genomförd ute på arbetsplatserna. Så var det med visstideriet. Det pressades igenom på arbetsplatserna så långt att det sen blev möjligt att få in i kollektivavtalen och sen i LAS. /Anställningstryggheten är död – men var är mordplatsen?/

Jag har skrivit om det förut, men jag tar det igen: Det fanns en tid då arbetarklassen kämpade till sig förbättringar. När arbetare hade flyttat fram sina positioner i en viss fråga, eller i allmänhet, så spikades den nya positionen fast genom kollektivavtal och lagar. Även de arbetsplatser, där man inte kunnat kämpa sig till framsteg på egen hand, fick på så sätt del av klassens framsteg. Och inte minst så gör fastspikandet att man kan gå vidare, ta nästa steg. Det är som bergsklättring: När man tagit sig upp en bit förankrar man sig i berget för att därifrån kunna komma vidare. Processerna följer alltså samma mönster när arbetsgivarna, kapitalet, flyttar fram sina positioner. När arbetsgivarna lyckas pressa arbetarna tillbaka, utan att det uppstår för mycket strejker och andra bekymmersamma reaktioner, så blir nästa steg att slå fast den nya positionen i kollektivavtal och lagar. Därmed kan de få igenom det de vill även på de arbetsplatser som dittills kunnat hålla försämringen ifrån sig. Och så kan de rycka fram ett steg till. Så som de gjorde med visstideriet.

Och så som de gör med turordningsreglerna. När företag vill göra avvikelser från turordningsreglerna i Las, så handlar det sällan om kompetens. De vill göra sig av med äldre anställda, ofta trotjänare, de som blivit slitna/skadade, eller de som anses besvärliga på något sätt, t.ex. fackliga aktivister och personer som vet sin rätt och håller på den. Arbetsledningen vill gärna behålla lydiga personer och kompisar och personer som ännu inte blivit utslitna, sådana som klarar TEMPOT. Det är just ett sådant subjektivt och tempo-uppskruvande urval som reglerna är till för att förhindra. Borttagna regler kan inte kompenseras med ”utökade möjligheter till livslångt lärande” och andra poetiska påhitt.

Att ”lättnader” i dessa regler diskuteras både mellan arbetsmarknadens parter och på partipolitisk nivå beror inte på att facken varit för hårda med att hålla på turordningsreglerna. Nej tvärtom, det beror på att facken och arbetarkollektiven mycket ofta accepterar eller blundar för att turordningsreglerna förbigås. Dags att slå fast detta i ändrat regelverk. /Turordningslistan på väggen/

Eller som Svenskt Näringsliv senaste gnöl: De tycker att fackföreningarna inte ska ha ”monopol” på att utse skyddsombud. Ni tror väl inte att gnölet beror på att fackföreningarna överallt utnyttjar denna självklara rätt? Nej tvärtom, det är idag inte alls ovanligt att chefer i praktiken utser skyddsombud. Och då är det klart att de gärna vill ha detta framsteg fastslaget.

Vi måste lära oss hur det går till. Vi måste förstå att det är ute på arbetsplatserna det händer, det är alltid där det börjar. När det kommer till fastspikning, alltså att de redan försvagade rättigheterna säljs i avtalsförhandlingar eller lagändringar, då är sent påtänkt att börja gnälla.

Sent påtänkt, men vi får försöka ändå. Ändringar i Las eller avtal när det gäller turordningsreglerna har faktiskt hållits tillbaka tack vare starka fackliga reaktioner. Även om processen fortsätter på arbetsplatserna och bakom stängda dörrar. På samma sätt kan starka reaktioner bromsa angreppen på strejkrätten. Men om vi inte kämpar tillsammans för oss själva och våra rättigheter ute på många arbetsplatser blir vi dömda till ständigt nya brandkårsutryckningar för att tillfälligt bromsa en utveckling, som ändå pågår. Ska vi få stopp på den så måste vi bli folkrörelse på arbetsplatsen igen. Din arbetsplats.

Läs mitt nästa inlägg om hamnen och strejkrätten: Inte längre tyst om strejkrätten

 
1 kommentar

Publicerat av på 9 januari, 2018 i Hamn, Hur det ligger till

 

Sopgubbarna i AD – dag 3

Inlagt 16 december 2017

Igår den 15 december 2017 var den tredje och sista rättegångsdagen mot sopgubbarna. Parterna höll sina slutpläderingar.

Tidigare inlägg:
Vad säger AD om sopstriden?
Sopgubbarna i AD – dag 1
Sopgubbarna i AD – dag 2

Renos jurist Jan Bergman vidhöll att det var en vild strejk, och sjukskrivningar och uppsägningar var en del av den olovliga stridsåtgärden. Sopgubbarna har nu bytt inställning och ”svamlar” om vad som hänt, sa juristen. Stridsåtgärden pågick fr.o.m. 7 juli t.o.m. 11 augusti (sista dagen av uppsägningstiden för de flesta). Alla sopgubbar som deltagit på något sätt ska betala 5000 kr (+ ränta) i skadestånd till Reno, oavsett hur många dagar de deltog.  Om de inte hört av sig och tagit avstånd från stridsåtgärden, så anses de ha deltagit hela perioden, även om de hade godkänd sjukfrånvaro, vab eller semester under en del av perioden.  (Ingen har hört av sig och tagit avstånd). Dessutom ska de tillsammans betala Renos rättegångskostnader.

Transports jurister Sussanne Lundberg och Annett Olofsson skärpte sin beskrivning av det som hänt, med hänvisning till vittnesmålen, och sa att det som hände den 3 juli var en kupp (kupp är ordagrant juristens ord) från företagets sida. Planen var att de skulle trycka igenom sin vilja angående nyckelinventeringen. Mitt i sommaren, då hälften av arbetsstyrkan hade gått på semester, ställde de frågan på högkant. De hade valt ut tre trakter, dvs tre sopbilar, som skulle nyckelinventera. Sopgubbarnas förhandlingsombud S-man, som arbetsledare J påstod att han rådgjort med om upplägget, hade semester. Och varför begärdes ingen MBL §38-förhandling angående användandet av konsulter som 3e man i bilen vid nyckelinventering? ”Man kanske inte ville” sa Renos jurist under rättegången, och det stämmer på pricken, sa Transports jurister. Man ville inte, för överrumplingseffekten skulle ha försvunnit.

Två dagar senare, den 5 juli kom sopgubbarna till jobbet som vanligt, ombytta och klara att arbeta. En del hade hämtat ut bilnycklarna och startat bilarna. Det hade nu nått ut till många att nyckelinventering påbörjats. De samlades och diskuterade. De kom överens och framförde till arbetsledningen att de var beredda att jobba som vanligt med att hämta in sopor, men att ingen skulle hjälpa till med nyckelinventeringen. Företaget menade att då fick de inte köra ut alls. De som hämtat bilnyckel fick lämna tillbaka den. Ingen från AG har förklarat varför skåpen låstes igen.

Avsikten var att sätta press. Det var en stridsåtgärd att låsa nyckelskåpen, det var en lockout, inte en vild strejk. Inte heller sjukskrivningar eller uppsägningar var stridsåtgärder utan följder av Renos beteende och provokationer mot sina anställda. Om AD ändå skulle anse att det var en olovlig stridsåtgärd så bör skadeståndet sättas ner till 0 kr.

Dagens funderingar

Jag tänker inte dra igen här sånt som jag beskrivit tidigare om parternas ståndpunkt t.ex. när det gäller tolkningsföreträdet (se dag 1 och 2). Renos jurist försökte fortfarande dag 3 slingra sig ifrån att Reno bröt mot tolkningsföreträdet. Ingen överraskning. Men jag ska ta upp och kommentera några andra saker som kan vara av intresse.

Trovärdigheten

Transports jurister tog upp i slutpläderingen att arbetsledare J talade uppenbart osanning på två punkter under sitt vittnesmål. Dels om att Svoa fredagen den 30 juni kl 22 skulle ha instruerat honom om vilka trakter som skulle inventeras måndag 3 juli. Dels om att han varit överens med S-man om att upplägget var ok. (se Sopgubbarna i AD – dag 2). J är därför inte trovärdig och hans vittnesuppgifter saknar bevisvärde.

Min kommentar: Ord står mot ord i många frågor i den här rättegången, ja om nästan allt. Hur domen faller beror mycket på vilka ord som domstolens ledamöter väljer att tro på. Av erfarenhet kan jag säga att när ord står mot ord anses chefer ofta ha större trovärdighet än arbetare, även om det är väl känt – bland arbetare – att chefer och företag är bra på att ljuga.

Det är en klassfråga. Jag har mina förutfattade meningar om hur AD dömer i ett sånt här fall. Men det ska bli mycket intressant att se. Jag kan ju ha fel.

Kocken

Renos jurist hade som bevismaterial visat fram en del sms, brev och anslag, som de menade var hot och trakasserier mot dem som fortfarande arbetade för Reno. Det är något som jag inte har ägnat tid åt att skriva om. Jag anser det naturligt att hårda ord utväxlas under en konflikt. Jag vet också att vid en konflikt så vill sympatisörer gärna hjälpa till, med mer eller mindre kloka sympatiyttringar. Men en sak som är värd att nämna är något som Transports jurister också berörde i sin slutplädering: En av de mest pådrivande i kollektivet den 5:e juli, var sopgubben ”Kocken”. Han var den som tog initiativ och argumenterade hårdast för att man skulle vägra köra ut om nyckelinventering pågick. Kocken gick tillbaka i arbete redan den 7:e juli. Han fick sen meddelanden som påminde honom om de ord han själv använt då han ”uppviglade” sina kamrater.

Jag har fått höra många bittra kommentarer från sopgubbar om just den f.d. kamratens beteende. Från att ha sagt ”Vi ska aldrig hjälpa till med nyckelinventering” till att själv nyckelinventera, köra dubbla trakter och lära upp nyanställda ett par dagar senare… Hos mig väcker hans vändning en hel del konspirationsfunderingar, skall jag erkänna. Men jag lämnar dem åt sidan för nu. Nöjer mig med att säga att inte fan är det trakasserier att påminna svikaren om hans egna argument för att ”ta fajten”.

Uppsägningarna

Renos jurist sa igen att sjukskrivningarna och uppsägningarna var en stridsåtgärd. Transports jurister sa att Hans Johanssons uttalanden den 6 juli med fog uppfattades av sopgubbarna som att de blivit avskedade. När ”dementi-sms” skickades ut några timmar senare uppfattades det som att nej, ni har inte blivit avskedade men fortsätter ni trilskas så blir ni det. Det blev en jobbig slänggunga, många sjukskrev sig. Samtliga sjukskrivna har läkarintyg från senast 7:e dagen. Nästan alla sa upp sig några dagar senare. De hade diskuterat saken, många hade sagt att de vill inte jobba kvar, bolaget hade behandlat dem illa. Hellre säga upp sig själv än få sparken. Var och en fattade beslut för sin egen del, men de kom överens om att gå tillsammans och lämna in uppsägningarna. Min uppfattning är att det säkert fanns förhoppningar hos en del om att sophämtningen skulle tas över av ett juste företag och att man skulle kunna bli sopgubbe igen. Men inga villkor ställdes. De överlämnade sina uppsägningar, sa adjö till sina närmaste arbetsledare och kramades. Många var riktigt ledsna.

Vilken ställning AD tar när det gäller uppsägningarna kan få stor betydelse. Ta t.ex. en annan situation: sjuksköterskorna på Biva i Lund sa upp sig när de ställdes inför försämrade villkor både för sig själva och patienterna. (Se berättelsen ”Sitt still i båten” i Slutsnackat). De hoppades naturligtvis att arbetsgivaren skulle ändra sig, men de var också inställda på att verkligen sluta om det skulle bli sämre villkor. Arbetsgivaren ändrade sig, och de flesta av sjuksköterskorna tog tillbaka sina uppsägningar. Skulle arbetsgivaren ha kunnat anklaga dem för olovlig stridsåtgärd, när de sa upp sig för att de inte ville arbeta under försämrade villkor?

Och, om ag hade gjort det, skulle de i så fall någonsin velat komma tillbaka?

Dom, skadestånd och rättegångskostnader

AD kommer alltså att fatta beslut om de 49 instämda sopgubbarna har deltagit i en olovligt stridsåtgärd, om de ska betala skadestånd till Reno, och om det ska vara 5000 kr för var och en eller 0 kr eller något däremellan.

En sak som kan vara bra att veta: Även om AD anser att någon har deltagit i en olovlig stridsåtgärd, så hamnar man inte i något kriminalregister. Det räknas inte som ett brott på det sättet.

Förutom skadestånd handlar det också om rättegångskostnader. Kostnaderna för de jurister som företrädde sopgubbarna, betalas av Transport. Det är som det ska vara, det är sådant man som fackmedlem betalar för, år ut och år in, så att man ska kunna få juridisk hjälp när man behöver.

Om AD menar att arbetare varit ute i olovlig konflikt, så döms de vanligen också att betala för företagets rättegångskostnader. I det här fallet handlar det om uppåt 558 000 kr, enligt Renos begäran. Det blir över 11000 kronor per sopgubbe. Men eftersom Transport menar att det inte var en olovlig konflikt, så kommer de i så fall att betala detta för sina medlemmar, meddelade de till rätten igår.

Icke medlemmar kan dock bli skyldiga att betala ”sin” andel av Renos rättegångskostnader.

Skadeståndet (5000 kr eller vad AD nu beslutar om) måste dock alla betala själva. Men Förbundet Arbetarsolidaritet har haft en insamling till sopgubbarna och den insamlingen kommer att täcka större delen av skadeståndet. Antar att det kan bli en insamlingssväng till om de fälls i AD.

AD meddelar sin dom den 7 februari 2018 kl 11.00. Jag återkommer förstås då om saken.

Zooma ut

Det finns också skäl för mig att framöver zooma ut igen från vad som utspelades just de där dagarna i juli. Tillexempel vill jag skriva om de strategier som arbetsgivare använder för att knäcka eller göra sig av med kämpande arbetarkollektiv och vad de – eller samhället – förlorar på köpet när de lyckas.

Renos ekonomiansvarig berättade i domstolen att den sophämtning som förut klarades av 2 gubbar i en bil, krävde 3 gubbar i 3 bilar när de vana gubbarna försvann. Dvs det som två gjorde förut behövdes det sen nio för. Det handlar inte alls enbart om nyckelkunskap utan om yrkeskunskap och vana överhuvudtaget. Även om de nya blir vanare med tiden, så blir det inte stabilt, för det är stor omsättning på folk nu på Reno. Trots ”överbemanningen” anser många att jobbet är för hårt. De får enligt uppgift inte avsluta dagen förrän de fått in allt de ska (samma sak som skapat konflikter hos Reno i Malmö) och det blir för tungt.

Om Stockholms Stad skulle byta ut Reno mot ett annat bolag – trots att de då får betala skadestånd till Reno enligt avtalet med dem – skulle de då kunna få tillbaka de yrkeskunniga sopgubbarna? Tveksamt. Villkoren har ju nu försämrats med lägre lön och större trakter. Men om gubbarna får tillbaka sina villkor? Ja, kanske en del skulle gå tillbaka. Om någon frågar snällt. Nästan alla har nya jobb nu. Jag har pratat med flera som säger att de först nu inser hur hårt de slet i ur och skur, trots att många utomstående ansåg att sopgubbarna hade det ”alldeles för bra”.

 
2 kommentarer

Publicerat av på 16 december, 2017 i Sopgubbar

 

Sopgubbarna i AD – dag 2

20171212 Blommor i AD F.d. sopgubben Henryk med blommor i AD.

Inlagt 13 december 2017

Här kommer en rapport från gårdagens förhandlingar i rättegången mot de 49 sopgubbarna. Det var väldigt mycket som sas (och inte sas) under dagen och nu plockar jag bara ut några saker som stack ut. Det blir långt ändå…

För bakgrunden, läs Vad säger AD om sopstriden? (från i fredags) och Sopgubbarna i AD – Dag 1 (från i måndags).

Ja eller nej

Det som alltihop handlar om är vad som hände de där dagarna i början på juli 2017.
Gällde Transports tolkningsföreträde som lagts 27 september 2016?
Bröt RenoNorden mot tolkningsföreträdet då de den 3 juli beordrade några sopgubbar att vara behjälpliga vid nyckelinventering?
Var det i så fall i egentlig mening en strejk då sopgubbarna den 5 juli sa: ”Vi jobbar om ni stoppar nyckelinventeringen, den får ni göra utan oss”?
Och kunde det som sas i slutet av en förhandling den 6 juli tolkas som att sopgubbarna fått sparken?

Sopgubbarna och deras jurister menar att svaren på dessa frågor är Ja, Ja, Nej, Ja. Medan RenoNorden och deras jurist menar att svaren är Nej, Nej, Ja, Nej.

Något som båda parters vittnen var hyfsat överens om var att det hade informerats från företaget att nyckelinventering var på gång. Den lokala klubbordföranden hade i sin tur informerat arbetskamraterna om att facket lagt tolkningsföreträde redan 2016 (protokollet från den förhandlingen delades ut) och att de inte behöver bistå med inventeringen. Ingen av arbetarna visste dock exakt när och vilka trakter som skulle inventeras.

Måndag 3 juli hade RenoNorden bestämt att det skulle påbörjas nyckelinventering på tre områden, dvs i tre sopbilar. De sopgubbar det gällde visste inte om detta. De upptäckte att deras bilnycklar inte var på plats, så de kunde inte åka ut. De blev inkallade till arbetsledarna och informerade om inventeringen. De skulle ha en extraperson med i bilen och jobba på ett speciellt sätt, så att extrapersonen skulle kunna registrera nyckel efter nyckel. När detta diskuterades hade övriga sopgubbar redan hunnit åka iväg.

Inventering hade gjorts måndag-tisdag, men på onsdag morgon den 5 juli hade sopgubbarna samlats och kommit överens om att inte åka ut och jobba om inte nyckelinventeringen stoppades.

Nu till oenigheter: Sopgubbarna menar att de ville arbeta med sina vanliga arbetsuppgifter, men att ingen av dem skulle behöva bli inblandad i nyckelinventeringen. En för alla, alla för en. Enligt sopgubbarna svarade arbetsledningen med att låsa in soprums- och bilnycklar. Även oorganiserade sopgubbar som kom in senare och ville jobba förhindrades i och med detta. Renos vittnen erkände att de låst in uthämtade nycklar igen men menade att ingen ville ändå ha dem.

