RSS

En förlösande idé

Inlagt 3 oktober 2011

Här kommer del 8 av berättelsen om hur vi organiserade oss som arbetslösa livsmedelsarbetare.
De tidigare inläggen finns i kategorin Arbetslivet – Livstidsklubben (arbetslösa).


Avdelningen fick inte dra igång en klubb för arbetslösa…

Vi hade haft verksamhet igång i åtta månader sedan San Remo-bageriet las ner i januari 2006. Den 13 september hade livsfyrans repskap röstat ja till vårt förslag om att dra igång en klubb för alla arbetslösa livsare i Stockholm. Men den 19 oktober beslutade Livs förbundsstyrelse att fyran inte fick ha en sån klubb. ”Det finns varken möjlighet eller anledning att bilda klubb för arbetslösa medlemmar” skrev förbundsstyrelsen.

Vi blev förstås lite lätt förbannade. En vanlig reaktion var: – När man är arbetslös ska man tydligen hålla käft och inte märkas. Inte bara i samhället utan i vår fackförening också! Men betala fackavgiften får vi göra!
Det var ju också konstigt att det funnits en klubb för arbetslösa i avdelningen tidigare, och då hade förbundsstyrelsen tyckt att det var helt ok.

… men man kan bilda en ortsklubb!

Den 6 december var det repskapsmöte igen. Repet diskuterade om det skulle vara någon idé att överklaga förbundsstyrelsen beslut att inte tillåta klubben för arbetslösa. Så kom Lennart Göransson, f.d. mejeriarbetare från Uppsala, med en förlösande idé: Bilda en ortsklubb!

Lennart sa att det står i Livs stadgar att ortsklubbar ska bildas inom avdelningarna. Ortsklubbarna ska vara basorganisation för de medlemmar som inte har någon arbetsplatsklubb att vara med i. Nu fanns det ingen ortsklubb inom livsfyran, men det borde finnas, och förbundsstyrelsen borde inte kunna misstycka.

Repskapets beslut blev att avdelningen ska undersöka möjligheten att dra igång en ortsklubb. Tre personer i avdelningsstyrelsen fick i uppgift att förbereda bildandet av ortsklubben.

Vi tyckte det var ett bra beslut. I en ortsklubb kan både livsmedlemmarna på småarbetsplatser och de arbetslösa vara med. De som jobbar på t.ex. småbagerier och småcharkar, med bara en eller några få anställda, skulle få chansen att organisera sig tillsammans med andra i samma sits – och även snacka med arbetslösa med erfarenheter från små och stora arbetsplatser. De arbetslösa får i sin tur kontakter på småarbetsplatserna och kanske jobbtips.

I väntan på att ortsklubben skulle bli verklighet, så fortsatte vi verksamheten i den fristående Livstidsklubben.

Den 14 december deltog några från oss i LO:s manifestation mot de försämrade akasse-reglerna. En gammal strejkbanderoll kom till heders igen.

Den 16 december 2006 hade vi årets sista träff.

För första gången hade vi inte träffen i de gamla San Remo-lokalerna i Västberga, som vi inte längre hade tillgång till. I stället träffades vi i livsfyrans lokaler i Solna. I och med att vi lämnade San Remo, så blev det en tydlig minskning av deltagare från det gamla bageriet.

Vi var inte på hemmaplan längre, de flesta bodde söder om stan, och hade långt att åka till Solna. Samtidigt var det förstås allt fler som hittat jobb och inte hade samma behov av träffarna längre. (Däremot ville de allra flesta fortsätta att få information och hålla kontakt via Livstecken som vi skickade ut per mail och brev.)
Å andra sidan dök det upp nya kamrater som nappat på vårt utskick till de arbetslösa.

På mötet beslutade vi att fortsätta med månadsträffar så länge det finns något intresse, och att dra igång en studiecirkel för arbetslösa.

Fortsättning följer här

 
Lämna en kommentar

Publicerat av på 3 oktober, 2011 i Livstidsklubben (arbetslösa)

 

Tidningsbud och skyddsombud

Inlagt2 oktober 2011

Häromdan tipsade jag om en postarbetarblogg. Så här på söndagsmorron vill jag tipsa om bloggen Tidningsbudens Nyheter. En mycket innehållsrik sida!

Fastnade för den senaste artikeln på sidan, den om Svensk Morgondistribution i Östersund.

Citerar: ”På SMD i Östersund annonserar företaget efter skyddsombud. Trots att skyddsombuden måste väljas av arbetarna och inte får värvas av företagen.
Företaget skriver att de tänker rekrytera ett skyddsombud för tidningsbuden som skall ingå i företagets arbetsmiljökommitté”

Sorgligt på många sätt.

Det är som sagt arbetarna som ska utse sina skyddsombud.

Är det ingen som vill? Utse minst två, så kan det kännas lättare. Snacka ihop er om vad som är era viktigaste arbetsmiljöproblem så att skyddsombuden känner att de har arbetskamraterna bakom sig. Säg ifrån tillsammans när det behövs, ombudet kan inte ersätta er gemensamma styrka och vilja. Men ombudet har en hel del rättigheter och möjligheter som ni kan ha nytta av (och som kommer att försvinna om vi inte håller på dem). De har också rätt till utbildning på arbetstid.
Skyddsombuden kan i sin tur försöka hålla alla arbetskamrater informerade om allt de får veta. Även bland det man får lära sig på utbildningen, finns det saker som alla arbetare bör känna till, och som man kan berätta om vid en fika eller sätta upp på en anslagstavla.

Apropå skyddsombuden och kollektivet: Det finns en berättelse i Hopsnackat som heter Ställa bussar. Den handlar om vad de anställda på ett bussgarage gör åt sina arbetsmiljöproblem. Du kan lyssna på berättelsen direkt, här: Ställa bussar, ljudfil (mp3)

Det här blogginlägget placerar jag tillsvidare i kategorin Arbetslivet – Postisar.
Ursäkta, brevbärare och tidningsutbärare, att jag stoppar er i samma låda!

 
Lämna en kommentar

Publicerat av på 2 oktober, 2011 i Posten

 

Ett posttips

Inlagt 30 september 2011

Ett tips: Följ postarbetarbloggen så får du veta vad som händer på vägen mellan avsändare och adressat!

Fler inlägg här på min blogg om brevbärarna finns i kategorin Arbetslivet – Postisar i menyn till höger.

 
Lämna en kommentar

Publicerat av på 30 september, 2011 i Posten

 

Vad de säger och vad de menar

Inlagt 29 september 2011

Apropå allt och ingenting.

Mina många år i arbetslivet har lärt mig följande:

När arbetsgivare säger om vi bara får flexiblare arbetstidsregler så kan vi anställa fler då menar de så kan vi få arbetsuppgifterna utförda på färre timmar

När arbetsgivare säger om vi bara får lättnader i anställningsskyddet så törs vi anställa fler då menar de så behöver vi ha kvar folk bara så länge de orkar göra 110%

När arbetsgivare säger om vi bara får ge  lägre ingångslöner så kan ungdomarna få jobb  då menar de så kan vi sänka lönerna generellt och få mer pengar till oss som tar vinsten.

 
Lämna en kommentar

Publicerat av på 29 september, 2011 i Hur det ligger till

 

Rapporter från den smutsiga branschen

Inlagt 29 september 2011

”Jag jobbade länge inom den smutsiga branschen. Det var aldrig tal om scheman utan man skulle ställa upp på minuters varsel på morgonen. De hade inga problem att ringa runt 03:30 och säga åt en att åka till andra sidan stan för att tex paketera hårspray för 85kr tim”

”När jag blev uppsagd från min senaste anställning som ”ambulerande” fick jag först ett uppdrag av misstag, eftersom chefen inte visste mitt namn.”

”Jag vaknar av ringklockan på dörren. Yrvaken reser jag mig upp, undrar vad det är som händer. Klockan är sju på morgonen och någon bankar på min dörr.”

”Jag blev nekad att förlägga min föräldraledighet över veckans alla dagar med motiveringen att det var en olägenhet för företaget.”

”Vi stod upp och pillade bort prislappar från returvaror i 8 timmar idag, ett straff för dom som är kaxiga. Vår gruppledare kommer fram flera gånger, säger: ”Räta på ryggen, stå inte och häng! Dom tycker det ser så slappt ut.”

Så inleds några av inläggen på Facebooksidan Vi kallar oss (den fristående sidan, inte bemanningsföretagens). Rapporter från bemanningsanställda samlas som Anteckningar på sidan: Anteckningar / Vi kallar oss. Rekommenderas!

Rekommenderar också läsning av någonting uppmuntrande, berättelsen Bemanningskollegor i antologin Hopsnackat.
Du kan lyssna på berättelsen här och nu: Bemanningskollegor – Mp3 från ljudboksversionen av Hopsnackat. Inläsare är Leif Stålhammer.
Leif intervjuas förresten om inläsningen av Hopsnackat i det här youtube-klippet!

