Arbetarklassen har som klass inga gränser. Var och av vilka tillverkas dina kläder, din mat och allt annat du behöver eller vill ha? Det går inte att dela in efter landsgränser. Produktionen är spridd över världen därför att råvarorna finns där dom finns, och för att industrikapitalet ofta producerar där det för tillfället är mest lönsamt. Vilket inte är något statiskt. Ökad industriproduktion i ett ”billigt” land följs, förr eller senare, av att de arbetande organiserar sig och ställer krav på bättre villkor.

Produktionen är ofta flyttbar, så även arbetarna. Migration är sällan i verklig mening frivillig, den är en följd av krig och förtryck, samt en väg att försörja sig där arbete ”erbjuds”. Så har det varit under hela industrialismen. Migration sker inte bara till länder som Sverige – även i fattigare länder finns ofta invandrad arbetarklass som sköter delar av varuproduktion och tjänster.

I Sverige ser det ut så, att andelen födda utomlands av fackligt organiserade arbetare (i LO-facken) är större än andelen födda utomlands i befolkningen. Det ser olika ut i olika branscher, men om du i Sverige stöter på en person född utomlands så är det större chans att denna är en fackligt organiserad arbetare, än när du stöter på en person född i Sverige.

Så ser det ut. Ska vi återfå styrka som klass, så måste vi göra det som klass, både i vårt land och globalt. Fokus på gemensamma intressen.