Inlagt 29 april 2016

Idag har Kommunal (fackförbundet) och SKL (Sveriges Kommuner och Landsting, dvs arbetsgivarna) kommit överens om nytt avtal, med en särskild satsning på utbildade undersköterskor.

Som vanligt är det intressant att jämföra vad fackförbund och arbetsgivarorganisation säger om ett ingånget avtal. Sen måste man ändå titta på själva avtalet och nya eller ändrade formuleringar, för att få veta vad som egentligen är överenskommet.

Eftersom jag inte har tillgång till det nya avtalet ännu, så kan jag nu bara titta på vad parterna har valt att gå ut med.

Kommunal: Avtal med SKL är klart – historisk seger för jämställda löner

SKL: Treårigt framtidsavtal med Kommunal

Kommunal berättar att undersköterskorna i år får en lönehöjning om 1020 kronor per månad. Det gäller förstås heltidsarbete, det blir mindre för deltidarna.

Läser man hos SKL så framgår det att inte alla uskor kommer att få 1020 kr.

Först ska 800 kr i snitt läggas ut på undersköterskekåren. Det finns ingen individgaranti, så det finns inget som hindrar att någon får 0 kr och någon annan långt mer än 800 kr.

Resten av uskahöjningen då, 220 kr? Det ska gå till en ”karriärsatsning” – var fjärde undersköterska ska få en särskild löneökning på 880 kr. Tre av fyra får alltså inget av de slantarna.

Individuella löner är en välkänd och välanvänd splittringsmetod och att redan i avtalet bestämma att en del av höjningen ska gå till var fjärde uska… ?

Jag misstänker att SKL till billigt pris vill kunna lägga fler arbetsuppgifter på karriär-uskorna och därmed minska behovet av sjuksköterskor och lättare stå emot sjuksköterskornas krav på högre löner och bättre arbetsvillkor. Eller möjligen lättare tillmötesgå dem, när de blir tvungna?

Kommunal beskriver uska-satsningen som något de fått igenom utöver märket. SKL säger att kostnaden vägs upp av ”värderade vinster för arbetsgivarna kopplat till bland annat längre avtal, lägre uppräkning av lägstalönerna och förenklade turordningsregler”.

Särskilt intressant blir  att se den exakta formuleringarna när det gäller turordningsreglerna. Dessa har varit hotade länge, framför allt därför att det har blivit så vanligt att facken och arbetarkollektiven accepterar avsteg från turordningsreglerna ute på arbetsplatserna, avsteg som inte alls handlar om ”kompetens”.

Hur avtalet kommer att slå i sin helhet, hur det går med turordningen och vad ”karriär”-inriktningen på satsningen kommer att innebära för individer och kollektiv, det kan man undra – det känns inte tryggt.