RSS

Kategoriarkiv: Osäkra anställningar

Du blir dubbelt utsugen

Inlagt 23 januari 2012

Här är det senaste om fix och trix i bemanningsbranschen. Bemanningsföretaget erbjuder sina heltidare uppdrag som de inte hinner åka till (för långt bort), och när de anställda då tackar nej, så får de ingen lön. Men uppdragen som erbjöds finns inte!

Bemanningsföretag erbjuder påhittade uppdrag

För övrigt:

* Bemanningsföretagen skapar inte arbetstillfällen. Det är inte tack vare bemanningsföretagen som det finns arbetsuppgifter på arbetsplatserna. Om något behöver göras på en arbetsplats, och chefen inte kan anställa genom bemanningsföretag, så får han anställa direkt. Uthyrning av personal är inte en bransch, det är en anställningsform.

* Det kan kanske passa en del människor under vissa perioder i livet att jobba för ett bemanningsföretag. Precis som det kan passa en del människor under vissa perioder att vara timanställda.
Problem 1 uppstår när det visar sig att villkoren i praktiken är skit, vilket händer alltför ofta.
Problem 2 uppstår när resten av livet kommer och det visar sig vara svårt att få något annat än bemanningsjobb eller timjobb. Fast de inte passar längre. Bemanningsjobben har tagit bort många direktanställningar, precis som visstidsjobben tar bort fasta anställningar. Det blir inte fler jobb, det blir sämre jobb.

* De olika anställningsformerna ger ett mer splittrat arbetarkollektiv, där det blir svårare för folk att snacka ihop sig. Det underlättar inte att en del är direktanställda, en del bemanningsanställda genom ett eller flera andra företag och så finns det vikarier och timmisar. Grupper som har delvis olika villkor. De som vinner på avståndet mellan grupperna är förstås arbetsgivarna, som får en starkare position.

* Även ”vanligt fackligt arbete” försvåras: Ta t.ex. om företaget där du jobbar vill ändra något som påverkar era arbetsförhållanden. Sånt har facket rätt att få info och förhandling om. Men om ni begär förhandling med bemanningschefen, så kan han rycka på axlarna och säga: Det är inte vi som bestämmer om det där, vi skickar bara dit personal. Begär ni förhandling med chefen där ni arbetar, så kan han rycka på axlarna och säga: Ni har inte förhandlingsrätt med oss, ni är anställda av bemanningsföretaget.

* De kollektivavtal som finns för bemanningsbranschen innehåller en rad kryphål, möjligheter att komma undan för arbetsgivarna. De avtalen är både svagare och svårare att hålla koll på än andra kollektivavtal.

* Ingen är säker i dagens arbetsliv. Det är inte roligare att vara timmis än att vara bemanningsanställd, och rättigheterna som de fast anställda fortfarande har rinner pö om pö ut bakvägen genom osäkerhetshålen. Arbetarkollektivet och arbetarklassen som helhet försvagas.

* När du är anställd via ett bemanningsföretag så är det både bemanningsföretaget och det företag du jobbar på, som ska plocka vinst ur det arbete du utför. Du blir dubbelt utsugen.

Så ere.
Men det här kommer inte att ändras av att vi berättar om hur illa det är. Det är bra att det berättas, men det räcker inte. Inte ens mediastormar räcker – sånt kan avsätta en partiordförande, men inte ta bort företagens behov av att maximera vinster och att utnyttja alla möjligheter som står till buds.
Det är vi arbetare som måste sätta gränserna för vad som ska stå till buds. Det är vi som måste sätta krokben för galopperande kapitalism.
Jag återkommer…

 
Lämna en kommentar

Publicerat av på 23 januari, 2012 i Osäkra anställningar

 

En gnutta strategi (om otrygga anställningar)

Inlagt 12 oktober 2011

”I förra veckan kom LO:s rapport om otrygga jobb. … Bland arbetare har 23 procent av kvinnorna och 16 procent av männen otrygga jobb.” (Citat ur en artikel idag i LO-tidningen.)

Nejmen vilken överraskning. Inte. Jag har i många år undrat varför i h-e inte fackföreningsrörelsen – och kollektiven på arbetsplatserna – förstått vikten av att i tid uppmärksamma och kämpa mot de otrygga anställningarna. Det är så dags nu. Det har varit en synnerligen strategisk prioritering av arbetsgivarna att göra anställningarna osäkrare, vilket sen i sin tur används för att pressa tillbaka arbetarklassen på alla områden.

Men det kunde man ju inte veta för 10-15 år sen… Jo, det kunde man. Med en gnutta uppmärksamhet på utvecklingen på arbetsplatserna, en gnutta misstro mot samförståndsandan, en gnutta tanke på kapitalismens drivkrafter samt en gnutta strategiskt tänkande, så kunde man.

