Inlagt den 11 april 2024

Jag var på ett möte igår, med rubriken Bildning i vår tid: Strejk!  Mötet hölls på initiativ av Anna Ekström som är ordförande för ABF Stockholm. I panelen satt generaldirektören för Medlingsinstitutet,  en universitetslektor i arbetsrätt i Lund och en tidigare förbundsordförande i IF Metall.

Det som slog mig att trots att panelen talade utifrån sina egna yrkeserfarenheter så kändes det hela väldigt verklighetsfrämmande och faktiskt naivt. Det talades om att systemet är stabilt och det finns en maktbalans. Ja, det finns där ni rör er kanske. På arbetsplatserna är det inte stabilt och det saknas maktbalans. ”Det blir bara sämre och sämre”, som Kommunals ordförande hade modet att erkänna för ett tag sen.

Samförståndet har arbetsgivarsidan lämnat för länge sen. Kan det någonsin få konsekvenser på er nivå? tänkte jag fråga under frågestunden, men jag fick aldrig ordet. Lika så bra, min fråga skulle förmodligen ändå betraktats som retorisk, fast den inte är det.

Det var några lärare i publiken som ville prata om möjligheter/svårigheter när det gäller stridsåtgärder. Det var ett stort gap eller glapp mellan panelens lugna och lite skämtsamma samtalston och den desperata undertonen som hördes på bakersta publikraden, trots att ingen gormade och knöt näven.

Hitta era stridsåtgärder, ni som behöver. Regelverket är verklighetsfrämmande och naivt.