Arbetsledaren

Arbetsledaren J sa i sitt vittnesmål att han hade rådgjort i förväg med sopgubbarnas eget förhandlingsombud S-man om upplägget och informationen till de anställda, och att han varit ok med det. J sa också att redan efter förhandlingen den 27 september 2016 hade han och S-man rådgjort om hur inventeringen skulle kunna genomföras.

Här ringde en varningsklocka, då jag lyssnade på Js vittnesmål. Jag kom ihåg från en träff i början av augusti med några av sopgubbarna, då vi gick igenom allt som hänt, att de berättade att arbetsledaren J sagt till de sopgubbar som beordrades vara behjälpliga vid nyckelinventeringen, att S-man var ok med det. S-man var då på semester. När de så småningom fick tag på honom så visade det sig att han var inte alls tillfrågad och inte alls ok med det.

En annan underlighet kom fram när Transports jurister frågade J varför inte de berörda sopgubbarna fått veta i förväg att det skulle nyckelinventeras måndag den 3 juli. Då skulle de t.ex. kunna förbereda sig på att det skulle bli en extra lång dag.

J svarade då att han själv hade fått reda på först klockan 22 på fredagskvällen vilka områden som skulle inventeras först. Det hade Stockholms Vatten och Avfall bestämt. Även här ringde en varningsklocka. Det lät rätt orimligt att tjänstemännen på Svoa skulle ha suttit en fredagskväll till kl 22 (!) och gjort RenoNordens arbetsledningsjobb, att planera på detaljnivå i vilken ordning nyckelinventeringarna skulle göras.

Den bilden blev ännu tydligare då Mackis, chef på Reno, vittnade efter J (utan att ha hört Js vittnesmål). Han sa nämligen tydligt och klart att det var J som fått i uppgift att planera upplägget av nyckelinventeringen, bland annat vilka områden som skulle inventeras på måndagen. Den planeringen kom inte från Svoa.

Man kan förstå att J inte ville stå för inför de berörda sopgubbarna att han bestämt att just dom skulle ut och att han inte ville informera dem i förväg. Och att han därför skyllt på ”besked från Svoa fredag kväll kl 22”. Men ändå lite magstarkt om han ljög under sanningsförsäkran i domstolen.

S-man

Samma när det gällde samrådet med förhandlingsombudet S-man. När Transports jurister hörde vad J sa om detta, så begärde de att få lägga in ett extra vittnesförhör med S-man.

BA:s jurist motsatte sig det, men domstolen sa ok. Som tur var gick det att få tag i S-man. Han hade inte suttit med i AD utan dök upp oförberedd. Han hade inte heller varit närvarande under konflikten i somras utan haft semester.

Transports jurister frågade om det stämde att han och J hade diskuterat efter förhandlingen den 27 september 2016 hur man skulle kunna göra nyckelinventering. S-man sa att det är osant. De hade över huvud taget inte diskuterat något efter den förhandlingen. Hans (S-mans) ståndpunkt har hela tiden varit en och densamma: Nyckelinventering ingår inte i våra arbetsuppgifter, vi kommer inte att vara behjälpliga. Blanda inte in oss.

Han tillfrågades också om J hade rådgjort med honom i förväg angående den planerade inventeringen i början av juli, om personalinformationen etc. Lika klart och tydligt svar på det också från S-man: Nej, absolut inte.

Avsked?

En annan sak som stack ut var oenigheten om det stämde att gubbarna avskedats eller inom kort skulle bli avskedade ”papper kommer i nästa vecka” som enligt sopgubbarna framfördes i slutet av förhandlingen den 6 oktober. Bägge parter var överens om att stämningen var upprörd. Men det hade inte förekommit något avskedshot enligt Reno-sidan, bara resonemang om att saken skulle komma att hamna i AD osv.

Enligt sopgubbarna var det Hans Johansson, förhandlare från BA, som hade blivit mer och mer arg och mot slutet ställt sig upp och sagt att om de inte gjorde som företaget sagt så blev de av med jobbet. Detta förnekade Johansson i sitt vittnesmål.

Man skulle kunna tro att sopgubbarna som inte har juridiken på sina fem, skulle kunna missuppfatta det som sades. Men faktum är att även transports ombudsman Christer Norfall, som satt med vid förhandlingen, hade uppfattat saken på samma sätt. Han sa i sitt vittnesmål att han hade meddelat hem till transport att ”nu har de fått avsked på grått papper”.

Mer från förhöret med Norfall

Ombudsman Norfall hade varit med vid förhandlingen 27 september 2016. Han sa igår att Transports klart uttalade mening om nyckelinventeringen, och att förhandlingen slutat i oenighet, innebar att Transport lagt tolkningsföreträde. Han berättade också att några dagar senare hade Renos personalchef hört av sig och informerat om att Reno avsåg inte att driva frågan vidare till central förhandling. Det måste tolkas som att de accepterat Transports ståndpunkt.

När Reno informerat personal våren 2017 om att det var på g med nyckelinventering, så hörde lokala klubbordförande Jan av sig till Norfall. Han hade då mailat över protokokollet från 2016, och Jan spred det i sin tur till sina arbetskamrater. Alla visste alltså Transports ställning i frågan.

Sen när Jan skickades ut att bistå vid nyckelinventering måndagen den 3 juli, vilket han inte fått veta i förväg, så hade han ringt till Norfall och frågat hur de skulle göra. Norfall hade uppmanat honom att ”fortsätta köra sopor” så länge inte arbetsmiljön var hotad så att det skulle motivera ett skyddstopp. Gör ditt jobb, vi får ta tag i det där med nyckelinventeringen.

Sen hade det enligt Norfall kommit som en överraskning på onsdagen när han fick meddelande om att gubbarna satt sig.

Min kommentar: De som bröt mot tolkningsföreträdet och provocerade fram konflikten, var RenoNorden. Men om Norfall direkt hade kontaktat Reno den 3 juli och meddelat att de bryter mot tolkningsföreträdet och därmed kan bli stämda till AD och att de genast måste upphöra med det, så hade händelseutvecklingen kunnat bli en annan. Då hade sopgubbarna kanske jobbat kvar idag och konflikterna lösts på annat sätt. Men djupare funderingar om vad som kunde gjorts annorlunda av Transport, sopgubbarna själva, osv får vänta tills hela tvisten är över. Det kommer inte vara sista gången som ett arbetarkollektiv tar strid för sina intressen, och det är bra om vi lär av varandras erfarenheter.

Fortsättning på fredag

Rättegången fortsätter på fredag 15/12 kl 9. Det som är kvar är slutpläderingarna.

Först kommer Renos jurist att sammanfatta vad arbetsgivarsidan anser har hänt och vad vittnesförhören har visat, och varför de 49 instämda sopgubbarna ska betala 5000 kr var i skadestånd, plus ränta, till RenoNorden, plus företagets rättegångskostnader.

Sen kommer Transports jurister att sammanfatta vad de anser har hänt och vad vittnesförhören visat, och varför de 49 instämda sopgubbarna inte ska behöva betala något skadestånd.

Vill du vara med och lyssna på detta, kom till Arbetsdomstolen (Stora Nygatan 2 i Gamla Stan) kl 9. Skulle tro att det är slut före lunch. Eftersom det är en öppen rättegång så har allmänheten tillträde. Fast man får inte störa, kommentera, heja eller bua, bara lyssna.

Själva domen kommer inte på fredag utan domstolen brukar ta några veckor på sig innan de meddelar vad de har kommit fram till.

PS. Avtalstjafs

Jag skrev i måndags om att Lars Lindgren avgav ett vittnesmål om innebörden av en paragraf i Transportavtalet och Miljöarbetaravtalet om regler för krav på förstadagsintyg. Igår vittnade Peter Jeppson, numera vice VD för Svenskt näringsliv, fd BA-förhandlare. Jeppson hade suttit i samma avtalsförhandling. Han och Lindgren satt alltså tillsammans och kom överens om vad det skulle stå i avtalet. Men Jeppson tolkar innebörden helt motsatt mot vad Lindgren gör, framkom det i vittnesmålet.

Man blir bara öööööh inte nu igen. För fackligt aktiva är det inte en överraskning när företag och fack tolkar avtal olika. Det gör alltså även dessa två farbröder som är gemensamt ansvariga för avtalstexten. Kollektivavtal innehåller uppenbarligen en hel del snömosiga punkter som är avsedda att kunna tolkas på olika sätt. Hur många har inte fått sitta i tjafsiga tvister på grund av det? Det är fackligt aktiva och våra medlemmar som drabbas, inte dom höjdare som formulerat avtalet och sen glatt kan sitta och säga helt motstridiga saker under sanningsförsäkran.

Fortsätt här: Sopgubbarna i AD – dag 3

 
1 kommentar

Publicerat av på 13 december, 2017 i Sopgubbar

 

Sopgubbarna i AD – dag 1

Inlagt 11 december 2017

Idag var den första dagen av rättegången mot 49 (f.d.) sopgubbar hos RenoNorden.

För en snabb bakgrund, läs mitt inlägg från i fredags: Vad säger AD om sopstriden?

Käranden (Biltrafikens Arbetsgivareförbund, BA) och svaranden (Svenska Transportarbetareförbundet och de 49 sopgubbarna) gick genom sina jurister igenom parternas ståndpunkter.

BA redovisade genom chefsjuristen Jan Bergman sin uppfattning att sopgubbarna deltagit i en olovlig stridsåtgärd som inleddes med strejk den 5-6 juli 2017 och fortsatte med sjukskrivningar och uppsägningar, vilket BA alltså också betraktar som del av stridsåtgärden. BA har yrkat att var och en av sopgubbarna ska betala 5000 kr (+ränta enligt räntelagen §6) till RenoNorden, samt dela på företagets rättegångskostnader.

Förbundsjuristerna Sussanne Lundberg och Annett Olofsson, som företräder sopgubbarna, redovisade uppfattningen att det inte har pågått någon olovlig stridsåtgärd. Sopgubbarna kunde inte utföra arbete därför att RenoNorden låste in nycklarna till sopbilar och soprum. Om AD ändå skulle anse att sopgubbarna deltagit i en olovlig stridsåtgärd så har de inte deltagit den omfattning som BA gör gällande. Uppsägningarna skedde för att sopgubbarna ville avsluta sina anställningar och sjukskrivningarna berodde på nedsatt arbetsförmåga bl.a. på grund av att de mådde mycket dåligt av den uppkomna situationen. Dessutom menar förbundsjuristerna att även om AD skulle anse att sopgubbarna deltagit i en olovlig stridsåtgärd, så har deras handlande orsakats av RenoNordens agerande och det finns skäl att jämka skadeståndet till noll eller kraftigt sätta ned det.

Sen följde vittnesförhör.

Fem av sopgubbarna var inkallade som vittnen av förbundsjuristerna.

Alla berättade (var för sig) att efter att sopgubbarna kommit överens om att inte ”hjälpa till” med nyckelinventering den 5 juli, så låstes både soprumsnycklar och bilnycklar in av arbetsledningen. Gubbarna hade framfört att de var beredda att åka ut och hämta sopor som vanligt, bara den påbörjade nyckelinventeringen upphörde. Men de fick inte köra ut alls. De som redan hunnit hämta sina nycklar fick lämna tillbaka dem igen.

Mycket samstämmiga var också vittnesmålen om hur de upplevt att de hade blivit avskedade i samband med förhandlingen den 6 juli, att de skulle få papper på detta den kommande veckan och hur det ledde till att chockade och ledsna sopgubbar tömde sina skåp och sa ”tack för den här tiden” till sina arbetsledare.

Förutom de fem inkallade vittnena, så var det två sopgubbar som vittnade på egen begäran. De var inte med i Transport och företräds därför inte av juristerna. Men de var anklagade för strejk som de andra och hade själva begärt att få bli hörda. Dessa två berättade båda om hur de kommit till jobbet och inte fick köra ut och hämta sopor eftersom nycklarna hade låsts in. Båda hade också sagt upp sig och ville inte jobba kvar.

Mina kommentarer

De två märkliga händelserna 1) att nycklarna låstes in, trots att sopgubbarna var inställda på att hämta sopor, samt 2) att sopgubbarna lurades att tro att de blivit eller skulle bli avskedade, kan jag inte förstå på annat sätt än att avsikten var att att pressa dem att vika sig i nyckelinventeringsfrågan och kanske sätta dem på plats inför höstens planerade försämringar av löne- och arbetsvillkor.

Nycklarna: Enligt företagets plan var det bara tre sopgubbar som över huvud taget skulle syssla med nyckelinventering denna dag. Men allas nycklar låstes in, sedan sopgubbarna kollektivt sagt nej till inventeringen. Gubbarnas beslut byggde på vetskapen om att nyckelinventering inte ligger under avtalet och att transport har tolkningsföreträde i frågan (MBL §34), tills den lösts genom förhandling eller domstolsbeslut. Företaget hade alltså kunnat lugna ner sig ett hekto och driva nyckelfrågan vidare till central förhandling, men valde att istället i princip lockouta sina anställda.

Avskedet: Företagets och BA:s höjdare visste givetvis att det inte skulle komma några avskedspapper kommande vecka. Strejk är inte i sig tillräckligt skäl för uppsägning, än mindre till avsked. Strejk i sig är en rättighet enligt svensk grundlag, även om man kan få betala skadestånd för att inte ha följt regelverket. Det finns fall där företag sagt upp strejkande och facken då har stämt företaget. I flera fall har AD sagt att det var fel att säga upp de strejkande. I andra fall där folk strejkat länge och båda parter ”gjort allt” för att lösa konflikten, men strejken fortsatte, så har AD dömt att det var OK att säga upp de strejkande. Men det är alltså ingen självklarhet.

I det här fallet var det tuffa spelet inget annat än misslyckad skrämseltaktik. Istället för att skrämma sopgubbarna till lydnad så ledde det till en snabb upptrappning och att sopgubbarna sade upp sig själva. Även efter att företaget med ett sms meddelat att sopgubbarna inte blivit avskedade 6/7, så kvarstod hotet, och som flera sa: ”hellre säga upp sig själv än att få ett avsked i sitt CV”.

Jag skulle kunna gå in på fler saker som sades idag, men väntar med det. I morgon är det BA:s vittnen som ska förhöras, bland annat arbetsledare från RenoNorden.

Jo, en sak till från idag: Förre Transport-ordföranden Lars Lindgren avgav ett vittnesmål. Detta handlade om innebörden av en paragraf i Transportavtalet och Miljöarbetaravtalet om regler för krav på förstadagsintyg. Kan det krävas för en påbörjad sjukskrivning eller endast i förväg för kommande sjukskrivningar. Det senare gäller enligt Lindgren.

Fortsätt här: Sopgubbarna i AD – dag 2

 
Lämna en kommentar

Publicerat av på 11 december, 2017 i Sopgubbar

 

Vad säger AD om sopstriden?

20170722 4

Inlagt 8 december 2017

Nu på måndag den 11 december kl 9 börjar rättegången mot 49 av Stockholms Sopgubbar i Arbetsdomstolen. Rättegången planeras pågå även den 12 december och, om det behövs, den 15e december.

Jag ska försöka följa rättegången och skriva om den här på bloggen.

När jag först hörde talas om sopkonflikten i somras, så tänkte jag att jaha nu har det varit upphandling igen och villkoren ska försämras. Sopgubbarna strejkar. Heja! Fast det verkade ändå lite konstigt att de skulle gå ut i strejk under semestertid i juli, inför eventuella försämringar som skulle komma den 1 oktober. Det verkade inte så logiskt. Inte så likt dem. De brukade stå på sig på ett smart sätt, t.ex. genom att jobba enligt regelboken, till punkt och pricka.

Och när jag sen satt och lyssnade i arbetsdomstolen den första svängen den 14 juli (då sopgubbarna skulle beordras att återgå till arbetet) – så kändes allting ännu mer ologiskt och förvirrat.

Oro i salen i AD. Sopgubbarna utbyter blickar och mummel. Erkänner ni att detta är en pågående olovlig stridsåtgärd? frågar domaren. Tvekan i salen. Händer sträcks upp. Fast de låste in nycklarna så vi kunde inte köra ut! är det någon som säger, men det försvinner i en massa sidofrågor om sjukintyg och vab. Och så uppsägningarna. Hade sopgubbarna fått sparken? De sa att vi kan tömma våra skåp! säger någon. Det kom som en chock, en av oss fick hjärtinfarkt! säger en annan.

Reno – och domstolen – framför att sopgubbarna måste återgå till arbetet. Vi jobbar ju inte kvar, säger några. Nu ser även domaren förvirrad ut. Anser ni att ni inte längre är anställda av Reno? frågar domaren. Alla händer i luften.

Kan man vara ute i en olovlig stridsåtgärd vid ett företag där man inte längre är anställd?

Vad hade egentligen hänt? Det har klarnat steg för steg, ju mer jag fått veta.

Reno beordrade ut sopgubbar att göra nyckelinventering. Detta är en arbetsuppgift som har diskuterats många gånger tidigare. Det finns protokoll från den lokala förhandling 27 september 2016, där Transport framför att nyckelinventering är en tjänstemannauppgift och inte ligger under transports avtal. Sopgubbarna behöver alltså inte utföra den.

När företaget och facket har olika ståndpunkter i en fråga om vilka arbetsuppgifter som omfattas av avtalet, så är det fackets mening som gäller, tills något annat beslutats i förhandling eller domstol. (MBL § 34). Det kallas tolkningsföreträde. Om företaget vill ha ändring på saken, så måste de begära central förhandling i frågan, men det hade Reno aldrig gjort.

Om Reno hade begärt central förhandling, och man fortfarande inte hade kommit överens, så skulle nästa steg vara att arbetsgivarförbundet driver frågan till arbetsdomstolen. Fram till att ett beslut fattas där, så är det fortfarande facket som har tolkningsföreträde.

Och som sagt, Reno försökte aldrig driva frågan om nyckelinventering vidare – vilket betyder att de måste acceptera att tolkningsföreträdet gäller. Sopgubbar behöver inte nyckelinventera.

Företaget hade alltså inte rätt att beordra sopgubbarna att göra nyckelinventering. När de ändå gjorde det i juli 2017 och sopgubbarna kom överens om att stå på sig – de visste att de hade rätt till det – så låstes nycklarna in av Reno. Gubbarna var beredda att åka ut och hämta sopor som vanligt, men det skulle de inte få om de inte gick med på att nyckelinventera. Allt stod still. Gubbarna vek sig inte, de kämpade för sin rätt. Men lagbrottet stod Reno för. De bröt mot MBL §34. Och sen hindrade de sopgubbarna att åka ut och jobba.

Sopgubbarna fick veta att de skulle få sparken – ”papprena får ni hem i nästa vecka” – vilket troligen var ett försök att få dem att krypa till korset. När det inte funkade skickade företaget ut ett sms där det stod att ”ingen har ännu blivit avskedad”. Hotet kvarstod alltså. Sopgubbarna sade upp sig själva. Många mådde dåligt och sjukskrev sig.

En ganska sorglig soppa alltså.

Sen dess har det vi sett konsekvenserna i sophanteringen, av att Stockholms Sopgubbar inte längre tar hand om stockholms sopor. Klagomålen fortsätter att strömma in, trots att RenoNorden försöker klara situationen med nyanställda, extraanställda, underentreprenörer, bemanningsfirmor, extraskift och tre gubbar i bilen istället för två. Kostnaden måste fortfarande vara betydligt högre än det skulle varit att ta vara på de yrkesvana sopgubbarna och respektera deras villkor.

Det ska bli intressant att se hur domstolen ser på det här. Är det som RenoNorden menar, ett arbetarkollektiv som gått ut i strejk och därefter tillgripit kollektiv sjukskrivning och uppsägningar som stridsåtgärd. Eller är det som sopgubbarna menar, en lockoutsituation och en rad provokationer som lett till att majoriteten av dem lämnat yrket.

Att Stockholms Stad håller ett uselt företag under armarna, och att Stockholms innevånare har förlorat på den här konflikten, det är nog redan ställt utom tvivel. Frågan är nu, vems är ansvaret? Reno kräver 5000 kr i skadestånd av varje sopgubbe. Är det rimligt att AD dömer att Reno ska få skadestånd av sina f.d. anställda, när konflikten utlöstes av att företaget bröt mot lagen?

Mina rapporter från AD börjar här: Sopgubbarna i AD – dag 1.

 
Lämna en kommentar

Publicerat av på 8 december, 2017 i Sopgubbar

 

Svaret är #solidaritet

Inlagt 29 november 2017

Detta är en uppföljning av det förra blogginlägget #FrågaFrances. I det finns länkar till de första 5 frågorna i ”Frances Frågelåda” tidningen Etc.
Den 6e frågan (I pappertidningen måndag 20 november) blev aldrig publicerad i tidningens nätupplaga, så jag publicerar den här. Just denna fråga har varit uppe i ett diskussionsforum tidigare och är troligen inte aktuell längre för ”Jacko” och hens flickvän. Men det finns nog fler i liknande situation!

Hej Frances!
Min flickvän E fick bekräftat av en chef att hon skulle få ett jobb via sms (hon har jobbat där förr) och muntligt via en annan anställd. Men nu har tydligen direktörens son fått hennes plats istället, och det fick hon reda på genom den tidigare nämnda arbetskamraten. Direktörssonen har jobbat inom företaget förut men bara en gång på samma station och min flickvän är både bättre på arbetsuppgiften och mer erfaren än honom. Det är förjävligt då hon verkligen behövde, och räknade med, det jobbet. Men har chefen gjort något fel? Och vad kan min flickvän göra? Kräva ersättning för ett jobb hon borde ha fått och gjort? Eller kräva att få en anställning nu i efterhand? / Jacko

Hej Jacko!
I och med att det finns ett skriftligt sms så har din flickvän lovats jobb. Även om hon bara fått muntligt löfte skulle det vara bindande, men hade varit svårare att bevisa. E kan gå till arbetsplatsen, hänvisa till besked och sms och säga att hon vill börja jobba. Även arbetskamraterna kan påpeka för chefen att E lovats jobb och att de vill ha in henne. Om det inte räcker att säga till, så kanske de kan sätta ner foten på något starkare sätt. Vad de vill och klarar av, det är inget jag kan avgöra utifrån. Men som jag skrivit förut, det borde vara självklart på alla arbetsplatser att agera kollektivt när en arbetskamrat blir felaktigt behandlad. Det borde vara något som varje chef måste lägga i vågskålen innan hen gör nåt dumt. Och finns det en fackklubb så bör den lika självklart gripa in.
E har rätt att få ersättning om hon inte får jobbet. Skadestånd är den juridiska lösningen. Om hon ska kräva skadestånd, så är det ett plus att hon har visat genom att gå dit, att hon ansåg sig lovad jobbet. Vill hon inte ha jobbet längre eller inte lyckas få det, så kan hon säga ”då måste jag åtminstone få pengar, det vet jag att jag har rätt till”. Också en sak för facket att driva.
Direktörssonen då? Han vet troligen inte att han har fått någon annans jobb. Det är inte fel att upplysa honom om situationen på ett juste sätt. Förmodligen finns det arbetsuppgifter för både E och honom, eftersom de flesta arbetsplatser är underbemannade. Är han stroppig och anser sig förmer, så lär det bli tjafs ändå. Men det finns också direktörssöner som inget hellre vill än få vara med i kollektivet som alla andra.

Om disktrasan, chefen och arbetskamraterna

disktrasa

Den 7e frågan publicerades Måndag 27 november: Vad kan vi göra mer än lyfta #metoo?
Bilden av disktrasan (som jag norpat från Expressen) illustrerar den historien.

Jag citerar mig själv:

Apropå #metoo
En gång när jag var ute och snackade om folkrörelse på arbetsplatsen, så berättade en mötesdeltagare följande:
Hon var nyanställd som ung tjej på en restaurang och jobbade i disken. Stod och torkade diskbänk då någon plötsligt kom bakifrån och greppade tag i hennes bröst. Hon svängde runt och smackade till med disktrasan i ansiktet på tafsaren – som var chefen. Som tack fick hon sparken på stående fot. Gick hem och var arg och ledsen. Nästa morgon ringde det på dörren. Där stod en skamsen chef och bad henne komma tillbaka till jobbet. Vete sjutton om han inte hade blomsterkvast med sig också. Varför? För att det hade brutit ut en sittstrejk på arbetsplatsen. Ville chefen ha något jobb gjort, så måste han ta tillbaka uppsägningen och be den trakasserade arbetskamraten om ursäkt så att hon kom till jobbet. #solidaritet

Det är lätt att se att historien anknyter inte bara till disktrasa utan också till det som jag tagit upp i låda nr 6 och i någon tidigare låda – och i många andra sammanhang – nämligen att det borde vara självklart på alla arbetsplatser att agera kollektivt när en arbetskamrat blir felaktigt behandlad. När det gäller metoo-historien, som jag i min tur fick från en annan person, så fick jag väldigt många positiva reaktioner och delningar på den, när jag skrev om den första gången (på facebook). Även från människor som kanske inte tänkt i de banorna när det gäller andra sorters orättvisor och taskigheter på arbetsplatser. Men det gäller i många sammanhang, att svaret är, borde vara, #solidaritet.

Som det står i tidningen så blir det uppehåll i frågelådan under december, men skicka gärna frågor!

Göteborg på lördag 2 dec

Nu på lördag 2 december är jag inbjuden till en facklig heldag (11.15-17.45) på Andra Långgatan 20 i Göteborg (arr: Vänsterpartiet Göteborg), där jag mot slutet av dagen ska försöka sammanfatta hur jag ser på läget i ljuset/mörkret av pågående strider. Innan dess talar Jesper Hamark om ”Makt på arbetsmarknaden”, hamnarbetare från Hamn4an om striden mot APM, Daria Bogdanska om strid som papperslös i restaurangbranschen och f.d. sopgubbar om Stockholms Sopgubbar och konflikten med RenoNorden.

Facebook-event: Facklig heldag – kämpande kollektiv & aktuella strider

Sopgubbar i arbetsdomstolen

11e, 12e och 15e december pågår rättegången i Arbetsdomstolen i Stockholm med anledning av att sopföretaget RenoNorden kräver skadestånd av uppåt 50 sopgubbar för ”olovlig stridsåtgärd”. Jag återkommer här på bloggen om det, innan det är dags.

 
Lämna en kommentar

Publicerat av på 29 november, 2017 i Blandat

 

#FrågaFrances

Inlagt 5 november 2017

frageladaJag blev ombedd att ha en facklig frågelåda i tidningen Etc, och jag tackade ja till det, eftersom jag tycker att en frågelåda är en bra idé. Så skicka gärna in frågor! De kan handla om allt från konstigheter på första jobbet till mer avancerade fackliga situationer. Jag svarar så kort och gott jag kan, med folkrörelsestrategivinkel på svaret om möjligt, förstås. Skicka frågor per mail till vidarebefordringsadressen frances@etc.se eller direkt till mig, t.ex. på facebook eller twitter.

Här är länkar till de första frågorna och svaren som blivit publicerade i papperstidningen och på webben.

Måndag 16 oktober: Chefen missbrukar att visstidsanställa – vad göra? Timanställd på schema – är det rätt?
Måndag 23 oktober: Anställningskontrakt saknas – vad göra? Om att hjälpa ett gäng ovana arbetskamrater att komma igång med att bli starkare som kollektiv.
Måndag 30 oktober: Vad kan vi göra åt att tjejerna jämt står i kassan? Orättvisa och stress på Cinas första jobb.

Uppdateringar:
Måndag 6 november: Är det ok att inte hinna kissa på jobbet? Rätt till rast och paus, det har väl alla – eller?
Tisdag 14 november: Kan jag jobba vid maskiner utan skydd? Vad har skyddsombudet för rättigheter – och jag själv? (Pinsamt skrivfel i denna frågelåda. Det heter inte skyddsombudsstopp, det heter skyddsstopp.)

Utdrag ur bokserien

På veckändarna, lördag eller söndag, publicerar tidningen utdrag ur bokserien Folkrörelse på arbetsplatsen, som jag är redaktör för. Det är berättelser från olika arbetsplatser, av olika författare. Om jag förstår rätt, så kommer tidningen på veckändarna endast på webben och kan endast läsas av prenumeranter.

Intervju

Här är några bitar ur den inlednings-intervju som Rebecka Bohlin gjorde med mig och som var publicerad i papperstidningen måndag 16 oktober.

Den serie böcker Frances Tuuloskorpi varit redaktör för de senaste åren, Folkrörelse på arbetsplatsen, går på många sätt på tvärs mot den dominerande mediebilden av vad som sker på arbetsmarknaden, att när arbetslivet ”flexibiliseras”, villkoren försämras, stressen ökar, så det är en global kapitalistisk trend som vi inte kan göra så mycket åt. För visst kan vi göra något – till och med mycket.

Du verkar ha en närmast oändlig bank av exempel på att det går att förändra villkoren på arbetsplatsen, ofta med ganska små medel. Hur hittar du alla dessa exempel?

– Det finns oerhört mycket skit på arbetsplatserna. Och det är väl bra att det kommer upp. Vi måste tala om hur vi lider! typ. Fast vem vänder vi oss till då? Någon som ska komma och rädda oss? Vi kan ändå inte få något annat än det vi själva är beredda att kämpa för tillsammans. Så vi måste tala om hur vi strider också. Vi borde utveckla fackliga strategier utifrån de många positiva exempel som finns, om man rotar lite. Istället ses de ofta som undantag och glöms bort.
– Ett gäng berättelser kommer från träffar som jag har haft med folk från olika arbetsplatser. Jag har till exempel kunnat säga till en busschaufför: Det där som vi diskuterade, hur ni skulle kunna ta er an problemen med de trasiga bussarna – kan du inte skriva en berättelse om hur det gick? Det blev ”Ställa bussar” i antologin Hopsnackat. Andra berättelser har jag hittat på diskussionssidor eller fått tips om på olika sätt. Det finns som sagt mer än man tror.

Du är ganska ovanlig i ditt slag i och med att du varit uthållig som folkrörelseaktivist på jobbet och ändå aldrig helt sugits upp av den ”traditionella” fackföreningsrörelsen. Hur kommer det sig?

– Ömsesidigt ointresse. När jag jobbat ett tag på brödfabriken Stockholmsbagarn så fick jag lust att testa vad man kan åstadkomma på jobbet tillsammans med arbetskamrater och i en lokal fackklubb. Fast det är väl traditionell fackföreningsrörelse, om något? Att arbetare går ihop på sin arbetsplats och kämpar tillsammans? Jag blev klubbordförande och var det i väldigt många år, men jag har aldrig varit intresserad av fackliga uppdrag högre upp. Och som sagt så var det ömsesidigt. Jag var löjligt illa sedd högre upp i hierarkin.
– Idag finns intresse både inom Livs och lite här och var på olika nivåer i olika fackföreningar av dom erfarenheter som jag samlat ihop. Alltså konkreta exempel på hur man kan använda och utveckla kollektiv styrka, facklig demokrati på riktigt, mobilisering underifrån och sånt.

En hel del eldsjälar ger järnet i några år – och tacklar sedan av. Du orkar däremot fortsätta, år efter år…

– Jag är väl nördig på mitt område helt enkelt. Men när det gäller att orka länge så har det hjälpt att jag har ställt upp mina egna förhoppningar i tioårsperioder. När jag tänkte ”Nu ska vi bli en stark fackklubb!” så tänkte jag också att det tar nog tio år att pröva sig fram till hur man blir det. När de tio åren gått så tänkte jag att vi kan nog fortsätta att samla på oss erfarenheter och utveckla metoder som också andra kan ha nytta av. Det tar nog tio år till, och så vidare.
– När jag efter brödfabrikens stängning har jobbat som osäkert anställd på olika ställen, så har jag tänkt att det tar tio år att samla på sig erfarenheter av hur man kan ta strider i den situationen. Just ”tio år” är förstås inte hugget i sten, men det måste finnas plats för långa processer och för motgångar och svackor! De krävs för att erfarenheterna ska bli användbara. Entusiaster har ofta för bråttom. De tycker att ett långt tidsperspektiv verkar jobbigt, men jag tror att det tvärtom lättar på trycket.
– En annan viktig grej: det är bra att det finns eldsjälar, men det verkligt intressanta är hur vi kan ta tillvara alla efter förmåga. När någon blir fackligt aktiv och upptäcker att ”Oj, jag törs säga ifrån och jag kan hjälpa arbetskamrater och dom blir så glada…” – det är väldigt triggande. Men den tillfredsställelsen får man fan försöka dela med sig av. Varenda kotte på arbetsplatsen ska få känna den där stoltheten, över sina egna insatser tillsammans med arbetskamraterna. Oavsett om dom har formella uppdrag eller ej. Då växer styrkan.

Intervjun innehöll även en del om sopkonflikten och andra aktuella fackliga strider. Men det finns så mycket om det redan här på bloggen, och det kommer mera, så jag tog inte med det i detta inlägg.

Nu ser jag fram mot era frågor om era eller kompisars arbetsplatser!

Bilden på frågelådan har jag lånat från Fittja Skoltidning.

 
2 kommentarer

Publicerat av på 5 november, 2017 i Blandat

 

Hopsnackat – Stödföreställning 22/10

Inlagt 26 september 2017

20170714 Sopgubbar på väg till ADSopgubbar på väg till Arbetsdomstolen

Välkomna till stödföreställningen av Hopsnackat söndag 22 oktober 2017 kl 14-16, Sandlersalen, ABF-huset, Sveavägen 41.

Repetition Hopsnackat - Sopgubbar 1Inträde: 100 kr eller mer (efter förmåga). Allt går till stödinsamlingen för Stockholms Sopgubbar, som krävs på skadestånd efter en konflikt med sopföretaget RenoNorden.

Publik - Hopsnackat
Glad publik vid en tidigare föreställning av Hopsnackat

Om pjäsen

Hopsnackat är en timmes ilsken och glad teater, inspirerad av midsommar-strejken på sopföretaget Resta år 2010, och andra verkliga händelser på olika arbetsplatser – bilfabrik, bussgarage, vårdboende, lager, restaurangkök… Huvudpersoner är sopgubbarna Limpan (David Weiss), Rosen (Emma Larsson) och Bellman (Pontus Lundin). Regi: Martha Vestin. Manus: Frances Tuuloskorpi, fritt efter berättelser i antologin Hopsnackat.

Repetitionsbilder: Nycklarna, restaurangköket, bilfabriken, lagret.

Ett ex av boken Hopsnackat får du på köpet, när du kommer till föreställningen.

Mer på programmet

Förutom teaterföreställningen bjuds det sång och musik av Fred Lane (foto Olle Nyman) och av bandet The Fackpamps, information om sopkonflikten, med mera.

Reno Norden – ett sopigt företag

Trots den uttalade målsättningen att försämra de anställdas villkor, har Reno fått Stockholms Stads förtroende att sköta det mesta av sophämtningen i Stockholm. Så kan dålig upphandling drabba både anställda och allmänhet. Sopgubbarna har efter en rad provokationer sagt upp sig från företaget. Så här har det sett ut på många ställen i stan sen dess.

Förboka

För att vara säker på plats, förboka genom ett mail till hopsnackat@bredband.net.

Skriv ditt namn och antal personer som vill gå på föreställningen.

Sprid till fler

Se Hopsnackat tillsammans med arbetskamrater så blir ni glada och uppviglade.

Affisch Hopsnackat 2017

Här finns affisch/flygblad: Affisch Hopsnackat 2017 – skriv ut i A4-storlek och sätt upp!

Facebookevent: Hopsnackat – Stödföreställning 22 oktober 14.00 ABF-huset Stockh

Arr: Hopsnackat-ensemblen i Samarbete med ABF Huvudlogga_ABF_logoruta_red_liten

OBS: Det här blogginlägget finns även på bloggen folkrorelselinjen.wordpress.com.
På den bloggen kan du också hitta några berättelser av Sop von Gubbe om händelser i sopsvängen.

 
Lämna en kommentar

Publicerat av på 26 september, 2017 i Kultursidan, Sopgubbar

 

Nej, de slåss inte för oss alla

Inlagt 5 augusti 2017

Jag har skrivit jättemycket om konflikten i Göteborgs hamn och nu mycket om sopkonflikten i Stockholm. På tiden att jag skriver om striden ur ett annat perspektiv. Kanske ditt? om du inte själv jobbar i hamnen eller som sopgubbe.

