Inlagt 3 oktober 2011

Här kommer del 8 av berättelsen om hur vi organiserade oss som arbetslösa livsmedelsarbetare.
De tidigare inläggen finns i kategorin Arbetslivet – Livstidsklubben (arbetslösa).

Avdelningen fick inte dra igång en klubb för arbetslösa…

Vi hade haft verksamhet igång i åtta månader sedan San Remo-bageriet las ner i januari 2006. Den 13 september hade livsfyrans repskap röstat ja till vårt förslag om att dra igång en klubb för alla arbetslösa livsare i Stockholm. Men den 19 oktober beslutade Livs förbundsstyrelse att fyran inte fick ha en sån klubb. ”Det finns varken möjlighet eller anledning att bilda klubb för arbetslösa medlemmar” skrev förbundsstyrelsen.

Vi blev förstås lite lätt förbannade. En vanlig reaktion var: – När man är arbetslös ska man tydligen hålla käft och inte märkas. Inte bara i samhället utan i vår fackförening också! Men betala fackavgiften får vi göra!
Det var ju också konstigt att det funnits en klubb för arbetslösa i avdelningen tidigare, och då hade förbundsstyrelsen tyckt att det var helt ok.

… men man kan bilda en ortsklubb!

Den 6 december var det repskapsmöte igen. Repet diskuterade om det skulle vara någon idé att överklaga förbundsstyrelsen beslut att inte tillåta klubben för arbetslösa. Så kom Lennart Göransson, f.d. mejeriarbetare från Uppsala, med en förlösande idé: Bilda en ortsklubb!

Lennart sa att det står i Livs stadgar att ortsklubbar ska bildas inom avdelningarna. Ortsklubbarna ska vara basorganisation för de medlemmar som inte har någon arbetsplatsklubb att vara med i. Nu fanns det ingen ortsklubb inom livsfyran, men det borde finnas, och förbundsstyrelsen borde inte kunna misstycka.

Repskapets beslut blev att avdelningen ska undersöka möjligheten att dra igång en ortsklubb. Tre personer i avdelningsstyrelsen fick i uppgift att förbereda bildandet av ortsklubben.

Vi tyckte det var ett bra beslut. I en ortsklubb kan både livsmedlemmarna på småarbetsplatser och de arbetslösa vara med. De som jobbar på t.ex. småbagerier och småcharkar, med bara en eller några få anställda, skulle få chansen att organisera sig tillsammans med andra i samma sits – och även snacka med arbetslösa med erfarenheter från små och stora arbetsplatser. De arbetslösa får i sin tur kontakter på småarbetsplatserna och kanske jobbtips.

I väntan på att ortsklubben skulle bli verklighet, så fortsatte vi verksamheten i den fristående Livstidsklubben.

Den 14 december deltog några från oss i LO:s manifestation mot de försämrade akasse-reglerna. En gammal strejkbanderoll kom till heders igen.

Den 16 december 2006 hade vi årets sista träff.

För första gången hade vi inte träffen i de gamla San Remo-lokalerna i Västberga, som vi inte längre hade tillgång till. I stället träffades vi i livsfyrans lokaler i Solna. I och med att vi lämnade San Remo, så blev det en tydlig minskning av deltagare från det gamla bageriet.

Vi var inte på hemmaplan längre, de flesta bodde söder om stan, och hade långt att åka till Solna. Samtidigt var det förstås allt fler som hittat jobb och inte hade samma behov av träffarna längre. (Däremot ville de allra flesta fortsätta att få information och hålla kontakt via Livstecken som vi skickade ut per mail och brev.)
Å andra sidan dök det upp nya kamrater som nappat på vårt utskick till de arbetslösa.

På mötet beslutade vi att fortsätta med månadsträffar så länge det finns något intresse, och att dra igång en studiecirkel för arbetslösa.

Fortsättning följer här