RSS

Kategoriarkiv: Bygg

En liten händelse på Byggnads kongress

Inlagt 5 juni 2026

Svenska Byggnadsarbetareförbundet har haft kongress i maj 2026. Det finns mycket att säga om sånt som hände på den kongressen, men idag ska jag bara skriva om en liten grej som jag vill uppmärksamma.

I slutet av kongressen vände sig den omvalde förbundsordföranden Kim Söderström till de församlade i den stora kongress-salen och frågade om där fanns några som inte varit uppe i talarstolen under kongressens fyra dagar. Och så uppmanade han dessa delegater att komma upp och presentera sig och säga något i talarstolen. Det var en hel radda byggnadsarbetare som kom upp och presenterade sig, sa några ord och fick varma applåder. Flera av dem sa: Om jag får vara med på nästa kongress, då ska jag upp och tala!

Och det är förstås så det var tänkt: Det kan vara bra att ha prövat på hur det känns att stå där, och det gör det lättare att gå upp en annan gång.

Det är alltid en bra sak att se och lyfta upp dom som i något sammanhang står längst ner eller längst bak, eller bara är ovanast. Då motverkar man den ständiga risken att kollektivet dras ut som ett gummiband, som kan brista eller slå tillbaka, då de i spetsen tar stora kliv framåt. Om också de längst bak kommer i rörelse, då går hela kollektivet framåt. Det kan man tänka på som organisatör, och det är en av de grundläggande principerna i folkrörelselinjen.

Jag skriver om det ur olika synviklar i min bok Bageriet i Paradiset – starka tillsammans på jobbet. Där finns bland annat ett avsnitt som heter Till dig som är lite bakom, och som också finns här på bloggen. De jag vänder mig till i den texten åker inte på kongress. Det är olika i olika sammanhang vad som kan menas med ”längst bak”. Men strategiskt handlar det om samma sak.  

Bild: Sist upp i talarstolen var Malin Andersson, från Byggnads Öst. Malin var inte kongressdelegat men kongresselev: https://www.byggnadsarbetaren.se/malin-30-foljer-kongressen-utan-rostratt-jag-har-inte-blivit-avskrackt/

 
Lämna en kommentar

Publicerat av på 5 juni, 2026 i Bygg, Folkrörelsestrategi

 

Vad väntar ni på?

Inlagt 21 oktober 2025

Igår publicerade Aftonbladet en debattartikel av Kim Söderström, ordförande Byggnads och Malin Ragnegård, ordförande Kommunal. Ignorerar våra larm – är cyniskt och respektlöst

”1,3 miljoner människor i Sverige upplever hälsoproblem på grund av jobbet. Inom våra branscher – vård och omsorg, skola och bygg – är siffrorna fullkomligt alarmerande. Där drabbas var tredje anställd. Som fackliga företrädare är vi inte förvånade över Arbetsmiljöverkets nya siffror. Men vi är tveklöst förbannade” inleds artikeln. Bra så långt.

Längre fram i artikeln kommer önskemålen, helt rimliga:

  • Fler kollegor – Inte fler arbetsuppgifter och ständig övertid.
  • Rätt planering– Inte pressade scheman och allt kortare byggtider som skapar stress och risk för olyckor.
  • Rätt utrustning och förutsättningar – Inte otrygga uppgifter och arbetsmoment. Arbetsgivare som lyssnar – Inte ignorerar.

Vad väntar ni på?

Men snälla ordföringar, vi har i över 30 år accepterat försämringar i arbetslivet och att arbetsgivarna har lämnat samförståndsandan för länge sen. Ni tror väl inte att de kommer att avvika från sin framgångsrika strategi för att ni ber om det?

”Ingen ska behöva bli sjuk, skadad eller dö på grund av sitt jobb. Det borde vara en självklarhet. Men det kräver mer än goda intentioner – det kräver handling. Arbetsgivarna måste vakna upp, sluta ducka och ta sitt ansvar nu. Inte sen. Vi har fått nog av flightmode-ledarskap. Det är dags att koppla upp sig mot verkligheten” avslutas artikeln.

Kan man ställa samma krav på fackförbunden? Ingen ska behöva bli sjuk, skadad eller dö på grund av sitt jobb. Det borde vara en självklarhet. Men det kräver mer än goda intentioner – det kräver handling. Fackförbunden måste vakna upp, sluta ducka och ta sitt ansvar nu. Inte sen. Vi har fått nog av flightmode-ledarskap. Det är dags att koppla upp sig mot verkligheten.

Men vi kan inte kräva detta av fackförbunden. Inte så länge vi på arbetsplatserna accepterar ökad stress och ohälsosamma arbetsförhållanden. Inte så länge vi accepterar avtalsförhandlingarnas byteshandel.

Istället för att vädja till arbetsgivarna, kanske fackförbunden kunde vända sig till sina medlemmar och säga: ”Förlåt om vi hållit er tillbaka. Ska vi stoppa fortsatta försämringar och istället få ett hälsosammare arbetsliv, så måste ni lova oss och varann att ni helt enkelt säger nej till försämringar och underbemanning på arbetsplatsen. Och då kommer vi att stödja er fullt ut. Vad väntar ni på?”

Det behövs en folkrörelse på våra arbetsplatser.