Fler inlägg här på bloggen om Vi kallar oss-cirkusen finns i kategorin Arbetslivets villkor – Osäkra anställningar.

 
Lämna en kommentar

Publicerat av på 29 september, 2011 i Osäkra anställningar

 

Moppstopp!

Inlagt 28 september 2011

I januari 2012 tar SJ tillbaka städningen av tågen i egen regi, efter att den varit utlagd på entreprenad i tolv år. (Se not). De berörda städarna får sparken. Det handlar om drygt 200 personer, de flesta med lång anställningstid.

Städarna får, om de vill, söka sina jobb igen. Men då gäller inga turordningsregler. Lönen och anställningsvillkoren, heltid/deltid – allt kan försämras. Sekos avtal ska bytas mot Fastighets, som är billigare att följa.

”– Det är inte våra gamla trotjänare. Det är det affärsdrivande verkets Statens Järnvägars gamla trotjänare. SJ AB har inget ansvar för dem. Vi är en av flera operatörer på en marknad i konkurrens och agerar utifrån det, säger Peter Blomqvist, personaldirektör på SJ.”

Fackföreningen Seko hävdar att reglerna om övergång av verksamhet ska följas – de anställda ska följa med vid övergången, med bibehållna villkor. Tvisten kan hamna i arbetsdomstolen.

Det är självklart bra och nödvändigt att facket driver den här tvisten. Men det borde också hända något mer, något mänskligt, när människor blir behandlade på det här sättet. Varför städa tågen när man själv blir behandlad som en sopa?

Jag önskar att städarna skulle lägga ner mopparna och säga: Alla eller ingen! Och få stöd från alla andra SJ-anställda.

Peter Blomqvists-citatet kommer från LO-tidningen: SJ tar tillbaka tågstädning och sparkar personalen

Artikel i Seko-tidningen: SJ vägrar ta över personal

Not: SJ bolagiserades. SJ Städ blev Trafficare, för tolv år sen. SJ sänkte betalningen för städtjänsterna med 20 procent. Visstidare och timmisar sades upp, stressen ökade, men de fast anställda fick i alla fall behålla sina jobb och villkor enligt reglerna om övertagande av verksamhet.
Några år senare kom Sodexo, vann två upphandlingar och tog över tågstädning från Trafficare. Även då följde personalen med, fick behålla sina löner och övriga villkor. Enligt reglerna om övertagande av verksamhet.

(Alla inlägg om detta finns under kategorin Arbetslivet – Tåg i menyn till höger.)

 
1 kommentar

Publicerat av på 28 september, 2011 i Tåg

 

De drabbade patienterna

Inlagt 27 september 2011

Jag känner tre personer som väntar på operationer, en väntan där målet inte tycks komma närmare utan bara längre och längre bort. En av dem var på inskrivning för sin operation den 25 maj. Träffade narkosläkaren, tog ekg och allt det där. Operationen skulle bli av inom några dagar. En läkare ringde 5 juli: Tyvärr blir operationen förskjuten till efter sommaren. Den 23 september kommer nästa besked: Vi ringer 12 oktober.

På vår vårdcentral är det snarare regel än undantag att det inte funkar som det ska. Remisser skickas inte iväg, det görs felaktiga beställningar av hjälpmedel. Den som är sjuk eller handikappad måste hela tiden vara på alerten och själv kolla att det blir rätt. På vårt stora sjukhus är det inte bättre: Också där blir remisser liggande och misstag begås, ibland allvarliga.

Orsaken? Min gissning är: underbemanning på grund av nedskärningar, samt försämrade arbetsförhållanden som gör att personal slutar och att de för få tjänsterna ibland lämnas vakanta. Kombinera detta med felprioriteringar och omorganisationer där man inte lyssnat på vårdarbetarna och där struktur och erfarenhet gått förlorad.

Det jag ser från mitt perspektiv som patient och anhörig är inte inbillning. Eländet förekommer inom alla vårdens områden, från akutmottagningen till äldreomsorgen.

Här är ett par artiklar, av många, i Kommunalarbetaren:

Kaos på akuten i Linköping

Gamla riskerar att dö ensamma

Och läs Mimmi Sandbergs rapport i Arbetaren: Med stressen ökar risken

Nu till det som jag vill ha sagt:

Vänner och bekanta som jobbar inom vården säger ofta ”vi borde ta strid på något sätt – men då drabbar det patienterna”. Men är det inte försämringarna och accepterandet som är farligast?

Hur många har inte drabbats, misskötts, skadats, dött eller ”bara” blivit dåligt omhändertagna – nog allvarligt det – på grund av nedskärningarna och åtstramningarna? Och detta pågår dag ut och dag in.

Men vårdarbetarna kan inte ta strid, för att det skulle drabba patienterna? Det är tvärtom. Det är bristen på strid som drabbar värst. Vårdarbetarna kan och kommer att ta strid.

Läs gärna även dessa inlägg här på bloggen: Säg inte arbetsbrist, säg underbemanning och Vad var det vi sa?

 
Lämna en kommentar

Publicerat av på 27 september, 2011 i Vård och omsorg

 

En vandring i Norsborg

Inlagt 25 september 2011

Idag blir det bildblogg, från gårdagens händelse: konstnärlig stadsvandring Norsborg 145. Denna vandring med historier av och med människor och miljöer i Norsborg är en del av ett större projekt inom Botkyrka Community Teater & Dans.

Communityteater bygger på berättelser om och från ett bostadsområde – det är en konstform som har sitt ursprung i Latinamerika men nu är spridd över nästan hela världen och även har börjat användas i Sverige.

Jag bor i Hallunda, Norsborg, sedan 2004. I 27 år dessförinnan (1977-2004) bodde jag i Hagalund, ”Blue Hill”, som också är ett miljonprogramsområde (dock med en annan arkitektur – väldigt stora blå hus). Där har mina barn vuxit upp.

Utanför Norsborgs centrum strömmar Emmas minnen från barndomens lek- och gårdsliv ur spelaren. Jag försökte sen återberätta det för ett av mina (vuxna) barn, och hon sa Ja! Ja! Ja! och skrattade – kände igen allt.

Inne i Norsborgs centrum, utanför matbutiken, hörs en annan berättelse om livet i Norsborg.

Det är poeten Razak som berättar.

Högst upp i ett av husen berättar Eddie varför han har en frisersalong i lägenhetsförrådet.

Den friserade killen vet jag inte vad han heter, men frisyren heter Sture.

Vandringen går vidare i grönskan mellan husen. Norsborg är ett mycket grönt och lummigt område fast det inte syns utifrån.

En arbetslös man tvingas ta en match med socialen…

…och blir utslagen

Adam Kanyama sitter på planket och rappar om Norsborg

En saga berättas under sagoträdet. Publiken medverkar i rollerna som gnälliga gubbar, tanter, barn och höns.

Tre unga kvinnor läser ur en bok som de diskuterat i sin läsecirkel på biblioteket i Hallunda: Boktjuven av Markus Zusak. Handlingen utspelar sig 1939 i Tyskland.

Vi vandrar förbi ett gäng glada tanter. Ingick de i projektet eller var de bara glada ändå? Vem vet.

I en gångtunnel hänger ett collage med berättelser skrivna av ungdomar från Norsborg.

Flera av vandringens medverkande/artister framför collaget.

Vandringen avslutas med mingel, cider och kakor i gångtunneln.

 
5 kommentarer

Publicerat av på 25 september, 2011 i 145 Norra B

 

Cirkus och uppror!

Inlagt 23 september 2011

Apropå cirkusen kring bemanningsföretagens kampanj Vi kallar oss.

Missa inte att det finns en webbsida där du kan hitta de förslag som bemanningsföretagen inte gillar. Där kan du rösta eller lämna ett eget förslag: vi.kallaross.se
Just nu är det Vi kallar oss slavar, som har flest röster. Och det tål väl att upprepas: Det är inget fel på slavarna, bara på slaveriet.

Och så det viktigaste som gömmer sig längst in, längst ner i denna cirkus:
Vi måste organisera oss tillsammans med våra arbetskamrater. Underifrån.

Bemanningsanställda, snacka ihop er. Alla arbetare förlorar i längden på att försöka klara sig en och en. Tillsammans kan ni vägra ta skit.

Fast anställda, visstidare och bemanningsanställda, snacka ihop er. Alla arbetare förlorar i längden på att acceptera att splittras i olika grupper.

Utan vår gemensamma styrka blir det inget slavuppror.

Fler inlägg här på bloggen om Vi kallar oss-cirkusen finns i kategorin Arbetslivets villkor – Osäkra anställningar.

 
Lämna en kommentar

Publicerat av på 23 september, 2011 i Osäkra anställningar

 

När facket skriver på

Inlagt 22 september 2011

På regeringskansliet har äldre, sjuka och fackligt aktiva fått kicken vid nedskärningar, i strid med turordningsreglerna i LAS, Lagen om anställningsskydd. Detta har inte gjorts i strid med det lokala facket. Det lokala facket har skrivit på.

3 minuters klipp från svt play

Det här är inte ovanligt. Tvärtom. T.ex. vid de stora uppsägningarna på Volvo häromåret – cheferna fick i princip bestämma vilka som skulle få gå, utan hänsyn till turordningsreglerna. Facket skrev på.

I en tv-dokumentär om uppsägningarna på Volvo fick man se en facklig representant säga (ungefär) till ledsna och förbannade medlemmar: Ja det är illa att företaget gör så här. Det skorrade falskt. Företaget kan nämligen inte göra så om inte facket har accepterat det. Företaget kan bara be om att få göra avsteg från LAS, det är facket som säger ja eller nej till det.

Det är tillochmed så att om företaget saknar kollektivavtal och inte har ett fack att förhandla med – då kan de inte göra några avsteg alls från turordningsreglerna. Det krävs ett fack, som säger ja och skriver på, för att man ska få göra avsteg. Annars gäller lagen, punkt.

Det har blivit väldigt vanligt, att facken godkänner avvikelser från turordningsreglerna. Det har blivit så vanligt att nästa steg kan bli att turordningsreglerna i LAS försvagas eller tas bort.

Det är inte när vi håller hårt på en arbetsrättsregel, som den tas bort. Det är när vi i praktiken, på många ställen, inte håller på regeln, som följden blir att den tas bort eller ändras i avtal eller lag.

Så var det med fasta anställningar. Så är det nu på gång med turordningsreglerna. Uppluckringen börjar alltid ute på arbetsplatserna. Det är sånt man kan kalla klasskamp, oavsett vilken klass det är som ser till att få som den vill.

Läs även: Turordningslistan på väggen!

 
Lämna en kommentar

Publicerat av på 22 september, 2011 i Arbetslöshet, LAS

 

Vi kallar oss…

Inlagt 21 september 2011, uppdaterat 29 september.

En vän hörde av sig och var en smula irriterad på bemanningsföretagens kampanj Vi kallar oss… där man får lämna förslag på vad de som jobbar åt bemanningsföretag ska kallas. Han beskrev det som en ”äcklig kampanj från bemanningsföretagen där svinen vill byta namn på inhyrda för att få en positivare klang”. Ni får ursäkta min väns språkbruk. Han är anställd på ett bemanningsföretag.

På kampanjens hemsida vikallaross.se har jag och många andra nu lämnat in förslag – som inte kommit upp bland de alternativ man kan rösta på. (Röstningen spelar i och för sig ingen roll – trots att kampanjen heter Vi kallar oss så är det inte de bemanningsanställda som får välja mellan förslagen, utan det ska ”fyra av landets främsta språkexperter” göra.)

Förut kunde man även kommentera filmen, men den möjligheten har tagits bort.

Jag twittrade om saken, vilket ledde till följande meningsutbyte med  arbetsgivareföreningen Almega (som organiserar många av bemanningsföretagen):

FrancesTuu: Jag har föreslagit Vi kallar oss slavar, men det verkar inte ha kommit med på listan. Inte än iaf.

AlmegaAB: Är inte det lite nedvärderande mot de som jobbar inom bemanningsföretag?

FrancesTuu: Inte alls. Det är inget fel på slavarna, bara på slaveriet.

AlmegaAB: Det är tråkigt att du jämför jobb med slaveri!

FrancesTuu: Jag som jobbat i 40 år tycker tvärtom att jämförelsen var rätt skojig. Ännu skojigare blir slavupproret.

Om det blir någon fortsättning på konversationen så lovar jag rapportera!

På den här sidan finns mitt och de andra censurerade förslagen med – gå dit och rösta eller lämna ett eget förslag: Vi.kallaross.se (fristående kampanj)

På facebook:

Kampanjen hade även en facebooksida. Den försvann mycket snabbt, efter att det kommit in väldigt många förslag och synpunkter som tydligen inte uppskattades. Men kom sen upp igen. Vi kallar oss (bemanningsföretagens facebooksida)

Facebooksidan finns också i en ocensurerad version, på initiativ av bemanningsanställda och andra osäkert anställda. Om du hänger på Facebook kan du ta del av den sprudlande idérikedomen där. Vi kallar oss (fristående facebooksida)

Pressröster:
SvD 22/9: Bemanningsföretagens reklamkampanj sågas på Facebook
Dagens Arbete 21/9: Facebookkampanj om inhyrda fick stoppas
Resumé 23/9: ”Vi kallar oss”-kampanjen sågas på Facebook
GP 24/9: Ordstrid kring bemanningsföretag
Alliansfritt 26/9: Almegas pr-katastrof
Helsingborgs Dagblad 29/9: Bemannologens klagan

Fler inlägg här på bloggen om Vi kallar oss-cirkusen finns i kategorin Arbetslivets villkor – Osäkra anställningar.

 
2 kommentarer

Publicerat av på 21 september, 2011 i Osäkra anställningar

 

Klaga uppåt – stöd här nere

Inlagt 20 september 2011

När en yrkesgrupp tar strid kan det ibland drabba allmänheten. Tänk strejk eller annan aktion inom kommunaltrafiken eller vården eller handeln, eller som när sopgubbarna eller, just nu, brevbärarna följer regelboken och vägrar stressa.

Allmänheten kallas ofta i detta sammanhang tredje man. ”Tråkigt att detta ska drabba tredje man”, säger man. Jag tror att man ska tänka annorlunda: De som tar strid för sina intressen är förste man. Vi, allmänheten, är också förste man. För det är ju vi som också är bussförarna, vårdarbetarna, affärsbiträdena, sopgubbarna och brevbärarna. När vi tar strid om något kan effekterna drabba oss själva, men det är också i vårt eget intresse att striden tas.

Betyder det att man ska tänka: jag solidariserar mig – därför klagar jag inte på att jag blir drabbad? Nej, det tror jag är fel tänkt. Man ska klaga! Ordentligt! Men inte på de stridande, utan på de ansvariga för den situation som har pressat fram striden.

Ta t.ex. brevbärarnas pågående Jobba rätt-aktion. Om posten kommer sent, skäll inte på brevbäraren – men skäll på posten. Försök nå så högt upp i organisationen du kan med dina klagomål. Det är det bästa stödet du kan ge brevbärarna. Eller i en motsvarande situation: bussförarna, vårdarbetarna osv.

Om du är med i en organisation eller grupp som vill visa sitt stöd i en strid – glöm då inte den delen. Uppmana alla i organisationen att som individer klaga på effekterna av striden – på rätt nivå.

Sen kan man också visa sitt stöd genom t.ex. stöduttalanden till de stridande. Då ska man tänka tvärtom mot när man klagar. Man ska nå så långt ner som möjligt, direkt till de arbetare som genomför striden. Det är dom som ska hålla ut. För att fortsätta att ta brevbärare som exempel: Skicka gärna stöduttalanden till deras organisation, men sätt också t.ex. en ”Heja postisar – Jobba Rätt!”-lapp på din brevlåda.

Uppdatering 2013-06-19: Inlägget ovan skrev jag den 20 september 2011, i samband med brevbärarnas ”Jobba Rätt”-kampanj. Idag den 19 juni 2013 sprids det igen, högaktuellt med anledning av bussförarstrejken som brutit ut idag, och spårstrejken som ev. bryter ut i morgon. Här finns dagens inlägg ang busstrejken: Provanställ arbetsgivarna.

Uppdatering 2014-06-01: Inlägget aktualiseras igen på grund av den strejk på Öresundstågen som bryter ut i natt därför att Veolia sagt upp 250 anställda och vill tvinga dem att söka sina egna jobb till sämre och otrygga villkor. Fackförbundet Seko har lagt fram lösningsförslag men Veolia vägrar lyssna. Berörda arbetare har själva mobiliserat för strejk och Seko har varslat.

Uppdatering 2017-07-11. Inlägget aktuellt igen på grund av strejk i sopsvängen.  När soporna ligger kvar – klaga uppåt!

Uppdatering 2021-01-03: Inlägget aktualiseras därför att det blir strejk på Pågatågen i morgon om Arriva sparkar huvudskyddsombudet i fackklubben Seko Klubb Pågatåg.

Uppdatering 2022-12-16. Inlägget aktualiseras, inte på grund av strejk utan på grund av vad som pågår i Storstockholms Lokaltrafik. Pendelns tågvärdar har sagts upp, trots massor av protester, och när lokförarna inte vill köra tågen utan tågvärdar, av säkerhetsskäl, så blir det massor av inställda tåg. En situation där det i högsta grad gäller att rikta klagomålen rätt – till MTR (bolaget som kör Pendeln), SL och regionen. Läs mer om konflikten här: Går ditt pendeltåg?

Uppdatering 2023-03-01. Inlägget aktualiseras, på grund av läget på pendeltågen. Det fanns hopp om att en ny utredning skulle göra att region Stockholm skulle ändra sitt beslut om att ta bort tågvärdarna, men nu har situationen hårdnat igen. Pendeltrubbel

 
Lämna en kommentar

Publicerat av på 20 september, 2011 i Folkrörelsestrategi, Posten

 

Mera postpepp

Inlagt 17 september 2011

En tidning i pdf-format om brevbärarnas Jobba Rätt-kampanj: Jobba rätt (pdf)
Mycket bra i den – t.ex. ”En rusare ångrar sig”-

Något liknande skulle behövas inom de flesta yrken och branscher! Rusare, som förr eller senare ångrar sig, finns överallt.

På måndag morgon (19/9) kommer två inslag om kampanjen i TV4:

‎08.53-09.00 Direkt: SEKO startar ett uppror bland de postanställda och uppmanar 13 000 anställda att ta de pauser de har rätt till samt att inte stressa för mycket. Lelle Modig träffar Sune Blomqvist, ordf. SEKO Posten, som berättar varför posten nu blir sen.

09.39-09.47 Direkt: SEKO startar en jobba rätt-kampanj. Lelle Modig träffar brevbäraren Monica Moström som i dag tänker ta de pauser hon har rätt till samt jobba i ett tempo ”anpassat för att klara hela arbetsdagen”.

Fler inlägg här på bloggen om postarbetarna finns i kategorin Arbetslivet – Postisar.

 
Lämna en kommentar

Publicerat av på 17 september, 2011 i Posten

 

Brevbärare ska jobba rätt

Inlagt 17 september 2011

På måndag ska 13 000 postanställda jobba utan att bryta lagar, avtal eller regler. Ingen ska springa i trappor, köra bilen upp på trottoarer eller strunta i raster.

De reglerna borde naturligtvis följas jämt, men i praktiken funkar det inte så.
När man bestämmer sig för att följa reglerna till punkt och pricka, så får det ofta en effekt som visar att den ”normala” verksamheten är uppbyggd på stress och regelbrott.
Ett bra exempel är Stockholms sopgubbar som i början av 2010 körde efter regelboken – då växte sopbergen i hela Stockholm.

Om brevbärarna lyckas sätta ner foten (= de 26 000 fötterna) tillsammans, kan det få en kraftfull effekt. Lycka till postisar!

Artikel i Efter arbetet om Jobba rätt-aktionen: Facket till strid mot jobbstressen

Fler inlägg här på bloggen om postarbetarna finns i kategorin Arbetslivet – Postisar.

 
Lämna en kommentar

Publicerat av på 17 september, 2011 i Posten

 

Varken möjlighet eller anledning

Inlagt 16 september 2011

Del 7 av berättelsen om hur vi organiserade oss som arbetslösa.

Glada bagarn från San Remo.

Livsfyran repskap den 13 september 2006 hade sagt ja till vårt förslag om att återuppväcka avdelningens Livsklubb för arbetslösa. Vi var glada. Det var en facklig framgång! Som arbetslivet ser ut är det allt fler som tvingas varva visstidsanställningar med arbetslöshet. Om engagemanget för gemensamma intressen finns med hela tiden så kan vi motverka att arbetarklassen blir alltmer försvagad på grund av det osäkra arbetslivet.

Vi förstod att ”Livstidsklubben”, för bara oss som jobbat på San Remo, trots sitt namn inte skulle leva vidare i evighet. Behovet för just oss att fortsätta träffas och hjälpa varann i situationen som arbetslösa skulle minska allteftersom folk hittade jobb, kom in i nya arbetarkollektiv, bytte fack – eller gick i pension. Men i en klubb för arbetslösa skulle våra erfarenheter komma fler till nytta. Verksamheten skulle kunna fortsätta och utvecklas av andra arbetslösa som kommer efter oss.

Brev till de arbetslösa

I mitten av oktober gjorde vi ett brevutskick till alla arbetslösa livsare i Stockholm med hjälp av Livsfyrans expedition. Vi berättade om planerna på att dra igång klubben. I brevet ingick också en inbjudan att hänga med på Livstidsklubbens träffar. De träffarna fortsatte i väntan på det formella bildandet av Arbetslösas klubb.

Ett gäng nya kompisar dök upp redan på Livstidsklubbens träff den 21 oktober. (Det var sista gången vi kunde samlas i San Remo-bageriets gamla matsal. Huset skulle sen byggas om till ett Coopvaruhus.) På mötet blev det en hel del frågor, och ilsket snack, om de försämringar av akassan som då var på gång.

Gamla och nya kamrater droppar in på fika före Livstidsklubbens möte.

Förbundsstyrelsen säger nej!

Tre dagar efter vår oktoberträff fick vi ett mail, vidarebefordrat av Livsfyran. Det innehöll ett brev från Livs förbundsstyrelse. De hade vid sitt möte den 18 oktober 2006 beslutat att avslå avdelningens hemställan om att få bilda en klubb för arbetslösa.

Det finns varken möjlighet eller anledning att bilda klubb för arbetslösa medlemmar skrev förbundsstyrelsen.

Fortsättning följer här

(Alla inlägg om detta finns i kategorin Arbetslivet – Livstidsklubben (arbetslösa) i menyn till höger.)

 
Lämna en kommentar

Publicerat av på 16 september, 2011 i Livstidsklubben (arbetslösa)

 

Ut ur dimman

Inlagt 15 september 2011

Den här artikeln skrev jag i februari 2010. Nu (2011) pratas det avtalsrörelse igen, så den får bli återanvänd. (Texten är något kortad i denna version.)

Avtalsrörelsen ändrar inte arbetslivet, den speglar det. Och det som har dominerat arbetslivet under lång tid är att arbetsgivarna aggressivt, djärvt och uthålligt har pressat på ute på arbetsplatserna, för att få som de vill och förflytta gränser. Det har haft effekt. Kamp lönar sig.

Avtalsförhandlingarna har under lika lång tid varit byteshandel. Löneökningar i utbyte mot ökad flexibilitet när det gäller lön (individuella löner), arbetstid, anställningsformer. Arbetsgivarnas rätt att visstidsanställa (i stället för fastanställa) hur många arbetare som helst, utan särskilda skäl, förhandlades t.ex. in i de flesta kollektivavtal INNAN den skrevs in i LAS.

Dimridå kring byteshandeln. Arbetsgivarna: Får vi flexiblare regler så vågar vi anställa fler! Facken: Vi gick med på det för att fler ska få jobb! Sanningen är att flexiblare arbetstider och anställningar gör att man kan få arbetsuppgifterna utförda på färre arbetstimmar totalt sett, dvs det blir färre jobb.

Nu flaggas för ytterligare försämringar ”för att de unga ska komma in”. Snacka om dimma. Sanningen är att unga och andra arbetslösa inte anställs därför att man anställer så få människor som möjligt ute på arbetsplatserna. Det är, som sagt, det man använder flexibiliteten till. Denna generella underbemanning leder också till utslagning, stress, misstag och att många arbetsuppgifter som borde utföras inte blir utförda.

Bemanningsfirmorna då och hur de används för att kringgå LAS och försvaga arbetarkollektiven?
I den frågan är det inte bara arbetsgivarpropaganda som hörs. Strejken på Lagena har rivit hål i dimman. Rädsla för fler vilda aktioner kan även ha bromsat införandet av bemanning på en del arbetsplatser. Men det är en marginell effekt. På tusentals arbetsplatser bromsas det inte alls.

Allt fler säger: Stoppa bemanningstrixandet! Men arbetsgivarna har lika stort intresse av att behålla anställningsotryggheten som vi har att få bort den. Inte ens byteshandel lockar dem längre. I år (2010) vill de helst ha både mera flexibilitet och 0 kr i löneökning! De känner sig, och ÄR, starka eftersom de har lyckats pressa tillbaka arbetarna och facken ute på arbetsplatserna. Kommer arbetsgivarna att acceptera att deras förhandlare viker sig? Inte så lätt…

Risken är att lösningen blir att försämra anställningsskyddet ytterligare, så att arbetsgivarna inte längre behöver använda bemanningsföretag för att få som de vill. Det har blivit allt vanligare att turordningsreglerna i LAS körs över med fackens godkännande. Så nu är det bäddat för att slippa reglerna generellt genom en lämplig skrivning i kollektivavtalen.

Är det meningslöst att ställa krav på våra förhandlare? Nej, situationen skulle bli ännu värre av tystnad. Men så länge arbetsgivarna bedriver klasskamp mer än vi gör det, så behöver de inte backa totalt sett. Idag genomför de dagligen saker på arbetsplatserna som de förut inte skulle vågat drömma om. Alltför sällan blir det någon direkt kollektiv aktion däremot.

Det räcker inte att skriva upprop och ”ställa krav på Wanja”, då blir det en del av dimridån. Vi behöver ned-rop. Vi måste ropa till varandra, här nere. Avtalsrörelsen i sig kan inte flytta fram vår position, det kan bara vi själva göra. Det kräver stridslust och sammanhållning och tuffa klubbar på arbetsplatserna. Det kräver att du ser dig själv och dina arbetskamrater som ett gäng som kan kämpa tillsammans, även om ni tycker olika om allt annat.

Läs även: Ett anspråkslöst förslag (från 2015)

 
Lämna en kommentar

Publicerat av på 15 september, 2011 i Avtalsrörelse, Hur det ligger till

 

Stulen pension

Inlagt 11 september 2011

Den skärpta utsugningen på arbetsplatserna räcker inte, kapitalet snor dessutom tillbaka den del av lönen som avsätts till pension. När vi tror att vi betalar in pengar till pension, så betalar vi i själva verket till aktiespekulation. Det är stöld. Avgå alla.

 
Lämna en kommentar

Publicerat av på 11 september, 2011 i Hur det ligger till

 

Styrelsen sa nej men repet sa ja

Inlagt 11 september 2011

Del 6 av berättelsen om hur vi organiserade oss som arbetslösa. De tidigare delarna hittas under kategorin Arbetslös (i menyn till höger).

Vi hade lämnat in en motion, alltså ett förslag, till ”repet” – Livsfyrans representantskap – om att arbetslösas klubb skulle dras igång.

Repet bestod av valda ombud från avdelningens klubbar. Alla livsmedlemmar hade rätt att gå på repskapsmötet och att prata där och ställa förslag, men bara de valda ombuden från klubbarna hade rösträtt. (Vi arbetslösa hade alltså inga valda representanter med rösträtt.)

Det blev en het diskussion på repet den 16 september 2006. Avdelningsstyrelsen ville nämligen att motionen skulle avslås. De ville alltså inte att det skulle dras igång en livsklubb för arbetslösa medlemmar.

I stället ville avdelningsstyrelsen ha ett ”verksamhetsområde” inom avdelningen som skulle ta hand om verksamhet för arbetslösa. Men ett ”verksamhetsområde” är inte samma sak som en klubb, där medlemmarna själva engagerar sig och bestämmer vad som ska göras.

I diskussionen sa avdelningens ordförande: Men det är väl ingen idé att dra igång en klubb för arbetslösa om förbundsstyrelsen ändå säger nej. Och där avslöjades troligen den verkliga orsaken till att avdelningsstyrelsen var emot vår motion: Förbundsstyrelsen, högre upp, gillade inte idén.

Vi arbetslösa var en fjärdedel av de närvarande på repet. Och vi hade som sagt ingen rösträtt. Men det var inte bara vi som snackade för vår motion. Vi behövde faktiskt inte säga så mycket. Det var folk från flera olika klubbar som argumenterade för att vår motion skulle antas.

Argumenten för vår motion var t.ex. att det står i förbundets stadgar att de arbetslösa ska betraktas som ”aktiva medlemmar” och att det också står i stadgarna att en av avdelningens uppgifter är att ”bilda och upprätthålla klubbar”. Plus förstås att flera sa att det vore dumt att inte ta tillvara det fackliga engagemang som de arbetslösa f.d. bageriarbetarna visade.

Det blev en sluten omröstning och majoriteten röstade ja till vår motion. Beslutet blev alltså att klubben för arbetslösa skulle dras igång som vi hade föreslagit.

Fortsättning följer här

(Alla inlägg om detta finns i kategorin Arbetslivet – Livstidsklubben (arbetslösa) i menyn till höger.)

 
Lämna en kommentar

Publicerat av på 11 september, 2011 i Livstidsklubben (arbetslösa)

 

Ockupera Saab för bövelen.

Inlagt 10 september 2011

Jag har fått frågan om jag inte förstår bilarbetarnas hopp om fortsatt arbete inom Saab, när jag ”raljerar” om tömningskonkursen. Självklart förstår jag det, även personligt, eftersom jag varit med om flera nedläggningar av produktion, med åtföljande uppsägningar, i mitt eget arbetsliv. I fallet Saab handlar det dessutom om en nedläggning som drabbar en hel bygd. Desto värre att se det som jag uppfattar som en tömningskonkurs.
Jag är inte kunnig när det gäller just bilbranschen. Lars Henriksson, som har den kunnigheten i högsta grad, skriver om möjligheten att ställa om Saabs produktion för tillverkning av något annat: Rekonstruera Saab till ett framtidsföretag
Men produktionsapparaten kommer knappast att finnas kvar när Müller & co har sålt ut och sugit åt sig allt. De enda som skulle kunna hålla fast apparaten är i så fall saab-arbetarna själva. Sällan har väl tanken på en ockupation känts så välmotiverad och jordnära. Ockupera för bövelen! Ta över, mänskor i Trollhättan. Ni har inget att förlora.

Fler inlägg här på bloggen om Saab finns i kategorin Arbetslivet – Saab.

 
Lämna en kommentar

Publicerat av på 10 september, 2011 i Saab

 

Saab-tjat

Inlagt 7 september 2011

Saab begär rekonstruktion igen. Betyder bl.a. att staten går in och betalar lönerna. Förra gången var 2009. Tjatigt. Jag tjatar väl jag också då – hänvisar till inlägget här på bloggen den 25 augusti: Tömningskonkurs av Saab?

Fler inlägg här på bloggen om Saab finns i kategorin Arbetslivet – Saab.

 
Lämna en kommentar

Publicerat av på 7 september, 2011 i Saab

 

Säg inte arbetsbrist, säg underbemanning

Inlagt 4 september 2011

Är ni för få på ditt jobb? För få för att kunna jobba utan stress och under rimliga arbetsförhållanden? För få för att alla arbetsuppgifter som borde utföras ska bli bra utförda eller utförda över huvud taget?
Borde ni vara tio där ni är nio?

De flesta jag frågar svarar ja. Det finns undantag förstås. Några svarar att vi är så många som det behövs, allt blir gjort och vi är inte överbelastade. Å andra sidan svarar minst lika många att tio där vi är nio, det räcker inte, vi borde vara dubbelt så många som vi är.

Uppåt tio procent av ”arbetskraften” går arbetslös. Men arbetsbristen är skenbar.

De arbetslösa kan bara slåss om de jobb som erbjuds. De kan inte påverka den generella arbetslösheten. Det kan däremot de underbemannade. De skulle alla kunna vägra att vara nio där de borde vara tio. Om alla arbetande vore tio där de nu är nio, så skulle det inte finnas någon arbetslös. Tio procents arbetslöshet skulle bli noll.

Skenbart är även utbildningsbehovet. Visst, det finns förstås en massa jobb som kräver lång utbildning, där man borde vara fler. Och självklart borde det finnas omskolningsmöjligheter för dem som är utbildade till arbetsuppgifter som inte längre finns. Man kan inte kräva jobb till en tändare av gaslyktor. Men det är inte akademiska eller andra långa utbildningar som saknas generellt.

Att lågutbildade inte längre behövs är en fet lögn. Det är nämligen alla de där jobben som inte kräver en akademisk utbildning, som är allra mest underbemannade idag. Det finns tusen och åter tusen luckor i viktiga yrken. Undersköterskor, lagerarbetare, brevbärare, städare, köksarbetare… Listan kan göras lång. I dessa yrken finns egentligen inte arbetsbrist, där finns sammanlagt ett enormt, otillfredställt arbetskraftsbehov. Om du inte jobbar där själv, fråga dem som gör det, fråga: Är ni för få på ditt jobb? Borde ni vara tio där ni är nio?

 
Lämna en kommentar

Publicerat av på 4 september, 2011 i Hur det ligger till

 

Du är inte ensam fast du är arbetslös

Inlagt 3 september 2011

Del 5 av berättelsen om hur vi organiserade oss som arbetslösa.
Vi hade skickat ett förslag till Livsfyrans styrelse om att dra igång Arbetslösas klubb. Styrelsen hade bordlagt frågan. På vår träff i juli pratade vi om saken och bestämde att skicka förslaget till avdelningens representantskap så att fler i avdelningen skulle vara med och ta beslutet.

Notis i Livstecken:
————–
Repskapsmöte
Onsdag 13 september 2006 kl 18 på Livs avd 4

På det här mötet ska vår motion om Arbetslösas klubb behandlas. Häng med! Vi möts från kl 17 på ett fik i Solna Centrum.
Det är bara klubbarnas valda representanter som har rösträtt på mötet. Ingen av oss alltså. Men alla livsmedlemmar har rätt att gå på mötet och höra vad som sägs. Alla livsmedlemmar har också rätt att yttra sig och ställa förslag. Följ med du också!
————

Men vi satt inte still och väntade på hur det skulle gå i representantskapet, utan fortsatte verksamheten i Livstidsklubben under sommaren med träffar en gång i månaden och utskick av Livstecken.

En stående punkt på träffarna var att utbyta erfarenheter och tips. Det som berättades på träffarna blev ofta också notiser i Livstecken. Exempel:

—————–
Hur är det på nya jobbet?
Flera av dem som hittat nya jobb, berättar att det är underbemanning och strul. Så tycks det vara på de flesta arbetsplatser nuförtiden. Ibland finns det ingen fackklubb eller så är facket svagt o passivt. Så det blir att börja från början med att försöka snacka ihop sig med de nya arbetskamraterna.
Sånt kan vi prata om på våra träffar. Kan vara skönt att prata av sig och att rådgöra med varandra om vad man kan göra.

Kort prov
Provanställning på 3 eller 6 mån. är avskaffade av många företag, som i stället anställer på 1 mån visstid. Detta visar sig vara ganska tufft för en nyanställd. Det finns inte mycket utrymme att gör nybörjarmisstag på. Eller om man har ren otur… Och missar man detta ”snabbprov”, hur skall man då tvätta bort en dålig merit i CV`t? I praktiken blir man svartlistad, om man inte ljuger. Visstidsanställningarna tvingar oss att ljuga eller….? /LE

Bra att veta sina rättigheter
Så här berättade en f.d. arbetskamrat: ”Jag har haft ett visstidsjobb. De betalade inte ut helgersättning för 1:a maj och KristiFlygardagen eftersom jag hade för kort anställningstid. Men det visade sig att 5 veckor är alldeles tillräckligt för helgkomp, så de fick ändra sig.”

Tillfälliga anställningar
Om du får en visstidsanställning och sen kommer till AF igen, så räkna med att AF kommer att begära arbetsgivarintyg. Så säg till arbetsgivaren att du behöver ett arbetsgivarintyg när anställningen upphör. Kan dra ut på tiden om du gör det efteråt.

Hygienkurs är en merit
Kurser i livsmedelshygien hölls både på Bagarn och på Schulstad. Om du har gått en sån kurs så ta med det i din merit-förteckning (CV). Det är ett plus när du söker jobb.
———–

I slutet av sommaren började ett gäng också att träffas på arbetsförmedlingen:

————————
Miniträffar på AF
Vi är ett gäng som bor i Botkyrka och går på arbetsförmedlingen i Hallunda.
Vi har bestämt att vi gör sällskap på AF på onsdagar kl 12. Vi kan hjälpa varandra vid datorerna, och kanske ta en fika efteråt. Häng på om du behöver hjälp med något eller bara tycker det är trevligt med sällskap!
Obs att även ni som brukar gå på någon annan arbetsförmedling, kan åka ut till Hallunda om ni vill! Man måste ju inte alltid gå på sin vanliga arbetsförmedling, om man inte ska träffa sin handläggare.
——————-

Erfarenhetsutbytet och träffarna var ett sätt för oss att säga till varandra: Du är inte ensam, fast du är arbetslös. Och inte bara säga det utan visa det också.

Fortsättning följer här

(Alla inlägg om detta finns i kategorin Arbetslivet – Livstidsklubben (arbetslösa) i menyn till höger.)

 
Lämna en kommentar

Publicerat av på 3 september, 2011 i Livstidsklubben (arbetslösa)

 

Bangolf och strejkhälsning

Inlagt 2 september 2011

Del 4 av berättelsen om organisering av arbetslösa.

De uppsagda bageriarbetarna var inte längre medlemmar i Livsklubben på San Remo i Hägersten, och Arbetslösas klubb inom Livsfyran hade inte kommit igång än.
Vi bildade därför en informell klubb.

Tre notiser i LIVSTECKEN nr 10/2006:

——————-

LIVSTIDSKLUBBEN

På mötet 17/6 bildade vi Livstidsklubben! Andra bra namnförslag var Visstidsklubben och Ledighetskommittén men det blev Livstidsklubben.

Medlemmar i denna informella klubb är helt enkelt alla de (f.d.) arbetskamrater som anmält att de vill ha fortsatt info (Livstecken) per mail eller brev. Både de som går arbetslösa, de som hittar nya jobb och de som jobbar kvar i Hägersten (brödutkörarna).

Uppgifter för Livstidsklubben är
1) att vara en fortsatt träffpunkt för erfarenhetsutbyte med mera mellan de f.d. bageriarbetarna i Hägersten. Träffar, Livstecken och hemsidan kommer att användas för denna verksamhet.
2) att dra igång Arbetslösas Livsklubb för arbetslösa livsare i Stockholmsområdet.

Vi bestämde att fortsätta med månadsträffar.
Sommarens träffar blir lördag 15 juli och lördag 19 augusti. Tid: kl 13.
Plats: Gamla lunchrummet om vi inte meddelar något annat.

Vi utsåg några frivilliga till en arbetsgrupp som ska se till att saker blir av.
Obs att alla andra också kan hjälpa till! Hör av er med tips och erfarenheter som vi kan sprida. Och vill ni ordna någon aktivitet, så gör det! Säg till i tid så vi kan informera om det i Livstecken.

MINIGOLF o FIKA!

Alla är välkomna till Tantogårdens bangolf (minigolfbana) lördagen den 1 juli kl 13!
Närmaste tunnelbane-station är Hornstull.

Familjemedlemmar är också välkomna! Ta med frugan, gubben, ungarna, barnbarnen, morsan eller brorsan o kom!

De som vill kan spela minigolf, eller bangolf som det egentligen heter. Livstidsklubben bjuder på startavgiften. Men det går också bra att bara fika o snacka.

Vår (f.d.) arbetskamrat Eva, som är elitspelare, har lovat att vara med, så den som vill ha lite instruktioner kan nog få.

HÄLSNING till upproriska

På mötet i lördags beslutade vi att skicka en uppmuntrande hälsning till de strejkande hemtjänstanställda i Hässelby/Vällingby.

De strejkar mot osäkra anställningsförhållanden och försämringar på jobbet.
Och de använder våra visstidsupprorströjor! Det är lite kul, för vi vet inte hur de har fått tag på tröjorna. Det är nog några av våra gratisutdelade tröjor som har nått dem.

——————

Arbetsmöte med Livstidsklubben:

Fortsättning följer här

(Alla inlägg om detta finns i kategorin Arbetslivet – Livstidsklubben (arbetslösa) i menyn till höger.)

 
Lämna en kommentar

Publicerat av på 2 september, 2011 i Livstidsklubben (arbetslösa)

 

Inte bara för oss

Inlagt 1 september 2011

Det här är del 3 i min berättelse om organisering av arbetslösa.
Under det halvår då vår egen verksamhet för arbetslösa (dvs för oss själva) hade pågått, så pratade vi på varje träff om hur nåt liknande skulle kunna funka som en del av den fackliga verksamheten i Livsfyran. Alltså inte bara för oss utan för alla arbetslösa Livsare i stan. Den 17 juni 2006 skickade vi ett brev som vi hoppades skulle göra avdelningsstyrelsen glad, kåt och tacksam (typ).

——————
TILL AVDELNING FYRAS STYRELSE

Dags att Livsklubben för arbetslösa inom Fyrans område kommer igång igen!

Uppgifter för en livsklubb för arbetslösa:
Ge kontinuitet i det fackliga medlemsskapet så att man inte känner sig ensam och ”facklös” då man är arbetslös. Alltså att göra det meningsfullt för arbetslösa att vara kvar i Livs.
Vara en social mötesplats där man utbyter råd och erfarenheter.
Hjälpa medlemmarna/varandra med praktiska frågor kring försäkringar, arbetsförmedling, akassefrågor o dyl. Hjälpa till med anmälan till autogiro.
Agera kollektivt gentemot arbetsförmedling och beslutsfattare på olika nivåer.
Ge riktade kunskaper till arbetslösa om deras rättigheter samt rättigheter i samband med nyanställning, tillfällig anställning, anställning vid bemanningsföretag etc.
Sprida riktad information till och mellan arbetslösa.
Samarbeta med livsare i arbete, exempelvis utifrån det faktum att arbetslöshet och underbemanning på arbetsplatserna hänger direkt ihop.
Bygga upp en löpande verksamhet som fungerar trots att både de förtroendevalda och övriga medlemmar i klubben förhoppningsvis kommer att bytas ut oftare än i en arbetsplatsklubb.
————–

Brevet innehöll också konkreta förslag till hur hur Arbetslösas klubb skulle komma igång och hur verksamheten skulle kunna läggas upp. Brevet byggde på våra erfarenheter, och på vad vi fått höra om verksamheten i den klubb för arbetslösa som tidigare varit aktiv inom Livsfyran.

Vi skickade brevet så att avdelningsstyrelsen skulle hinna behandla förslaget på sitt möte i juni. Beskedet efter det mötet blev att frågan varit uppe till diskussion men bordlagts till augusti. När jag hörde detta, fick jag en känsla av att de inte var överens i styrelsen. Fast det var nog inbillning. Att medlemmar vill vara aktivt organiserade även då de är arbetslösa, hur skulle man kunna vara oense om en så självklart bra sak?

Fortsättning följer här

(Alla inlägg om detta finns i kategorin Arbetslivet – Livstidsklubben (arbetslösa) i menyn till höger.)

 
Lämna en kommentar

Publicerat av på 1 september, 2011 i Livstidsklubben (arbetslösa)

 

Bageriet stänger – fackklubben håller öppet

Inlagt 31 augusti 2011

Del 2 av berättelsen om hur vi organiserade oss som arbetslösa.

Efter nedläggningen av produktionen i San Remo-bageriet den 9 jan 2006, fortsatte vi att träffas en gång i månaden i den gamla matsalen i bageriet. Både träffarna och vår klubbtidning Livstecken ägnades mycket åt erfarenhetsutbyte, tips och råd till varann i situationen som arbetslösa.

Typiska smånotiser i Livstecken:

Ta kopior
Innan du skickar iväg något till t.ex. akassan, ta kopia och behåll den. Jättebra att ha om det blir något problem. Ett tips som en arbetskamrat har lämnat är också att alltid anteckna vilket datum du skickar iväg papprena.

Jobba inte gratis!
Fler arbetskamrater har råkat ut för erbjudandet att provjobba utan lön på ett bemanningsföretag. Sånt behöver man inte tacka ja till! Om jobbet blivit anvisat av arbetsförmedlingen så tala om för af att det handlar om obetalt provjobb.

Tokigheter
En chilensk kamrat blev skickad på en femdagarskurs som hölls på arabiska!
En annan av våra arbetskamrater sa på AF att han skulle kunna tänka sig jobb även i Norge. Då fick han anvisning till ett jobb som bagare i Thailand.


Nattgängets sista arbetspass 9 jan 2006

KLUBBEN FANNS KVAR

Det första halvåret efter stängningen var en övergångsperiod. Det var Livsklubben på San Remo som stod för verksamheten för de arbetslösa. De flesta hade en eller flera månader betald arbetsfri uppsägningstid efter stängningen, och var alltså formellt fortfarande anställda. Men även de vars uppsägningstid gick ut var fortsatt välkomna.
Livstecken skickades ut med hjälp av företagets portomaskin. De som hade mailadresser fick Livstecken per mail i stället för brev.
Klubbens ordförande Åsa fanns i klubbrummet ett par dar i veckan för att hjälpa arbetskamrater med att fylla i blanketter och annat arbetslöshetsjox. Det fanns stort behov av sådan hjälp.

MEN SEN?

När allas uppsägningstider gått ut, så kunde verksamheten inte längre ske i San Remo klubbens regi.
En del hade hittat jobb eller kommit in på utbildning, men det fanns fortfarande intresse för att kunna träffas och utbyta erfarenheter. I juni skickade vi ut en förfrågan till var och en om de ville fortsätta att få Livstecken med info om träffar och annat. Det var över hundra som ville, och det var en bra grund för att fortsätta – och även att göra allvar av idén att återuppväcka ”Arbetslösas klubb”, inte bara för oss utan för alla de 689 arbetslösa livsmedelsarbetarna inom Livsfyran (Livs avdelning i Stockholm).

Vi beslutade att skicka ett förslag till Livsfyrans styrelse.

Fortsättning följer här

(Alla inlägg om detta finns i kategorin Arbetslivet – Livstidsklubben (arbetslösa) i menyn till höger.)

 
Lämna en kommentar

Publicerat av på 31 augusti, 2011 i Livstidsklubben (arbetslösa)

 

Hur ofta går du till moskén?

Inlagt 30 augusti 2011

Media ger ofta en bild av att alla muslimer överallt är bokstavstroende och hårt styrda av religiösa ledare. Det där har aldrig gått ihop med mina intryck av muslimska arbetskamrater och grannar. De har varit ungefär lika strängt religiösa som de med kristen tillhörighet. Dvs, med få undantag, inte alls strängt.

Mina personliga intryck stämmer däremot bra med vad islamologen Jan Hjärpe säger:
2 procent av den muslimska befolkningen i stadsdelen Rosengård i Malmö går till fredagsbönen. Ca 15-30 procent av muslimerna besöker moskén två gånger om året. Resten går aldrig dit. (Källa: Lokaltidningen Södra Sidan, nr 6/2011)

Idag, då årets Ramadan är över, är säkert en av de där två dagarna då hela 15-30 procent går till moskén. Ungefär som vanliga slappkristna går i kyrkan till advent eller på juldagen.

Eid Mubarak!

 
Lämna en kommentar

Publicerat av på 30 augusti, 2011 i Kultursidan

 

Tack Kamrat Dolly

Inlagt 28 augusti 2011

Tyvärr kunde jag inte se Dolly Parton i Globen igår (27 augusti 2011). Jag lånar en av hennes sångtexter hit i stället. Jag har aldrig jobbat 9 till 5, utan mycket konstigare tider. Men sången är allmängiltig. Tack Kamrat Dolly.

Tumble outta bed
And stumble to the kitchen
Pour myself a cup of ambition
Yawnin’ and stretchin’ and try to come to life

Jump in the shower
And the blood starts pumpin’
Out on the streets
The traffic starts jumpin’
With folks like me on the job from 9 to 5

Workin’ 9 to 5
What a way to make a livin’
Barely gettin’ by
It’s all takin’
And no givin’
They just use your mind
And they never give you credit
It’s enough to drive you
Crazy if you let it

9 to 5, for service and devotion
You would think that I
Would deserve a fair promotion
Want to move ahead
But the boss won’t seem to let me
I swear sometimes that man is out to get me

They let your dream
Just a’ watch ‘em shatter
You’re just a step
On the boss man’s ladder
But you got dream he’ll never take away

In the same boat
With a lot of your friends
Waitin’ for the day
Your ship ‘ll come in
And the tide’s gonna turn
An’ it’s all gonna roll you away

Workin’ 9 to 5
What a way to make a livin’
Barely gettin’ by
It’s all takin’
And no givin’
They just use your mind
And you never get the credit
It’s enough to drive you
Crazy if you let it

9 to 5, yeah, they got you where they want you
There’s a better life
And you think about it don’t you
It’s a rich man’s game
No matter what they call it
And you spend your life
Putting money in his wallet

Workin’ 9 to 5…

 
Lämna en kommentar

Publicerat av på 28 augusti, 2011 i Kultursidan

 

En sån där som inte vill jobba

Inlagt 27 augusti 2011

Apropå skitjobb. En sann historia från 1995. Som det mesta från den tiden lika aktuell idag. Kanske ”lönen” grabben fick skulle vara något högre idag. Men det spelar ingen roll, det är ingen lön i alla fall.

En ung mansröst i telefonen: – Hej, jag känner din son. Han sa att du vet en massa om löner och sånt.
– OK, prata på.
– Jag har fått jobb att montera dörrar. Det är väldigt tungt och jag får bara 3500 kr i månaden.
– Det låter konstigt. Är du under arton?
– Nej jag är nitton. Jag har körkort och jag åker omkring själv med dörrarna.
– Vem sa att du ska tjäna 3500?
– Chefen.
– Det kan inte vara rätt. Hur fick du jobbet?
– Genom arbetsförmedlingen.
– Det kanske är nån sorts ungdomspraktik?
– Nej det tror jag inte. Jag gör samma jobb som dom andra montörerna.
– Du har ingen handledare eller så?
– Nej, jag fick åka med en av dom andra i tre dar. Sen fick jag jobba själv.
– Vad tjänar dom andra montörerna då?
– Vet inte.
– Men du kanske jobbar deltid?
– Nej jag jobbar från 8 till halv 5 varje dag.
– Med en halvtimmes lunch?
– Nej det sa dom inte. Jag jobbar hela tiden.
– Finns det nån fackrepresentant som du kan snacka med?
– Nej ingen är med i facket. Chefen sa att det inte behövs.
– Han ska ha en smäll. Gå till chefen och be om papper på din lön och din anställning, så ska jag hjälpa dig och så ska vi ta reda på vilket fack du ska gå med i.
– Din son sa att du skulle säga så. Men jag har redan sagt upp mig. Jag trodde inte man kunde göra nåt åt det.
– Det var synd. Blir du arbetslös igen då?
– Ja. Jag har varit på arbetsförmedlingen igen.
– Vad sa dom då?
– Att jag är en sån där som inte vill jobba.

 
Lämna en kommentar

Publicerat av på 27 augusti, 2011 i Blandat

 

40 arbetslösa bageriarbetare på kurs

Inlagt 26 augusti 2011

Kan man organisera sig som arbetslös? Inte bara betala en medlemsavgift, utan organisera sig tillsammans och hitta nån sorts gemensam styrka? Tänkte att jag ska skriva några bitar om egna erfarenheter av såna möjligheter – och svårigheter.

Här kommer den första biten. Den handlar om facklig utbildning för arbetslösa.

Inför nedläggningen av San Remo i Hägersten år 2006 (se Not) började vi snacka om att behålla någon form av facklig verksamhet för oss som arbetslösa, åtminstone en tid framåt.

Vi gjorde upp med Livsfyran (Livsmedelsarbetareförbundets stockholmsavsdelning som vår klubb tillhörde) att ordna en tredagars medlemsutbildning någon månad efter stängningen, med särskild inriktning på sånt som kan vara bra för arbetslösa att veta och att prata om. Vi gjorde själva studieplanen för kursen.

Det var över 50 arbetskamrater som anmälde sig till kursen!
Det är nog unikt att 50 arbetskamrater från samma arbetsplats anmäler sig till en facklig tredagars utbildning. (Och på en icke nedlagd arbetsplats skulle det förstås blivit problem med att släppa iväg så många på en gång.)

Det intresset tyder på att när medlemmar blir arbetslösa är det ett bra tillfälle för facket att aktivt gå in och passa på att ge facklig utbildning och möjlighet att utbyta erfarenheter med andra i samma sits. Vilket dels skulle göra oss starkare i själva arbetslöshets- och arbetssökande-situationen, dels bättre fackligt rustade inför nästa jobb.

Sen visade det sig att kursen kolliderade med bl.a. en truck-utbildning (som vi fick igenom i uppsägningsförhandlingarna att de uppsagda skulle kunna gå på företagets bekostnad). I slutändan var det 40 medlemmar som kom till kursen.

Här är en rapport om vad kursen innehöll (hämtad från skvallerspalten på vår dåvarande hemsida). Kanske kan ge lite tips om vad som kan passa att ta upp på fackliga utbildningar för arbetslösa.

——————–

Dag 1:

Idag har vi lärt oss mycket om arbetsförmedlingen, akassan och sånt. Vi pratade bland annat om hur akasseersättningen räknas ut i olika situationer. Det har visat sig att det är mycket svårt att få svar på sådana frågor. Alla som man frågar har olika svar och alla uttrycker sig vagt. Inte ens akassans chef har kunnat ge klara besked om vad som gäller. Det verkar som om det är upp till varje AF och akassehandläggare att göra individuella bedömningar. Detta måste vara ett problem för alla som blir arbetslösa men en och en står man maktlös. Som kollektiv har vi bättre chans att uppmärksamma hur virrigt och godtyckligt det fungerar och kräva rak och klar information.

Sen delade vi in oss i grupper efter vilka arbetsförmedlingar vi hör till. De som varit arbetslösa förut berättade för oss andra om hur det funkar. Vilka rättigheter man har och diverse tips och råd. Det utbyttes även tips om fördelar och nackdelar med olika arbetsförmedlingar i och runt Stockholm. Man har ju faktiskt rätt att välja själv vilken man ska gå till.

Vi såg också en film som heter Bröd och Rosor. Det är en spelfilm som handlar om mexikanska papperslösa immigranter i USA som jobbar på en städfirma och om deras kamp för facklig organisering och bättre arbetsvillkor.

Dag 2:

På förmiddan körde vi en intensiv snabbkurs om lagar och avtal, med särskild inriktning på osäkra anställningar (visstid, provanställningar etc) och bemanningsföretag. Kursen avslutades med ”egenkontroll” i form av en tipsrad. Nästan alla hade nästan alla rätt, sa de i alla fall.

Vi pratade också om förhållandet mellan lagar och avtal å ena sidan och styrkeförhållandena på arbetsplatsen å andra sidan. Lagar och avtal hjälper inte om arbetarna inte känner till sina rättigheter eller inte vågar kräva dem. Å andra sidan kan ett starkt arbetarkollektiv tillkämpa sig mer än vad som står i lagar och centrala avtal. Det kan märkas i lokala avtal. Men även direkt på golvet i arbetarnas förmåga till sammanhållning och vilka rättigheter man tar sig.

På lunchrasten minglade vi med världspressen.

På eftermiddagen hade vi tre pass.

Första passet handlade om bolagsfackligt samarbete. Eftersom vi hade bjudit in Bert från bageriet i Eskilstuna så blev det en hel del info om det kaos som dom haft där efter stängningen i Hägersten.

Andra passet handlade om arbetslösas klubb inom Livs avd 4 (Livs stockholmsavdelning som vi tillhör.) Vi hade bjudit in Raymond som var ordförande i klubben då den var aktiv. Aktiv är den inte idag, men det ska vi ändra på. Det är en kul utmaning att söka kontakt med de ca 700 (?) arbetslösa Livsmedlemmar som finns inom fyran, och undersöka de kollektiva möjligheterna tillsammans med dem.

Till tredje passet hade vi inbjudit Nicklas som är ombudsman i Livs avd 4. Han berättade om fackets uppbyggnad. Diskussionen kom också in på internationella aktioner. Vi pratade t.ex. om hamnarbetarnas strejker och militanta aktioner i flera länder häromveckan, som ledde till att ett EU-förslag stoppades.

Dag 3:

Förmiddan ägnades åt försäkringar, pension o sånt, framförallt vad som gäller när man är arbetslös.

På eftermiddan gick vi igenom vad som händer framöver och beslutade om vad vi ska göra tillsammans.

Så här blir det:

Måndagar och tisdagar öppet i klubbrummet (så länge vi får komma in där). Ring och kolla innan ni dyker upp. Välkomna att komma o dricka kaffe och surra och hjälpa till med ett och annat, tillexempel informationsutskick till alla arbetskamraterna. Det blir rätt mycket jobb med sånt.

Februari-träff tisdag 14 februari kl 12-14 för dem som kan o vill. Plats: Gamla lunchrummet.

Studiebesök i Eskilstuna, datum meddelas senare.

Mars-träff, datum meddelas senare.

Arbetslösas klubb. Vi måste först och främst försöka få kontakt med andra arbetslösa livsmedelsarbetare i Storstockholm. Det är ju den kollektiva styrkan vi vill locka fram ut garderoberna! Mål & Medel skriver förhoppningsvis en snutt om detta i numret som kommer ut i början av mars, så att intresserade kan höra av sig. Vi kan också hjälpas åt t.ex. med att sätta upp lappar på arbetsförmedlingarna.

Avdelning fyras representantskaps årsmöte: 1 april 2006 kl 9.00 i Folkets hus.
Alla medlemmar har närvaro- och yttranderätt. Vår motion om att det inte ska drickas alkohol på medlemmarnas bekostnad inom Livs avd 4, ska behandlas.

Klubbmöte 22 april kl 14.00.

———–

Not: Nedläggningen av San Remo skedde 2006. Två år tidigare hade Stockholmsbagarn lagts ner (där jag jobbat i 27 år). Men efter en lång och seg strid fick alla från Bagarn (som ville) möjlighet till jobb på San Remo, dit en del av Bagarns produktion flyttades. (En strid som skildras i dokumentärfilmen Fackklubb 459.)
Ett par år senare las alltså även San Remo ner. Det var något som vi från Bagarn misstänkt från början, det blev nog mera av en chock för de arbetskamrater som jobbat länge på San Remo. Det blev ändå en hel del strid även kring denna nedläggning, framför allt kring uppsägningsvillkoren. Vi fick till slut igenom mycket bättre villkor än vad som erbjudits från början. Men det är en annan historia.

———-

Fortsättning följer här

(Alla inlägg om detta finns i kategorin Arbetslivet – Livstidsklubben (arbetslösa) i menyn till höger.)

 
Lämna en kommentar

Publicerat av på 26 augusti, 2011 i Livstidsklubben (arbetslösa)

 

Tömningskonkurs av Saab?

Inlagt 25 augusti 2011

Konkurser är inget ovanligt. Har sett hur det går till inom bageribranschen då och då.

En del konkurser innebär egentligen bara att skulder avskrivs och nya ägare kommer in (ofta med de gamla ägarna gömda i bakgrunden). Sen fortsätter man baka som tidigare.

En del är vad jag kallar tömningskonkurser. De drar ofta ut på tiden. Man försöker få in nya pengar – som när allt är över inte finns kvar längre. Lokaler och maskiner visar sig vara sålda och har fått andra ägare. Eller så har de ”försvunnit”. Fodringsägare som har fått ut något innan konkursen, är sådana som har kopplingar till ägarna eller är bulvaner för dem. Inga andra fodringsägare kan få ut något och den statliga lönegarantin får rycka ut och betala uteblivna löner.

Förmodar att det går till på samma sätt inom andra branscher.

Det som händer med Saab är misstänkt likt en tömningskonkurs. Det är bara storleken på företaget och mediauppmärksamheten som är något extra. Men ibland kan man undra om ingen ekonomireporter har sett en tömningskonkurs förr.

PS 7 september 2011: DN: Saab ansöker om rekonstruktion

Fler inlägg här på bloggen om Saab finns i kategorin Arbetslivet – Saab.

UPPDATERING 17 SEPTEMBER 2016. DN: Saab blödde 11 miljoner – om dagen

 
1 kommentar

Publicerat av på 25 augusti, 2011 i Saab