RSS

Månadsarkiv: december 2011

Skandalen på Bax-press, Volvo

Inlagt 29 december 2011

-Jag har hört talas om att folk blivit varnade för att de brutit mot instruktioner och vägrat använda skyddsutrustning. Men jag har aldrig hört talas om att någon blivit varnad för att de arbetat enligt instruktionerna och använt skyddsutrustningen!
Men det var just vad som hände Volvo-arbetaren Salar för några veckor sedan. Han berättar om det i senaste numret av arbetsplatstidningen Kvasten.

Det hände vid en arbetsstation där man hanterar nio kilo tunga fjäderben. Då ska man enligt instruktionerna använda lyft. En dag blev Salar stoppad av sin produktionsledare som förbjöd honom att använda lyften för att det tar för lång tid.
Salar förklarade att han inte ville riskera att skada sig genom att bryta mot instruktionerna. Produktionsledaren hävdade då att det var arbetsvägran!
Han förmådde en annan arbetare att jobba utan lyften.

Någon dag efteråt kallades Salar till ett möte med sina chefer. Där fick han en varning för att han vägrat lyda chefens order att arbeta utan lyft! Facket då? Jo det var två fackrepresentanter med på mötet, men de sa inte ett ord, berättar Salar. I efterhand har fackstyrelsens skyddsansvarige, som inte var med på mötet, stöttat honom och drivit frågan. Men varningen är kvar.

En tid senare skadades en annan arbetare vid stationen: Hon berättar i Kvasten att ”vi hade just haft en vild diskussion om lyften. Produktionsledaren fortsatte att säga: – Kör på bara! … Jag lyfte ett fjäderben, utrustad med precis de handskar och kläder vi ska ha på oss. Fjäderbenet slant och landade med den vassa piggen rakt på min vänsterfot, bakom stålhättan.”

Efter den olyckan har fackets skyddsansvarige lagt skyddsstopp på att lyfta fjäderben för hand, vilket företaget har försökt få honom att ta tillbaka.

Läs hela artikeln SKANDAL PÅ BAX-PRESS i Kvasten nr 54 (pdf)

Eftersom Kvasten skrivs av och för arbetare på Volvo Torslandaverken i Göteborg, så innehåller artikeln en del facktermer och interna förkortningar. Men man förstår det som händer utan att behöva känna till facktermerna. Det intressanta är hur illa det kan vara med arbetsmiljö och arbetarskydd, inte bara på små avtalslösa skitställen utan även på en stor och betrodd arbetsplats med en stor och etablerad fackklubb.

Det borde vara otänkbart att produktionsledaren frångår säkerhetsreglerna. Det borde vara otänkbart att cheferna har mage att ge någon en varning för att ha följt säkerhetsreglerna. Det borde vara ännu mera otänkbart att fackrepresentanterna inte omedelbart ger fullt och obetingat stöd till medlemmen i en sån fråga.

Oss arbetare emellan: Det borde också vara otänkbart att det går att få någon enda arbetare att bryta mot säkerhetsreglerna och riskera att skadas. Eller hur? Det visar nödvändigheten av att snacka ihop sig på arbetsplatsen. Alla törs inte ensamma göra som Salar, men med ett gemensamt beslut i ryggen blir det en annan sak. Det är inte alltid så lätt att komma igång och snacka ihop sig, jag vet. Men ibland är det faktiskt också lättare än man tror. I varje fall är det nödvändigt om vi inte vill ha hål i foten.


Man ska vara rädd om fötter…

Uppdatering 2011-12-31: Via twitter hamnade den här bloggposten på nättidningen VolvoAsias förstasida igår. Nu är den redan borta därifrån, men så här såg det ut:
(Klicka för större bild)

 
1 kommentar

Publicerat av på 29 december, 2011 i Blandat

 

Anders Borg eller Kim Jong-Il?

Idag, 20 december 2011, blir det frågesport, sammanställd av hamnarbetaren Erik Helgeson.

Vem är Den Storartade Ledaren – Anders Borg eller Kim Jong-Il?


I korta drag består frågesporten av 16 citat som antingen härstammar från officiella nordkoreanska propagandaorgan eller ett reportage i lördagens upplaga av Sveriges största (oberoende) dagstidning Dagens Nyheter. Uppdraget för er som tävlar är helt enkelt att gissa vem den/de ‘objektiva’ journalisterna ‘granskat’ när de författade respektive hyllningscitat. Det finns bara två svarsalternativ till varje fråga: Antingen Sveriges finansminister Anders Borg eller Nordkoreas nyligen avlidne diktator Kim Jong-Il.

Varsågoda:

1. ”Han hade en särskild fallenhet för kreativt tänkande, och kunde innovativt analysera varje problem”

2. ”[Ledaren är] sedan uppväxten dedikerad naturmänniska och hängiven jägare”

3. ”Från tidiga år var [ledaren] exceptionellt intelligent (…)”

4. ”[Ledaren] var alltid den som tagit sig igenom den tyngsta litteraturen, som läst det mest komplicerade av [relevant] teori

5. ”En gång halkade han på en sten och for ned i en iskall fors med ryggsäck, sovsäck och allt, men det var inget skäl att ge upp – det var bara en möjlighet att prova på att försöka sova trots blöta och nedkylning.”

6. ”Han hade en stark och våghalsig personlighet, som möjliggjorde att han på egen hand kunde klara alla utmaningar när han väl tagit sig an dem.”

7. ”Alla som sett honom i svart, åtsittande [klädsel] (och det är många) vet att [Ledarens fysiska träning] gett resultat.”

8. ”Med sin människokärlek och vidsynthet, var han alltid generös, opretentiös och varmhjärtad bland andra människor”

9. ”(…) inte bara på grund av sin övermänskliga arbetskapacitet och exceptionella förmåga till analys – utan också för sitt humör, sin envishet och sin humor.”

10. ”Han arbetade också fram kraftfulla ideologiska och teoretiska [redskap] för [det politiska projektet] genom att leverera vetenskapliga (…) svar på de akuta problemen”

11. ”I processen visade sig [ledarens] organisatoriska förmåga”

12. ”Genom att hela tiden dela glädje och sorg med [vanligt folk] och genom sin genuint populära politik (…) har han fått [hela landet] att sluta upp bakom partiet (…)”

13. ”[Ledarens] pondus är inte bara intellektuell, utan även fysisk. Hans utstrålning tar plats.”

14. ”För sin kapacitet och kunnighet är han både djupt respekterad och fruktad.”

15. ”Tack vare hans klarspråk har också insikterna om [de aktuella ekonomiska utmaningarna] börjat sippra neråt i de folkliga lagren”

16. ” ‘Visst får man en känsla av att han är lite för stor för [Nordkorea/Sverige]?’ viskar (…) en journalistkollega när [den granskande journalistkåren] ser [ledaren] agera. Och det ligger någonting i det.”

Och här hittar du FACIT! (Öppnas i ny sida eller flik)

 
20 kommentarer

Publicerat av på 20 december, 2011 i Gästbloggare, Kultursidan

 

Dan-före-dan-före-dan: Flygblad och nisserea

Inlagt 19 december 2011

Nästa flygbladsutdelning med SJ-städarna: Utanför Stockholms Centralstation nu på torsdag 22 december 2011 kl 16.30-17.30. Dagens paroll: VI GER OSS INTE SÅ LÄTT!

Tidigare blogginlägg om SJ och tågstädarna finns i kategorin Arbetslivet – tåg

Jag kommer dit om inget oförutsett hindrar mig, och har då även med mig den sista bunten julklappsförpackade Hopsnackat (pocketboken). De har påskriften God Jul önskar en okänd välgörare! och i paketet finns även en lapp med hälsning från nissarna och adress till nissarnas hemsida inuti.

Om du vill hjälpa SJ-städarna med flygbladen och passa på att köpa en Julklapps-Hopsnackat att ge bort på jobbet eller nån annanstans, så gäller dan-före-dan-före-dan-reapriset 40 kr för flygbladsutdelare!
Fråga någon av flygbladsutdelarna i orange SEKO-tröja efter Frances så ordnar det sig.

 
Lämna en kommentar

Publicerat av på 19 december, 2011 i Tåg

 

Inte under 24000!

Inlagt 16 december 2011

Ett par bilder från sjuksköterskestudenternas manifestation Inte under 24000! på Södermalmstorg (vid Slussen i Stockholm) igår.

Vad det handlar om kan du läsa om i mitt förra blogginlägg:
Stöd syrrornas kamp mot lönedumpning

 
Lämna en kommentar

Publicerat av på 16 december, 2011 i Vården

 

Stöd syrrornas kamp mot lönedumpning!

Inlagt 13 december 2011

Igår var jag med på ett möte där ett rejält antal sjuksköterskestudenter från alla sjuksköterskeutbildningar i Stockholm samlades för att prata om sin pågående kamp för att spräcka lönedumpningen på Stockholmssjukhusen.

Trots att landstinget talar om ”individuell lönesättning” så finns det riktlinjer om att ingångslönen för en sjuksköterska på storsjukhusen ska vara 20500 -21000 kr.
Detta accepterar inte de blivande sjuksköterskorna.

Det bästa med den här striden är att studenterna inte nöjer sig med upprop och demonstrationer utan att de går till gemensam handling – de har kommit överens om att inte ta jobb som sjuksköterskor för lägre lön än 24000 kr.
Det är så det måste gå till. Vi kan inte få något annat än det vi själva är beredda att slåss för.

En stor del av mötet igår ägnades åt den viktiga organiseringen, som att utse ansvariga för olika uppgifter. De aktivister som går ut sin sjätte termin och försvinner när de fått sina jobb – för minst 24000! – ska ersättas av nya. Kontaktpersoner ska finnas på varje studietermin på varje utbildning. För det här är något som kommer att fortsätta. Om landstinget/sjukhusen tror att om de bara väntar in nästa årskull så får de billiga syrror igen, så tror de fel. Även studenter som går sina första terminer på de treåriga utbildningarna är med i den här rörelsen. Så risken för arbetsgivarna är snarast att om de drar ut på tiden, så stiger kraven!
Det är också blivande sjuksköterskor från andra delar av landet som hör av sig och de uppmanas att bilda grupper för de regioner där de söker jobb

Min lilla insats på mötet, förutom att berömma studenterna för deras initiativ och önska dem all lycka, var att påminna om vikten av att inte missa att det kan finnas individer som av olika skäl känner sig osäkra. De som inte står längst fram på barrikaden och kommer på mötena, kanske inte ens hänger på facebook, utan avvaktar lite oroligt längst bak. De behöver extra uppmärksamhet och stöd så att de också står på sig. Var och en som går på en anställningsintervju ska känna att de inte är ensamma utan har hela sitt kollektiv i ryggen! Detta är något som är viktigt i alla sorters fackliga strider, att kollektivet tar särskilt väl hand om dem som känner sig mest osäkra, så att inte stridskraften rinner ut bakvägen. Om ni förstår vad jag menar. Man kan se det tvärtom också, om de som står längst bak står på sig och kommer i rörelse, då stärker det hela kollektivet och alla går framåt.

På facebook finns en grupp för (blivande) sjuksköterskor: Nyutexaminerande sjuksköterskor, våga vägra en ingångslön under 24000kr!! och en för alla som stödjer dem: Jag stödjer stockholms sjuksköterskor som vägrar lön under 24000!
Naturligtvis har de också slutna forum för att utbyta erfarenheter kring intervjuer och annat.

Nu torsdag 15/12 kl 17 samlas sjuksköterskestudenterna på Södermalmstorg i Stockholm och om du vill stödja dem är det bara att knalla dit. Några av dem ska tala och jag har också fått förmånen att få säga några ord. Så vi ses där!

PS i efterhand: Ett par bilder från manifestationen finns här Inte under 24000!

(Fler inlägg om detta finns under Kategorin Arbetslivet – vården i menyn till höger.)

 
2 kommentarer

Publicerat av på 13 december, 2011 i Vården

 

Restidsblues

Idag, 12 december 2011, blir det musikvideo.

Förr var det så att busschaufförerna började och slutade sin arbetsdag på det garage man tillhörde. För ett antal år sedan ändrades det. Idag tvingas många bussförare börja sin arbetsdag i garaget men sluta den varsomhelst ute längs linjen. Något som kan innebära timslånga restider, som arbetsgivaren inte betalar för.

Denna försämring infördes naturligtvis för att kunna pussla ihop scheman med färre antal chaufförer = högre vinst. Ett annat plus i kanten för arbetsgivaren är att möjligheten för bussförarna att träffas och prata med varann, både spontant och organiserat, har minskat.

Kommunal drev frågan i årets avtalsförhandlingar (som avslutades i maj 2011). Det man då kom fram till var att tillsätta ”en partsgemensam grupp som ska presentera en lösning inför nästa avtalsförhandling”. Ett löfte som kanske inte känns så väldigt betryggande.

Busschaufförer i alla garage: Snacka ihop er!

 
Lämna en kommentar

Publicerat av på 12 december, 2011 i Blandat, Kultursidan

 

Kampen fortsätter! säger Annika, uppsagd tågstädare

Inlagt 11 december 2011

Här berättar en av de uppsagda tågstädarna med egna ord:

Tack för allt stöd!!!

Just nu bearbetar jag VD Jan Forslunds fantastiska uttalande om att ALLA på Trafficare har första tjing på jobben att städa tåg…. HANDPLOCKNING PÅGÅR FÖR FULLT PÅ CST OCH HAGALUND. Sen försöker jag smälta att han sagt att handikappade och långtidssjukskrivna inte är att tänka på ….vem fan är handikappad eller långtidssjukriven och kan jobba 10timmarspass 14 nätter/mån och grundstäda tågen i Hagalund?????

Jag som inte blivit HANDPLOCKAD från Trafficare är alltså handikappad och långtidsjukskriven….. Just nu är jag så jävla kränkt att jag inte vet vad jag ska säga eller hur jag ska ställa mig till allt det här som händer o fötter! Men gå gärna och grundstäda sj tågen fred natt lör natt o sön natt med ett glatt humör… eller hur?

Jag tänker inte sluta demonstrera dela flygblad och skriva på fejjan om vad som pågår just nu på min arbetsplats. Jag är ju handikappad/långtidssjukskriven så mig vill ju inte SJ ha som tågstädare efter 22 års lång o trogen tjänst…. Nä kampen fortsätter och jag är medlem i Seko facket som vägrar hålla tyst!!!!

Hälsar Annika, tågstädare i Hagalund sen 1989.

Senaste artikeln i LO-tidningen finns här!

PS. Och om det nu skulle vara så att någon av tågstädarna fått någon funktionsnedsättning efter många års slit på jobbet – då är det faktiskt förbjudet att diskriminera en arbetstagare eller arbetssökande med funktionsnedsättning.

(Fler inlägg om detta finns under Kategorin Arbetslivet – Tåg i menyn till höger.)

 
1 kommentar

Publicerat av på 11 december, 2011 i Tåg

 

Det känns för jävligt, sa Margita

Bildblogg idag, 7 december 2012.

.Men först en intervju med Margita och Leif, två av de uppsagda tågstädarna: Klipp från rapport 22 nov 2012

Tågstädarna och deras fackklubb Seko Trafficare fortsätter att kämpa och protestera mot SJs felaktiga och oförskämda vägran att ta tillbaka sina egna städare. Idag delade de ut resgodis och information utanför centralstationen i Stockholm. De fick sällskap av solidariska kamrater, bland andra ”ombordarna”. (Dvs tågvärdar med flera.)

Bilder från idag (klicka för större bild):

Något som också hänt idag är att en viss chef har trampat i klaveret. Två gånger, minst. Så fortsättning följer….

(Fler inlägg om detta finns under Kategorin Arbetslivet – Tåg i menyn till höger.)

 
Lämna en kommentar

Publicerat av på 7 december, 2011 i Tåg

 

Tåget har gått.

Inlagt 5 december 2011

Idag blir det ett långt bloggeri från igår. Håll ut.

Efter att vi föreläst i Malmö får jag och Jenny skjuts till järnvägsstationen, där vi ska med tåg till Stockholm – Jenny kl 18.17 och jag 19.17.

Det är kaos på stationen. Inga tåg går till och från Malmö. Orsaken sägs vara ett stort elfel. Sånt kan hända, men sannolikheten är rätt stor att det är en följd av försämrat underhåll och annan misskötsel.

I resebutiken sitter två stressade människor och försöker svara på frågor fast de uppenbarligen inte vet så mycket själva. Jag lämnar varsin julklapp  (Hopsnackat nissarna-style) med påskriften God Jul önskar en okänd välgörare till de två SJ-arbetarna som blir förvånade och glada. (Hoppas att de läser boken och snackar ihop sig!)

Det står förvirrade resenärer och spejar efter bussar utanför alla stationens utgångar. Vi springer efter någon som ser beslutsam ut och hittar en buss som tar oss till Lund. Vi fikar där och Jenny kommer iväg med sitt tåg, någon halvtimme försenat.

Mitt tåg ska avgå 19.29 från Lund. Ny avgångstid 20.00, spår 6, står det på alla infotavlorna. Jag handlar smågodis och sitter inomhus en stund (kallt ute) innan jag går ut på perrongen i god tid, kl 19.50.

Ett tåg rullar just iväg från plattformen. Konstigt tänker jag. I samma stund ett utrop i högtalaren: Tåg mot Stockholm avgår 19:50 från spår 6. Och så ändras avgångstiden på tavlan från 20.00 till 19.50. Tågrumpan försvinner i fjärran.

Jag och några andra resenärer glor förvirrat på varann. Fler kommer ut på perrongen till tåget som skulle avgå 20.00. Vi är nu tjugo-tjugofem personer.
Har inte tåget kommit in än?
Tåget har gått.
Va? Var är tåget?
Tåget har gått.
Men det skulle ju gå 20.00?
De ändrade sig tydligen. Tåget har gått.
Va, har tåget gått?
Tåget har gått!
Etc.

Hur kan det bli så? Att en avgångstid som flyttats fram till 20.00 flyttas tillbaka till 19.50 och att det meddelas när tåget redan har börjat rulla?
Mänskliga faktorn? Kanske det. Men brister i information, samordning och ansvar är inte tillfälligheter i den avreglerade tågtrafiken. Ibland tycks nivån ligga på 0. Och då hjälper det inte hur bra den mänskliga faktorn är – multiplicerad med 0 blir den ändå 0.

Nu släcks perrongskylten ner och förblir svart. Det finns inget tåg. Tåget har gått. Bort. Några som tydligen bor i Lund/Malmö ställer på stående fot in sina resor mot Stockholm och går hem. Men de flesta kan ju inte gå hem, vi ska hem eller bort med tåget. Vi är ett antal spontana språkrör som lyfter våra mobiler och ringer till SJ för att i varierande tonlägen påtala vår prekära situation.

Efter ett antal samtal har vi lyckats förklara situationen. Någon får besked att vi ska åka buss till Hässleholm och att det nyss avgångna tåget ska vänta in oss där. I samlad tropp går vi ut och spejar efter bussen.

Nu kommer en tågvärd och hjälper oss. En av resenärerna frågar henne oroligt: Jag ska med flyget till Bryssel från Bromma i morgon bitti 6:50. Det är väl säkert nu att vi inte måste ta nattåget, för då hinner jag inte dit! Nejdå, lugnar tågvärden, tåget väntar på er i Hässleholm.

Tågvärden visar oss några hundra meter bort till en buss. Busschauffören har själv inte hört talas om att han ska till Hässleholm, men låter sig övertygas och vi går ombord.

Under bussresan sprids ett oroande rykte i bussen: Tåget står inte kvar i Hässleholm. Det har gått. Bort. Samtidigt hör vi busschauffören prata i mobilen om hur och när han ska få sin dygnsvila om han ska vidare till Stockholm. Och så ropar chauffören ut frågan: Kan ni tänka er att åka nattåget till Stockholm? Det går 23.43 från Hässleholm.

Jag sitter längst fram och får nu ta över chaufförens mobil, leka reseledare och vara mellanhand mellan Camilla på SJ och mina olyckskamrater i bussen. Det blir många samtal men det reder ut sig allt eftersom. Brysselresenären kan byta flyg, han får åka taxi från Hässleholm till Köpenhamn och flyga från Kastrup nästa morgon. Som tur är har han passet med sig.
De som ska till närliggande stationer får åka dit med bussen och resten av oss, ett tiotal, får ta nattåget. Egna kupéer i extravagnar utlovas.

Camilla lovar också försöka ordna så att vi som ska med nattåget får tillbringa våra 2-3 timmars väntan på en restaurang. Men det är söndagskväll och allt är stängt i Hässleholm. Camilla ordnar då så att vi får plocka åt oss vad vi vill i pressbyrån på stationen. Vi bunkrar kaffe mackor dricka och annat i brist på mat. En uteliggarfarbror som värmer sig i stationshuset råkar få en macka också.

Sen blir det väntan. Inklusive en del utbyte av erfarenheter av tågresor förr och nu. Inställningen präglas av maktlös ilska över utvecklingen, särskilt bland dem som åker ofta.

Vi går ut på perrongen i god tid. Tåget kommer. Vi får våra kupéer.
Jag letar efter min reselektyr, Det stora tågrånet av Mikael Nyberg, men boken tycks ha förkommit i någon av i- och utlastningarna. (Så jag kan inte heller lägga in de citat ur boken som kunde vara lämpliga. Men läs den själva!)

Vi kom hem. Sent omsider. Jag fick beröm av mina olyckskamrater för mina talanger som reseledare. Oförtjänt. För det var inte jag som ordnade det som ordnades, det var Camilla som gjorde allt hon kunde för att mildra det som hänt. Iofs är det väl det minsta man kan begära. Men SJ borde vara synnerligen tacksamt över sina Camillor och andra anställda som gör vad de kan för att ett havererat system ändå ska fungera.

Tacksamt över sina anställda, ja… detta leder osökt över till frågan om tågstädarna (eller vagnstädarna, som de också benämns). De som en gång i tiden var anställda av SJ, sen vid bolagiseringen flyttades över – med bibehålla villkor – till Trafficare och nu ska tillbaka till SJ som tar tillbaka städningen i egen regi. Fast SJ vill inte ta dem tillbaka. SJ vill handplocka och nyanställa. Särskilt de äldre med många anställningsår (och de fackligt aktiva?) riskerar nu att bli arbetslösa – fast deras jobb finns kvar.

/den ofrivilliga reseledaren

 
3 kommentarer

Publicerat av på 5 december, 2011 i Tåg

 

Tipp tapp tipp tapp

Inlagt 1 december 2011

För några veckor sen damp det ner ett mail genom skorstenen från Nils Tomte, som ville informera om nissarnas julkampanj – att sprida Hopsnackat som julklapp. Under december kommer nissarna att tassa tipp tapp tipp tapp till sina fikarum eller omklädningsrum på jobbet och lägga julklappen där så att någon glad kan hitta den. Eller nån annanstans: på caféet, biblioteket, busstationen, puben…
Alla som vill kan vara nissar, enligt nissarna!

Så här gör nissarna: De laddar ner Hopsnackat (gratis) från folkrorelselinjen.nu och bränner den till cd-r-skiva. Slår in skivan i presentpapper, tillsammans med en lapp där det står: God jul önskar Nissarna, nissarnas.wordpress.com. Skriver utanpå paketet t.ex. God Jul – först till kvarn eller God Jul önskar en okänd välgörare.
På samma sätt kan man förstås göra med pappersboken om man har ett eller flera ex att ge bort.

De som fått denna hemliga julklapp kan gå in på nissarnas hemsida och berätta vad de tyckte om julklappen och bidra med egna berättelser om kamp och sammanhållning på jobbet. (Nissarna länkar även till folkrorelselinjen.nu, men är ett fristående tomteinitiativ.)

Det roligaste med att vara redaktör…
för Hopsnackat är två saker:

Roligt:
Att fler ska använda och utveckla sin kollektiva styrka på arbetsplatserna. Och att kunna ge ett litet bidrag till det, inte genom paroller och teorier om hur det borde vara, utan genom att sprida erfarenheter – tack vare alla skribenterna, både vana och ovana skrivare, som berättade om hopsnack på sina arbetsplatser. Och Anna som tecknade och Martin som formgav.

Roligt:
Nissar och andra som tar egna initiativ och som sprider boken vidare i olika former.
Alla inläsarna, både proffs och amatörer, som läste in berättelserna till ljudboksversionen av Hopsnackat. Tundell Salmson Audio som ställde upp med proffstudio och tekniker utan kostnad för oss. (Ljudboken finns alltså för gratis nedladdning på folkrorelselinjen.nu).
Teaterproducenten som vill producera Hopsnackatteater att spelas på arbetsplatser och i andra samlingslokaler. (Det vet vi inte än om det blir av.)
Och nu senast, ett par grabbar som går på e-boks-kurs och vill göra en e-boksversion av Hopsnackat som slutprojekt. E-boken ska man sen kunna ladda ner från folkrorelselinjen.nu precis som man kan göra med ljudboken.

Alla som hjälpt till med spridningen av pappersboken. Både de som köpt den själva och de klubbar, föreningar, studieorganisatörer och allmänna entusiaster som spritt den vidare. Från seko-klubben i tunnelbanan som köpte 400 ex som julklapp till sina medlemmar till målarfackets studiecirkel med åtta deltagare i Göteborg. Och alla andra.

Hopsnackat köps nästan inte alls via vanliga kanaler som nätbokhandlar.
Det är spridning underifrån, från hand till hand, som dominerar. Hopsnackat är en bruksbok för vardagen. Ur den synvinkeln tror jag att den lilla pappersboken fortfarande är allra viktigast – lätt ha med sig, att bläddra i tillsammans och visa andra. En fördel med försäljningen av pappersboken är förstås också att säljer vi några buntar till så är tryckkostnaden täckt, en julklapp även det.

Till oss alla från oss alla: Tack för att vi bidrar till uppvigling och hopsnack på många arbetsplatser, det kan vara bland det viktigaste vi gjort på den här sidan jul!

 
2 kommentarer

Publicerat av på 1 december, 2011 i Folkrörelsestrategi

 
 
%d bloggare gillar detta: