Inlagt 3 april 2023

Alla ska bli flexibla

Att scheman ändras ofta och med kort framförhållning sprids brett i flera branscher. Det är också ett ständigt tryck mot laggränser och mot vad som ansetts rimligt och acceptabelt, när det gäller människors arbetstider. Kollektivtrafik, handel och omsorgsyrken ligger långt fram i denna utveckling. Det blommade ut under pandemin och fortsätter nu med ökad fart.

Vad handlar det egentligen om? Vart siktar arbetsgivarna? Jo, till att steg för steg göra alla anställningar lika flexibla som timanställningar. Hyvling ingår i samma paket. När anställda tvingas ner på deltid blir de tvungna att ställa upp på att bli inkallade extra lite när som helst eftersom de ligger illa till med sänkt inkomst.

Det är inte en konspiration som pågår, det är en strategi. Att envist jobba för det man vill ha igenom, ta strid för det, hela tiden fortsätta åt samma håll. Möjligen låta sig bromsas men inte vända om. Dvs det arbetsgivarna gör är att bete sig så som arbetarrörelsen borde göra.

Ständiga kompromisser och byteshandel i arbetstidsfrågor stoppar inte utvecklingen, det tar möjligen lite längre tid för arbetsgivarna att nå sina mål. Det krävs kraftfull strid på alla nivåer för förbättringar. Det krävs uppmuntran på arbetsplatserna så att de lokala facken och arbetarkollektiven orkar säga nej till försämringar. Förändringarna börjar ute på arbetsplatserna och det som accepteras där, även om det accepteras motvilligt, blir normaliserat.

Utvecklingen går att förutsäga

Jag skrev en kort debattartikel på det här temat (flexibilisering av arbetstider) och skickade till tidningen Arbetet. De tackade nej. Det är inte särskilt upprörande, de får in fler artiklar än de kan publicera, och jag är van sen urminnes tider att bli refuserad. Det som är upprörande är att man från arbetarrörelsens sida blundar för vad som pågår och hur framgångsrik arbetsgivarnas strategi har blivit, på område efter område.

Ett annat exempel, försämring av turordningsregler. Det började också på arbetsplatserna. Så här skrev jag år 2009 i antologin Efter ett kvartssekel av nederlag (Murbruks förlag): ”Arbetsgivarna klagar på hur besvärligt det är med turordningsreglerna i LAS. Sanningen är inte att de verkligen har stora problem med turordningen, utan tvärtom, att facken och arbetarkollektiven väldigt ofta accepterar avsteg från reglerna. Arbetsgivarna pressar mot lagens gränser, ibland på ett rent vidrigt sätt (t.ex. uppsägning av trotjänare) utan att det blir alltför hårda motreaktioner. Då tycker de inte att de ska behöva ha kvar något motstånd alls, och de vill slippa att ge något i gengäld vid förhandlingar om turordning. Därför kampanj. De vill slå fast sina framgångar genom ändringar i lagen. Sen kan de gå vidare med nästa försämring.” Var jag synsk år 2009? Inte det minsta. Det behövs ingen kristallkula, det räcker att iaktta vad som pågår på arbetsplatserna. Det gäller även 2023.

28 april 2023: Det går nu att hitta även de äldre texter som berör ämnet arbetstider i den nya kategorin Arbetstider.