Inlagt 9 juli 2013

Apropå bussbränderna i Uppsala. Jag känner inte till omständigheterna i just det här fallet. Men det får mig osökt att tänka på en av berättelserna, Hjältar och Hot, i antologin Hopskrivet. Jag citerar:

… skyddsombuden stoppade bussar där nödöppnarna inte fungerade. De stoppade 10 bussar på en vecka. Ett skyddsombud blev uppkallad till chefen och kallad ”slashas”.

Skyddsombudet: Vad ska man göra om inte nödöppnarna funkar om det börjar brinna i bussen?

Chefen: Vad ska man göra om det börjar regna kanonkulor?

Faktum är att ofta när ansvariga säger: Vi hade ingen aning… vi ska se över… – så ljuger de. Det är en mycket vanlig situation på arbetsplatser att de anställda tjatar om problem och risker och att cheferna helt enkelt slår dövörat till.

Det är på den punkten ingen skillnad när det gäller bussar, vård eller vilken som helst av alla de sorters arbetsplatser som vårt samhälle består av.

Berättelsen ur Hopskrivet kommer jag följaktligen att tänka på ganska ofta. T.ex. varje gång ansvariga i vården säger: Vi är väl förberedda och kan garantera patienternas säkerhet!

Jaså? tänker jag. Vi hörde ju just vårdpersonalen vittna om motsatsen? Men det är klart, vad ska man göra om det börjar regna kanonkulor.