Inlagt 5 juni 2026
Svenska Byggnadsarbetareförbundet har haft kongress i maj 2026. Det finns mycket att säga om sånt som hände på den kongressen, men idag ska jag bara skriva om en liten grej som jag vill uppmärksamma.
I slutet av kongressen vände sig den omvalde förbundsordföranden Kim Söderström till de församlade i den stora kongress-salen och frågade om där fanns några som inte varit uppe i talarstolen under kongressens fyra dagar. Och så uppmanade han dessa delegater att komma upp och presentera sig och säga något i talarstolen. Det var en hel radda byggnadsarbetare som kom upp och presenterade sig, sa några ord och fick varma applåder. Flera av dem sa: Om jag får vara med på nästa kongress, då ska jag upp och tala!
Och det är förstås så det var tänkt: Det kan vara bra att ha prövat på hur det känns att stå där, och det gör det lättare att gå upp en annan gång.
Det är alltid en bra sak att se och lyfta upp dom som i något sammanhang står längst ner eller längst bak, eller bara är ovanast. Då motverkar man den ständiga risken att kollektivet dras ut som ett gummiband, som kan brista eller slå tillbaka, då de i spetsen tar stora kliv framåt. Om också de längst bak kommer i rörelse, då går hela kollektivet framåt. Det kan man tänka på som organisatör, och det är en av de grundläggande principerna i folkrörelselinjen.
Jag skriver om det ur olika synviklar i min bok Bageriet i Paradiset – starka tillsammans på jobbet. Där finns bland annat ett avsnitt som heter Till dig som är lite bakom, och som också finns här på bloggen. De jag vänder mig till i den texten åker inte på kongress. Det är olika i olika sammanhang vad som kan menas med ”längst bak”. Men strategiskt handlar det om samma sak.

Bild: Sist upp i talarstolen var Malin Andersson, från Byggnads Öst. Malin var inte kongressdelegat men kongresselev: https://www.byggnadsarbetaren.se/malin-30-foljer-kongressen-utan-rostratt-jag-har-inte-blivit-avskrackt/
Du måste vara inloggad för att kunna skicka en kommentar.