Bra att SD backar och Tidö är borta (åtminstone just nu), men, ursäkta mig, något avgörande inflytande i samhället kommer arbetarklassen/lönearbetarna inte att ha om vi inte ens kan stå emot försämringar och dåliga villkor på våra arbetsplatser.
Den ständiga strävan att dra ner på folk, den avsiktliga underbemanningen, de försämrade arbetsvillkoren (arbetstider, anställningstrygghet) och den grasserande dumheten höjer arbetslösheten och försämrar såväl välfärden som andra verksamheter. Det är helt absurt vad vi steg för steg har accepterat. Det har pågått i över 30 år, oavsett regering.
Lär något av det tryck som en rörelse med strategi (läs SD, läs arbetsgivarna) har haft och som förflyttat i princip alla andra partier och personer.
Det är ett sånt tryck som en kämpande arbetarrörelse skulle kunna ha på hela samhället.
Det är först när alla arbetsgivare hela tiden måste tänka: kommer detta att accepteras på arbetsplatsen?, först när alla politiker hela tiden måste tänka: kommer detta accepteras på arbetsplatserna? som vi får ett reellt inflytande.
Omöjligt? Inte alls. (Läs 20 busschaufförer i Skaraborg.)
Apropå det, läs även artikel i Seko-tidningen och Arbetet av lokföraren Linnea Garli. Tänk om vi skulle protestera mera?
francesblogg 