Men först något om det unika och det allmängiltiga. Det finns nästan alltid något med en arbetsplatskonflikt som är speciellt, unikt för just den konflikten. Och så finns det alltid en sida av konflikten som är mera allmängiltig.

Unikt och allmängiltigt i hamnkonflikten

När det gäller Göteborgs Hamn så är det på många sätt en speciell situation. Ett majoritetsfack, utanför LO, som sen snart ett halvt sekel har vägrats kollektivavtal men ändå har blivit en respekterad facklig motpart. Unikt. En arbetsgivare i en del av hamnen, med starka ekonomiska och politiska intressen i ryggen, som fått för sig att sätta stopp för den fristående fackföreningens inflytande/styrkeposition, kosta vad det kosta vill. Jag behöver inte här gå in på all mer eller mindre unik skit som det fört med sig, läs vad jag skrivit tidigare eller kolla myriaderna av länkar till tidningsartiklar och debattinlägg i facebookgruppen Vi stödjer hamnarbetarna i Göteborg.

Men det finns också en allmängiltig sida av konflikten: Utsålda samhällsviktiga verksamheter som försämras under vinstkraven, det finns det gott om. Och unionbustingliknande metoder förekommer brett på svensk arbetsmarknad idag. Företag nonchalerar regler och överenskommelser, försämrar, tipsar varandra om vad de lyckas med, bär sig åt så att det är svårt att avgöra om de är inkompetenta eller smarta, tröttar ut och trycker tillbaka basfacken. APMT är kanske extra inkompetenta eller ovanligt bra på detta alltför vanliga beteende – men jag tror snarare att det är att det blev en öppen strid som gör att eländet syns utåt.

Vanligt är det också att företag, som nu APMT, med olika metoder minskar på andelen anställda med riktiga anställningar för att få en större andel med osäkra anställningar. Det är inget nytt utan har pågått i flera årtionden. Det är en allmängiltig strategi från arbetsgivarnas sida.

Unikt och allmängiltigt i sopkonflikten

När det gäller sopkonflikten så är det speciellt att Stockholms Sopgubbar har en fortfarande levande tradition av att sätta stopp för försämringar och att agera kollektivt över företagsgränserna. Speciella är också de provokationer från RenoNordens sida (inlåsningar av nycklar, kollektivt avskedshot m.m.) som präglat hur konflikten utspelat sig. Och speciella är de konsekvenser som dålig sophämtning får för allmänheten.

Stockholmare, visa stöd för för de kämpande sopgubbarna på lördag 12/4 Medborgarplatsen 14.00 Facebookevent: Manifestation 12/8: Stöd Stockholms Sopgubbar!

Men mycket är allmängiltigt. Att försöka byta ut vana anställda mot nya, som inte kan ställa krav. Att inte inse vad som förloras när man gör sig av med de yrkeskunniga.. Att försöka dumpa villkor, sänka löner, öka arbetsbördan. Att utnyttja att det är fredsplikt när ett ”stort” kollektivavtal är påskrivet, att passa på att i skydd av fredsplikten försämra andra gällande villkor… Det är sånt som många utsätts för på många arbetsplatser. För att inte tala om alla inkompetenta upphandlingar. Upphandlingen av sophämtning i Stockholm är ett praktfullt exempel på det – men inte unikt.

Hur vi ser på dem som kämpar

Ibland väcker kämpande kollektiv avundsjuka. Vilket förstås underblåses av arbetsgivarna. Man pekar och säger: Varför ska dom bråka, dom har det bättre än vi? Ja, kanske det är för att de törs ”bråka” som de har det bättre och kanske ni också skulle kunna få det bättre? Och förresten, har du kollat om det som sprids om dem är sant eller överdrifter och skitsnack?

Men det finns också ett motsatt, positivt utpekande: Det är när man säger: De slåss för oss alla!

Med tanke på hur mycket jag skrivit om de här konflikterna, så behöver jag väl inte förklara att jag tycker att det är viktigt att uppmärksamma och stödja de strider som faktiskt pågår. Men jag vill framföra en varning. De slåss för oss alla! är förstås ett positivt pepp. Men man måste tänka ett steg längre.

Kommer ni ihåg konflikten på Lagena år 2009? Arbetarna på Lagena tog modigt strid och gick ut i strejk då företaget sa upp fasta anställningar för att byta ut dem mot bemanningsanställningar. Liknande utbyten pågick och pågår på hela arbetsmarknaden. Det växte en tro på att Lagenastriden skulle ändra på den saken, att deras strid skulle leda till att lagar och/eller kollektivavtal skulle ändras på något avgörande sätt. Men om liknande försämringar sker på 10000 arbetsplatser och man tar strid mot det på 1 arbetsplats och inte tar strid mot det på 9999 arbetsplatser, då sitter arbetsgivarna säkert. Det hade behövts att fler följt Lagenaarbetarnas exempel. Det hade behövts 2, 3, många Lagena, en spridning, för att någon riktig förändring skulle tvingas fram.

Så tänk inte att några andra tar din strid åt dig. Alla måste vara med och ta strid mot de allmängiltiga problemen och försämringarna. Stöd dem som kämpar, men glöm inte att det allra bästa stöd du kan ge ett kämpande arbetarkollektiv är att ta strid i liknande frågor på din egen arbetsplats, med dina arbetskamrater, på den nivå ni klarar av.

Hjältar och grodor

De slåss för oss alla! kan också vändas i besvikelse om hjältarna gör ”fel” på något sätt. Men 1 stycke perfekt strid efter regelboken är inte det som saknas idag. Det som saknas är många strider. När många kollektiv tar strid efter sin förmåga spelar det inte så jäkla stor roll om inte allt blir perfekt.

mekaniska grodor 1 - KopiaNi vet såna där mekaniska grodor i ett stånd på ett nöjesfält? De tittar upp ur hål och så ska man banka ner dem. Det går lätt så länge de sticker upp huvudet lite glest här och där. Men när de ploppar upp tätare och tätare, då blir de svåra att slå ned. Nu är ju inte vi mekaniska grodor utan arbetarklass, men bilden är ändå inspirerande tycker jag. Vi ska sticka upp på många ställen.

Strid efter förmåga, ja. Måste inte de som är starkare ta strid för dem som är i en svagare position? Jo, så är det, men det betyder inte att 1 kan ta striden för 9999. Däremot är det så att om många tar strid, kan vi se till att även de svagare grupperna och individerna får del av det vi vinner.

Strid strid strid. Låter det för militant? Ta det inte så. Det viktiga är att vi snackar ihop oss och gör något mer än bara klagar. Att vi står på oss och gör det kollektivt. Att vi inte bara applåderar (eller blir avundsjuka på) dem som kämpar utan att vi också ser de möjligheter som vi faktiskt har, vi och våra egna alldeles underbara vanliga tröga arbetskamrater.

Börja där ni är med det ni kan ta tag i nu. Vi kan inte få något annat än det vi själva är beredda att kämpa för tillsammans.

Tidigare på bloggen om de nämnda konflikterna:
Kategorin Arbetslivet – Hamn
Kategorin Arbetslivet – Sopgubbar

Och för att dra nytta av andras erfarenheter på många sorters små och stora arbetsplatser, läs och diskutera berättelserna och tipsen i Folkrörelse på arbetsplatsen-serien.

Bilden är en reklambild från Gröna Lund

 
Lämna en kommentar

Publicerat av på 5 augusti, 2017 i Folkrörelsestrategi, Hamn, Sopgubbar

 

Soprummen talar

Inlagt 1 augusti 2017

Bilderna här har jag fått per mail och på facebook under den senaste veckan. Så här ser det fortfarande ut, när de allra flesta av Stockholms Sopgubbar som jobbat för Reno, har sagt upp sig och lämnat Reno efter företagets hot om sämre villkor och andra provokationer. Problemen med sophämtningen kommer att öka ytterligare den 1 oktober då det redan konkursmässiga RenoNorden ska ta över flera områden i stan – utan att ha Stockholms Sopgubbar med sig.

Idag i tidningen Transportarbetaren: ”Sedan sopkonflikten inleddes har Reno Norden använt sig av tre underentreprenörer och sju bemanningsföretag” Lokalt försök till lösning i sopkonflikten strandade

Dagens Nyheter: Reno Norden konkursmässigt – saknas reservplan för sophämtning

Vad säger Stockholms Sopgubbar om situationen? Just nu säger de inte så mycket offentligt, utan låter soprummen tala. Och det gör dom, som ni ser. Men jag vill ändå komplettera med att citera en levande människa. Här följer några komprimerade utdrag ur en sopgubbes brev till Stockholm Vatten och Avfall. ”Bilaga C” som nämns är den överenskommelse om lönesystemet som sopgubbarna jobbar under nu, och som Reno Norden vill sluta följa.

”Många av oss sophanterare vet i grunden vad lagen om offentlig upphandling handlar om. Vi vet att ni inte kan göra en direktupphandling angående avfallshantering. Vi vet att det är svårt för kommunalt bolag att komma runt lagen om offentlig upphandling. Men det är fortfarande NI på Stockholms vatten och avfall som sätter reglerna för vilka parametrar anbudsförfrågan ska innehålla. Ni vet mycket väl vad det står i kollektivavtal från transports/ Miljöarbetaravtalet. Och det står följande angående bilaga C: Bilaga C bör användas.

Så ni borde faktiskt ha skrivit in i upphandlingsunderlaget att i Stockholm hämtas soporna enligt bilaga C. För ni har ju själva sagt att ni har många mjuka parametrar i denna upphandling. De har ni ju pratat mycket varmt om. Och finns säkert många bra saker med de mjuka parametrarna. Men du har även sagt följande: Vårt ansvar är att säkerställa avfallshanteringen utan avbrott, vilket är en samhällskritisk tjänst. Det ska vi göra på ett effektivt och miljövänligt sätt.

http://upphandling24.se/tecknade-avtal-om-sophamtning-trots-overprovning/

De här orden låter mycket bra. Men ni har glömt att den största resursen ett företag har, är den kompetenta personalen. Det är faktiskt de/vi som gör jobbet och vi vill även ha anställningstrygghet. Men genom att välja bort några av de viktigaste pusselbitarna i ett företags framgång, så väljer ni ett företag Reno Norden som har bevisats vara ett skandalföretag. Genom att systematiskt vinna nya upphandlingar som går ut på att dumpa personalens löner. Öka arbetsbelastning vilket leder till att de anställda tvingas jobba 10 till 12 timmar eller mer.

Så Stockholms Vatten och Avfall står nu vid ett vägskäl. Ni har två alternativ. Antingen sätter ni press på att vi Stockholms sopgubbar får ett tryggt och bra kollektivavtal och anställningstrygghet. Eller så går ni fullt in och hjälper Reno och Suez och tar alla problem som kommer efter första oktober då de tar över alla områden. Och räkna inte med att ni kan i slutändan få tillbaka kompetensen som finns i denna yrkeskår just nu, för den kommer att försvinna snabbt. Sen till råga på allt vet ni ju inte hur det är med likviditeten i Reno Norden, Det kan ju gå snabbt utför för företaget och då har Stockholm Vatten och Avfall ett större problem att ta tag i. Ni kommer inte ha tillräckligt många gubbar för att lösa detta, tyvärr, på grund av att ni inte tog tag i den viktigaste pusselbiten av alla. Vi är ju de som har kompetensen i yrket och i grund och botten så vill vi ju bara köra soporna åt stockholmarna men med schysst lokalt kollektivavtal och anställningstrygghet och det är kall och sann fakta.”

Landet runt:

KALMAR Barometern – Nu ska de missade sophämtningarna åtgärdas

HULTSFRED Vimmerby Tidning: 154 klagomål på missade tömningar

MALMÖ Sydsvenskan: Bråk på Reno Norden i Malmö när sopåkare vägrar jobba övertid

SÄFFLE P4 Värmland Säffle tar fram plan för att hantera sopkris

Klaga och stöd!

Bor du i Stockholms Stad kan du klaga på dålig sophämtning, soplukt och råttor via epost till Stockholm Vatten o Avfall kund@svoa.se, gärna med kopia till kommunstyrelsen@stockholm.se

RenoNordens områden i Stockholms Stad är Älvsjö, Enskede, Årsta, Farsta, Vantör, Bromma, Åkeshov, Råcksta, Hässelby, Tensta, Rinkeby, Kista, Spånga, Vällingby, Kungsholmen, Lilla Essingen, Norrmalm, Vasastan och Östermalm.

I oktober ställs Stockholms Sopgubbar inför rätta i Arbetsdomstolen eftersom RenoNorden har begärt skadestånd av dem. Du kan bidra till insamlingen som Förbundet Arbetarsolidaritet håller i: Swish 123 699 29 52, Bankgiro 418-6482 .

Mina tre tidigare inlägg om den aktuella sopkonflikten finns i kategorin Arbetslivet – Sopgubbar

 
1 kommentar

Publicerat av på 1 augusti, 2017 i Sopgubbar

 

Dom som kämpar har det alltid för bra

Inlagt 20 juli 2017

Jag ska börja med att citera mig själv från facebook den 14 juli:

Det finns tydligen arbetargrupper som har det alldeles för bra, och därför ska acceptera försämringar. Som sopgubbar, de ska acceptera sänkt lön och höjd arbetsbelastning. för att de som inte lyfter en säck redan har bestämt hur mycket de ska ha i vinst.

Som hamnarbetare, de ska acceptera att inte längre få företrädas av sin fackförening och att inte längre ha fast jobb. Vadå – kräva att ha en riktig anställning, när så många andra har osäkra jobb?

Hör ni hur det låter?

Jag vill påminna om att det där gnölet om folk som har det alldeles för bra, det hörs inte bara om ”manliga högavlönade arbetargrupper”. När sjuksköterskorna på barnintensiven i Lund sa upp sig kollektivt inför en försämring (se berättelsen Sitt ner i båten i antologin Slutsnackat) , då spred landstingspolitiker lögner om vad de tjänade. De gick ut med siffror som kanske kunde stämma ifall sjuksköterskorna alltid jobbat nästan dygnet runt och det vore julhelger varje månad.

Lögner sprids och avundsjuka underblåses, inte mot dem som har det ”för bra”, utan mot dem som kämpar.

Städarna på pendeltågen i Stockholm, som sägs upp fast de egentligen behövs, därför att ett för lågt anbud har lagts och antagits – om de tar en öppen strid så kommer det att ljugas och gnölas om dem också, tro mig. Även de kommer att ha det ”för bra”.

Vad kan vi göra åt det? Skit i skitsnacket, kämpa och stöd varann.

Här är några uttalande från vårdarbetare nu under sopkonflikten:

Agneta Lenander, sjuksköterska skriver  ”Till alla er som nu gråter krokodiltårar över sjuk- och undersköterskors låga löner när det ni vill bekämpa är de strejkande sopgubbarna vill jag bara säga en sak: sluta med det och sluta använda oss vårdarbetare som ett slagträ i debatten. Om du på allvar hade brytt dig, hade situationen inte sett ut som den gör i dag ” Läs hela artikeln i Etc Sluta använda oss sjuksyrror som ett slagträ i debatten. (Artikeln fanns först i Sydsvenska Dagbladet, men togs av någon anledning bort därifrån. Nu alltså i tidningen Etc istället.)

Nätverket En annan vård är möjlig skriver så här: Vi är vårdpersonal som sedan länge kämpar för en hållbar arbetsmiljö och adekvat löneutveckling över ett helt arbetsliv. Vi stödjer er strid mot lönedumpning och försämringar i arbetsvillkoren. I media ses försök att ställa vårdpersonal och sophämtare mot varandra. Orsaken till orimliga löner inom vården ligger dock inte hos sophämtarna utan hos ansvariga politiker. Det är genom gemensam kamp över yrkesgränser och inte splittring som en förändring är möjlig. Den 3 september kommer landsomfattande vårdprotester äga rum där ni är varmt välkomna att delta.

Från Jordbro Vårdcentral kom detta:  ”Solidariska hälsningar från Jordbro vårdcentral. Vi har diskuterat er kamp mot försämrade arbetsvillkor och lönedumpning och ger vårt fulla stöd. Er strid är exemplariskt för situationen på många arbetsplatser runt om i Sverige. Systemet med upphandlingar och privatiseringar har styckat upp välfärden och gjort många jobb osäkra. Inom vården kämpar personalen sedan länge för högre lön och mot en allt tuffare arbetsmiljö. Ingen hos oss står bakom pratet om att sopgubbarna tjänar för mycket utan vi ser att det är ett sätt att splittra olika yrkesgrupper. Att ni visar att man kan vägra försämrade arbetsvillkor är en inspiration för oss alla. ”

Sidan Höj vårdlönerna – Partipolitiskt obunden sida för alla som tycker att undersköterskor är värda mer respekt! skriver: ”Vi står på sopgubbarnas sida! Just nu försöker politiker och mediernas ledarsidor ställa vårdpersonal mot sopgubbarna. Det är något vi inte ställer upp på. Detta eftersom vi vet att vi inte kommer få det bättre för att andra får det sämre. Vi som kämpar för högre vårdlöner ställer oss helhjärtat på alla strejkande sopgubbars sida. Vi anser att även fler arbetare borde strejka för förändring. Endast gammal hederlig kamp kan åstadkomma förändringar i Sverige.”

Ja, vi måste kämpa, och solidariteten måste vara ömsesidig. Här passar det bra, tycker jag, med den här bilden från min blogg. Det är ett gäng hamnarbetare som är med på sjuksköterskestudenternas ”Inte under 25000”-manifestation den 24 april 2013. Blogginlägget finns här: Fyra bilder och ett tal från 25000-manifestationen. 2013-04-24 ssk-demo (1)

Läget i sopstriden: ”Strejken är över” påstod Stockholms Stad om konflikten på RenoNorden i måndags. Det är sant att det inte strejkas. Men Stockholms Sopgubbar går inte tillbaka till Reno. Det märks på stan. Sopor börjar stinka på många ställen. Klaga på dålig sophämtning, lukt och råttor till Stockholm Vatten: kund@svoa.se . Det börjar även märkas i Malmö att sopgubbarna på Reno där har slutat jobba övertid och följer regelboken istället.

sopor 0720-3Jag har fått in många bilder från överfulla sopkärl och soprum. Här är bara ett exempel.

Mina tidigare inlägg om sopstriden: Du är inte avskedad – du strejkar! och När soporna ligger kvar – klaga uppåt. Mina tidigare inlägg om hamnstriden finns i kategorin Arbetslivet – Hamn

 
Lämna en kommentar

Publicerat av på 20 juli, 2017 i Hamn, Sopgubbar, Vården

 

Du är inte avskedad – du strejkar!

Inlagt 18 juli 2017

20170714_084815.jpg
Sopgubbar på väg till AD.

Första svängen i Arbetsdomstolen.

I fredags den 14 juli tog arbetsdomstolen upp fallet med de strejkande sopgubbarna.

Det som brukar komma kvickt under en pågående strejk är att företaget begär ett förhandsbeslut från AD om att strejken är otillåten enligt MBL och att de strejkande därför ska återgå till arbetet. Och det var den frågan som AD behandlade i fredags.

Frågan om eventuellt skadestånd kommer upp senare, vid en rättegång i AD i oktober. RenoNorden har begärt 5000 kr var från de strejkande.

Åter till fredagen: Att sopstrejken skulle betraktas som otillåten enligt reglerna i MBL och att AD skulle säga att de strejkande ska återgå, det var inte alls oväntat. Inget speciellt eller ovanligt med det.

Det som däremot är speciellt och ovanligt är vad sopgubbarna i rättssalen berättade om vad som hade hänt under strejken och som förklarar hur konflikten utvecklat sig både före och efter AD.

Under strejkens dag 2 framförde företaget till de strejkande: Ni är avskedade, tala om för alla att ni kan tömma era skåp och gå hem, uppsägningpapprena kommer sedan på posten. Denna olagliga uppsägning (två dagars strejk räcker inte på långa vägar som skäl till uppsägning, än mindre till avsked) ledde också till att gubbarna tömde sina skåp och gick hem. Kanske det inte var vad företaget väntade sig. Kanske de trodde att ett muntligt avsked skulle göra att strejken skulle upphöra och sopgubbarna skulle be på sina bara knän att få stanna och acceptera de försämringar de protesterade emot.

Först på eftermiddagen dagen efter ändrade sig företaget. Sopgubbarna var alltså sparkade i två dagar och sen fick de höra att Nej ni är inte sparkade, ni strejkar, sluta med det!

Att många mådde dåligt efter denna behandling är inte konstigt. Inte heller konstigt att 70 sopgubbar sa upp sig från RenoNorden.

Hursomhelst, AD meddelade att strejken är otillåten och att sopgubbarna måste återgå.

Efter AD

I söndags kväll hade sopgubbar från RenoNorden och LLAB (firman Liselott Lööf AB) gemensamt möte. Hur gör man efter att AD sagt att man ska återgå? RenoNordens sopgubbar har alltså redan före AD-domen sagt upp sig. Hur ska de hantera sin uppsägningstid? Gå tillbaka och jobba enligt regelboken under uppsägningstiden, eller inte gå tillbaka alls, är alternativen.

Sopgubbarna har i det här läget valt att inte gå tillbaka. (1 person har återgått efter domen.) De vill fortfarande jobba som sopgubbar, men inte för RenoNorden och inte med de försämrade villkor som RenoNorden vill införa.

Gubbarna från LLAB, som hade varit ute i sympatistrejk med sin kollegor på RenoNorden, var som sagt med på mötet. Beslutet för dem blev att gå tillbaka till arbetet, eftersom de vill att LLAB, som inte försämrar för sopgubbarna, skall ”överleva” denna konflikt och finnas kvar som arbetsgivare. Det kan mycket väl bli så att RenoNorden går i konkurs, och ingen kommer väl att gråta över det utom stockholms råttor.

Tidningen Transportarbetaren igår måndag: Konflikten fortsätter på Reno Norden

Stockholms stad har idag gått ut till media och sagt att de strejkande sopgubbarna gått tillbaka till arbetet. Det stämmer alltså inte. Det finns personer som kör i RenoNordens sopbilar och hämtar sopor men det är inte Stockholms Sopgubbar. Sophämtningen blir därför därefter – sopig.

Klaga på dålig sophämtning till Stockholm Vatten: kund@svoa.se

Tidigare inlägg om sopkonflikten: När soporna ligger kvar – klaga uppåt!

Fortsättning följer…

 
Lämna en kommentar

Publicerat av på 18 juli, 2017 i Sopgubbar

 

När soporna ligger kvar – klaga uppåt!

Inlagt 11 juli 2017

2009-10-19 sopgubbar (3)

Hej stockholmare, på vem ska du klaga om soporna inte blir hämtade för att det är #sopstrejk? Du ska klaga uppåt.

De ansvariga

Det är Stockholms Stad som lägger ut sophämtningen på olika entreprenörer och tar dem som lägger lägsta anbud, även om det innebär försämring av villkoren för dem som gör jobbet. Som Sop von Gubbe säger (se länk längre ner): ”Stockholms stad köper sophämtning till lägsta möjliga pris. Vi får betala för det genom ständiga konflikter. Det är hårda bud i sopsvängen och det enda vi har att sätta emot är vår sammanhållning.”

Uppdaterat 2017-07-17. På sopgubbarnas uppmaning, klaga i första hand direkt till Stockholm Vatten, per mail: kund@svoa.se

Den sopentreprenör som orsakat den pågående strejken heter RenoNorden. De har lagt ett lågt anbud och ska få utvidga sitt sophämtningsområde till hösten. De ska ta över områden som nu körs av firman Liselott Lööf. Men de vill inte ta över de sopgubbar som jobbar för Liselott Lööf. Och de vill försämra villkoren kraftigt genom att inte följa det nuvarande lokala löneavtalet. Det skulle innebära drastiska lönesänkningar. Allt för att RenoNorden ska kunna göra vinst av våra skattepengar, trots att de lagt ett för lågt bud. Detta är orsaken till att RenoNordens och under måndagen även Liselott Lööfs sopgubbar gått ut i s.k. vild strejk.

Strejkbrytarna

Detta är en s.k. vild eller otillåten strejk, otillåten därför att det finns ett gällande avtal i botten mellan Biltrafikens Arbetsgivareförbund (BA), som organiserar sopentreprenörerna, och Transport, som organiserar sopgubbarna. I det läget råder fredsplikt, dvs facket har lovat att försöka se till att det inte blir strejk. Men när ett företag vill rakt av försämra villkor och göra yrkesarbetare arbetslösa, då är det inte så konstigt att facket inte lyckas med den uppgiften. ”Brottet” att strejka under fredsplikt är inte ett kriminellt brott. Det är inget man hamnar i något kriminalregister för. Man kan däremot åka på att betala skadestånd.

Att facket har fredsplikt gör inte átt strejkbryteri är ok. Det är alltid fel att bryta strejk, det förstår alla som någon gång känt sig tvungna att ”sätta sig”. Det måste respekteras av alla andra arbetare.

De ”extraanställda” och bemanningsanställda som nu skickas ut för att försöka hitta soporna (det går inte så bra) har säkert fått höra att det är jobb eller inte jobb som gäller, och dessutom att stockholmarna kommer att bli glada och tacksamma att bli av med stinkande sopor. Och Stockholms stad tycker att stockholmarna ska hjälpa till att öppna dörrar åt strejkbrytarna.  Stockholms stad vädjar: hjälp oss hämta era sopor

Så du stockholmare, om det kommer sopgubbar som inte har nyckel till ditt soprum och ber om ”hjälp” – tala gärna om för dem vänligt men bestämt att de hjälper sopföretagen att försämra villkoren för alla sopgubbar och att ni inte vill hjälpa till med det. Och framför allt – klaga uppåt!

Klaga där uppe – stöd här nere

(Ur blogginlägget Klaga där uppe – stöd här nere, från 20 september 2011)

När en yrkesgrupp tar strid kan det ibland drabba ”allmänheten”. Tänk strejk eller annan aktion inom kommunaltrafiken eller vården eller handeln, eller som när sopgubbarna eller brevbärarna följer regelboken och vägrar stressa. Allmänheten kallas ofta i detta sammanhang tredje man. ”Tråkigt att detta ska drabba tredje man”, säger man. Jag tror att man ska tänka annorlunda: De som tar strid för sina intressen är förste man. Vi, allmänheten, är också förste man. För det är ju vi som också är bussförarna, vårdarbetarna, affärsbiträdena, sopgubbarna och brevbärarna. När vi tar strid om något kan effekterna drabba oss själva, men det är också i vårt eget intresse att striden tas.

Betyder det att man ska tänka: jag solidariserar mig – därför klagar jag inte på att jag blir drabbad? Nej, det tror jag är fel tänkt. Man ska klaga! Ordentligt! Men inte på de stridande, utan på de ansvariga för den situation som har pressat fram striden. …..

Sen kan man också visa sitt stöd genom t.ex. stöduttalanden till de stridande. Då ska man tänka tvärtom mot när man klagar. Man ska nå så långt ner som möjligt, direkt till de arbetare som genomför striden.

Sopgubben berättar

På bloggen folkrorelselinjen.wordpress.com kan du just nu läsa flera inifrånberättelser om strider i sopsvängen av Sop von Gubbe ur bokserien Folkrörelse på arbetsplatsen. Du kan läsa ”Nycklarna”, ”Till punkt och pricka” och ”Unisona gubbar”. Både rolig och viktig läsning!

(En parentes: Varför kallar jag sophämtarna/renhållningsarbetarna för sopgubbar? För att de själva gör det. De håller ihop över företagsgränserna, och kallar sig med stolthet för Stockholms Sopgubbar. Även kvinnliga renhållningsarbetare är sopgubbar, liksom manliga sjuksköterskor är sjuksköterskor.)

sopluvor

OBS: Bilden högst upp är från en tidigare konflikt i sopsvängen.

 
1 kommentar

Publicerat av på 11 juli, 2017 i Sopgubbar

 

Etiketter:

13 punkter om konflikten i Göteborgs hamn

Inlagt 24 maj 2017

lockoutklipp_bred_2

TILL ALLA FACKLIGT AKTIVA OCH ARBETSLIVSINTRESSERADE

Det sprids så mycket konstigt och okunnigt om konflikten i Göteborgs hamn. Bland annat en hel del artiklar där det skrivs om strejken i Göteborgs hamn – fast där inte pågår någon strejk, inte sedan 24 januari då hamnfyran genomförde en endagsstrejk.

Eftersom jag har följt konflikten hyfsat noga så skulle jag vilja bidra med att reda ut några saker.

1. Majoritetsfacket Hamn4an organiserar 85% av hamnarbetarna i Göteborgs hamn. 4an är en avdelning inom Svenska Hamnarbetarförbundet som funnits i Sveriges hamnar sedan 1972.

2. Hamnarbetarförbundet har tidigare sökt inträde i LO, men fick nej därför att Hamns stadgar innehåller regler som LO inte kunde acceptera att ett medlemsförbund har. Citerar Hamns hemsida: ”Grundvalen i Hamnarbetarförbundet är medlemmarnas bestämmanderätt; alla viktiga beslut om avtal och konflikter fattas av berörda medlemmar och alla funktionärer väljs för begränsade mandatperioder av medlemmarna i öppna och demokratiska val.”

3. Den aktuella konflikten pågår i containerterminalen, den del av Göteborgs hamn som drivs av arbetsgivaren APMT, ett av de företag som tog över olika delar av hamnen då Göteborgs stad sålde ut den. I övriga hamndelar pågår ingen konflikt. Stridsåtgärderna från Hamn4ans sida har bestått i perioder av övertids-, nyanställnings- och inhyrningsblockad samt några punktstrejker, senast en endagsstrejk den 24 januari 2017.

4. Konfliktens bakgrund är att APMT Gothenburg fick en ny ledning som började tillämpa arbetar- och fackfientlig personalpolitik. Det ledde till att Unionen la ner sin klubb, Ledarnas klubb blev passiv och även Transportklubben har vittnat om att det blev svårare att bedriva facklig verksamhet. APMT la sig i interna fackliga frågor, nonchalerade regler i semesterlagen och föräldraledighetslagen etc. Sen meddelade de att Hamns skyddsombud inte längre skulle respekteras som skyddsombud. Sen slutade de förhandla med Hamn4an.
Läs/Lyssna här om hur det började: Unionen lagt ner klubb på APM Terminals (P4 Göteborg).

5. I hamnen har funnits en överenskommelse som kallas 80/20-uppgörelsen. Den innebar att 80% av hamnarbetarna ska ha riktiga anställningar (fasta jobb, vikariat). APMTs VD har sagt i intervju att han inte gillar 80/20-uppgörelsen, utan hellre skulle vilja ha tvärtom. Vilket skulle innebära 20% riktiga anställningar och 80% timmisar eller blixt som de kallas i hamnen. Blixt är för övrigt undantagna från LAS och kan jobba utan riktig anställning hur länge som helst. APMT har ensidigt sagt upp 80/20-uppgörelsen, som alltså inte längre gäller.

6. APMT har i nästa steg varslat om uppsägning av ett stort antal fast anställda och vikarierande hamnarbetare. Nästan alla som blir berörda av uppsägningar är medlemmar i Hamn4an, men Hamn4an förvägras att förhandla och får inte ens se turordningslistan. Misstankar finns om att försöken att bli av med den stridbara Hamn4an har gjorts just för att slippa dem när riktiga anställningar ska göras om till osäkra (se punkt 5).

7. Hamnarbetarna tjänar, oavsett vilket fack de är med i, ca 29000 kr i månaden, plus ev OB och övertid. Inte 50000 som har spritts från arbetsgivarsidan, det är alt facts. Och konflikten har inte i något skede handlat om lön. Hamn4an har ju varit inblandad i förhandlingarna om löner, scheman etc i många år och står bakom de flesta avtal som slutits även om de inte varit undertecknande part.

8. Hamnarbetsgivarna har kollektivavtal med Transport, som är minoritetsfack i hamnarna. Hamnarbetarförbundet har ändå respekterats som fackförening och har deltagit i förhandlingar, arbetsmiljöarbete etc. Men när nu APMT har satt stopp för detta i containerhamnen, så hänvisar de till att de inte har kollektivavtal med Hamn4an. Därför har båda parter, och medlarna, tagit upp kollektivavtal som en möjlig väg att lösa upp den låsta situationen. Det har alltså inte kommit upp som konfliktfråga, utan snarare lösningsfråga. I sitt senaste varsel om övertidsblockad från 15 maj kräver Hamn kollektivavtal ”eller annan nöjbar lösning”.

9. Det viktiga för APMT när det gäller avtal, är att Hamn4an ska åläggas fredsplikt. Hamn4an å sin sida kräver att få fulla rättigheter som avtalspart, om de ska gå med på fredsplikt. Historiskt har Hamn inte alls varit negativa till kollektivavtal. År 1980 strejkade de i 6 veckor för att få kollektivavtal. De förlorade den striden. Sedan dess har de arbetat utifrån de förutsättningar som de har som icke kollektivavtalsbundet fack. Nu när kollektivavtalsfrågan kommit upp igen, har de varit positiva. Helst vill de ha ett trepartsavtal tillsammans med Transport (inte unikt på svensk arbetsmarknad). Men de har också lagt fram flera andra förslag. Läs här om deras senaste förslag: http://hamn.nu/article/2420/

10. En del saker APMT har gjort är lagbrott, annat inte. Hamn4an har under konfliktens gång fått företaget att rätta till en del av de fel som begåtts. De har också stämt APMT för vissa lagbrott. Lär komma upp i AD någon gång framöver… Men sammantaget handlar konflikten om att stå upp mot unionbusting-metoder. När APMT får en fackförening att helt enkelt ge upp och lägga ner sin lokala klubb eller när de ensidigt säger upp en överenskommelse om att 80% av arbetarna ska ha riktiga anställningar, så är det inget som löses i AD. Hamn4an har valt att inte bara springa efter det framplöjande företaget och säga: Nu gjorde ni fel, nu gjorde ni fel! De har försökt ställa sig framför, sätta ner foten och säga: Sluta hålla på så här! Ur den synvinkeln har stridsåtgärderna varit milda.

11. Den nu pågående övertidsblockaden (15/5-30/6) från Hamn4ans sida borde inte vara ett stort problem för APMT, eftersom det enligt dem är stor övertalighet i hamnen och de har varslat om stora uppsägningar. Men nu har APMT svarat med lockout kvällar och nätter (19/5-30/6). Skift- och nattarbetande hamnarbetare utestängs, och hamnen stängs för kunderna. Det slår långt hårdare mot hamnverksamheten än det som Hamn4an sammanlagt gjort under hela konflikten.

12. Det alla borde inse är att det är APMT som orsakat konflikten. Någon liknande situation finns – än så länge – inte i övriga hamndelar i Göteborg eller andra svenska hamnar där Hamnarbetarförbundet har majoritet och det lunkar på som vanligt med förhandlingar, arbetsmiljöarbete etc. Men arbetsgivareföreningen Sveriges Hamnar hoppas tydligen på att eländet ska sprida sig, de har uppmanat andra hamnföretag att göra som APMT.

13. Avslutar med en personlig reflektion: Jag har varit organiserad och aktiv i LO-anslutna fackförbund, tillsammans med mina arbetskamrater, i hela mitt arbetsliv. Något annat har inte funnits på kartan för mig. Om jag hade arbetat i Göteborgs hamn, så hade jag med största sannolikhet varit med i Hamn4an tillsammans med mina arbetskamrater. Det hade funnits på kartan. Och oavsett, så är det självklart att stå på arbetarkollektivets sida i den här konflikten.

UPPDATERING 20 JUNI 2017. Idag går APMT ut med att de ska varsla ytterligare 160 anställda om uppsägning. Observera att detta sker efter att APMT stängt hamnen 2/3 av dygnet sedan 19 maj. Observera också att konflikten endast gäller containerterminalen. I övriga hamndelar, med andra arbetsgivare än APMT, pågår verksamheten för fullt, utan minsta arbetsbrist, snarare tvärtom.

/Texten har redigerats i vissa stycken sedan jag först la upp den, för att bli tydligare. Jag får frågor och synpunkter och jag rättar/förtydligar när jag märker att det behövs. Så om du citerar texten i något sammanhang, kolla gärna att du har senaste version./

För att följa vad som händer

Alla inlägg jag gjort om konflikten finns i kategorin Arbetslivet – hamn

Hamnarbetarförbundets webbsida: hamn.nu

På Facebook finns Hamn4an och gruppen Vi stödjer hamnarbetarna i Göteborg. Bilden i inlägget kommer från stödgruppen.

 
Lämna en kommentar

Publicerat av på 24 maj, 2017 i Hamn

 

Torka upp i det blå skåpet

Inlagt 12 maj 2017

20170202_171308 Göteborg - Kopia.jpg

Bilden visar flygbladsutdelare med banderoll i Göteborg

Det var ett tag sen jag skrev om situationen i Göteborgs hamns containerterminal som drivs av APM Terminals. Utåt sett har inte mycket hänt på ett bra tag. Hamn4an har legat lågt – medlemmarna har givit sin styrelse mandat att varsla om fler punktstrejker, men styrelsen har avvaktat. Övertidsblockad har gällt fram till sista april och en ny sådan är varslad till 15 maj. APMTs varsel om att säga upp ett stort antal fastanställda och vikarier, ligger kvar. Den underförstådda avsikten är att byta ut riktiga anställningar mot osäkra. De vägrar fortfarande förhandla med Hamn4an.

APMT trappar upp

Det som nu har tillkommit är att APMT har varslat om lockout mot alla Hamnarbetarförbundets medlemmar i containerterminalen mellan klockan 16.00 och 07.00 på vardagar 19:e maj till och med den 30:e juni. Hamnarbetare som arbetar skift och natt utestängs alltså från hamnen under dessa tider. APMT skriver i ett pressmeddelande att terminalen kommer att vara stängd på vardagskvällar och nätter under perioden. Hur stridsåtgärderna ska fungera i praktiken tycks de själva inte veta. Klart är i alla fall att deras varsel drabbar hamnen och dess kunder mångdubbelt mer än Hamn4ans hittills vidtagna stridsåtgärder under konflikten. Man kan ana en viss desperation.

Här skriver Hamn4an om den aktuella situationen: APM Terminals trappar upp konflikten i containerterminalen – varslar om nedstängning och lockout

En annan sak som kommit fram sen sist, är att arbetsgivarföreningen Sveriges Hamnar har uppmanat sina andra medlemsföretag att följa APMTs exempel och sluta förhandla med Hamn, sluta respektera deras skyddsombud etc. Antagligen är det störande att det i övriga hamndelar i Göteborg och i andra hamnar i landet, lunkar på och fungerar bra med Hamnarbetareförbundet som motpart i praktiken. Hamn är en stark och stridbar fackförening men det är ju inte så att de bråkar i onödan.
Sveriges Hamnar har än så länge inte fått gehör för sin uppmaning. De andra hamnföretagen kanske är kloka nog att inte försätta sig i ett sådant konfliktläge gentemot majoriteten av de anställda.

Som jag skrivit om tidigare: Fackfientliga angrepp och arbetarovänlig personalpolitik leder till motstånd från dem vars arbete hela verksamheten vilar på. Det visar sig både i formella stridsåtgärder och i det dagliga arbetet. Entusiasmen för att göra ”det lilla extra” lär inte vara stor hos dem som mötts av arbetsgivarens långfinger lite för många gånger. Det kan man räkna ut med lillfingret. Men läget i containerhamnen beror också på dåliga beslut som en företagsledning fattar då de inte förstår att lyssna på dom som kan jobbet och vet vilka problem som finns och hur de kan lösas. Problem av den arten orsakades av APMTs ledning redan innan de aktuella konflikterna blossade upp.

Och faktum är att APMT sket i det blå skåpet redan från början genom provokationer och nonchalans mot arbetarkollektivet och dess fackförening. Torka upp och börja om.

För att följa vad som händer

Alla inlägg jag gjort om konflikten finns i kategorin Arbetslivet – hamn

Hamnarbetarförbundets webbsida: hamn.nu

På Facebook finns Hamn4an och gruppen Vi stödjer hamnarbetarna i Göteborg

 
Lämna en kommentar

Publicerat av på 12 maj, 2017 i Hamn

 

Klämtålig eller stresstålig?

Inlagt 19 april 2017

Den 12 augusti 2012 fick jag 947 träffar på ordet ”stresstålig” i arbetsförmedlingens platsbank. (Dessutom fanns förstås annonser med formuleringar som ”du ska tåla stress”, ”du ska klara högt tempo” etc.) Då skrev jag ett blogginlägg med titeln Du ska vara klämtålig. Här kommer det inlägget i repris.

Varför repris? Sedan 2012 har vi nåtts av allt fler rapporter om att de stressrelaterade sjukdomarna ökar. Och idag, den 19 april 2017, får jag 2329 träffar på ordet stresstålig i platsbanken. Det finns alltså all anledning att fortsätta tjata om det här:

Tänk om man i stället för att installera skyddsbågar, dela ut skyddskor etc, skulle ha mage att skriva Du ska vara klämtålig! i platsannonserna.

Det händer inte. Jo, det händer att det saknas skyddsbågar och skyddskor, men inte att man annonserar efter klämtåliga personer. Men att kräva stresstålighet går uppenbarligen bra.

Det handlar sällan om psykiska belastningar som är en del av arbetsuppgifterna, t.ex. den stress som det kan innebära att vårda människor som är svårt sjuka. Det handlar i de flesta fall helt enkelt om att företagen, för att maximera vinst, vill ha en bemanning som egentligen är för låg, ofta i kombination med dålig planering.
För att det ska funka kräver man stresstålig personal.

Är man inte stresstålig blir man snabbt utslagen, får sluta för att man inte klarar ”tempot” eller väljer själv att hoppa av.
Andra – de stresståliga – håller ut länge och drabbas sen av de sjukdomar som följer av långvarig stress. Risken ökar för hjärt- och kärlsjukdomar, diabetes, depression, infektioner, utbrändhet osv.
Egentligen finns det inget sådant som stresstålighet – skillnaden är bara att de skadliga följderna kommer tidigt eller sent.


Han som var så stresstålig…

Tillkommer de fysiska olyckor som händer på grund av stress. Någon försöker göra två jobb samtidigt, någon lär upp en ny samtidigt som hen gör sitt vanliga jobb, någon har bråttom med rengöringen eller sortbytet. Det är då det händer och man blir av med ett finger eller värre.

Stressen kan förstås också leda till, t.ex. i vården, att man råkar skada någon annan. Det får ibland förskräckliga konsekvenser.

Att kräva att de anställda ska vara stresståliga i stället för att ha tillräcklig bemanning och bra planering är att orsaka utslagning, sjukdom och skador.

Varje platsannons, där ordet stresstålig finns med, borde föranleda en omedelbar arbetsmiljöinspektion och krav på ökning av bemanningen, som arbetsgivaren redan i annonsen har erkänt är för låg.
Men ett sådant ”borde” är meningslöst om vi själva accepterar underbemanning och stress på arbetsplatserna. Myndigheter kommer inte att vrida styrkeförhållandena till vår fördel om inte vi själva vrider åt rätt håll.

Läs även: Turordning och TEMPO.

 
Lämna en kommentar

Publicerat av på 19 april, 2017 i Blandat

 

Strejk på tisdag 24 januari 2017 i Göteborgs hamn

Inlagt 19 januari 2017

16nov5

Bilden är från en av punktstrejkerna i november 2016. Strejkvakt och stödjande supportrar vid Port 4, Indiska Oceanen 11 i Göteborgs hamn.

Strejk i APMT-hamnen i Göteborg nu på tisdag 24 januari 2017 kl 12-20. Denna strejk genomförs samtidigt som förhandlingar ska inledas om uppsägning av ett 60-tal hamnarbetare – förhandlingar där Hamn4an vägras företräda sina medlemmar, trots att de organiserar 85% av hamnarbetarna och ännu större andel av de uppsägningshotade.

Hamnarbetarförbundets information: Konflikten trappas upp efter att Hamn4an utestängts från att företräda uppsägningshotade medlemmar 

APMT hävdar alltså att det är arbetsbrist i containerhamnen. Därför är det lite konstigt att de har ringt runt och förlängt anställningarna för visstidare. De skulle slutat sista mars men förlängs nu t.o.m. maj. Så var det med den arbetsbristen…

Så här säger hamnarbetaren Stefan Karlsson om den saken:

”Ok! Dags för en översättning. Det här är vad APMT menar: ‘Vi kan inte använda extrapersonal som vi vill, så de som vi tänkte sparka och använda som extrapersonal måste vi ha kvar på vikariat eftersom vi annars hade varit underbemannade!’ Otroligt självavslöjande och cyniskt. Trots låg omsättning så är den personalstyrka som idag finns ej övertalig, vilket talar för sig själv. Ytterligare ett bevis är att nästan ingen beviljas semester, eftersom produktionen inte tål några bortfall. Och då talar vi om en period långt bortom semesterperioden. Kom igen! Snacka om att skjuta sig i foten, ladda om och sedan skjuta sig i andra foten. Detta börjar ju låta som en parodi på allt vad arbetsplats och ledning handlar om. Någon slags extremt skruvad variant som inte ens Monty Python skulle kunna komma på.”

Och så här säger hamnarbetaren Erik Helgeson om den utdragna konflikten i hamnen:

”Det är vi som lever ledningsbesluten och uppgörelserna. Det är vi som ska vara ”den ökade flexibiliteten”. Det är vi som gör jobben alla andra så gärna har åsikter om, räknar på och reducerar till skit och ingenting.

Det är väl den pusselbiten som fattas hos höjdarna när de ska analysera konflikter – stora som små, formella som informella- på arbetsmarknaden. När de går hem till sitt och börjar uppdatera sitt CV inför ”nya utmaningar”, så står vi kvar och ska förhålla oss till en förändrad verklighet som har konsekvenser för allt – familj, fritid, relationer, barnens förutsättningar, arbetskamraternas hälsa – under lång tid framöver.

Det som inte funkar, funkar fortfarande inte. Även om de är överens om motsatsen. Det vi inte kan acceptera, är fortfarande oacceptabelt. Och de utlovade produktionsmiraklen uteblir även om man skrivit ner kostnaderna och upp arbetsbelastningen på ett nytt papper. Det går inte att piska fram lagarbete och det där lilla extra i en organisation som inte lyssnar eller bryr sig.

När de frågar hur länge vi orkar kämpa är det det jag tänker: Det är lättare att vara uthållig när man faktiskt ska leva med slutresultatet hela vägen till 2050-talet. Vi är rätt ensamma om det runt förhandlingsbordet…”

Om konflikten fortsätter lär det bli fler strejker och internationella stödaktioner. APM Terminals och ägarna Maersk är kända för antifackliga metoder i fler av sina hamnar runtom i världen. Medan Hamn4an å sin sida är kända för att alltid ställa upp när hamnarbetare runtom i världen ber om stöd och sympatiaktioner. Se gärna hälsningarna från hamnarbetare världen över i mitt förra inlägg om hamnen Strid, stöd och mössa i hamnkonflikten.

Följ vad som händer på Hamnarbetarförbundets sida Hamn.nu

På facebook finns gruppen Vi stödjer hamnarbetarna i Göteborg.  Det har också bildats en lokal stödgrupp i Göteborg, som inte bara är virtuell utan kan göra mer rejäla insatser. Stödgruppen kan nås via kontaktuppgifter som finns i facebookgruppen, eller via mail till cathholt@gmail.com. Så här presenteras stödgruppen:

Stödgrupp för Hamnarbetarna – Göteborg

Stödgruppen för Hamnarbetarna är en partipolitiskt och fackföreningsobunden grupp som samlar alla som vill arbeta aktivt till stöd för strejken oberoende av parti- eller fackföreningstillhörighet.

Stödgruppen kommer att dela flygblad, samla in pengar, anordna stödfester, dela artiklar och på andra sätt bilda opinion för Hamnarbetarna och deras kamp. Det stöd som Hamnarbetarna efterlyser är det stöd som vi kommer att försöka ge.

Stödgruppen kommer inte att driva någon egen politisk eller facklig linje utan kommer att dela texter och uttalanden från Hamnarbetarnas förbund eller texter som har godkänts av dessa.

Alla mina blogginlägg om konflikten i Göteborgs hamn hittas i kategorin Arbetslivet – Hamn.

 
1 kommentar

Publicerat av på 19 januari, 2017 i Hamn

 

Avgå 2016! men tack för modig kamp

tomtebloss

Inlagt 31 december 2016

Ett skitår har passerat igen. Först tänker jag på alla dem som dödats, skadats eller tvingats fly undan maktsfärskåta och oljesugna krigsherrar på olika nivåer. Och sen på allt annat elände. Ska man dra något gammalt över 2016 och sig själv? Men precis som vid förra nyåret får en vän mig på bättre tankar, en som har valt att komma ihåg bra saker, som uppmuntrar oss att kämpa vidare. Så det blir hans nyårskrönika som får avsluta årets blogg.

Ordet till en bemanningsanställd metallarbetare i Göteborg:

Man skulle kunna tro att 2016 var en riktigt rövigt år för vanliga arbetare och på många sätt så var det också. Inte minst i olika parlament runtom i världen där de krafter som vill förstöra för oss och splittra oss flyttade fram sina positioner. Man kan få känslan att allt går åt helvete och inget går att förändra. Men eftersom den känslan är farligare än både Jimmie Åkesson och arbetsgivarna är tillsammans så kommer här några andra grejer som hände förra året.

Förra året var året då Stockholms taxichaufförer började att göra organiserade demonstrationer genom att föra ett väldigt liv på gator och i media när de bla omringade de byggnader där politiker samlades för att försämra deras villkor och de nådde en del framgångar bl.a. annat i Haninge. Det var även året då hemtjänstpersonal i Gävle reste sig upp tillsammans en kall novembermorgon och hotade med att kollektivt lämna arbetet på stående fot och fick igenom direkta förbättringar. Det var året då den växande fackliga gräsrots rörelse ”fight for 15” i USA lyckades få igenom höjningar av minimumlönen i 21 delstater. Rörelsen består av vanliga arbetare som är timanställda eller inhyrda och har i flera år fört en växande strejk- och demonstrationskampanj i brutalt underläge, med alla arbetsgivare och staten mot sig. Kobane står starkt och den socialistiska federationen växer i Kurdistan trots trots attacker från både Nato och Daesh och trots de fruktansvärda läget i regionen.

Det var även året då Islands kvinnor lämnade sina arbetsplatser, under parollen Lika lön för lika arbete. Det var det året som Hyundai-arbetare strejkade i hela Sydkorea tillsammans med andra bilfabriker. Baka stenungsbageri i Göteborg och Paus Bagarstuga i Västerhaninge försökte neka sina anställda kollektivavtal, med ett kompakt stöd från Göteborgspostens högerkonservativa och arbetarfientliga ledarsida och hela Sveriges borgerlighet. Men trots en väldigt lipande i media och massa liberaler som sprang och stödåt under blockaden så kan vi avsluta detta året med kunskapen om att bägge företagen nu har skrivit på kollektivavtal.

2016 var året då Torslandabor samlades i kyrkan för att organisera mötesplatser med de nyanlända flyktingarna och skapade många möten och vänskapsband mellan de gamla och de nya Torslandaborna i den sociala organisering som fortsätter för en stadsdel som håller ihop mot de vidriga rasistiska gaphalsar som förpestar sammanhållningen. Jo du läste rätt – googla ”Torslanda tillsammans”. Det var även det året då Indiens arbetare organiserade en generalstrejk som enligt många journalister var större än året innan och troligen världens största. En av världens fattigaste arbetarklass stängde alltså av ett av världens folkrikaste länder.

I USA kom en socialistisk kandidat väldigt nära att bli demokraternas presidentkandidat. Nu blev ju inte slutresultatet så bra men han lyftes fram av många olika växande gräsrotsrörelse t.ex. fackföreningar som fortfarande växer och kämpar. Bland annat strejkade 40 000 anställda på företaget Verizon i flera veckor och fick till slut sitt avtal så att alla kunde gå tillbaka till jobbet. En historiskt viktig och ovanlig strejk i USA.

I Finland gick 15 000 demonstranter ut på gatorna under banderollen ”Peli poikki” (nu räcker det) och började vända den rasistiska debatten och svängningen inom den finska politiken. Det finns mycket kvar att göra där men folket började sätta ner foten. 2016 var året då de modiga och militanta Doroteaborna fick inviga sin sjukstuga i Norrland som de ockuperat i tre år för att få behålla. Det var också året då den Polska högern försökte införa totalt abortförbud i landet men eftersom städerna fylldes av enorma demonstrationer när Polens kvinnor intog gatorna i många städer och 60% fattades av den kvinnliga arbetsstyrkan på arbetsplatserna, så fick regeringen backa.

I Sverige gick byggnadsarbetarna ut i strejk bl.a. för att behålla sitt lönesystem. Det fick dom behålla och i städerna samlades olika fackföreningar på olika torg för att vissa sitt stöd under strejken. I slutet av året vägrade pendeltågsstädarna i Stockholm att arbeta när de nya företaget nekade dem att få vinterkläder och sa att de inte längre skulle få göra läkarbesök på arbetstid. Även Idol-deltagarna hotade att gå ut i strejk med musikerförbundet. Hamnarbetarna i Göteborg genomförde en antal punktstrejker mot den nya arbetsgivaren som försöker förstöra både Hamnarbetarförbundet och den nationella strejkrätten. Konflikten fortsätter och har hårdnat sedan dess. Så om du deltar i stödarbetet i de kommande aktionerna så kan du vara med att försvara alla arbetares rätt att strejka.

2016 var året då Victor Jaras mördare dömdes och över en miljon samlades på gatorna i en demonstration mot Syd Koreas arbetarfientliga regering bla organiserat av den periodvis olagliga koreanska fackliga centralorganisationen. Man kan se när de gör ”vågen” med tända ljus i klippet nedanför. Det var också året då brevbäraren Tommy Hinders som arbetat i 40 år fick tillbaka jobbet efter att han sparkades två år innan pension. Han sparkades för att han inte kan ta körkort på grund av sin epilepsi. Anledningen att företaget tvingades att häva uppsägningen var hans arbetskamraters protester som spred sig i Sverige och i media.

Så även ifall saker verkar vara skit på alla fronter så är det inte det överallt och även om farliga människor säger att inget går att förändra så hade de fel detta året också. Precis som de hade fel förra året så kommer de ha fel även nästa år. Så God Jul och Gott Nytt År och glöm inte vi kan aldrig få bättre villkor än de vi är beredda att kämpa för.

Jag stämmer in i slutklämmen: God Jul och Gott Nytt År och glöm inte vi kan aldrig få bättre villkor än de vi är beredda att kämpa för. Mössa på!

Förra årets positiva krönika: Avgå 2015! men tack för modig kamp.

 
Lämna en kommentar

Publicerat av på 31 december, 2016 i Blandat, Gästbloggare, Kamp lönar sig

 

Strid, stöd och mössa i hamnkonflikten

Inlagt 30 december 2016

Konflikten i Göteborgs hamn – containerhamnen APM Terminals – fortsätter. (Mina tidigare inlägg om konflikten finns i kategorin Arbetslivet – Hamn.)

Hamn4an har varslat om en ny övertids- inhyrnings- och nyanställningsblockad 6 jan – 28 feb 2017. Planering pågår av nya strejker och globala stödaktioner från Hamns systerfack inom IDC. Nytt medlemsmöte i januari.

Det nya varslet har föregåtts av att Hamn4an, med en dåres envishet (kan man tycka som utomstående) har gjort fler försök att komma till tals med APMT med fredliga metoder. APMT vill uppenbarligen inte ha en fred som innebär respekt för de anställda och deras fackliga organisationer.

APMT har å sin sida varslat om uppsägning av ca 60 hamnarbetare. Det har uppfattats som ett utpressningsvarsel. Alltså avsett att försöka skapa splittring och tvinga igenom att Hamn4an gör eftergifter när det gäller arbetsvillkoren.

APMT har dessutom meddelat att Hamn4an ska uteslutas från att förhandla om dessa uppsägningar av Hamns egna medlemmar! Och så har de enligt uppgift förbjudit hamnarbetarna att bära kläder, kepsar etc med sin fackförenings logga i hamnen. Kort sagt, provokationerna kommer tätt.

Igår 29/12 gjorde ”Eftermiddag i P4 Göteborg” ett bra inslag som bl.a. innehåller intervju med Hamn4ans Peter Annerback. Klicka här så kommer du in på rätt ställe i programmet

hamnluva

Kanske även vi som inte jobbar i hamnen kan visa vad vi tycker om APMTs unionbusting-metoder genom att bära Hamns logga? Klicka på mössorna eller här om du vill komma till sidan där man kan beställa mössa, keps och andra plagg.

Här följer en rad solidaritetshälsningar (upplagda av Hamnarbetarförbundet på Youtube) från hamnarbetare i andra APM-hamnar. Klippen är textade på svenska.

Avslutar med den föreläsning som Hamns ordförande Eskil Rönér höll i ABF-huset o Stockholm i november 2016. Och som vanligt hittar du mer detaljerad info på hamn.nu.

Stödgruppen på facebook, där det kommer löpande info och ett o annat skvaller, finns här: Vi stödjer hamnarbetarna i Göteborg

 
Lämna en kommentar

Publicerat av på 30 december, 2016 i Hamn

 

Lyssna på förarna!

Inlagt 6 december 2016

Jag skrev ett långt inlägg den 10 maj 2016 om taxiförarnas kamp, om hur ersättningen för färdtjänstkörningar har sjunkit från 12,8 kr per km år 2011 till 8,2 kr per km år 2016, om förhållandet bolag/åkare/anställda förare, om Taxiklubben i Stockholm, om korteger genom stan, med mera. Jag tänker inte upprepa allt det igen, men läs gärna. Taxiförarnas uppror.

Vad har hänt sen dess? Inte så mycket, kan man tycka. Förarna kör fortfarande 12-13 timmar om dan eller mer för att få ihop en inkomst att leva på. Små åkare går i konkurs. De flesta åkare är helt enkelt arbetare med en bil och en f-skattsedel och en massa avgifter att betala åt alla håll. De kör lika eländigt mycket de, som de anställda förarna. Alla är trötta. Det går sisådär med rekryteringen till Taxiklubben och till förbundet Transport.

Men det pågår en strid. Eftersom färdtjänstkörningarna är så uselt betalda så tar chaufförerna hellre andra körningar eller står på paus i protest. Detta har slagit igenom kraftfullt. Det kommer ingen bil eller den kommer mycket försent. Färdtjänstkunderna drabbas. Detta är konsekvensen av landstingets policy att upphandla så billigt som möjligt, utan några krav på rimliga villkor för dem som ska utföra tjänsten. Fredrik Wallén (KD), ordförande i färdtjänstutskottet, säger i DN att avtalet är ”det bästa vi haft”.

DN: Förare vid färdtjänsten: ”Vi har slavkontrakt”

Taxibolagen Kurir och Sverigetaxi (f.d. 020) – som har lagt de usla buden och därmed vunnit upphandlingarna – försöker desperat göra något åt saken. De varnar förare som avstår körningar, trots att förarna inte är anställda av bolagen. De har rätt att avgöra själva när de ska köra och inte. När landstinget drar kostnaden för resegaranti från bolagen så drar de i sin tur pengar från åkarna, vilka de i sin tur ska dra från sina anställda förare, om de har några. Förmodligen ett olagligt upplägg från början till slut.

Förarna berättar

Vill du veta mer om den här striden, så finns det två chanser framöver att höra taxiförare själva berätta om lönedumpning och färdjänstkaos.

Nu på lördag den 10 december kl 14.00 mottar ”de stridbara taxichaufförerna i Stockholm” Förbundet Arbetarsolidaritets pris Arbetare till Arbetare.
Palmesalen, ABF-huset i Stockholm, Sveavägen 41.
Facebookevent: Arbetare till arbetare 2016

På torsdag den 15 december kl 18.30-20 är Taxiklubben inbjuden till ”Knegarpuben” på Restaurang Hubertus, Holländargatan 9A i Stockholm. Värdar är SEKO Stockholm, Unga Byggare Stockholm och Hotell- och Restaurangfacket Stockholm-Gotland.
Facebokevent: Knegarpuben – Tema Kaos!

20161205taxiklubben

På bilden firar några aktivister i Taxiklubben ett litet steg framåt. Konstantinos, Elisabeth, Maqbool och Allonias står utanför kommunhuset i Haninge. Ordföranden i upphandlingsnämnden i Haninge/Nynäshamn har svarat på en interpellation. Svaret innebär att vid nästa upphandling av skoltaxi, så ska inte bara lagar gälla, utan det ska vara krav på att förarna är försäkrade, de ska ha arbetsskade- och sjukförsäkring, tjänstepension och avtalspension. Och de ska ha meddelarfrihet på samma sätt som personer som är direktanställda av kommunen. Det här gäller alltså inte färdtjänsten i Stockholms Län, men en annan upphandlad verksamhet, skoltaxi i Haninge och Nynäshamn.

Det är långt kvar till rimliga villkor inom taxibranschen. Men efter flera år av försämringar så är varje litet steg i rätt riktning en uppmuntran till fortsatt kamp, och värt att fira.

 
Lämna en kommentar

Publicerat av på 6 december, 2016 i Taxi

 

Det går att stoppa hyvling

hyvel2Inlagt 2 december 2016

Hyvling pågår

Det har pågått hyvling inom handeln i flera år, i flera butikskedjor. Hyvling innebär att man minskar de anställdas veckoarbetstid. Heltidare blir deltidare, och deltidare får gå ner ytterligare i tid. Oftast är det inget som märkts utåt. Men de anställda som har fått sämre ekonomi, har märkt det.

De fackliga förhandlingarna har oftast syftat till att försöka få företagen att hyvla lite mindre. ”Om ni tittar på vårt förslag så ser ni att ni inte behöver hyvla lika många timmar”. Alla heltider försvinner, men några får lite fler timmar kvar på deltiderna.

Men fackförbundet Handels har också gått till AD (Arbetsdomstolen) flera gånger för att försöka få stopp på hyvlingarna genom att hänvisa till olika lagparagrafer. Det har inte gått så bra. Den senaste tvisten har fått uppmärksamhet på grund av en illavarslande dom i AD häromdagen.

En butik hade skurit ner på 11 anställdas veckoarbetstid. Handels hävdade att man då i praktiken sade upp de personerna, för att sedan anställa dem på nytt med lägre sysselsättningsgrad. Facket krävde skadestånd för att arbetsgivaren varken följde turordningsregler eller betalade uppsägningslöner. Men AD gav företaget rätt – därför att de anställda tackat ja till de hyvlade anställningarna. Det hade de förstås gjort under protest, och därför att de hotades med uppsägning – men det hjälpte inte i AD.

Tidningen Arbetet: Hyvling okej enligt Arbetsdomstolen

Det går att stoppa hyvling!

Men lyssna nu. Det finns butiker där hyvlingar har stoppats. Inte av arbetsdomstolen utan av hopsnackade arbetskamrater.

I en butik vägrade alla heltidsanställda att skriva på de nya anställningsavtalen. Heltidarna vägrade därför att deltidarna vägrade. Och deltidarna vägrade därför att timmisarna vägrade, trots att cheferna hotade: om ni inte skriver på måste vi sparka någon. Och timmisarna svarade: det är en smäll vi är beredda att ta, tack så mycket. De hade snackat ihop sig, och de längst bak backade upp dem längst fram. En del timanställningar försvann, men det blev inga hyvlingar.

I en annan butik fanns en nystartad klubb med aktiva medlemmar. Där plockade de fram hur butiken faktiskt sköttes, vilka som faktiskt jobbade, vilka timmar och med vad osv. Plus att de inte förhandlade utan bara sa ”Nej! Vi kommer aldrig komma överens om det här!”
Det visade sig att chefens bild var så långt från verkligheten att företaget avbröt förhandlingarna och drog tillbaka hela förslaget.

I en tredje butik hade de en utdragen strid för att få schema, med en massa möten, hopsnack och olika aktioner. Chefen gick hela tiden och hotade ”efter sommaren blir det hyvlingar”, ”det blir dyrt att följa avtalet som ni kräver, det leder till hyvlingar och neddragningar”. De anställda skrev ett gemensamt brev till butikskedjans regionchef samt drev på facket att lägga krav på att utreda arbetsmiljön på hela arbetsplatsen. Chefen fick gå och den nya nämnde aldrig något om hyvlingar. De fick andra problem sen med den nya chefen, men hyvlingarna stoppades.

I en fjärde butik var det rättså många anställda som tappat hoppet. De hade haft en klubb som runnit ut i sanden. Men nu var de på g igen, höll på att snacka ihop sig om olika saker och utsåg förtroendevalda. När chefen började tala om hyvling blev mullret så högt att chefen slutade tala om hyvling.

Jag säger inte att varje sådan strid kan vinnas eller att alla problem på en arbetsplats försvinner för att man en gång tagit strid. Men de här vanns, genom kollektivt agerande . Observera att NEJ är också en strategi. Är det fräckt? Inte fräckare än det arbetsgivarna håller på med. Men det måste sägas nej kollektivt, av alla eller nästan alla. En eller två som säger nej gör ingen skillnad.

Åt andra hållet

I en femte, nystartad butik, arbetade alla deltid redan från början. Där snackade de ihop sig och några av dem med minst timmar lyckades få upp sina tider på kontrakten.

Ävenså i en sjätte, där många hade väldigt få timmar per vecka på sina kontrakt. De lyckades få upp dem till halvtid eller 75%. De använde sig av LAS §25a, som handlar just om deltidares förtur till fler timmar. Där var det de som stod längst bak, med minst timmar, som snackade ihop sig och drev på. Sen bildade de fackklubb….

Var en maktfaktor

Ta initiativet tillsammans! Var en maktfaktor på arbetsplatsen. Driv på, gå inte och gnäll bara utan snacka ihop er och försök få det bättre. Visst, det kan också leda till problem. Men det är ju inte så att försiktighet och tystnad har gjort det bättre för oss på jobben, eller hur?

Ligger det i luften att cheferna har försämringsplaner? T.ex. ett sämre schema? Sitt inte still och vänta på det. Snacka ihop er och försök pussla ihop ett bättre schema än det ni redan har, istället. Ta upp det med cheferna – helst innan de kommer med sitt försämringsförslag! och säg, nu vill vi ha bättre scheman. Har ni kollektivavtal och klubb så har ni rätt att begära förhandling om vad ni vill, i princip (MBL 10§). Men har ni inte de formella rättigheterna så finns det ändå inget som hindrar att ni ”förhandlar” med cheferna. Det viktiga är att det framgår att ni har snackat ihop er och är överens. Ta fram de stränga minerna!

Allvarligt talat

Till er som är fackligt och/eller politiskt aktiva: Ta folkrörelse på arbetsplatsen på allvar. Det spelar ingen roll vad det kallas, men arbetsplatsorganisering är vad som krävs, på riktigt. Det är inte så att det finns något annat sätt, som är kraftfullare och att folkrörelsestrategi är något slags myspys i kanten. Överbyggnaden har inga egna fötter och kan i längden aldrig vara starkare än fotfolket.

När det gäller inrättningar som Arbetsdomstolen, Arbetsmiljöinspektionen etc, så ska de ska tolka lagar och regler och på det sättet mäkla mellan parter med olika intressen. Sådana inrättningar kan aldrig ersätta vår egen kamp. Tvärtom. När vi blir svagare, så tar dessa inrättningar oftare sämre beslut. Styrkeförhållandena avspeglas i institutionerna likaväl som i centrala förhandlingar och i lagstiftningen.

Läs även: Nej är också en strategi

 
1 kommentar

Publicerat av på 2 december, 2016 i Blandat, Folkrörelsestrategi, Kamp lönar sig, LAS

 

Skitfrågor vs unionbusting

16nov1
Strejkmöte i hamnen Foto: En fluga på väggen

22 november 2016
”Många små skitfrågor egentligen” sa en förtroendevald om de frågor som konflikten i hamnen började med. Han menade inte att frågorna är skitfrågor för berörda medlemmar eller för fackföreningen – utan att det är frågor som i normala fall, t.ex. med tidigare ledning i AMPT-hamnen, hade lösts snabbt och enkelt mellan arbetsgivare och fack.

När semesterbeskeden lämnas först andra veckan i maj, när anställda nekas föräldraledighet i strid med lagen, då är det mycket viktiga frågor för den som drabbas. Det är frågor som en fackförening med självaktning inte kan släppa bara för att arbetsgivaren trilskas. Varför skulle man annars ha en fackförening?

När företaget hindrat Hamn4an från att informera medlemmarna om pågående förhandlingar och att ta med valda representanter från arbetsområden på möten som direkt berör deras vardag, då är det försök att slå tillbaka den fackliga styrkan. Men det slår också tillbaka på företaget. APMT verkar vara en klantig företagsledning, just för att de inte tycker sig behöva lyssna på de anställda. Flaskhalsar och problem i arbetsprocesserna har uppstått helt i onödan. Det drabbar i sin tur de företag som är beroende av hamnen.

Det märktes t.ex. när Svensk Skeppsmäklarförening skrev om konflikten. Naturligtvis gillar de inte strejken – men det är också helt uppenbart att de är irriterade sen länge på APMTs nya ledning i hamnen. GP: Hamnstrejken orsakar stor skada – tvångsmedla.

Tålamod

Utomstående intressenter som dessa vädjade redan i samband med punktstrejkerna i våras om att få en chans att bidra till att lösa konflikten. Vilket ledde till att Hamn tålmodigt under flera månader försökte förhandlingsvägen – igen.

Men APMT vägrade diskutera konstruktiva kompromissförslag, vägrade lämna ett eget förhandlingsbud, vägrade medling. Istället har de ägnat sig åt att i tysthet arbeta fram en ny arbetsmiljöorganisation, där 85% av hamnarbetarna (dvs Hamn4ans medlemmar) inte längre ska få utse skyddsombud. Detta på en arbetsplats med stora skaderisker, där Hamn4an, med sina idag ca 20 skyddsombud, under mer än 40 år har arbetat för en bättre och säkrare arbetsmiljö.

Tålamodet brast. Under förra veckan genomförde Hamn4an en rad punktstrejker i hamnen. Övertidsblockad och blockad mot nyanställningar och bemanningsanställningar inleddes veckan innan och pågår fortfarande.

Lucka i lagen?

Vad gör nu arbetsgivarorganisationen Sveriges Hamnar? Försöker de ta APMTs ledning i örat och säga att ni märker väl att Hamn inte ger sig, nu blir det medling, basta!?

Nej, de går ut och driver som sin viktigaste fråga att Hamns möjlighet att lagligen strejka beror på en lucka i lagstiftningen. GP: Hamnstrejken avslöjar en lucka i lagen. De tycker att eftersom APMT har kollektivavtal med Transport (som är minoritetsfack i hamnen) så borde fredsplikt gälla även för Hamn.

Hamn har i åratal önskat kollektivavtal, ett trepartsavtal tillsammans med Transport – en lösning som inte är unik på svensk arbetsmarknad – och skulle i så fall också stå under fredsplikt. Men nu lämnar jag det åt sidan och tittar på vad det skulle innebära för oss alla om ”luckan i lagstiftningen” täpptes igen. Det skulle istället öppna luckan för gula fack, dvs arbetsgivarstyrda fackföreningar:

Allan  ❤ Jocke

Arbetsgivare Allan tecknar ett uselt kollektivavtal med Förbundet ”Jockes fack” som består av Allans brorson och några av hans kompisar. Det skulle då innebära att ett annat fack inte får ta till stridsåtgärder mot Allan, även om de har medlemmar, kanske t.o.m. organiserar majoriteten av Allans anställda. Det skulle inte hjälpa om detta andra fack var Transport, HRF, Unionen, Metall… ”Jockes fack” står ivägen. Tycker du att det låter som en hårddragen tanke? Då vet du inte hur det ser ut på dagens arbetsmarknad. Om företagen kan spärra andra fackföreningar genom att skaffa sig gula fack, så kommer det att bli fler gula fack, punkt.

Nytt utspel

Hamn hävdar envist att konflikten går att lösa: GP: Hamnkonflikten kan lösas – om viljan finns

Medan APMT meddelar att de drar in Peter Annerbacks – ordförande i Hamn4an – betalda fackliga tid, retroaktivt(!) från 4 november. Det handlar om facklig tid som tillkom för fyra år sen på dåvarande APMT-ledningens initiativ.