Här klistrar jag in en artikel som jag fick publicerad i LO-tidningen år 1998 (på kultursidan – det är endast där mina artiklar har accepterats).

Visstidare (artikel från 1998)

Om jag går med i facket så tar de säkert in nån annan i stället…
Om jag kräver sjuklön för de där två dagarna så får jag säkert inte jobba nästa vecka…
Klagar jag så har jag inget jobb mer…

1800-talet?
Nej – visstidare.

I det fackliga arbetet måste vi ha strategier. Ett bra knep när man ska lägga upp en facklig strategi för en tid framåt – både lokalt och i större skala – är att ställa sig två frågor:
1) var trycker arbetsgivarna på som hårdast just nu, för att flytta fram eller behålla sina ställningar?
2) var är vi själva som svagast just nu?
Ofta finner man att svaren på de två frågorna sammanfaller.

Idag är visstidare ett svar på de där två frågorna – på många enskilda arbetsplatser och i det svenska arbetslivet som helhet. Korttidsvikarier har alltid funnits som ett sätt att klara t.ex. tillfälliga sjuktoppar. Och det har alltid funnits t.ex. studerande ungdomar, som det har passat bra för att under en viss tid av livet jobba på tillfälliga vikariat. Men nu ökar korttidsvicken kraftigt, och då finns det inga fasta jobb, när resten av livet nalkas…
Ju fler korttidare vi har, som egentligen skulle vilja ha ”riktiga” jobb, desto tydligare ser vi också att de har sämre villkor än andra. Inte bara när det gäller rätten till en fast inkomst. De har sämre skydd i arbetsrättslagarna. De ramlar utanför vissa förmåner i avtalen. De är organiserade i lägre grad eller organiserade i ”fel förbund” och bryr sig inte om att byta eftersom de inte vet hur länge de får stanna. Även om de ÄR organiserade, så är de ofta dåligt informerade om sina rättigheter. De missar medlemsmöten. De är inte prioriterade i det fackliga arbetet – trots att de är vår svagaste länk.

På alla arbetsplatser där det här problemet känns igen, borde man ta det strategiska beslutet att prioritera visstidarna. Taktiken måste anpassas efter lokala förhållanden, men det kan ingå t.ex.:
att ta upp frågan i hela klubben så att alla förstår dess betydelse
att kämpa för att göra vikariat till fasta jobb och korttidsvik till långtidsvik.
att försöka förbättra och bevaka visstidarnas villkor… ju bättre deras villkor blir, desto mindre anledning har arbetsgivarna att köra med korttidsvikariat!
att informera visstidarna, organisera dem och tala om för dem att de behövs i spetsen för det fackliga arbetet idag… de ska inte smyga bortglömda i kanten. In med dem i klubbstyrelserna!
Ju öppnare och radikalare vi prioriterar dem, desto svårare blir det för arbetsgivarna att bestraffa dem genom att byta ut dem mot nya vikarier.

Och det är om vi koncentrerar oss där vi är svagast – inte där vi är starkast – som vi kan få en rörelse framåt. Om de som står längst bak kommer i rörelse, driver de alla andra framför sig.

Besläktat inlägg här på bloggen: Vad de säger och vad de menar .

 
 

Kan Namibia så kan vi?

Inlagt 11 oktober 2011

Namibias högsta domstol godkände i en dom den 1 december 2008 den nya arbetsrättslagens förbud mot bemanningsföretag och avslog en protest från landets största bemanningsföretag, Africa Personnel Services (APS).

APS protest gällde bestämmelsen ”ingen person får, mot ersättning, anställa en annan i syfte att göra denna person tillgänglig för tredje part med avsikt att utföra arbete åt den tredje parten”. Företaget hävdade att bestämmelsen stred mot grundlagen och dess advokater menade att lagen bröt mot APS’ ”grundläggande” rätt att ”utöva valfritt yrke, profession, verksamhet eller tjänst”.

Domaren i målet påpekar i den skriftliga domen att grundlagens garantier inte automatiskt innebär att all affärsverksamhet är tillåten: ”En person som till exempel ägnar sig åt boskapsstöld, bordellverksamhet, människohandel eller slaveri kan knappast stödja sig på grundlagen med hänvisning till att verksamheten eller handeln är vinst- eller inkomstbringande.”

”Enligt Namibias lag”, fortsätter domaren, ”finns ingen plats för en tredje part i förhållandet mellan arbetsgivare och arbetstagare. Jag anser att denna tredjepartsposition skapar en ohållbar situation utan juridisk grund i vår lagstiftning om anställningsavtal. Som jag ser det är [personaluthyrning] ut- eller inhyrning av människor som om de var boskap.”

Domen mottogs med entusiasm av fackligt aktiva som fyllde domstolsbyggnaden och demonstrerade utanför den. Fackföreningar – bland annat IUL-förbund och centralorganisationer – i många länder arbetar för att stärka lagförbud (till exempel i Ryssland, där det fortfarande är olagligt med bemanningsföretag men personaluthyrningsbranschen lobbar stenhårt för en förändring) och administrativa regelverk som begränsar expansionsmöjligheterna för bemanningsföretag och personaluthyrning.

Den här texten publicerades i Lilla Livstecknet 15 januari 2009. (Lilla Livstecknet var ett fackligt blad för medlemmar i Livs dåvarande ortsklubb i Stockholm, en fackklubb för medlemmar på små arbetsplatser samt arbetslösa.) Fakta från IUL, det internationella livsmedelsfacket.

 
Lämna en kommentar

Publicerat av på 11 oktober, 2011 i Kamp lönar sig, Osäkra anställningar

 

Vi kallar oss och den kalla verkligheten

Inlagt 5 oktober 2011

Bemanningsbranschen har nu lagt ner sin kampanj ”vi kallar oss”.

Så här uttalar sig Henrik Bäckström, förbundsdirektör för Bemanningsföretagen, på Newsmill:
”Bland de som varit inne på vår sajt och på vår Facebooksida finns personer med anknytning till Antifascistisk aktion, Kommunistiska partiet och Syndikalisterna. Att dessa grupper varken är nyanserade eller nödvändigtvis verklighetsförankrade i sin kritik har vi tidigare erfarenhet av. Mer problematiskt blir det när personer som är medlemmar i vanliga politiska ungdomsförbund, kulturjournalister, ledarskribenter på Aftonbladet eller representanter för våra stora fackföreningar applåderar initiativet att hitta kränkande tillmälen för uthyrd personal.”

Jag tror att han menar: ”Bland de som kritiserat oss och uppskattat motkampanjen finns såväl personer med anknytning till Antifascistisk aktion, Kommunistiska partiet och Syndikalisterna som medlemmar i vanliga politiska ungdomsförbund, kulturjournalister, ledarskribenter på Aftonbladet och representanter för våra stora fackföreningar. Och det tycker vi inte om.”

Faktum är att bemanningsföretagen är ett elände inom arbetslivet och att det är väldigt många som vet om det. Ännu fler vet om det nu, sedan Vi kallar oss-kampanjen öppnade slussarna för kritiken och berättelserna från vardagen som bemanningsanställd. Den kalla verkligheten tog över myskampanjen. Bra jobbat.

(Alla inlägg om detta finns under kategorin Arbetslivets villkor – Osäkra anställningar i menyn till höger.)

 
3 kommentarer

Publicerat av på 5 oktober, 2011 i Osäkra anställningar

 

Rapporter från den smutsiga branschen

Inlagt 29 september 2011

”Jag jobbade länge inom den smutsiga branschen. Det var aldrig tal om scheman utan man skulle ställa upp på minuters varsel på morgonen. De hade inga problem att ringa runt 03:30 och säga åt en att åka till andra sidan stan för att tex paketera hårspray för 85kr tim”

”När jag blev uppsagd från min senaste anställning som ”ambulerande” fick jag först ett uppdrag av misstag, eftersom chefen inte visste mitt namn.”

”Jag vaknar av ringklockan på dörren. Yrvaken reser jag mig upp, undrar vad det är som händer. Klockan är sju på morgonen och någon bankar på min dörr.”

”Jag blev nekad att förlägga min föräldraledighet över veckans alla dagar med motiveringen att det var en olägenhet för företaget.”

”Vi stod upp och pillade bort prislappar från returvaror i 8 timmar idag, ett straff för dom som är kaxiga. Vår gruppledare kommer fram flera gånger, säger: ”Räta på ryggen, stå inte och häng! Dom tycker det ser så slappt ut.”

Så inleds några av inläggen på Facebooksidan Vi kallar oss (den fristående sidan, inte bemanningsföretagens). Rapporter från bemanningsanställda samlas som Anteckningar på sidan: Anteckningar / Vi kallar oss. Rekommenderas!

Rekommenderar också läsning av någonting uppmuntrande, berättelsen Bemanningskollegor i antologin Hopsnackat.
Du kan lyssna på berättelsen här och nu: Bemanningskollegor – Mp3 från ljudboksversionen av Hopsnackat. Inläsare är Leif Stålhammer.
Leif intervjuas förresten om inläsningen av Hopsnackat i det här youtube-klippet!

Fler inlägg här på bloggen om Vi kallar oss-cirkusen finns i kategorin Arbetslivets villkor – Osäkra anställningar.

 
Lämna en kommentar

Publicerat av på 29 september, 2011 i Osäkra anställningar

 

Cirkus och uppror!

Inlagt 23 september 2011

Apropå cirkusen kring bemanningsföretagens kampanj Vi kallar oss.

Missa inte att det finns en webbsida där du kan hitta de förslag som bemanningsföretagen inte gillar. Där kan du rösta eller lämna ett eget förslag: vi.kallaross.se
Just nu är det Vi kallar oss slavar, som har flest röster. Och det tål väl att upprepas: Det är inget fel på slavarna, bara på slaveriet.

Och så det viktigaste som gömmer sig längst in, längst ner i denna cirkus:
Vi måste organisera oss tillsammans med våra arbetskamrater. Underifrån.

Bemanningsanställda, snacka ihop er. Alla arbetare förlorar i längden på att försöka klara sig en och en. Tillsammans kan ni vägra ta skit.

Fast anställda, visstidare och bemanningsanställda, snacka ihop er. Alla arbetare förlorar i längden på att acceptera att splittras i olika grupper.

Utan vår gemensamma styrka blir det inget slavuppror.

Fler inlägg här på bloggen om Vi kallar oss-cirkusen finns i kategorin Arbetslivets villkor – Osäkra anställningar.

 
Lämna en kommentar

Publicerat av på 23 september, 2011 i Osäkra anställningar

 

Vi kallar oss…

Inlagt 21 september 2011, uppdaterat 29 september.

En vän hörde av sig och var en smula irriterad på bemanningsföretagens kampanj Vi kallar oss… där man får lämna förslag på vad de som jobbar åt bemanningsföretag ska kallas. Han beskrev det som en ”äcklig kampanj från bemanningsföretagen där svinen vill byta namn på inhyrda för att få en positivare klang”. Ni får ursäkta min väns språkbruk. Han är anställd på ett bemanningsföretag.

På kampanjens hemsida vikallaross.se har jag och många andra nu lämnat in förslag – som inte kommit upp bland de alternativ man kan rösta på. (Röstningen spelar i och för sig ingen roll – trots att kampanjen heter Vi kallar oss så är det inte de bemanningsanställda som får välja mellan förslagen, utan det ska ”fyra av landets främsta språkexperter” göra.)

Förut kunde man även kommentera filmen, men den möjligheten har tagits bort.

Jag twittrade om saken, vilket ledde till följande meningsutbyte med  arbetsgivareföreningen Almega (som organiserar många av bemanningsföretagen):

FrancesTuu: Jag har föreslagit Vi kallar oss slavar, men det verkar inte ha kommit med på listan. Inte än iaf.

AlmegaAB: Är inte det lite nedvärderande mot de som jobbar inom bemanningsföretag?

FrancesTuu: Inte alls. Det är inget fel på slavarna, bara på slaveriet.

AlmegaAB: Det är tråkigt att du jämför jobb med slaveri!

FrancesTuu: Jag som jobbat i 40 år tycker tvärtom att jämförelsen var rätt skojig. Ännu skojigare blir slavupproret.

Om det blir någon fortsättning på konversationen så lovar jag rapportera!

På den här sidan finns mitt och de andra censurerade förslagen med – gå dit och rösta eller lämna ett eget förslag: Vi.kallaross.se (fristående kampanj)

På facebook:

Kampanjen hade även en facebooksida. Den försvann mycket snabbt, efter att det kommit in väldigt många förslag och synpunkter som tydligen inte uppskattades. Men kom sen upp igen. Vi kallar oss (bemanningsföretagens facebooksida)

Facebooksidan finns också i en ocensurerad version, på initiativ av bemanningsanställda och andra osäkert anställda. Om du hänger på Facebook kan du ta del av den sprudlande idérikedomen där. Vi kallar oss (fristående facebooksida)

Pressröster:
SvD 22/9: Bemanningsföretagens reklamkampanj sågas på Facebook
Dagens Arbete 21/9: Facebookkampanj om inhyrda fick stoppas
Resumé 23/9: ”Vi kallar oss”-kampanjen sågas på Facebook
GP 24/9: Ordstrid kring bemanningsföretag
Alliansfritt 26/9: Almegas pr-katastrof
Helsingborgs Dagblad 29/9: Bemannologens klagan

Fler inlägg här på bloggen om Vi kallar oss-cirkusen finns i kategorin Arbetslivets villkor – Osäkra anställningar.

 
2 kommentarer

Publicerat av på 21 september, 2011 i Osäkra anställningar

 
 
%d bloggare gillar detta: