RSS

Månadsarkiv: maj 2023

Rädslan för det vilda och snälla

Inlagt 18 maj 2023

Sekos konstiga nej till rättshjälp. Sekoledningen som sparkade de förhandlande ombudsmännen, nonchalerade entusiasmen för strid hos medlemmarna, och själva skrev på ett dåligt avtal. Almega som nu går ut och säger att om det inte blivit vild strejk så skulle vi ha gått med på det ena eller andra – skitprat, arbetsgivarna hade sin chans att lyssna under flera år INNAN det blev en vild strejk, utan att de gav en millimeter. Politikerna i Region Stockholm som före valet lovade att tågvärdarna skulle bli kvar på pendeln, bröt löftet och som nu säger att strejken var ”utpressning”. Allt samlar sig till en kör: TRO INTE ATT DET LÖNAR SIG ATT KÄMPA!

I sin iver att hävda detta hjälps de åt att skämma ut sig – till skillnad från de strejkande lokförarna som agerat med värdighet. Det är tydligt att både Svenskt Näringsliv och S-toppen rycker i trådarna.

Vet ni vad det egentligen handlar om? Rädsla.

En stor rädsla för att det ska sprida sig att att ta till vild strejk. Förstå hur de tänker, de där som nu verkar stöddiga och arroganta:  Att fler ska ta strid på ett sätt som de inte kan kontrollera – det får ABSOLUT INTE HÄNDA!

Den vilda strejken skrämmer. Och allmänhetens starka stöd till pendelstrejken skrämmer ännu mer än själva strejken. Alla strandsatta resenärer som ändå sa: Jag tycker ju att de gör rätt. Alla pengarna som samlades in på ett kick.

Lokförarna tog strid för att allmänheten ska åka tryggt på pendeln, de med funktionsnedsättningar ska få smidig hjälp, och lokföraren ska inte behöva jobba med hjärtat i halsgropen. Det tog strid för säkerheten, för att en annan yrkesgrupp ska få sina jobb tillbaka. Det är unikt, modigt, ”snällt” och bidrar förstås till att de fått så stort stöd.

Samtidigt finns ju liknande missförhållanden överallt i arbetslivet. Där allmänheten jobbar. Där nedskärningar och dåliga beslut drabbar inte bara de arbetande utan också resenärerna, förskolebarnen, skolbarnen, föräldrarna, brukarna, de gamla, de sjuka, de anhöriga, de boende i stressbyggda bostäder, osv osv  – ja ”allmänheten” och därmed hela samhällsbygget. Så nog finns det skäl för fler vilda och snälla strejker!

OBS inget ont om att ta strid för sina egna villkor, t.ex. lönen, det borde också göras oftare. Jag vill bara visa på att det finns fler ”säkerheter” än tryggheten på tågen, som vi borde ta strid för.

Ska jag nu utropa LEVE DE VILDA STREJKERNA? Egentligen inte min grej, trots att jag nog varit inblandad i fler vilda strejker än de flesta. Jag brukar tjata om att vi måste börja där vi befinner oss. Vi behöver bli tuffare och hålla ihop bättre i det dagliga arbetslivet. Snacka ihop oss, stötta varann. Inte springa fortare, ta risker och hoppa över raster när bemanningen skärs ner. Säga rakt av NEJ till sämre schematider. Ta strid genom att jobba enligt regelboken – det är en i högsta grad tillåten stridsåtgärd, men kan ändå göra att cheferna sliter sitt hår och att dåliga beslut ändras. Klarar vi sånt så skulle det göra stor skillnad. Dessutom tror jag att sådana erfarenheter av att kämpa tillsammans i det lilla, de hjälper oss om vi behöver ta en större och svårare strid på jobbet.

Däremot facebookgrupper, demonstrationer, upprop, sådant har I SIG ingen effekt. De skrämmer ingen. Det är först när såna samlingar innehåller ett hot om stridsåtgärder – tillåtna eller otillåtna – som de kan ha effekt.

Ett annan sak när det gäller stridsåtgärder – tillåtna som otillåtna – är att arbetslivets urartning bjuder på nya problem. Om vi till exempel kommer överens om att minska arbetstakten eller sluta jobba ”frivillig” övertid? Klassiska stridsåtgärder, och bra för hälsan dessutom. Men MÄRKS de ens, utåt, i dagens arbetsliv? De som bestämmer, och deras nedskärningar,  ställer ju redan till med så mycket strul, och ingen ställs ansvarig för det.

Ibland är det nog bara en hederlig strejk som faktiskt märks. Och nu är det tydligt hur det skrämmer de där som döljer sin rädsla bakom stöddighet och arrogans.

Så ok då – leve de vilda och snälla strejkerna!

—————————————————–

Läs även: Den ensidiga fredsplikten

Alla inlägg här på bloggen som berör striden om tågvärdarna på pendeln hittas i kategorin Tåg – Stockholmspendeln

 

Den ensidiga fredsplikten

Inlagt 5 maj 2023

Fackförbunden har ofta flera viktiga krav i avtalsrörelsen.

Ett exempel är Seko vs Tågföretagen. Två av Sekos krav är: Inget ensamarbete på resandetåg! Lagt schema ska gälla!

Båda är mycket viktiga krav.

Får tågföretagen fortsätta att införa ensamarbete, alltså att ingen mer än lokföraren är ansvarig för ett helt tågsätt med passagerare, så står fler tåglinjer än Stockholmspendeln på tur. Lokförarnas modiga, olovliga strejk för säkerheten på pendeln handlade inte bara om dem och deras resenärer utan om tågsäkerheten för alla.

16 dec 2022: Pendelns lokförare säger nej 

Och arbetstiderna? Ett stort problem i tågtrafiken, men också för många andra yrkesgrupper. Schemaupplägg som aldrig skulle accepterats har blivit vardag, kort framförhållning och ständigt ändrade arbetstider som hotar både hälsan och familjelivet. Helst ska alla anställda vara lika flexibla som om de vore timanställda.

3 april 2023: Hur jobbar du nästa vecka? Nästa månad? I morrn?

Arbetsgivarna då?

Arbetsgivarna har inte behövt bry sig om att respektera fredsplikt och vänta på en avtalsrörelse. De har ägnat hela avtalsperioden åt att skära ner och försämra på olika områden. Säkerhet. Arbetsmiljö. Arbetstider. Är det fredligt? Knappast. Och sen kan de sitta där och flina när facken ska försöka trycka tillbaka dessa försämringar i ett enda svep vid ett förhandlingsbord.

Så börjar kompromissandet. Vilka krav ska vi släppa?

Tro inte att arbetsgivarna gråter om olika arbetargrupper blir oense om vilket av de viktiga kraven som är viktigast.

Arbetsgivarna hoppas förstås att det blir som det ofta blir: Att det inte blir någon strid. Att avtalet skrivs på i en sista hetsig förhandlingsrunda. Att viktiga frågor stoppas undan i en partsgemensam arbetsgrupp.

Vi borde inte låtsas som om fredsplikten är ömsesidig, att det finns samförstånd. Faktum är att vi på det stora hela har backat i flera decennier. Arbetsgivarna har dekat ner våra jobb. Det har blivit sämre villkor i arbetslivet/samhället, totalt sett, trots alla ambitiösa fackligt aktiva och förhandlare, därför att förutsättningarna är orättvisa och fredsplikten är ensidig.

Tänk inte att vi måste välja och kompromissa. Arbetsgivarna har redan, under fredsplikt – vår plikt att ta skit – snott åt sig för mycket och saboterat för mycket. Ta det tillbaka.

Allt i Kategorin Arbetstider   Allt i Kategorin Tåg – Stockholmspendeln

 

SEKO och ST nekar medlemmarna rättshjälp

Inlagt 3 maj 2023

”Det är praxis att de strejkandes fack betalar rättshjälp för de strejkande och ordnar med jurist (vanligen från LO/TCO rättsskydd) till förhandlingen om skadestånd i Arbetsdomstolen. Detta är det normala förfarandet. Det anses inte vara att medverka till strejken, trots att det innebär ekonomisk stöd till dem som strejkat.”  Så skrev jag här på bloggen i förrgår. Lagen rädslan stödet

Men nu visar det sig att både SEKO och ST nekar sina medlemmar att få rättshjälp i arbetsdomstolen efter att de strejkat för säkerheten på pendeltågen.

Försök hitta ett tidigare rättsfall där ett fackförbund INTE har företrätt sina medlemmar efter ”vild” strejk! Då får ni leta. Att fackförbunden företräder medlemmarna har Arbetsdomstolen aldrig betraktat som att facken stöttat själva strejken.

Rättshjälp är en del av det vi betalar för med våra fackavgifter. Man får rättshjälp även om man t.ex. har begått ett brott gentemot arbetsgivaren. Att strejka är inget brott, det är tillåtet enligt grundlag. Om man inte gör det på rätt sätt så kan man få betala skadestånd, men man hamnar inte i ett brottsregister.

Att fackförbunden inte ställer upp med rättshjälp, är ett nytt steg på vägen mot mer och mer kryperi för arbetsgivarsidan.

Men de som strejkade ska nog klara sig ändå, med den solidariska allmänheten i ryggen.

Insamlingen fortsätter till kostnaderna för strejken för säkerheten på pendeln: Swish: 123 699 29 52  Bankgiro: 418-6482 (Förbundet Arbetarsolidaritets stridsfond). Skriv Tågvärd som meddelande.

#rörintemintågvärd

Alla inlägg här på bloggen som berör striden om tågvärdarna på pendeln hittas i kategorin Tåg – Stockholmspendeln

 
Lämna en kommentar

Publicerat av på 3 maj, 2023 i Tåg - Stockholmspendeln

 

Lagen, rädslan, stödet

Inlagt 1 maj 2023

Får fackliga organisationer stödja strejkande?

Nej, de får de inte, enligt §42 i Medbestämmandelagen.

42 §   En arbetsgivar- eller arbetstagarorganisation får inte anordna eller på något annat sätt föranleda en olovlig stridsåtgärd. En sådan organisation får inte heller genom understöd eller på något annat sätt medverka vid en olovlig stridsåtgärd.

Om en fackförening anses bryta mot §42 så kan det bli krav på feta skadestånd från arbetsgivarna. På en helt annan nivå än de summor som de strejkande kan dömas till. Men vad är det att ”medverka” till en olovlig stridsåtgärd?

Det är praxis att de strejkandes fack betalar rättshjälp för de strejkande och ordnar med jurist (vanligen från LO/TCO rättsskydd) till förhandlingen om skadestånd i Arbetsdomstolen. Detta är det normala förfarandet. Det anses inte vara att medverka till strejken, trots att det innebär ekonomisk stöd till dem som strejkat.

Men när det gäller stöd från t.ex. andra fackklubbar direkt till de strejkande, så är faktum att det har blivit en allt mer skrajsen tolkning av paragraf 42, så att en del fackliga organisationer inte heller efter en strejk vågar bidra ekonomiskt.

Kolla här på stödet som vi fick efter en strejk på Bagarn för uppåt 30 år sen. Det här var alltså en insamling som gjordes när det inte fanns sociala medier eller swish. Det skramlades med bössor i olika sammanhang, och så var det ett gäng olika fackklubbar som skickade pengar till solidaritetsinsamlingen. MBL §42 hade samma lydelse då som nu, men det var tydligen inget hinder.

1997 stödinsamling

Varför är vi räddare nu?

MBL §42 hade samma lydelse då som nu – varför är vi räddare nu? Det kanske är en förståelig konsekvens av att styrkeförhållande på arbetsplatserna generellt har förskjutits till arbetsgivarnas fördel, steg för ett steg, under ett antal decennier. Det i sin tur är en följd av att arbetsgivarna bedrivit klasskamp mer än vi gjort det, på våra arbetsplatser.

En konsekvens av de ändrade styrkeförhållandena är att även myndigheter, som t.ex. AD och arbetsmiljöverket, fattar fler beslut till arbetsgivarnas fördel. (Jag återkommer ev. om att AMV hävde skyddsstoppet mot ensamarbete på pendeln).

Lag-texten har inte förändrats, men styrkeförhållandena. Rädslan bidrar till detta – en ond cirkel. Det gäller inte bara i just den här frågan om stöd till strejkande, utan allmänt. Det krävs många modiga insatser som pendelstrejken för att arbetsgivarsidan ska börja oroa sig igen för vad som kan hända om DE fattar dåliga beslut.

Fackliga organisationer kan hjälpa till på annat sätt

Många aktiva i fackliga organisationer på olika nivåer vill förstås gärna hjälpa till. Både för att den modiga strejken på pendeln är värd vårt stöd, och för att vi vet att vinner arbetsgivarna så kan nya nedskärningar vänta på våra tåg. Och i arbetslivet som helhet. Säkerheten är redan åsidosatt på våra arbetsplatser och därmed i samhället, vi måste sätta stopp.

Nå, om nu din fackliga organisation, t.ex. din fackklubb, inte vågar/vill bidra till insamlingen till de strejkande, så finns det en annan chans att hjälpa till. Eller, om ni bidragit och vill göra något mer.

Klubben kan ge en slant till kostnaden för den trafiksäkerhetsutredning som Sekos och STs skyddsombud på pendeln (Sekos och STs) och Pendelklubben (som organiserar tågvärdar, städare m fl på pendeln) har tagit initiativ till. Se nedan!

Jag kan tycka att SEKO centralt skulle stå för kostnaden. Men kan också förstå att skyddsombuden och pendelklubben vill se till att trafiksäkerhetsutredningen verkligen blir av. Att bidra till det kan vara en bra uppgift för t.ex. din fackklubb om du har en på ditt jobb. Pendelklubben: Bankgiro 184-2731 Swish 1231817477

Att be om pengar från ”allmänheten” tycker jag däremot inte passar bra här. Det passar när det gäller strejkstöd och dylikt som inte facken törs stödja. Vi, allmänheten, har hittills bidragit med uppåt 2 mille till lokförarnas strejkkassa, och det kan ju bli fler stridsåtgärder, inte bara på pendeln, som behöver vårt stöd. Förbundet Arbetarsolidaritets stridsfond: Bankgiro 418-6482 Swish 123 699 29 52

2023-04-29 trafiksäkerhetsutredning

#rörintemintågvärd

Alla inlägg här på bloggen som berör striden om tågvärdarna på pendeln hittas i kategorin Tåg – Stockholmspendeln

 
 
 
%d bloggare gillar detta: