Månadsarkiv: september 2014

Bild: Robert Nyberg förstås.

Inlagt 25 september 2014

Alltså var finns de där för höga ingångslönerna? Eller de där för höga lönerna för ”enkla jobb”? Var gömmer sig de där feta kollektivavtalen?

Den högsta inkomst jag haft i mitt liv, för ca 10 år sen, var ca 23000 kr (brutto) i månaden. Denna höga inkomst berodde dels på att jag jobbade ständig natt och hade ob alla timmar, dels på att timlönen låg högt över kollektivavtal. Inte för att chefen var bussig eller för att jag var duktigare än nån annan, utan därför att vi under många år hade kämpat på arbetsplatsen för bättre löner och andra villkor. Vi hade fått till ett hyfsat lokalt avtal för alla där.

Livsmedelsarbetareförbundet, som hade kollektivavtalet för vår arbetsplats, har ändå drivit igenom relativt höga löner i kollektivavtalet – om man jämför med många andra förbund. De största och svagaste förbunden (som Metall och Kommunal) har skamligt låga löner i sina kollektivavtal. När det gäller Metall kan man i viss mån ursäkta det med att det historiskt har funnits lokalt starka klubbar som förhandlat fram lokala avtal. Kommunal har inte samma historia.

När jag började på ett nytt jobb år 2008 (storkök inom landstinget, kollektivavtal med Kommunal) fick jag ca 17000 brutto i månaden. Egentligen skulle jag haft ca 16000 i ingångslön, men fick högre på grund av bussig chef som tyckte att jag som hade trettio års arbetslivserfarenhet skulle få lite extra.

För övrigt tycker jag att alla ska ha en hyfsad lön och har rätt att kämpa för det. Det behövs köksbiträden, det behövs städare. Deras jobb måste göras för att andra ska kunna göra annat. De ska kunna ha ett bra liv oavsett om de är köksbiträden och städare i två år eller fyrtio.

När någon säger ”Vi behöver lägre ingångslöner!” så har ”Vi” hamnat fel. De menar ”Vi vill ha högre vinster!”
Nästa som säger ”för höga ingångslöner” bör få leva på sådan i fem år och sen kan vi snacka.