RSS

Månadsarkiv: juli 2014

Blanda inte ihop arbetslösheten med de arbetslösa

26 Jul

rekrytering2014a
/Bild från feb 2014 då Af av misstag råkade kalla 61000 arbetslösa stockholmare till samma rekryteringsträff. Kaos uppstod och polis tillkallades./

Inlagt 26 juli 2014

Det finns idag 493 000 arbetslösa personer i Sverige.

Det finns idag 42 071 lediga jobb i arbetsförmedlingens platsbank.

Det finns alltså drygt tio gånger fler arbetslösa personer än lediga jobb.

Om man vill prata om arbetslösheten, så är det helt oväsentligt att prata om de arbetslösa, deras kompetens, deras arbetsvilja, deras ersättning etc. Observera: helt oväsentligt. Har inte med saken att göra. Om alla lediga jobb skulle besättas med arbetslösa idag, så skulle det fortfarande finnas 450 000 arbetslösa kvar. Fyrahundrafemtiotusen. Och noll lediga jobb.

Det finns säkert en hel del lediga jobb som inte läggs ut på arbetsförmedlingen, så man får ta den siffran med en nypa salt – men faktum kvarstår: Antalet arbetslösa är många gånger fler än antalet lediga jobb, och om alla lediga jobb skulle besättas så skulle det finnas många många arbetslösa kvar.

Om man vill prata om arbetslösheten, så måste man vända blicken från de arbetslösa och i stället granska hur det ser ut på arbetsplatserna. Det är nämligen där den strukturella arbetslösheten skapas, genom generell underbemanning.
Jag talar då inte om när det fattas folk för att ingen med rätt kompetens finns att anställa, det är en bråkdel av underbemanningen som beror på sådant. Den generella underbemanningen är helt avsiktlig och finns därför att den ger vinst, den är lönsam. Inte lönsam för de arbetande, inte för de arbetslösa, inte för samhället, men för dem som tar vinsterna.

Den strukturella anledningen till arbetslösheten, det svarta hålet, berörs ofta inte med ett ord när det pratas arbetslöshet. De förslag som läggs fram, t.ex. att arbetslösa ska kunna få omskolning till lediga jobb, är självklara saker som lika gärna kan föreslås av arbetsgivare som av fackföreningar, men som inte minskar den avsiktliga underbemanningen.

Vilka ska kräva rimlig bemanning på arbetsplatserna, om inte arbetande och fackföreningar? Vilka ska peka på sambandet mellan underbemanning och arbetslöshet, om inte arbetande och fackföreningar?

Jag har sagt det förr och jag säger det igen. Fråga random arbetande person: Är ni tillräckligt många där du jobbar, för att de arbetsuppgifter som ska utföras ska kunna utföras, och dessutom utföras väl, och till rimliga arbetsförhållanden för er som jobbar? Eller skulle ni behöva vara tio där ni nu är nio? Och nästan alla kommer att svara: Ja, det skulle vi verkligen behöva vara.
Det finns naturligtvis undantag. Någon kommer att svara: Nej hos oss är det faktiskt lugnt, vi behöver inte vara fler. Men någon annan kommer att svara: Tio där vi nu är nio, det räcker inte, vi skulle behöva vara dubbelt så många som vi är nu.

Om vi vore tio överallt där vi nu är nio, då skulle det inte finnas någon arbetslöshet. (Arbetslösheten är idag 8%) Men för att detta svarta hål ska fyllas så krävs det att vi ute på arbetsplatserna inte accepterar att jobba underbemannade. Det är något som kräver folkrörelse på arbetsplatserna. Därför finns det inte med i valutspelen, varken från Reinfeldt eller Löfven.

Den här texten är till stor del kopierad från ett inlägg från 2012 (Fem punkter och ett svart hål). Och mera tjat på denna blogg om arbetslösheten finns i kategorin Arbetslivets villkor – arbetslöshet (i menyn t.h.)

 
1 kommentar

Publicerat av på 26 juli, 2014 i Arbetslöshet

 

Klart som fan att vi kan

04 Jul

Inlagt 4 juli 2014

Är arbetare på t.ex. en restaurang tvungna att bära t-shirts med arbetsgivarvänlig högerpolitisk propaganda?

(Apropå denna artikel i Arbetet: ”Det är bara att ta på sig kampanjtröjan”.)

Stämmer det att eftersom arbetsgivaren leder och fördelar arbetet och kan bestämma vilka arbetskläder man ska ha, så är det bara att ta på sig tröjan och tiga still?

Tveksamt, tycker jag.

Först och främst kan man förstås fundera på om Visitas klädkampanjer är något att bry sig om. Såna kampanjer brukar ofta lägga krokben för sig själva. Kostar mer än de ger. Vem bryr sig om deras fjantiga propaganda.

Å andra sidan kanske man vill sätta stopp i tid. På nästa tröja kanske det står ”Här får du inte komma in om du ger pengar till tiggare”. Eller ”På denna restaurang tycker vi inte om facket”. Är det då fortfarande arbetsgivarens rättighet att klä ut de anställda i dessa ”arbetskläder” för att man har rätt att leda och fördela arbetet? Var går gränsen?

Vore det min arbetsplats skulle jag rent fackligt hävda att arbetsuppgiften att föra ut politisk propaganda faller utanför arbetsskyldigheten enligt kollektivavtalet. (Såvida man inte har tagit anställning som politisk plakatbärare.)

Jag skulle meddela att facket lägger tolkningsföreträde, vilket vi har rätt till enligt MBL §34: ”Uppkommer mellan arbetsgivare och arbetstagarorganisation, som är bundna av samma kollektivavtal, tvist om medlems arbetsskyldighet enligt avtal, gäller organisationens mening till dess tvisten har slutligt prövats.”

Tolkningsföreträdet innebär att medlemmarna behöver inte ta på sig denna tröja så länge tvisten inte är slutligt löst genom förhandling eller i domstol. Och det är arbetsgivaren som måste driva frågan dit för att få den prövad. Kan satsa en slant på att de inte går så långt.

Men det kanske inte finns kollektivavtal? Jo, det gör det om företaget är med i arbetsgivarorganisationen Visita.

Men det kanske sägs vara frivilligt att ta på sig tröjan? Och det kanske finns osäkert anställda på arbetsplatsen som vet att ”frivilligt” betyder att ”visst, gör som du vill, men vi har inget jobb till dig från i morgon”?

Då vill jag hävda följande: OM de berörda arbetarna inte vill ha på sig den ”frivilliga” tröjan, så kan de snacka ihop sig och säga nej tack. Och OBS att detta gäller även om de har osäkra anställningar – under förutsättning att de snackar ihop sig. Arbetsgivaren klarar inte att byta ut hela personalen på en gång. Man måste då också hålla på ”en för alla, alla för en”. Försöker du sparka en av oss, så går vi alla, på dagen.

Men så kan man inte göra!

Jo det kan man.

Det är just det man kan. Det är inte lätt, och vi är inte vana, men vi kan.

Jag är sjukt trött på att höra att det inte GÅR att stå upp, därför att vi har osäkra anställningar. I arbetarrörelsens barndom hade ALLA osäkra anställningar, alla kunde bli sparkade utan förvarning. Alla kunde sättas i fängelse för uppvigling. Alla kunde bli skjutna i demonstrationståget.

Vi kan säga att det är svårt, men inte att det inte går.

Det är därför att vi tror att det inte går att stå upp, som arbetsgivarna är så oerhört kåta på att använda osäkra anställningar. Det är vår rädsla som är deras stora vinst, räknat i både makt och pengar.

Om vi i stället sa: Vi kan lika gärna ta fajten tillsammans, vi får ju ändå inga fasta anställningar! Varför krypa när det ändå inte ger oss fasta jobb! då skulle det viktigaste skälet till att ha folk osäkert anställda försvinna.

Sen om man vill ta den fajten om en tröja eller om andra saker, det är inte min sak att avgöra.

Det går ju också bra att råka springa in i varandras tröjor med vinglas och ketchuptallrikar.

Eller råka kräkas på dem.

Och då får man byta till de reservtröjor man har till hands, typ dessa:
visstidsupprorstrojor

Jag vill bara säga: Klart som fan att vi kan.

 
Lämna en kommentar

Publicerat av på 4 juli, 2014 i Blandat

 

Inte arbetslös men lönlös

03 Jul

Inlagt 3 juli 2014

Jag vill gärna att du ska läsa ett brev som arbetslöse Robert Hedberg idag har skrivit till arbetsförmedlingen i sin hemkommun. ”Arbetslöse” Robert Hedberg borde det stå. För Robert är uppenbarligen inte arbetslös. Det är inte arbetsuppgifter som saknas. Det är riktig anställning och riktig lön som saknas. Så är det med mycket av den s.k. arbetslösheten.

Ett brev om sommaren 2014 i en Sveriges många kommuner. Du har redan läst eller hört många liknande berättelser förut, om du haft ögon och öron öppna. En armé av lönlösa arbetare arbetar på tiotusentals arbetsplatser och det är en av flera metoder för lönedumpning på arbetsmarknaden.

Så här skriver Robert:

Är det meningen att vi som är i fas3 ska bli de kuggar som gör att semestern fungerar inom kommunen?

Vi som är i fas3 på kommunen har körkort vilket utnyttjas friskt av kommunen för att köra timanställda och bidragsanställda. Nu i semestertider kommer vi även ta över sysslorna som fastanställd personal brukar göra för att lösa semesterproblematiken åt kommunen.

Borde inte kommunen anställa semestervikarier istället för att använda fas3?

Borde inte denna kontroll av missbruk ligga hos AF?

I stället för att ni hela tiden säger att vi ska anmäla felaktigheter fast det ibland leder till avstängning för oss själva eftersom vi anses vara besvärliga? Själv anser jag att kommunen borde anställa oss fas3′or under semestern ifall de nu ska lösa personalbristen med oss. Eller så får man inte utnyttja körkorten hos fas3′or för att lösa personalproblemen hos den anställda personalen.

Inte nog med att man gör normala arbetsuppgifter hela dagarna utan lön, nu ska man även lösa semesterproblematiken i kommunen.

Det är en sak att jag sysselsätts, och en helt annan att man blir en av kuggarna som är nödvändig för att det dagliga arbetet ska fungera utan att någon tänker anställa någon, utan de bara utnyttjar systemet för att tjäna pengar åt kommunen.

Jag kan inte tvinga kommunala anordnare att anställa personal, men AF kan se till att neka kommunerna gratisarbetare när kommunen enbart utnyttjar situationen vilket verkar vara fallet i Mellerud där jag är sysselsatt.

Eller tycker man på AF att det är rätt att vi med körkort ska agera chaufförer inom kommunal verksamhet åt anställd personal?

Själv anser jag att AF eller AME faktiskt kolla upp hur fas3′or används inom den kommunala regin, och där felaktigheter hittas kräva att kommunen anställer personerna eller med omedelbar verkan bryta samarbetet.

Så långt Robert. De frågor han ställer till AF tycker jag att vi också ska ställa till varandra som arbetare med och utan anställning, arbetskamrater, fackligt aktiva. Hur kan det här tillåtas? Att vi har mage att prata fint om kollektivavtal och lika lön för lika arbete medan detta pågår, det är skamligt. Det är dags att organisera de ”arbetslösa”.

kollektivavtal_loftet ehhh… va?

Läs gärna även Konsekvensen av ett brutet löfte här på bloggen och andra inlägg i kategorin Arbetslivets villkor – arbetslöshet (hittas i menyn till höger)

 
Lämna en kommentar

Publicerat av på 3 juli, 2014 i Arbetslöshet, Gästbloggare