1984 skrev jag en artikel om att det är dags för arbetstidsförkortning. Datorerna var då på väg in i arbetslivet och denna utveckling av produktivkrafterna borde kunna användas för arbetstidsförkortning och arbetsomfördelning. Det är 42 år sen och jag har inte ändrat ståndpunkt sen dess. Men jag vill varna för de fackliga förhandlingar och/eller politiska överenskommelser som nu kan bli aktuella.

Varför aktuellt?

Det är mycket som försämrats, steg för steg, i många branscher och verksamheter under de senaste 30 åren. Snålbemanning som tröttar. Dum kortsiktighet. Slitsammare arbetstider. Mycket dåligt har accepterats i avtalsförhandlingarnas byteshandel. Annat har smugit sig på. Nu behöver vi arbetstidsförkortning för att palla. Det är ett sorgligt skäl. Kravet ställs av fackförbunden som tyvärr inte förmått hindra försämringarna, möjligen bromsa hastigheten.

Försöken är positiva

Lokala försök med kortare arbetstid pågår i flera kommuner och regioner. Sjukskrivningar minskar, folk orkar jobba kvar, kostnaderna ökar inte ens. Men SKR* verkar inte glada över det. De vill ofta avsluta sådana försök, med hänvisning till kommande förhandlingar – förhandlingar som både de och SN** hittills blankt har avvisat. (SN har förresten i sin egen organisation ett fint exempel på arbetstidsförkortning: Deras egna anställda har 37,5-timmars-vecka, och juni-augusti har de 32,5-timmars-vecka.)

*SKR = arbetsgivarorganisationen för kommuner och regioner

**SN = Svenskt Näringsliv, det privata näringslivets centrala arbetsgivarorganisation

Varför är arbetgivarorganisationerna negativa?

Min tolkning: Om det verkligen blir förhandlingar, så vill arbetsgivarorganisationerna inte att det ska finnas många exempel på lyckad arbetstidsförkortning. De vill kunna framhålla hur dyrt o besvärligt det blir, så att facken villigt ska gå med på byteshandel.

Byteshandel/kohandel är vi vana vid

Ett exempel:  Från att arbetet på ett stort lager låg på dagtid måndag-fredag hade det gått så långt att det kan förläggas mellan 05.00 och 24.00 alla årets dagar utom julafton, nyårsafton och midsommarafton. I den senaste avtalsförhandlingen blev det tillåtet att lägga ut arbete också på dessa tre dagar. I utbyte mot vad? Jo, att arbetstidsbanken utökats med tio minuter per fullgjord arbetsvecka. Byteshandel: arbetstidsförkortning mot försämrade arbetstidsregler. Varningsflagg,

Vad kommer att krävas?

Vad kommer att krävas i utbyte mot generell arbetstidsförkortning? Det finns kvarvarande arbetstidsregler som arbetsgivarna gärna skulle vilja slippa. Drömmen för dem vore att alla regler för schemaläggning tas bort, så att alla anställda i praktiken jobbar som timanställda. Krav i den riktningen blir det, tro mig.

Vad kan vi göra?

Det enda som kan stoppa sådan kohandel är att arbetsgivarna får klart för sig att försämringar kommer inte att accepteras på arbetsplatserna. Nog nu. Vi ska inte ha försämringar i arbetslivet. Det är vad alla fackförbund – och framför allt vi på arbetsplatserna – borde sätta främst. Annars ligger vi illa till inför förhandlingar om kortare arbetstid.

Andra inlägg jag gjort på detta tema kan hittas via länken Arbetstidsförkortning i kategoriträdet.