Detta utspel lär inte ta kål på Hamn4an eller få dem att släppa sina helt rimliga krav. Men det säger något om vad APMT håller på med och hur de ser ser på sina anställda och deras organisation, som något man kan köra över. Jag undrar om de förstår vilka de stungit haver? Inte nog med att Hamn är en stark organisation, internationellt har hamnarbetarna ett starkt nätverk som inte brukar dra sig för sympatiåtgärder när så krävs.

Unionbusting

Något kliar i detta. Är APMTs Göteborgsledning bara ett udda, klantigt gäng som borde tas i örat? Eller är deras sätt att blåköra en del av den unionbusting-strategi som i relativ tysthet redan drivs på många andra arbetsplatser?

Som Raymond Staedel, fackligt aktiv arbetare i ett helt annan bransch, livsmedelsindustrin, uttrycker det:

”Det verkar pågå en drive understödd av LI (arbetsgivarorganisationen) med någon typ av ”unionbusting”, det har vi märkt på våra Livsklubbar. Allt ska ifrågasättas. Även sådant som vi tidigare varit överens om med företagen, vill de inte längre kännas vid. Fighten pågår lokalt hela tiden / … / vi på klubbarna ”blöder” av alla ”knivar i ryggen” som LI förser företagen med….”

Detta händer i fler branscher. Att jag tar upp livsmedelsbranchen beror på att ett par av cheferna i APMTs Göteborgs-ledning kommer därifrån. Kanske tycker de att de nu vet hur man gör och vill ta ett kliv till i unionbustingkarriären.

Ur det perspektivet är det som händer i Göteborgs hamn en avgörande strid inte bara för hamnarbetarna utan för alla arbetare och tjänstemän. En signal om att vi måste sätta ner foten, alla våra fötter, när arbetsgivarna med en blandning av nonchalans och aggressivitet försöker trycka oss tillbaka, lite till och lite till.

LYSSNA PÅ LÖRDAG

Vi kan lyssna på och stödja hamnarbetarna, de tar en strid som berör oss alla.

Nu på lördag 26/11 2016 kommer Hamns ordförande Eskil Rönér till Stockholm och berättar om konflikten. Programpunkten heter ”Konflikten på jobbet” och äger rum kl 13.15-14.00 under Socialistiskt Forum i ABF-huset. Läs mer om det här: Konflikten på jobbet – Striden i Göteborgs hamn
Facebookevent

Följ även vad som händer på www.hamn.nu

Facebook: Vi stödjer hamnarbetarna i Göteborg

Alla mina blogginlägg om hamnkonflikten hittar du i kategorin Arbetslivet – Hamn.

 
Lämna en kommentar

Publicerat av på 22 november, 2016 i Hamn

 

Strejk och chickenrace i hamnen

Inlagt 14 november 2016, uppdaterat 15 november

15nov2
Uppdatering 15 nov: Strejkvakt vid Port 4, Indiska Oceanen 11 i Göteborgs hamn

15 nov: Intervjuer i P4 Göteborg med APMTs VD samt Hamn4ans ordförande: Hamnarbetarförbundet har gått i strejk

14 nov: Konflikten i Göteborgs hamn, som jag skrev om häromveckan i Striden återupptas i Göteborgs hamn, har inte lösts, trots många förhandlingsförsök. Nu går hamnarbetarna ut i strejk. De varslade punktstrejkerna utlöses i morgon tisdag.

Tisdag den 15 november kl. 14:00-18:00
Tisdag den 15 november kl. 22:00-03:00
Onsdag den 16 november kl. 06:00-09:00
Onsdag den 16 november kl. 14:00-18:00
Onsdag den 16 november kl. 22:00-03:00
Torsdag den 17 november kl. 09:00-11:00
Torsdag den 17 november kl. 15:00-18:00
Fredag den 18 november kl. 09:00-11:00

Under perioden är det också blockad i andra svenska hamnar mot att befatta sig med gods som omdirigeras på grund av konflikten.

Det ligger många problem och mycken irritation bakom den aktuella situationen i hamnen. En lång rad störningar och flaskhalsar har uppstått på grund av dåliga beslut från ledningen. APMT-cheferna tror sig ändå om att veta bäst och att de inte behöver lyssna på hamnarbetarna. ”Vi kan lösa skiten men de lyssnar inte utan kör bara över oss, smutskastar och försämrar” sa en av de äldre.

En allvarlig del av konflikten är att APMT-ledningen inte vill respektera Hamns skyddsorganisation med ca 20 valda skyddsombud. Förmodligen en mycket mer kunnig, erfaren och riskmedveten samling än företagsledningen. Plötsligt, efter 4 decennier, utestängs de från att verka för en bra arbetsmiljö.

APMT i Göteborg är en del av ett internationellt företag, som orsakat problem och konflikter även i andra hamnar i andra länder. Förra året tillsatte de en ny ledning i Göteborgs hamn, som har drivit en antifacklig personalpolitik. De utgår från att de inte behöver respektera lagar, avtal, överenskommelser och praxis i hamnen. Det ledde till att tjänstemännens fackliga organisation Unionen la ner sin lokala klubb. Kanske det gav APMT-ledningen blodad tand. Nu har de också fått Transport, som har förhandlat tillsammans med Hamn i de aktuella sakfrågorna, att vika sig och till och med ställa sig emot Hamn under pågående strid.

I Göteborgs hamn är Hamn4an majoritetsfack och organiserar 85% av arbetarna. Minoritetsfacket är en lokal avdelning av Transport. Situationen med fackföreningarna i hamnen är ovanlig, men den är ett faktum sedan mer än 40 år. Under årens lopp har det ofta varit ett bra lokalt samarbete mellan Hamn4an och Transport. Det har bidragit till bra uppgörelser för arbetarna i hamnen. /Läs t.ex. Hamnarbetarna blev synade – hade bra kort från 2012/  Att Transport nu ställer sig på arbetsgivarens sida mot Hamnarbetarförbundet lär inte gynna någon, utom just arbetsgivaren.

APMT-ledningen har inte varit intresserade av konstruktiva kompromissförslag. De har inte ens lämnat något förhandlingsbud. Kanske tror de att även Hamn ska ge vika i sista stund. Det är ett chickenrace.

”Vi behöver en gång för alla få ett slut på de konflikter som påverkat driften i hamnen sedan 30 år” säger APMT i ett pressmeddelande. Vad de förmodligen menar är ”Vi behöver en gång för alla få slut på det besvärliga inflytande som hamnarbetarna haft över sina arbetsvillkor sedan 30 år”. Förresten borde det stå 44 år, muttrade en tyken hamnarbetare.

Så här står det på Hamnarbetareförbundets hemsida:

”Grundvalen i Hamnarbetarförbundet är medlemmarnas bestämmanderätt; alla viktiga beslut om avtal och konflikter fattas av berörda medlemmar och alla funktionärer väljs för begränsade mandatperioder av medlemmarna i öppna och demokratiska val.

Förbundets avdelningar är självständiga enheter i vilka medlemmarna bestämmer över sina egna angelägenheter.

I Hamnarbetarförbundet samsas facklig tradition med förnyelse på ett sätt som endast är möjligt i en organisation som enbart består av sina medlemmar och som bygger på medlemmarnas engagemang och delaktighet.”

Det säger något.

Information om konflikten hittar du på www.hamn.nu

Facebook: Vi stödjer hamnarbetarna i Göteborg

hamnfyran_arvet_imgg573
Bild från en tidigare konflikt i hamnen (2009), då olika åldersgrupper i hamnen turades om att strejka, för att visa vad som skulle hända om bemanningen drogs ner. Ett ovanligt upplägg. Här är det de yngsta arbetarna som tar sitt strejkpass. Striden var seg och hård men blev framgångsrik.

 
Lämna en kommentar

Publicerat av på 14 november, 2016 i Hamn

 

Striden återupptas i Göteborgs hamn

Inlagt 4 november 2016

Svenska Hamnarbetarförbundet, som organiserar 85% av hamnarbetarna i Göteborgs hamn, återupptar stridsåtgärderna från i våras, med nya arbetsnedläggelser, nyanställningsblockad och övertidsblockad i containerhamnen APMT (APM Terminals) från och med den 8:e november.

APMT tror sig tydligen om att kunna göra sig av med hamnarbetarnas rättigheter och vinna över deras fackförening, men så ska det inte bli. Stöd hamnarbetarna!

hamn-2016-3-gp
Artikel i GP från konflikten i våras: Hamnstrejken i Göteborg slår hårt mot Volvo

Vad kräver hamnarbetarna?

Garantera fackliga fri- och rättigheter
Hamnarbetarförbundet kräver skriftliga garantier om att de fackliga organisationernas medlemmar framledes fritt ska kunna utse förhandlingsdelegationer och att valda representanter tillåts informera berörda medlemmar om pågående förhandlingar. Inga fler sanktioner mot fackliga företrädare eller angrepp på fackföreningarnas interndemokrati.

Respektera rätten till våra jobb
Hamnarbetarförbundet kräver ett omedelbart stopp på företagets godtyckliga delegering av hamnarbetar- och båtsmannajobb, som hantering av kylcontainrar eller förtöjning av fartyg, till andra yrkesgrupper och avtalsområden.

Respektera ingångna överenskommelser
Hamnarbetarförbundet kräver att de hamnarbetare som utlovats kompensation då de arbetade extraskift vid den senaste schemaomläggningen omedelbart får betalt.

Sluta utnyttja sjuka och äldre blixtanställda för att utpressa hamnarbetarkollektivet
Hamnarbetarförbundet kräver att vår 60-årige medlem, i enlighet med tidigare utfästelser från företaget, omedelbart utbildas för fysiskt lättare arbetsuppgifter. Alla cyniska motkrav på fredsplikt utan kollektivavtal eller försämrade arbetsvillkor för hamnarbetarkollektivet måste upphöra.

Återupprätta det systematiska arbetsmiljöarbetet
Hamnarbetarförbundet kräver skriftliga garantier om att fackföreningens valda skyddsombud framledes kallas till alla riskanalyser och haveriutredningar som inbegriper arbetarkollektivet.

Följ lagar och avtal gällande semester, föräldraledighet och ansökningar om kompledighet
Hamnarbetarförbundet kräver skriftliga garantier om att APMT framledes kommer att hålla sig till gällande tidsgränser och regler i Semesterlagen, Föräldraledighetslagen samt det lokala kollektivavtalet avseende tidbanksavtalet. Den stress som åsamkats hamnarbetarfamiljer det senaste halvåret till följd av försenade besked och lagstridiga avslagsbeslut är oacceptabel.

Vad har hänt?

Under förra året införde den då nytillträdda APMT-ledningen en antifacklig personalpolitik. Svensk lag, arbetsmiljöregler, kollektivavtal och andra överenskommelser åsidosattes. Både tjänstemän och hamnarbetare angreps. Tjänstemännens fackliga organisation Unionen la ner sin klubb i hamnen. En sorglig ”lösning”.

Hamnarbetarna valde att ta konflikten. De genomförde fyra dygnslånga strejker i april och maj 2016. Strejkerna ledde som väntat till stora problem för hamnens kunder som Volvo, H&M och SKF. Fackföreningen ombads av ”utomstående hamnintressenter” som trodde sig kunna bidra till en lösning av konflikten, att frysa kommande konfliktvarsel. De accepterade för att ge utrymme åt nya förhandlingar utan överhängande strejkhot.

Men APMT:s ledning tog inte chansen utan har förblivit helt avvisande till varje form av konstruktiv kompromisslösning och har istället trappat upp med ytterligare provokationer. De har även vägrat medling från den nationella arbetsgivarorganisationen Sveriges Hamnar. Kort sagt: De tror sig om att kunna göra sig av med hamnarbetarnas rättigheter och vinna över deras fackförening.

Därför har Göteborgs hamnarbetare vid medlemsmöte den 27:e oktober 2016 enhälligt beslutat att återuppta konflikten. Förutom de lokala stridsåtgärderna i hamnen förbereder Svenska Hamnarbetarförbundet en landsomfattande blockad mot omdirigerat gods samt ber om internationella sympatiaktioner i andra hamnar mot ägarkoncernen Maersk Group.

Fakta hämtade från Hamnarbetarförbundets sida www.hamn.nu

Mera info därifrån:

Utförlig information om APMT-konflikten

Kortare utskriftsklart flygblad om APMT-konflikten (pdf)

Jag skrev på bloggen i våras: Gärna ett fack, bara det inte är starkt

ÅTERUPPVÄCKT FACEBOOKGRUPP: Vi stödjer hamnarbetarna i Göteborg

 
1 kommentar

Publicerat av på 4 november, 2016 i Hamn

 

Gärna ett fack – bara det inte är starkt

Hamnen 2016-1

Inlagt 11 maj 2016

Hamnfyrans medlemmar i APM-terminalen i Göteborgs hamn har genomfört två dygnslånga strejker den 26:e och den 28:e april. Eftersom konflikten kvarstår har Hamn4an varslat om två nya punktstrejker den 17:e respektive 24:e maj.

Vad handlar konflikten om? Hamnföretaget APM har i strid med lagar o avtal dragit ut på information ang semesterutläggning – en fråga som efter de genomförda strejkerna tycks ha lösts – och genomfört smygförändringar som retat upp hamnarbetarna. Och kanske mest oacceptabelt: APM vill styra över Hamnfyrans interna arbetssätt och hur de lägger upp sitt förhandlingsarbete. De vill lägga sig i sådant som hur många personer, och vilka, som Hamnfyran skickar till förhandlingar, sätta stopp för att förhandlarna informerar medlemmarna etc. /Se länkar sist i inlägget/

Inga jämförelser i övrigt, men jag kan inte låta bli att påminna mig om hur stämningen blev vid förhandlingsbordet när Livsklubben på min gamla arbetsplats Stockholmsbagarn började använda nya (och nygamla) metoder. Det var sånt som vi långt senare började kalla folkrörelselinjen men som till att börja med helt enkelt var försök att bli en starkare och för medlemmarna användbar fackklubb.

Företagsledningen hade varit van vid att kunna kalla in klubben, oftast bara klubbordföranden, och framföra vad de ville. Det kanske blev diskussion bakom stängda dörrar, kanske klubbrepresentanten ryckte lite i kopplet, och sen kom man överens. Då var det klubbstyrelsens uppgift att gå ut och ”förankra” beslutet hos medlemmarna – oavsett om det var något bra eller något dåligt för dem.

Vi började anpassa förhandlingsdelegation efter behov, började ta med berörda medlemmar, folk som visste hur det verkligen fungerade i olika sakfrågor, folk som var berörda av schemaändringar etc. Representanter för olika avdelningar/yrkesgrupper utsågs av dem själva, ofta turades man om att delta tillsammans med de vana förhandlarna från klubbstyrelsen.

Vi begärde förhandling i frågor där vi ville ha igenom förbättringar, gick inte bara och väntade på försämringsförslag att protestera mot.

Vi ajournerade förhandlingar för att gå tillbaka och diskutera med medlemmarna när någon ny situation uppstått. Medlemmarna skulle diskutera läget och bedöma om vi skulle backa, kompromissa, stå på oss, ta strid… Och cheferna ba: Ni kan väl inte gå ut och informera era medlemmar under PÅGÅENDE FÖRHANDLING!

Samtidigt var det ju självklart för dem att om vi kom med t.ex. ett nytt förslag, så skulle de kunna koppla tillbaka till sina högre chefer för att diskutera saken. Och då var det ingen som sa: Men ni kan väl inte gå ut och informera högre chefer under PÅGÅENDE FÖRHANDLING???

Det ansågs självklart att det kunde de. Och vi tyckte det var lika självklart att vi skulle kunna gå till vår högre instans – medlemmarna. Likaså att ett avtal inte var överenskommet förrän medlemmarna sagt sitt i en omröstning. Har ni inte mandat? frågade cheferna. Jo, vi har mandat att tillfråga våra medlemmar om den här överenskommelsen är ok. Och det är för övrigt inte er sak.

I korthet kan man väl säga att vi började förutsätta att vid förhandlingsbordet skulle vi vara en självständig motpart, representerande ett beslutande kollektiv, inte en hund i ledband.

Helt rimliga saker kan man tycka. Men vad det egentligen handlade om, och som gav oro i magen hos cheferna, var att vi genom dessa helt rimliga metoder blev starka, och därför blev det en del motstånd från företagets sida. Men de vande sig och anpassade sig. ”Ja det här måste väl ni gå ut till era medlemmar med – kan vi ses igen på torsdag” – blev en vanlig replik från chefernas sida. Därmed inte sagt att det inte blev konflikter, det blev det, men inte ofta om våra interna sätt att sköta det fackliga.

Inga jämförelser i övrigt som sagt. I vårt fall handlade det om förnyade fackliga metoder, som satte myror i huvudet på förvånade chefer. I hamnen handlar det tvärtom om en fackförening med långvarig tradition av medlemsdemokrati jämt och stridsberedskap när det behövs – och relativt nya chefer som inte vill finna sig i sakernas tillstånd.

Sådana chefer är inte unika. En hel del företag är i dagens läge bortskämda med inga eller relativt svaga fackliga motparter, som de kan behandla som underställda även vid förhandlingsbordet. Och andra företag snyftar: Varför ska just VI ha en så besvärlig (läs stark) motpart.

Vi vill gärna ha en fackligt motpart! enligt arbetsmarknadens regler! försäkrar de flesta chefer. Men vad de inte vill ha om de kan slippa, är en stark facklig motpart och allra minst en folkrörelse på arbetsplatsen. Låt dem inte slippa. Stå på er hamnfyran.

Hamnen 2016 -2

2016-04-28 Uttalande från Hamn4an avseende konflikten på APM Terminals i Göteborg

2016-05-08 Öppet brev till hamnintressenter inför vecka 19

UPPDATERING 2016-05-17: Pressmeddelande från Hamn4an: Strejk på APM Terminals i Göteborg idag
Jag förutsätter att alla som snyftat till Yarden (boken och filmen som utspelas i en annan svensk hamn) nu ger sitt fulla stöd till kämpande hamnarbetare!

 
 
 
%d bloggare gillar detta: