Inlagt 4 juli 2014

Är arbetare på t.ex. en restaurang tvungna att bära t-shirts med arbetsgivarvänlig högerpolitisk propaganda?

(Apropå denna artikel i Arbetet: ”Det är bara att ta på sig kampanjtröjan”.)

Stämmer det att eftersom arbetsgivaren leder och fördelar arbetet och kan bestämma vilka arbetskläder man ska ha, så är det bara att ta på sig tröjan och tiga still?

Tveksamt, tycker jag.

Först och främst kan man förstås fundera på om Visitas klädkampanjer är något att bry sig om. Såna kampanjer brukar ofta lägga krokben för sig själva. Kostar mer än de ger. Vem bryr sig om deras fjantiga propaganda.

Å andra sidan kanske man vill sätta stopp i tid. På nästa tröja kanske det står ”Här får du inte komma in om du ger pengar till tiggare”. Eller ”På denna restaurang tycker vi inte om facket”. Är det då fortfarande arbetsgivarens rättighet att klä ut de anställda i dessa ”arbetskläder” för att man har rätt att leda och fördela arbetet? Var går gränsen?

Vore det min arbetsplats skulle jag rent fackligt hävda att arbetsuppgiften att föra ut politisk propaganda faller utanför arbetsskyldigheten enligt kollektivavtalet. (Såvida man inte har tagit anställning som politisk plakatbärare.)

Jag skulle meddela att facket lägger tolkningsföreträde, vilket vi har rätt till enligt MBL §34: ”Uppkommer mellan arbetsgivare och arbetstagarorganisation, som är bundna av samma kollektivavtal, tvist om medlems arbetsskyldighet enligt avtal, gäller organisationens mening till dess tvisten har slutligt prövats.”

Tolkningsföreträdet innebär att medlemmarna behöver inte ta på sig denna tröja så länge tvisten inte är slutligt löst genom förhandling eller i domstol. Och det är arbetsgivaren som måste driva frågan dit för att få den prövad. Kan satsa en slant på att de inte går så långt.

Men det kanske inte finns kollektivavtal? Jo, det gör det om företaget är med i arbetsgivarorganisationen Visita.

Men det kanske sägs vara frivilligt att ta på sig tröjan? Och det kanske finns osäkert anställda på arbetsplatsen som vet att ”frivilligt” betyder att ”visst, gör som du vill, men vi har inget jobb till dig från i morgon”?

Då vill jag hävda följande: OM de berörda arbetarna inte vill ha på sig den ”frivilliga” tröjan, så kan de snacka ihop sig och säga nej tack. Och OBS att detta gäller även om de har osäkra anställningar – under förutsättning att de snackar ihop sig. Arbetsgivaren klarar inte att byta ut hela personalen på en gång. Man måste då också hålla på ”en för alla, alla för en”. Försöker du sparka en av oss, så går vi alla, på dagen.

Men så kan man inte göra!

Jo det kan man.

Det är just det man kan. Det är inte lätt, och vi är inte vana, men vi kan.

Jag är sjukt trött på att höra att det inte GÅR att stå upp, därför att vi har osäkra anställningar. I arbetarrörelsens barndom hade ALLA osäkra anställningar, alla kunde bli sparkade utan förvarning. Alla kunde sättas i fängelse för uppvigling. Alla kunde bli skjutna i demonstrationståget.

Vi kan säga att det är svårt, men inte att det inte går.

Det är därför att vi tror att det inte går att stå upp, som arbetsgivarna är så oerhört kåta på att använda osäkra anställningar. Det är vår rädsla som är deras stora vinst, räknat i både makt och pengar.

Om vi i stället sa: Vi kan lika gärna ta fajten tillsammans, vi får ju ändå inga fasta anställningar! Varför krypa när det ändå inte ger oss fasta jobb! då skulle det viktigaste skälet till att ha folk osäkert anställda försvinna.

Sen om man vill ta den fajten om en tröja eller om andra saker, det är inte min sak att avgöra.

Det går ju också bra att råka springa in i varandras tröjor med vinglas och ketchuptallrikar.

Eller råka kräkas på dem.

Och då får man byta till de reservtröjor man har till hands, typ dessa:

Jag vill bara säga: Klart som fan att vi kan.