RSS

Kategoriarkiv: Posten

Städare & postisar strejkade och vann

14 Feb

scbInlagt 14 februari 2016

Idag på Alla Hjärtans dag vill jag rapportera två saker som visar att kamp lönar sig.

Först en  hjärtevärmande nyhet från Bridgwater, England

Postisar på Bridgwater Royal Mails brevbärarkontor firar segern efter att deras hörselskadade arbetskamrat Andrew Mootoo fått tillbaka jobbet. De har kämpat för detta i två år och striden kulminerade med en 24-timmars vild strejk. Under den långa striden har Mootoo också fått diagnosen MS. Han börjar nu arbeta deltid med skrivbords- och datorjobb och skanning av olevererade paket.

Mootoo sade efter segern: ”Jag vill säga ett stort tack till alla Bridgwater CWU-medlemmar som gick ut i strejk för mig: det var avgörande…. // … Jag är så stolt över vår militanta historia här på Bridgwater!”

Artikel på engelska: NEWS FROM BRIDGWATER: Disabled postman is going back to work!

bridgwatervictory

Och så hur det gick för städarna som jag skrev om den 26 december 2015: Strejker bland stockholmspendelns städare  Ifall någon har missat det.

Det blev spontana strejker bland städarna, då de alla blivit uppsagda av ISS, som har hand om städningen av pendeltågen i Stockholm. Uppsägningarna kom efter en upphandling som vunnits av MTR, ett företag som alltså ska ta över städningen. Uppsägningarna skulle kunna innebära att de städarnas tillsvidareanställningar går upp i rök inför övergången av verksamhet, så att övergångsreglerna i praktiken sätts ur spel. ”För en ny arbetsgivare är det självklart en våt dröm att kunna välja vilka man vill ha bland personalen och till vilka anställningsvillkor” skrev SEKOs pendelklubbs styrelse.

I en intervju i tidningen Arbetaren, Pendeltågsstädare i vild strejk efter varsel  berättar städarnas fackrepresentant Rainer Andersson att han upplevt en ”förändrad ton” från arbetsgivarnas sida:

– De blev skärrade av personalens strejkaktion. De blev byxis, helt enkelt

Och nu är det klart att all personal som arbetar inom pendeltågstrafiken i Stockholm – även städarna – får behålla sina anställningar och anställningsvillkor när de nya arbetsgivarna tar över i december i år. Tidningen Arbetet: Jobben kvar för pendelstädarna

 
Lämna en kommentar

Publicerat av på 14 februari, 2016 i Kamp lönar sig, Posten, Tåg

 

Ni är fuckade utan oss! – Arbetarkollektivet som maktfaktor

23 Jun

Inlagt 23 juni 2015

Den här texten är mitt förord i antologin Slutsnackat.

De flesta händelserna i Slutsnackat har utspelat sig under 2010-talet, en tid då vi ofta får höra repliker som:
– Det spelar ingen roll om jag säger ifrån.
– Säger jag nej till den där försämringen så ringer dom inte in mig igen.
– Inte sjutton gör det nån skillnad om jag vägrar jobba övertid.

Sanna repliker, tyvärr. Men testa att byta ut jag mot vi i de där meningarna. Testa att byta ut jag mot alla. Då stämmer replikerna inte längre. Det vi gör tillsammans spelar roll. Kraften i de aktioner som beskrivs i boken ligger helt och hållet i att man genomför dem tillsammans. Här agerar arbetarkollektiven, med smarta metoder, som den maktfaktor vi är, kan vara, i kraft av att vi är de som faktiskt gör jobbet. Smarta metoder betyder inte problemfria. Det uppstår svårigheter på vägen, tveksamheter, oenigheter, risk för splittring, och det blir inte alltid en storseger. Lägg märke till sådana erfarenheter i berättelserna. De är bra att ha i åtanke när ni själva tar strid om något.

De aktioner som beskrivs här bryter oftast inte mot regler i lagar och avtal. Men de bryter mot sådant ”samförstånd” som alltför ofta innebär underordning, underkastelse. De bryter också mot ovanan att tänka jag men glömma vi. De bryter inte minst mot ovanan att vi nöjer oss med att gnälla i fikarummet eller på sin höjd skicka en upprörd skrivelse till facket eller en arg insändare till lokaltidningen eller starta en Vi-som-tycker-grupp på facebook. Inget ont om sådant, det kan ibland vara en bra början, men det räcker oftast inte.

Smarta metoder: Ingen kan, än så länge, förbjuda människor att säga upp sig, som de personliga assistenterna i Får vi inte månadslön så säger vi upp oss eller sjuksköterskorna i Sitt ner i båten. Inte heller finns det någon lag mot att tacka nej till jobb som man tycker är för dåligt betalt, som sjuksköterskestudenterna i berättelserna om Inte under 24000-kampen. Att jobba strikt efter regelboken, som sopåkarna gör i berättelsen Till punkt och pricka, är snarast motsatsen till lagbrott, men får uppstudsiga arbetsgivare att slita sitt hår minst lika mycket som en vild strejk skulle göra. Att timmisar beslutar sig gemensamt för att tacka nej till att bli inringda när deras arbetspass kortas ner som i Driver ni med oss? är inte något man kan lagföra dem för. Ett regelbrott är det oftast inte heller att tacka nej till övertidsarbete eller extrapass, vilket förekommer i flera av berättelserna. (Mer om det i Att vägra jobba för mycket, som också finns här på bloggen.)

Berättelsen Till punkt och pricka handlar om en aktion som Stockholms Sopgubbar genomförde 2010, i protest mot att kollegor blivit uppsagda för att de inte accepterat lönesänkning. När aktionen pågick intervjuades en sopentreprenör, alltså en arbetsgivare, i Svenska Dagbladet. Han sa apropå de växande sopbergen i soprummen:
– Vi gör vårt bästa, men vi har hundra sopgubbar med en egen vilja.
Att göra sitt bästa innebar att försöka få de anställda att vara lydiga och inte ta strid. Men det föll på att sopgubbarna agerade som en maktfaktor med en egen, gemensam vilja.

– Vi har hundra sopgubbar med en egen vilja.
Den repliken, och den motvilliga respekt som den speglar, vill vi höra ofta, om alla möjliga yrkesgrupper. I Slutsnackat möter vi några brevbärare, verkstadsarbetare, bageriarbetare, kockar, charkuteriarbetare, vårdbiträden, personliga assistenter, sjuksköterskor och järnvägare med en egen vilja. Fastanställda, timanställda, bemanningsanställda och blivande anställda hittar smarta strategier och påminner om vilka det är som gör jobbet. Som de timanställda vårdbiträdena uttrycker det i berättelsen Driver ni med oss: Ni är fuckade utan oss.

Del två av förordet kan du läsa här: Att vägra jobba för mycket

20150422_175146 Slutsnackat är del 3 i serien Folkrörelse på arbetsplatsen. Mer om böckerna och hur man får tag i dem finns här. (Öppnas i ny flik.)

 
Lämna en kommentar

Publicerat av på 23 juni, 2015 i Äldreomsorgen, Blandat, Kamp lönar sig, Kultursidan, Osäkra anställningar, Posten, Sopgubbar, Tåg, Vården

 

Samtidigt på en annan blogg

30 Aug

Inlagt 30 augusti 2012

Jag vill gärna tipsa om den här bloggen: Folkrörelselinjen.wordpress.com

Där finns både nya och äldre berättelser om att snacka ihop sig med sina arbetskamrater.

Ny berättelse idag: Samtidigt i Skärholmen – om brevbärare som håller rastmöten.

Du kan också hitta Hopsnackat som både ljudbok och e-bok för fri nedladdning.

 
Lämna en kommentar

Publicerat av på 30 augusti, 2012 i Blandat, Folkrörelsestrategi, Posten

 

Brevbärarna demonstrerar på lördag

24 Maj

Inlagt 24 maj 2012

Nu har det inte blitt så mycket skrivet här på ett tag. Men vi kan ses på lördag kl 13 på Slussen i Stockholm och visa solidaritet med våra postiljoner. Det har mullrat länge bland postarbetarna. (Fler inlägg om detta finns under Kategorin Arbetslivet – Postisar i menyn till höger.) Brevbärarna demonstrerar, brevbärarna har fått nog. Tänk om de en vacker dag lägger ned sina väskor…

Mera info:
Postarbetarbloggen.
Facebookevent.

Uppdaterat 25 maj 2012: Ett inslag i morgonens TV4-nyheter om brevbärarnas situation samt ett inslag i ABC, SVts lokala nyheter.

 
Lämna en kommentar

Publicerat av på 24 maj, 2012 i Posten

 

Brevbärarklagan eller jeopardy på DN.se

03 Mar

Inlagt 3 mars 2012

”Vi tvingas dela ut tusentals brev försent i Stockholm

Tusentals brev blir varje dag liggande på Stockholms postkontor utan att delas ut. Många får sin post först sent på eftermiddagen. För lite personal och för stora distrikt gör att Postens servicenivå nått sin botten, skriver Johan Fehrman, brevbärare på Södermalm.”

Så löd rubrik och ingress till en artikel på Stockholm Debatt i Dagens Nyheter i torsdags, den 1 mars 2012.

Jag hade tänkt skriva några rader här om detta nödrop från arbetslivet, så typiskt för vår tid, och länka till Fehrmans artikel.

Men artikeln fanns inte upplagd på DN.se utan bara i papperstidningen. Mailade DN.se om detta och fick svaret ”… Jag ska meddela nätredaktionen och se till att den hamnar där”.
Men än så länge har den inte lagts upp.

Däremot finns idag, både i papperstidningen och på DN.se, postens replik på Fehrmans artikel. ”Vi jobbar hårt för att posten ska komma i tid” skriver regionchef Anders Öhlander.

Repliken finns alltså på nätet – men inte artikeln den svarar på.

Är det ett avsiktligt val av DN.se? Får postens regionchef synas, men inte brevbäraren?
Eller är det nån Jeopardy-variant, man ska läsa svaret och gissa till sig frågan?
Eller är det underbemanning och stress även på DNs nätredaktion? undras såhär på lördagsmorgon i väntan på skidskyttet.

Uppdatering kl 20:40: Nu så! Nu har Johan Fehrmans artikel lagts upp på DN.se! Vi tvingas dela ut tusentals brev försent i Stockholm

(Fler inlägg om posten finns under Kategorin Arbetslivet – Postisar i menyn till höger.)

 
Lämna en kommentar

Publicerat av på 3 mars, 2012 i Posten

 

Tidningsbud och skyddsombud

02 Okt

Inlagt2 oktober 2011

Häromdan tipsade jag om en postarbetarblogg. Så här på söndagsmorron vill jag tipsa om bloggen Tidningsbudens Nyheter. En mycket innehållsrik sida!

Fastnade för den senaste artikeln på sidan, den om Svensk Morgondistribution i Östersund.

Citerar: ”På SMD i Östersund annonserar företaget efter skyddsombud. Trots att skyddsombuden måste väljas av arbetarna och inte får värvas av företagen.
Företaget skriver att de tänker rekrytera ett skyddsombud för tidningsbuden som skall ingå i företagets arbetsmiljökommitté”

Sorgligt på många sätt.

Det är som sagt arbetarna som ska utse sina skyddsombud.

Är det ingen som vill? Utse minst två, så kan det kännas lättare. Snacka ihop er om vad som är era viktigaste arbetsmiljöproblem så att skyddsombuden känner att de har arbetskamraterna bakom sig. Säg ifrån tillsammans när det behövs, ombudet kan inte ersätta er gemensamma styrka och vilja. Men ombudet har en hel del rättigheter och möjligheter som ni kan ha nytta av (och som kommer att försvinna om vi inte håller på dem). De har också rätt till utbildning på arbetstid.
Skyddsombuden kan i sin tur försöka hålla alla arbetskamrater informerade om allt de får veta. Även bland det man får lära sig på utbildningen, finns det saker som alla arbetare bör känna till, och som man kan berätta om vid en fika eller sätta upp på en anslagstavla.

Apropå skyddsombuden och kollektivet: Det finns en berättelse i Hopsnackat som heter Ställa bussar. Den handlar om vad de anställda på ett bussgarage gör åt sina arbetsmiljöproblem. Du kan lyssna på berättelsen direkt, här: Ställa bussar, ljudfil (mp3)

Det här blogginlägget placerar jag tillsvidare i kategorin Arbetslivet – Postisar.
Ursäkta, brevbärare och tidningsutbärare, att jag stoppar er i samma låda!

 
Lämna en kommentar

Publicerat av på 2 oktober, 2011 i Posten

 

Ett posttips

30 Sep

Inlagt 30 september 2011

Ett tips: Följ postarbetarbloggen så får du veta vad som händer på vägen mellan avsändare och adressat!

Fler inlägg här på min blogg om brevbärarna finns i kategorin Arbetslivet – Postisar i menyn till höger.

 
Lämna en kommentar

Publicerat av på 30 september, 2011 i Posten

 

Klaga uppåt – stöd här nere

20 Sep

Inlagt 20 september 2011

När en yrkesgrupp tar strid kan det ibland drabba allmänheten. Tänk strejk eller annan aktion inom kommunaltrafiken eller vården eller handeln, eller som när sopgubbarna eller, just nu, brevbärarna följer regelboken och vägrar stressa.

Allmänheten kallas ofta i detta sammanhang tredje man. ”Tråkigt att detta ska drabba tredje man”, säger man. Jag tror att man ska tänka annorlunda: De som tar strid för sina intressen är förste man. Vi, allmänheten, är också förste man. För det är ju vi som också är bussförarna, vårdarbetarna, affärsbiträdena, sopgubbarna och brevbärarna. När vi tar strid om något kan effekterna drabba oss själva, men det är också i vårt eget intresse att striden tas.

Betyder det att man ska tänka: jag solidariserar mig – därför klagar jag inte på att jag blir drabbad? Nej, det tror jag är fel tänkt. Man ska klaga! Ordentligt! Men inte på de stridande, utan på de ansvariga för den situation som har pressat fram striden.

Ta t.ex. brevbärarnas pågående Jobba rätt-aktion. Om posten kommer sent, skäll inte på brevbäraren – men skäll på posten. Försök nå så högt upp i organisationen du kan med dina klagomål. Det är det bästa stödet du kan ge brevbärarna. Eller i en motsvarande situation: bussförarna, vårdarbetarna osv.

Om du är med i en organisation eller grupp som vill visa sitt stöd i en strid – glöm då inte den delen. Uppmana alla i organisationen att som individer klaga på effekterna av striden – på rätt nivå.

Sen kan man också visa sitt stöd genom t.ex. stöduttalanden till de stridande. Då ska man tänka tvärtom mot när man klagar. Man ska nå så långt ner som möjligt, direkt till de arbetare som genomför striden. Det är dom som ska hålla ut. För att fortsätta att ta brevbärare som exempel: Skicka gärna stöduttalanden till deras organisation, men sätt också t.ex. en ”Heja postisar – Jobba Rätt!”-lapp på din brevlåda.

Uppdatering 2013-06-19: Inlägget ovan skrev jag den 20 september 2011, i samband med brevbärarnas ”Jobba Rätt”-kampanj. Idag den 19 juni 2013 sprids det igen, högaktuellt med anledning av bussförarstrejken som brutit ut idag, och spårstrejken som ev. bryter ut i morgon. Här finns dagens inlägg ang busstrejken: Provanställ arbetsgivarna.

Uppdatering 2014-06-01: Inlägget aktualiseras igen på grund av den strejk på Öresundstågen som bryter ut i natt därför att Veolia sagt upp 250 anställda och vill tvinga dem att söka sina egna jobb till sämre och otrygga villkor. Fackförbundet Seko har lagt fram lösningsförslag men Veolia vägrar lyssna. Berörda arbetare har själva mobiliserat för strejk och Seko har varslat.

Uppdatering 2017-07-11. Inlägget aktuellt igen på grund av strejk i sopsvängen.  När soporna ligger kvar – klaga uppåt!

Uppdatering 2021-01-03: Inlägget aktualiseras därför att det blir strejk på Pågatågen i morgon om Arriva sparkar huvudskyddsombudet i fackklubben Seko Klubb Pågatåg.

Uppdatering 2022-12-16. Inlägget aktualiseras, inte på grund av strejk utan på grund av vad som pågår i Storstockholms Lokaltrafik. Pendelns tågvärdar har sagts upp, trots massor av protester, och när lokförarna inte vill köra tågen utan tågvärdar, av säkerhetsskäl, så blir det massor av inställda tåg. En situation där det i högsta grad gäller att rikta klagomålen rätt – till MTR (bolaget som kör Pendeln), SL och regionen. Läs mer om konflikten här: Går ditt pendeltåg?

Uppdatering 2023-03-01. Inlägget aktualiseras, på grund av läget på pendeltågen. Det fanns hopp om att en ny utredning skulle göra att region Stockholm skulle ändra sitt beslut om att ta bort tågvärdarna, men nu har situationen hårdnat igen. Pendeltrubbel

 
Lämna en kommentar

Publicerat av på 20 september, 2011 i Folkrörelsestrategi, Posten

 

Mera postpepp

17 Sep

Inlagt 17 september 2011

En tidning i pdf-format om brevbärarnas Jobba Rätt-kampanj: Jobba rätt (pdf)
Mycket bra i den – t.ex. ”En rusare ångrar sig”-

Något liknande skulle behövas inom de flesta yrken och branscher! Rusare, som förr eller senare ångrar sig, finns överallt.

På måndag morgon (19/9) kommer två inslag om kampanjen i TV4:

‎08.53-09.00 Direkt: SEKO startar ett uppror bland de postanställda och uppmanar 13 000 anställda att ta de pauser de har rätt till samt att inte stressa för mycket. Lelle Modig träffar Sune Blomqvist, ordf. SEKO Posten, som berättar varför posten nu blir sen.

09.39-09.47 Direkt: SEKO startar en jobba rätt-kampanj. Lelle Modig träffar brevbäraren Monica Moström som i dag tänker ta de pauser hon har rätt till samt jobba i ett tempo ”anpassat för att klara hela arbetsdagen”.

Fler inlägg här på bloggen om postarbetarna finns i kategorin Arbetslivet – Postisar.

 
Lämna en kommentar

Publicerat av på 17 september, 2011 i Posten

 

Brevbärare ska jobba rätt

17 Sep

Inlagt 17 september 2011

På måndag ska 13 000 postanställda jobba utan att bryta lagar, avtal eller regler. Ingen ska springa i trappor, köra bilen upp på trottoarer eller strunta i raster.

De reglerna borde naturligtvis följas jämt, men i praktiken funkar det inte så.
När man bestämmer sig för att följa reglerna till punkt och pricka, så får det ofta en effekt som visar att den ”normala” verksamheten är uppbyggd på stress och regelbrott.
Ett bra exempel är Stockholms sopgubbar som i början av 2010 körde efter regelboken – då växte sopbergen i hela Stockholm.

Om brevbärarna lyckas sätta ner foten (= de 26 000 fötterna) tillsammans, kan det få en kraftfull effekt. Lycka till postisar!

Artikel i Efter arbetet om Jobba rätt-aktionen: Facket till strid mot jobbstressen

Fler inlägg här på bloggen om postarbetarna finns i kategorin Arbetslivet – Postisar.

 
Lämna en kommentar

Publicerat av på 17 september, 2011 i Posten

 
 
%d bloggare gillar detta: