Jag skrev det här på facebook den 2 maj 2020, första pandemivåren. Minns vi den? Nu är det 2 maj igen, två år senare.

” Om anhöriga inte träffar de äldre så klarar de äldre sig från smitta eftersom det är människor som smittar. De där som springer mellan de äldre, byter blöjor, fixar maten, matar, klär på och klär av, byter bandage, ger medicin, springer till nästa och nästa och nästa, tar tunnelbanan hem – de är ”äldreboendet”, de är ”hemtjänsten”. Men inte människor? Medpassageraren i taxin från Arlanda kunde smittspåras men inte taxichauffören, och inte hans gamla pappa som han tar hand om hemma. Han är ”taxi”. Inte människa?

Det finns statistik om etnicitet, men inte om hur stor andel av de coronasmittade och coronasmittande som har jobb som inte kan göras hemifrån. Hur stor andel av dem som är timanställda eller har andra osäkra anställningar. Hur stor andel av dem som har usla löner och inte har råd att sjukskriva sig. Hur stor andel som åker kommunalt till jobbet. Hur stor andel som bor trångt.

Det här börjar uppmärksammas, osynligheten börjar synas. Men tror vi att detta i sig kommer att medföra några stora förändringar, då tror vi tyvärr fel, tror jag. Om man kan fortsätta med utförsäljningar och uppsägningar mitt under krisen, varför skulle det bli en förändring efteråt? Möjligheten att tjäna feta pengar och sänka skatter tack vare människors usla villkor och usla löner kommer att finnas kvar. Så det kommer fortfarande att hänga på att de arbetande tar strid. Och det borde de kunna göra – det finns ju fackföreningar, eller hur? Även om det är andra maj och inte första. ”

Läs även: Påminnelser om äldreomsorgen (från december 2020)

Inlagt 12 november 2021 – uppdaterat 16 november

Nu säger SKR (arbetsgivarorganisationen Sveriges Kommuner och Regioner) att de anser att de barnmorskor som sagt upp sig på Danderyds sjukhus, begår en olovlig stridsåtgärd. Detta får nog räknas som ett desperat slag i luften. Men ok, låt oss titta närmare på saken.

Det är faktiskt inte förbjudet att säga upp sig. Men visst, vilken sorts aktion som helst, som sker samordnat och i samband med att krav ställs på förbättringar (eller stopp för försämringar), kan kallas en stridsåtgärd.  Detsamma skulle ju kunna sägas om de barnmorskor på Huddinge sjukhus som nu har slutat att jobba extrapass.

Om sådana åtgärder bedöms som olovliga, vad skulle det i så fall få för konsekvenser?

Jag ska jämföra med vad som händer vid en olovlig strejk. (För mer info om detta, läs inlägget Vad händer vid en vild strejk)

Om ag (arbetsgivaren) anmäler strejken till AD (arbetsdomstolen), så hålls en förhandling där AD snabbt ska avgöra om det pågår strejk eller ej. Kommer AD  fram till att det pågår en olovlig strejk, så meddelar de att de strejkande ska återgå till arbetet.

Men nu handlar det inte om en strejk. Kan AD beordra barnmorskorna att återta sina uppsägningar? Det skulle bli en absurd situation. Vi är ju inte livegna på våra jobb. Hur länge skulle de i så fall tvingas att jobba kvar? Eller kan AD beordra dem, som har slutat jobba extrapass, att de ska börja jobba extrapass igen? Hur många, hur ofta? Också en omöjlig sits.

Nej, någon order om ”återgång” kan knappast ske. Det enda AD kan göra är i så fall att i ett senare skede döma ut skadestånd.

Då tittar vi på skadeståndsfrågan.

Såhär går det till vid en strejk: För det första krävs att ag kräver skadestånd och att detta tas upp i AD. Förhandlingen (rättegången) där det avgörs om facket och/eller de enskilda strejkande ska betala skadestånd till ag, genomförs vanligen flera månader efter strejken. Arbetsdomstolen bedömer det som hänt, och dömer att de strejkande ska betala skadestånd och hur mycket, eller att de inte ska betala skadestånd.

Man kan alltså bli dömd att betala skadestånd för att ha deltagit i en olovlig stridsåtgärd, men man hamnar inte i ett kriminalregister, det är viktigt att veta eftersom många tycker att det skulle vara mer obehagligt än själva skadeståndet.

Nå, skulle barnmorskor, mot all förmodan och vett, dömas till skadestånd för att de, på grund av sin pressade arbetssituation och åratal av tjat och vädjanden, har sagt upp sig eller vägrar extrapass – då skulle de pengarna samlas in av den solidariska allmänheten, på ett kick. Det vågar jag faktiskt lova.

Det fattar nog tillochmed SKR. Men de försöker pressa facket och det skulle möjligen kunna leda till att fackliga företrädare känner sig tvungna att uttala sig negativt om barnmorskornas agerande, för att visa att facket inte är med på ”åtgärden”. Men jag tror och hoppas att inte det gör någon skillnad för barnmorskorna som till sist har satt ner sin gemensamma elefantfot.

Stå på er. Vi, den solidariska allmänheten, står bakom er.

Tidigare inlägg om barnmorskorna: Här

Inlagt 7 november 2021

Ni har säkert uppmärksammat att nu säger stora grupper av barnmorskor upp sig. Underbemanning och dåliga arbetsförhållanden har nått vägs ände.

Missförhållandena är inte nya. Så här skrevs det i november 2013, för åtta år sen alltså, i en facebookgrupp som över 15000 personer har ”gillat”:

”Stöd oss barnmorskor i kampen för en god vård för varje kvinna.
Vi kan inte längre ge den vård och omsorg som bygger på evidens och beprövad erfarenhet. All forskning visar att en närvarande barnmorska hos den födande kvinnan minskar risken för komplikationer som större blödningar, bristningar, utdraget förlopp, sugklocka och kejsarsnitt.
Forskning och beprövad erfarenhet visar att vi borde vara en barnmorska per födande kvinna. En barnmorska i Sverige idag kan ha upp till tre kvinnor i fullt värkarbete samtidigt. För det mesta springer vi mellan flera födande kvinnor. Telefonen ringer hela tiden och vi måste omedelbart avgöra vem som behöver komma in till förlossningen och vem som kan vara hemma några timmar till.”
Bilden är klippt från affischen för en manifestation år 2013

Mycket annat opinionsarbete har gjorts under årens lopp: ”Arg jävla riks-marsch mot BB-kaoset” genomfördes 2017 på minst 15 orter runt om i landet. Det har funnits Födelsevrålet-pins att köpa. Det har varit programpunkter på Almedalsveckan och debattinlägg i tidningar. Det har gjorts namninsamling på Mittskifte.
Dessutom har många barnmorskor slutat under årens lopp, lämnat sina barnmorskejobb på förlossningsavdelningarna, de har lämnat en och en.

Vad vill jag ha sagt med detta? Jo att opinionsarbete tyvärr alldeles för sällan har avsedd effekt. Jag skulle vilja påstå att opinionsarbete är väldigt överskattat. Individuell flykt gör inte heller någon skillnad, även om det kan vara en räddning för individen som inte står ut längre.
Det som får effekt är kollektiva åtgärder som känns. Det kan vara strejk, det kan vara vägran att utföra vissa arbetsuppgifter, det kan vara jobba-enligt-regelboken, det kan vara kollektiva (samtidiga) uppsägningar.

Nu är det oroligt på politikernivå, som sagt. Region Stockholm kommer med löften om en födande per barnmorska och andra förbättringar. Men de berörda barnmorskorna litar inte på löftena, de frågar HUR? NÄR? och menar att det måste vara prio ett att stoppa flykten från yrket. Nu har också kraven på kompensation och löneökningar blivit skarpa.

Som vanligt när en yrkesgrupp tar strid så ljugs det friskt om deras villkor. (Läs gärna ”Dom som kämpar har det alltid för bra” från 2017).
Irene Svenonius (m) hävdar att en barnmorska i förlossningsvården i Stockholm i genomsnitt tjänar 41000kr + 3000kr i OB varje månad. Hon glömmer dock berätta att denna ”genomsnittslön” inkluderar alla chefslöner. Hon glömmer också berätta att en stor andel av barnmorskorna på grund av arbetsbelastningen inte orkar jobba heltid. 75% är ett vanligt arbetstidsmått – och lönen blir då också 75%.

Hittills har ingen av barnmorskorna dragit tillbaka sin uppsägning.
Hoppas de fortsätter att stå på sig.

När det gäller jobb, där man på olika sätt har hand om människor, så är stridsåtgärder, oavsett om de är ”förbjudna” eller ej, svårare att genomföra än på arbetsplatser där man sysslar med prylar eller administration. Man vill inte skada dom man har hand om. Men allt fler ser ju att det skadar dom man har hand om, när nedskärningar, försämringar och missförhållanden tillåts fortsätta.
Strid är enda vägen när argument och opinion inte har effekt – antingen vi vill eller ej.

Inlagt 18 januari 2020

Just-in-time-kapitalismen är sårbar. Punktstrejker, maskningar, jobba enligt regelboken etc kan slå direkt och hårt i verksamheter som är planerade för att både material och arbetare ska finnas på plats bara precis när de behövs och inte annars. En liten aktion kan få mycket stora konsekvenser just för att det inte finns några marginaler och ofta inte heller något förebyggande underhåll.
Detta borde vi kunna använda oss mer av, särskilt i verksamheter som gör fetvinst på vårt arbete – dvs på de varor vi tillverkar och de tjänster vi tillhandahåller – och på sänkta kostnader  – dvs våra försämrade villkor, underbemanning etc – och där kvartalsrapporterna styr.

Ett annat problem uppstår i verksamheter där de ansvariga mer eller mindre skiter hur det går, vilket ofta gäller skattefinansierade verksamheter. Där får vi gång på gång exempel på att det kan gå åt pipan utan att någon egentligen bryr sig. Vad är det för idé att strejka om nedskärningar, klantiga upphandlingar och andra tokigheter slår hårdare mot verksamheten än en strejk skulle göra – utan att någon egentligen ställs ansvarig? (Situationen i vården är ett på många håll aktuellt exempel, men det finns fler.)

Kanske att det är där vi istället skulle använda oss av den omvända strejken – den att vägra gå hem?

Jag skrev om omvänd strejk på en numera nedlagd diskussionssida den 5 augusti 2003:

Som flera har skrivit så är det svårt att ta till t.ex. vild strejk på ett gruppboende eller en vårdavdelning. Det är svårt gentemot de människor man vårdar och det är svårt därför att det inte slår mot arbetsgivaren/kapitalet. Jag behöver inte gå in så mycket på svårigheterna, ni som jobbar inom vården känner till dem.

Vad kan man göra då?

Inom mycket omsorgsarbete gör nedskärningar och underbemanning att jobbet blir stressigt och tungt. På en arbetsplats där det är så, kanske man skulle vända på strejkvapnet: Vägra gå hem. Dvs: De som har deltidsjobb och vill jobba mer, vägrar gå hem. De som blir uppsagda och skulle vilja stanna kvar, stannar kvar. Om en avdelning ska läggas ner vilket kommer att göra jobbet tyngre på andra avdelningar: Ockupera.
Jag säger inte att det skulle vara lätt att genomföra, men det är som sagt inte strejk heller.

Och jag menar naturligtvis inte att man ska jobba gratis! Man ska vara instämplad (skriva timmarna på sin arbetstidsrapport) och föra ett jävla liv: Kräva betalt. Man skulle säkert få stöd från vårdtagare och anhöriga.

Man skulle kunna tänka sig både kortare, symboliska aktioner och mera långvariga strider om man har kunnat bygga upp en beredskap för det.

Vårdarbetare som snackat om detta har ofta varit entusiastiska, men vad jag vet så har någon sådan strid inte genomförts någonstans.

Vad säger ni vård- och omsorgsarbetare? Är idén urpuckad eller alltför fantasifull? Är den värd att diskutera med arbetskamraterna?

Ja, vad säger ni välfärdsarbetare år 2020? (Problemet att ”ansvariga” uppenbarligen inte bryr sig om hur det går gäller ju inte bara vården utan hela välfärdssektorn.) Är idén urpuckad eller alltför fantasifull? Är den värd att diskutera med arbetskamraterna?

Inlagt 29 april 2016

Idag har Kommunal (fackförbundet) och SKL (Sveriges Kommuner och Landsting, dvs arbetsgivarna) kommit överens om nytt avtal, med en särskild satsning på utbildade undersköterskor.

Som vanligt är det intressant att jämföra vad fackförbund och arbetsgivarorganisation säger om ett ingånget avtal. Sen måste man ändå titta på själva avtalet och nya eller ändrade formuleringar, för att få veta vad som egentligen är överenskommet.

Eftersom jag inte har tillgång till det nya avtalet ännu, så kan jag nu bara titta på vad parterna har valt att gå ut med.

Kommunal: Avtal med SKL är klart – historisk seger för jämställda löner

SKL: Treårigt framtidsavtal med Kommunal

Kommunal berättar att undersköterskorna i år får en lönehöjning om 1020 kronor per månad. Det gäller förstås heltidsarbete, det blir mindre för deltidarna.

Läser man hos SKL så framgår det att inte alla uskor kommer att få 1020 kr.

Först ska 800 kr i snitt läggas ut på undersköterskekåren. Det finns ingen individgaranti, så det finns inget som hindrar att någon får 0 kr och någon annan långt mer än 800 kr.

Resten av uskahöjningen då, 220 kr? Det ska gå till en ”karriärsatsning” – var fjärde undersköterska ska få en särskild löneökning på 880 kr. Tre av fyra får alltså inget av de slantarna.

Individuella löner är en välkänd och välanvänd splittringsmetod och att redan i avtalet bestämma att en del av höjningen ska gå till var fjärde uska… ?

Jag misstänker att SKL till billigt pris vill kunna lägga fler arbetsuppgifter på karriär-uskorna och därmed minska behovet av sjuksköterskor och lättare stå emot sjuksköterskornas krav på högre löner och bättre arbetsvillkor. Eller möjligen lättare tillmötesgå dem, när de blir tvungna?

Kommunal beskriver uska-satsningen som något de fått igenom utöver märket. SKL säger att kostnaden vägs upp av ”värderade vinster för arbetsgivarna kopplat till bland annat längre avtal, lägre uppräkning av lägstalönerna och förenklade turordningsregler”.

Särskilt intressant blir  att se den exakta formuleringarna när det gäller turordningsreglerna. Dessa har varit hotade länge, framför allt därför att det har blivit så vanligt att facken och arbetarkollektiven accepterar avsteg från turordningsreglerna ute på arbetsplatserna, avsteg som inte alls handlar om ”kompetens”.

Hur avtalet kommer att slå i sin helhet, hur det går med turordningen och vad ”karriär”-inriktningen på satsningen kommer att innebära för individer och kollektiv, det kan man undra – det känns inte tryggt.

Inlagt 22 april 2014

Nu på torsdag är det åter dags för sjuksköterskestudenternas vårmanifestationer, som i år, 2014, förstås går under parollen Inte under 25000. (Aktuell lista längre ner i detta inlägg!)

Jag har följt och skrivit om sjuksköterskestudenternas lönekamp sedan hösten 2011. (Alla inläggen finns i kategorin Arbetslivet – vården här på bloggen.) Det är härligt att se att kampen fortsätter, årskull för årskull, och framför allt att den pågår 365 dagar om året, vid varje tillfälle då någon tackar nej till ett jobb med för låg lön. Jag är också övertygad om att de nyexade studenternas kamp har bidragit till att kampvågor rullar vidare inom hela vårdsektorn.

De sjuksköterskor som redan är ute i arbete till för låga löner, börjar också mullra och ställa krav. Om inte förr, så reagerar de när nya arbetskamrater kommer in på högre lön, och det leder till att också de ”gamla” kräver sitt. Kollektiva uppsägningsaktioner har blivit allt vanligare. Detta är en förväntad och alldeles utmärkt konsekvens av studenternas kamp. Även andra yrkesgrupper i vården påverkas och inspireras att ställa krav och tacka nej till det som inte duger.

En annan rullande våg är den som uppstår därför att de nyexade som kommer in på olika arbetsplatser, med erfarenheten från lönekampen i ryggen, de kommer också att ha närmare till att snacka ihop sig med sina kollegor och ta strid för inte bara bättre löner utan också bättre bemanning och bättre arbetsmiljö.

Sjuksköterskekampen bekräftar en viktig sanning: Vi kan inte få något annat än det vi själva är beredda att slåss för!

Ett tips: I antologin Hopskrivet finns en lärorik berättelse ”inifrån kampen” av studenten, numera sjuksköterskan, Ulrika Blumfelds om hur det gick till när stockholmstudenterna började organisera sig, hur de använde sig av både hemliga och öppna facebokgrupper och hur de stöttade varandra för att få med så många som möjligt och kunna agera kollektivt.

Aktuella 25000-manifestationer (så långt jag vet)!

Alla genomförs torsdag den 24 april 2014 om det inte står något annat.

Göteborg: Götaplatsen kl 16.30  Facebookevent

Kalmar: Larmtorget 16:30 Facebookevent

Linköping: Gyllentorget kl 17.00  Facebookevent

Lund: Stortorget 16:30  Facebookevent

Stockholm: Södermalmstorg (Slussen) kl 17.00  Facebookevent

Umeå: Apberget OBS datum: 26/4. kl 13.30  Facebookevent

Inlagt 26 november 2013

Om en vecka, tisdag den 3 december kl 16, genomför Stockholms Barnmorskor Julspel och Manifestation (facebookevent, öppnas i nytt fönster/flik) utanför landstingshuset på Hantverkargatan 45 i Stockholm, i samband med landstingsfullmäktigemöte.

Gå dit om du kan och stöd de kämpande barnmorskorna!

Det händer mycket nu i barnmorskeupproret. Uppåt 40 barnmorskor har sagt upp sig från BB Stockholm för att istället börja arbeta på BB Sophia, som öppnar i början av 2014, och som betalar rejält mycket bättre. Samtidigt understryker barnmorskorna att öppnandet av BB Sophia inte räddar situationen med för få barnmorskor i Stockholm – det blir ett nollsummespel.

Stockholms barnmorskor kräver förutsättningar för trygg och säker vård. Så här skriver de på facebooksidan Stöd barnmorskornas kamp (öppnas i nytt fönster/flik):

Stöd oss barnmorskor i kampen för en god vård för varje kvinna.

Vi kan inte längre ge den vård och omsorg som bygger på evidens och beprövad erfarenhet. All forskning visar att en närvarande barnmorska hos den födande kvinnan minskar risken för komplikationer som större blödningar, bristningar, utdraget förlopp, sugklocka och kejsarsnitt.

Forskning och beprövad erfarenhet visar att vi borde vara en barnmorska per födande kvinna. En barnmorska i Sverige idag kan ha upp till tre kvinnor i fullt värkarbete samtidigt. För det mesta springer vi mellan flera födande kvinnor. Telefonen ringer hela tiden och vi måste omedelbart avgöra vem som behöver komma in till förlossningen och vem som kan vara hemma några timmar till.

Jag har placerat det här blogginlägget i kategorin Arbetslivet – vården. Den kategorin hette förut Arbetslivet – inte under 24000. Men kamper sprider sig så nu fick det bli namnbyte.
Sjuksköterskestudenterna fortsätter att kollektivt tacka nej till jobb med för låg lön.
Sjuksköterskor säger upp sig kollektivt då deras villkor försämras. Som t.ex. sjuksköterskorna på barnintensiven i Lund som sade upp sig i vintras. De vann striden, fick tillbaka sina villkor och de flesta återtog sina uppsägningar.
Det kommer mera, och från fler yrkesgrupper i vården, det törs jag lova. Aktionerna har tyngd. Enstaka personer som klagar, tackar nej eller säger upp sig, de märks inte mycket. Men de kollektiva aktionerna märks och tvingar fram förändringar. De förändringarna kommer också oss patienter tillgodo. Och patienter/anhöriga är vi alla, från födseln och genom hela livet. Vi behöver barnmorskor, sjuksköterskor, undersköterskor och alla andra som arbetar i vården. Vi behöver att många vill ta dessa jobb och att de har bra arbetsvillkor. Kampen gäller också oss, i allra högsta grad!

Inlagt 24 oktober 2013

En snabbrapport från dagens manifestation på Slussen i Stockholm för den fortsatta lönekampen och sjusköterskestudenternas överenskommelse att som nyexaminerade inte ta jobb till en lön lägre än 25000 kr per månad.

Kampen är framgångsrik även om mycket återstår. Många vård-arbetsplatser betalar idag 25000 eller mer. Sjukhusens lönedumpar-kartell börjar vittra sönder. Och det är inte bara ingångslönerna som påverkas – som ett exempel nämndes sjuksköterskor som fått 2-3000 kronors höjning av månadslönen efter tre månaders anställning. Det har också blivit allt vanligare att sjuksköterskor säger upp sig – individuellt eller kollektivt – då de är missnöjda med lön eller andra villkor och byter till en annan vård-arbetsplats om deras krav inte tillgodoses.

En intressant utveckling som var tydlig vid dagens manifestation, är att inte bara låga löner utan även underbemanningen på arbetsplatserna lyfts fram. Allteftersom studenterna kommer ut på arbetsplatserna, med den gemensamma erfarenheten i ryggen att man kan snacka ihop sig och att kamp lönar sig, så kommer arbetsmiljö och bemanning säkert att bli lika viktiga kampfrågor som lönen. Och även de gamla och yrkeserfarna börjar säga ifrån.
I den slutna facebookgruppen ”Sjuksköterskor ryter ifrån – nu får det vara nog!” är det t.ex. på gång att kräva ökad bemanning på slutenvårdsavdelningarna på sjukhusen.

På twitter kan du hitta hashtaggarna #sskriot och #sskryter.

Alla mina blogginlägg i ämnet hittas i kategorin Arbetslivet – vården

Inlagt 10 oktober 2013  (Uppdaterat 18 oktober).

Nyss hittade jag den här bilden på facebooksidan Stöd våra sjuksköterskor. Texten på bilden är ett citat från mitt tal på Stockholms sjuksköterskestudenters första 24000-manifestation i december 2011. Jag blev glad att citatet har fått nytt liv och att meningen Vi kan inte få något annat än det vi själva är beredda att slåss för kom med. Den inställningen är grundläggande i en folkrörelsestrategi, när vi kämpar tillsammans.

Hela talet som jag höll 2011 finns att läsa här på bloggen i inlägget 24000? Det var då det. Nu höjer vi.

Och snart är det manifestation igen – den 24 oktober 2013 kl 17.00 på Södermalmstorg (Slussen) i Stockholm. Vi ses där!

Vi är vana vid att heja på och visa vårt stöd för tillfälliga strider, bortglömda veckan efter. Men här handlar det om en aktion som är både direkt och uthållig. Stödet från oss andra, alla vi som nån gång i livet är patienter eller anhöriga, det stödet måste också fortsätta, termin för termin.

För övrigt håller jag på och samlar ihop berättelser om hur sjuksköterskestudenternas lönekamp fortsätter och sprids i några svenska städer. De kommer, tillsammans med berättelser om andra sätt att sätta ner sin gemensamma elefantfot i arbetslivet (strejk, övertidsblockad, jobba-enligt-regelboken, kollektiv uppsägning…)  att finnas med i den nya antologin Slutsnackat som utkommer 2014. Boken är en uppföljare till Hopsnackat och Hopskrivet och vi förhandspresenterar den på Socialistiskt Forum i Stockholm den 23 november.

Alla inlägg här på bloggen om sjuksköterskestudenternas lönekamp finns i kategorin Arbetslivet – vården

Den här bilden kanske kräver en förklaring – det är ett gäng hamnarbetare som kom till Slussen för att visa sitt stöd för sjuksköterskestudenternas kamp och rimliga löner i vården.

Inlagt 24 april 2013

Här är mitt fem-minuters-tal på demon. Om du har läst min blogg tidigare så kan du blunda och gå vidare, för det här talet innehåller inget nytt, tvärtom, det är samma gamla francestjat som vanligt. But a woman has to do what a woman has to do.

Här stod jag och talade till sjuksköterskestudenterna vid den första manifestationen i december 2011. Och då sa jag bland annat så här:

Jag tror det är viktigt att arbetsgivarna får klart för sig att den här striden inte är en tillfällig dagslända. Även de studenter, som nu är i början av sina utbildningar, är på hugget och kommer att stå på sig. Om arbetsgivarna tror att de kan vänta ut den här årskullen och få billigare arbetskraft sen, då ska de veta att så blir det inte. Nästa år kanske kravet är 25000, så de gör klokt i att passa på att anställa nu för futtiga 24!

Hur kunde jag våga säga så? Jag har sett många många protester och kampanjer som bara blivit tillfälliga dagsländor. Men det märktes att stockholmsstudenternas löneuppror inte bara skulle bli tillfällig dagslända utan en stark, liten men tuff, folkrörelse. Såna har förmåga att överleva. Hur märktes det då? Särskilt på tre saker:

För det första: I arbetslivet får vi inte bättre villkor för att det är synd om oss eller för att någon annan räddar oss. Vi kan inte få något annat än det vi själva är beredda att slåss för. Och det har ni förstått. Ni tvingar fram högre ingångslöner inte genom att be och böna utan genom att tacka nej till jobb med för låg lön. Ni gör förstås annat också – Träffar politiker, manifesterar på torgen, syns i media. Men om ni bara hade gjort sånt, så hade det inte lett nånstans. Era NEJ TACK är grunden och orsaken till att motståndet luckras upp och att de arbetsgivare som fortfarande vägrar ge rätt lön får ta till allt mer desperata och kostsamma och idiotiska räddningsförsök.

För det andra: Ni har förstått att man kan kämpa för sina gemensamma intressen även om man tycker olika om en massa annat. Man behöver inte vara bästa kompisar. Man behöver inte komma överens om ett stort åsiktspaket eller om partipolitiska ståndpunkter. Ni fokuserar på landstingets lönedumpning och de låga lönenivåerna och ni enas kring en bestämd tanke om att ni tillsammans kan göra något åt saken. Och då kan ni det.

För det tredje: Ni försöker få med alla och ni har metoder för det. Ni organiserar er, ni redovisar anställningsintervjuerna för varandra i den slutna facebookgruppen, ni peppar även dom som inte känner sig så modiga och starka. Det är när den blygaste studenten längst bak i salen vågar stå på sig och inte bara den tuffaste längst fram, som det blir en folkrörelse. För när de som står längst bak kommer i rörelse, då driver de alla andra framför sig.

Det här gäller även i ett större perspektiv: Som nyutexaminerade studenter står ni på sätt och vis ”längst ner och längst bak” – vem kunde tro att ni skulle kunna ha något att säga till om? Men ert tryck bakifrån, underifrån, får också dem som står längre fram att komma i rörelse. Tryckvågorna sprider sig genom hela vårdapparaten.

Det kan vi vara tacksamma för, alla vi 99,9% som av och till behöver vård, när vi föds, när vi dör och däremellan. Vi är alla patienter. Det är dags, tycker jag, att alla patientföreningarna lägger sig i utifrån patientintresset och säger till de ansvariga: Vi behöver vårdplatser, vi behöver sjuksköterskor och att fler ska vilja bli sjuksköterskor. Sluta trilskas och se sanningen i vitögat: Rörelsen kan inte stoppas. Underbetalningens tid är slut.

Talet jag höll i dec 2011 finns HÄR.

Alla inlägg på bloggen om 24000-kampen finns i Kategoriarkiv: Arbetslivet – vården.

Inlagt 11 april 2013

Dags för detta års vårliga manifestation den 24 april 2013! Då samlas de kämpande sjuksköterskestudenterna för att manifestera sin envisa, och allt mer framgångsrika, kamp för rimliga ingångslöner. Säkert kommer också många av deras äldre kollegor att dyka upp. Och så kommer förstås vi andra som hejar på.

Citerar från facebookeventet för manifestationen i Stockholm:

Storsjukhusen bedriver en lönekartell där alla nyutexaminerade sjuksköterskor erbjuds samma ingångslön. Löneutvecklingen för en sjuksköterska är nästintill obefintlig. Inflationen äter upp höjningen vilket innebär att många sjuksköterskor idag har lägre lön än vad de hade som ingångslön för 5 år sedan – det är inte klokt! Därför är ingångslönen så otroligt viktig för oss alla att kämpa för – det är dags att förändra löneläget och synen på sjuksköterskan!

Nya kullar med nyexaminerade sjuksköterskor är på väg ut på arbetsplatserna och de gör som sina föregångare – tackar nej till anställningar för under 24000 i månaden. Åtminstone i Stockholm har kravet nu höjts till 25000! Allt fler arbetsgivare inser att detta inte var en dagslända som de lugnt kan vänta ut, och allt fler betalar den begärda lägstalönen. De som fortfarande vägrar, brottas med katastrofal underbemanning.

Jag är en av de inbjudna talarna i Stockholm, och det ska bli riktigt kul att åter få tala om den här kampanjen, som jag tycker är ett så bra exempel på en stor liten folkrörelse. (Jag talade också vid den första manifestationen i Stockholm, i december 2011.)

Manifestation i Stockholm

onsdag 24 april 2013:  Södermalmstorg/Slussen kl 17
Facebookevent

Och i flera städer… också 24 april 2013

(jag kompletterar om jag får tips om fler).

Göteborg

Sahlgrenskas huvudentré kl 16
Facebookevent

Uppsala

Samling Biomedicinskt centrum entré (A11) kl 16
Torgmöte på Stora Torget 16.45
Facebookevent

Linköping

Stora Torget, 17.30-19.30
Facebookevent

Lund

Stortorget 17.00
Facebookevent

—————————————————–

Alla mina blogginlägg om och kring ssk-kampen, från november 2011 och framåt, finns i kategorin Arbetslivet – vården.

Inlagt 25 januari 2013

Tillfälliga kampanjer för någon yrkesgrupp eller något arbetarkollektiv, har vi sett komma och gå. Det kan vara motiverat av en tillfällig konflikt. Men ofta är en kampanj något som inte leder så långt, och som arbetsgivarna har lärt sig att de kan vänta ut.

Faktiskt kan muller från arbetarkollektivet/yrkesgruppen självt verka betydligt mer hotfullt och verksamt än en tillfällig mediahype, en demonstration, en namninsamling, sånt som man vet att det kommer, peekar – och försvinner.

Här sticker sjuksköteskestudenternas Inte under 24000-kampanj ut. Genom det goda underarbetet, dvs att man mobiliserar kollektivet och stöttar varandra i att hålla på lönekravet, åstadkommer man inte bara en tillfällig protest, utan en liten men stark folkrörelse. Då kan demonstrationer och mediakampanjer vila tryggt ovanpå något som inte bara är tillfälligt. (Vill du veta mer om hur stockhomsstudenterna organiserat sin kamp, så skaffa antologin Hopskrivet, där sjuksköterskestudenten Ulrika Blumfelds berättar om detta i kapitlet ”Öppen kamp och hemlig grupp”.)

Jag blev ombedd att tala till stockholmsstudenterna vid deras första öppna manifestation den 15 december 2011, och då sa jag så här:

Kära sjuksköterskestudenter!

Har ni hört sagan om ingångslöner? Att det behövs lägre ingångslöner för att unga människor ska få in en fot på arbetsmarknaden? Det är verkligen en saga – för sanningen är att ingångslöner sänks för att lönenivån ska sänkas för alla. Det är så lönedumpning går till. Det syns så tydligt när man tar er sjuksköterskor som exempel. Ni går ut från en treårig utbildning och ni behövs – inte fasen är det för att ni ska få in en fot, som man försöker pressa ner ingångslönerna. Det är för att hålla nere lönenivåerna inom vården, punkt.

Det betyder också att det omvända gäller. Om ni ser till att få vettiga ingångslöner så kommer det att lyfta lönenivån som helhet, och det gynnar i längden inte bara de nyanställda utan också alla andra, och i längden även oss 100% som alla är eventuella patienter.

Det finns segervittring i den här fajten och det är för att den inte bara förs här på torget med ord och plakat. Det här är bara en överbyggnad på den verkliga striden, den att ni faktiskt tackar nej till till jobb under 24000. I arbetslivet vi får inte bättre villkor för att det är synd om oss eller för att vi klagar och protesterar, utan för att vi går till aktion. Vi kan inte få något annat än det vi själva är beredda att slåss för.

Striden kommer att bli framgångsrik, om ni fortsätter som ni börjat och om ni ser till att alla era studiekamrater och blivande kollegor, även dom som inte är här, känner det kollektiva trycket och framför allt det kollektiva stödet, så att de står på sig och håller ut i detta chickenrace. Den viktigaste uppgiften för dem som är säkra och modiga, är att uppmärksamma och peppa dom som kanske är mera osäkra eller befinner sig i ett svagare läge på något sätt. Om de som står längst bak kommer i rörelse, då rör sig hela gänget framåt och då kommer ni att vinna.

Jag tror också det är viktigt att arbetsgivarna får klart för sig att den här striden inte är en tillfällig dagslända. Även de studenter, som nu är i början av sina utbildningar, är på hugget och kommer att stå på sig. Om arbetsgivarna tror att de kan vänta ut den här årskullen och få billigare arbetskraft sen, då ska de veta att så blir det inte. Nästa år kanske kravet är 25000, så de gör klokt i att passa på att anställa nu för futtiga 24!

Till sist – som fackligt aktiv sen hundra år vill jag säga att det som ni gör nu är visserligen ovanligt i dagens läge – Alltså att ni snackar ihop er redan innan ni fått jobb. Men det är samtidigt basic facklig organisering. Detta att man tillsammans sätter den nedre gränsen för vad man kan acceptera när det gäller lön och andra arbetsvillkor. Genom att ni på eget initiativ tar upp denna grundläggande fackliga strategi så är ni ett föredöme och inspiration för andra. Det tackar vi för.

Stå på er syrror – no chickens!

Nästa år kanske kravet är 25000 – det vågade jag säga just för att jag uppfattade studenternas organisering som en folkrörelse med framtiden för sig.

Och nu är det tydligen dags för att höja kravet till 25000, anser studenterna i Stockholm och Uppsala. Heja!
Sveriges Radio: Sjuksköterskors krav på högre löner trappas upp
DN: Sjuksköterskestudenterna höjer lönekravet.

Samtidigt i Lund: 34 erfarna sjuksköterskor på barnintensiven säger upp sig i protest mot arbetsgivarens försämrade personalpolitik. Arbetsgivaren har sagt upp de lokala arbetstidsavtalen, vilket leder till försämrad inkomst för sjuksköterskorna som arbetar med de svårt sjuka barnen.
Stödgrupp på facebook.

I ett större perspektiv handlar sjuksköterskornas kamp inte endast om deras egna villkor – det handlar om vården, den vi alla behöver förr eller senare, och vad den får kosta.

Alla mina blogginlägg om 24000-kampanjen finns i kategorin Arbetslivet – vården

Inlagt 19 oktober 2012

Dags för nästa kull nyexaminerade sjuksköterskor att vägra ta jobb för under 24000.

Manifestationer nu på onsdag den 24 oktober 2012:

(Uppdaterat med fler ställen kl 16.13)

Karlstad, Stora torget kl 17.30 Facebookevent

Stockholm, Södermalmstorg kl 17. Facebookevent

Linköping, Stora torget kl 17.30 Facebookevent

Göteborg, Järntorget, kl 17.45 Facebookevent

Lund, Stortorget, kl 17  Facebookevent

Växjö, Speakers Corner, kl 17 Facebookevent

Umeå, Vårdvetarhuset, kl 17.30 (fackeltåg runt Akademiska)

Uppsala, Biomedicinskt Centrum kl 16, marsch till Stora Torget. Facebookevent

Här hittar du Vårdförbundets Karta över hur 24K-kampen sprider sig över landet!

Jag har följt sjuksköterskestudenternas 24000-kampanj i snart ett år (första inlägget 14 november 2011). Både för att jag stöder deras kamp i sig och för att jag tycker att de visar ett fint exempel på folkrörelsestrategi!  De tidigare blogginläggen finns i kategorin Arbetslivet – vården

Inlagt 14 augusti 2012

Jag har skrivit en hel del om sjuksköterskestudenternas Inte under 24000-uppror. (Alla inläggen finns i kategorin Arbetslivet – Kamp i vården, hittas i menyn till höger)

Hur går det nu då?

Här är två färska rapporter:

TCO-tidningen 13 aug 2012: Åtta av tio nya sjuksköterskor i Stockholm fick sina 24 000

Tv4-Nyheterna 12 aug 2012: Sjuksköterskor – Lönekonfliken ledde till brist

Nu gäller det förstås att kampen fortsätter genom att de kommande årskullarna av sjusksköterskestudenter också står fast vid kravet på 24000, och att organiseringen och mobiliseringen underifrån fortsätter.
Konsekvenserna med underbemanning på de sjukhus som vägrar betala 24000 borde också leda till uppror bland dem som sen tidigare jobbar där!

Förhållandena i vården gör att det finns många skäl till flera sorters uppror. Undersköterskeuppror. Vårdbiträdesuppror. Patientuppror! Men uppror kräver att de upprörda snackar ihop sig och rör upp! Sjuksköterskestudenterna visar vägen.