Inlagt 8 juli 2024 – Uppdatering med text från Parabol-artikeln 29 juni 2026

Vårdförbundets stridsåtgärder avslutades snöpligt den 28 juni. Förhandlarna vek sig då medlarna framförde att ”detta är ett slutbud, vi kommer inte längre”. De blev också rädda att arbetsgivarna skulle sluta betala ob och övertidsersättning. Det hotet borde nog ha synats – och gjorts offentligt om det var ett verkligt hot.

Det påskrivna avtalet har gjort många av de berörda medlemmarna besvikna. Borde strejken eller övertidsblockaden ha fortsatt? Vad hade hänt om medlemsomröstning ingick i de fackliga rutinerna?

Jag har skrivit en artikel om detta på Parabol.press. Citerar mig själv ur artikeln:

Vårdstrejken och övertidsblockaden är avslutade. Avtalet är påskrivet. De reaktioner från förbundets medlemmar som synts mest är besvikelse och ilska.

Vårdförbundet gick tydligt ut med kravet ”15 minuters arbetstidsförkortning per dag”. Signalen var att man kämpade för en sänkning rakt över, en liten sänkning för alla. Men i det påskrivna avtalet är det mycket få, kanske 5-6% av de berörda, som alls fått någon förkortning. Kostnaden för dessa punktvisa förkortningar togs från löneutrymmet – det där fiktiva löneutrymmet som industrins parter förhandlar fram.

Den lönehöjning som blir kvar, 3,05%, kommer inte retroaktivt från avtalsperiodens början (1 april) utan först från 28 juni. Tre månader av årets höjning uteblir alltså. Plus att höjningen inte är garanterad för någon utan är en pott som ska fördelas. Vad har vi mer? Ett par avsiktsförklaringar, den nya varianten av partssammansatt arbetsgrupp, alltså en skrivning i avtalet där man stoppar undan viktiga frågor men som sällan eller aldrig förändrar något.

Varför skrev de på? Vårdförbundets förhandlare säger att medlarna var mycket tydliga med att detta är slutbudet, vi kommer inte längre. Kanske man i ett sådant läge måste vara mycket tydlig med att säga att det var tråkigt att höra, för vi är inte nöjda och vi fortsätter stridsåtgärderna?

Jag har till och med hört formuleringen ‘arbetsgivarna gav upp’, vilket är ett konstigt sätt att uttrycka att arbetsgivarna vann.

Till beslutet att skriva på bidrog också följande märkliga oro: Om vi inte skriver på, så fortsätter det avtalslösa tillståndet och då kan ju arbetsgivarna strunta i allt som står i avtalen och till exempel sluta betala ut ob-ersättning! Det är en verkligen en högtflygande spekulation. Det skulle knappast kunna hända, det finns regler om efterverkan av kollektivavtal.

Oavsett så har jag mycket svårt att tro att arbetsgivarna har sagt något om sådana åtgärder. I så fall hade det varit en bluff, som borde synas. Hotet skulle slå tillbaka på dem själva, många regler i kollektivavtalen är bättre för arbetsgivarna än lagreglerna, och vårdens HR-avdelningar skulle få kollektivt magsår av att plötsligt byta regelverk. Och vad skulle hända om medlemmarna och allmänheten fått höra att arbetsgivarna möter kraven på arbetstidsförkortning 15 minuter om dagen med att sluta betala ob och övertidsersättning? Det vore en provokation att stilla bedja om!

Borde avtalsförslaget ha avvisats och strejken, eller övertidsblockaden, ha fortsatt? Den frågan ska inte jag svara på, utan de berörda medlemmarna. Kanske de flesta ändå är nöjda och ser framåt? Hur ska man veta om det bara är en högljudd minoritet som är missnöjd? Det finns ett sätt att ta reda på det. Det kallas medlemsomröstning.

{…]

Samhällsfarligt! sas det om både övertidsblockad och strejk. Vårdförbundet tog ut 2000 medlemmar runtom i landet i strejk, men fick dra tillbaka delar av varslet för att åtgärden ansågs samhällsfarlig. Samtidigt pågår en annan sorts varsel, de om uppsägningar på grund av besparingskrav. 2000 personer har till exempel varslats om uppsägning på ett enda sjukhus (Sahlgrenska). Det säger något om proportionerna.

Hela artikeln finns här: Parabol.press

En anmärkning i efterhand om arbetstidsförkortningen. Vårdförbundet fick igenom arbetstidsförkortning för personer som jobbar skift eller natt men jobbar endast måndag-fredag. De fick nu samma förkortning som andra natt- och skiftarbetande. I och för sig bra, men det gäller väldigt få. De flesta som jobbar natt eller skift inom vården gör det ju därför att verksamheten är igång 24/7, dvs även på veckändarna.