Inlagt 17 augusti 2011

I dec 2010 fick jag en enkätfråga från tidskriften Clarté: Vad är de viktigaste uppgifterna för vänstern och arbetarrörelsen idag? Det här blev mitt svar:

Arbetarrörelse är inte rörelse om det inte rör sig på arbetsplatsen. Överbyggnaden har inga egna fötter och kan alltså inte förflytta sig på egen hand (fot). Däremot kan den välta om tyngdpunkten ligger för högt. Rörelse är inte heller att peka uppåt och säga vad ledningen borde göra. Människor kommer inte i rörelse på grund av tilltro till ledningarna, men inte heller på grund av misstro eller besvikelser. Rörelse kommer ur tilltro till de egna, kollektiva möjligheterna att kämpa tillsammans för gemensamma intressen. Den börjar bakifrån, underifrån och med att vi vågar förlita oss på varandra, arbetskamraterna, kollektivet.

Det bästa hade varit om arbetarrörelsens toppar kunde säga som det är: Vi kan inte längre få igenom något i en kollektivavtalsförhandling eller lagstiftningsvägen, utan att sälja något annat. Vi är inte företrädare för en rörelse som förflyttar våra positioner framåt, vi är byteshandlare. Vi är i grunden maktlösa och vi ställer till det ännu värre när vi försöker dölja det. Vi avgår. Alla.

Och om vi kunde börja prata om rätt saker. Den skärpta utsugningen på arbetsplatserna, arbetslösheten och det försämrade samhället hänger oupplösligt ihop. Sluta prata om arbetslöshet utifrån hur man ska få arbetslösa att hitta jobb och lyft fram att i stort sett alla arbetsplatser har för få anställda. Vilket i sin tur är orsaken till de flesta försämringar vi ser. Järnvägens snöröjare har försvunnit nästan alla och verkstadsgubbarna som servade snöröjningstågen också, så de fick skrotas.

Det mesta som kallas politik går ut på, eller har åtminstone funktionen, att dölja de enkla, grundläggande sambanden. Det motverkar att det arbetande och arbetslösa folket ser sin egen betydelse och möjliga styrka. Vi måste sätta käppar i hjulen på varenda arbetsplats när bemanningen dras ner och villkoren försämras. Det behövs motstånd och kollektiv styrka på varenda arbetsplats för att en arbetarrörelse värd namnet ska kunna finnas, och det finns inga genvägar.