Inlagt 24 oktober 2013

En snabbrapport från dagens manifestation på Slussen i Stockholm för den fortsatta lönekampen och sjusköterskestudenternas överenskommelse att som nyexaminerade inte ta jobb till en lön lägre än 25000 kr per månad.

Kampen är framgångsrik även om mycket återstår. Många vård-arbetsplatser betalar idag 25000 eller mer. Sjukhusens lönedumpar-kartell börjar vittra sönder. Och det är inte bara ingångslönerna som påverkas – som ett exempel nämndes sjuksköterskor som fått 2-3000 kronors höjning av månadslönen efter tre månaders anställning. Det har också blivit allt vanligare att sjuksköterskor säger upp sig – individuellt eller kollektivt – då de är missnöjda med lön eller andra villkor och byter till en annan vård-arbetsplats om deras krav inte tillgodoses.

En intressant utveckling som var tydlig vid dagens manifestation, är att inte bara låga löner utan även underbemanningen på arbetsplatserna lyfts fram. Allteftersom studenterna kommer ut på arbetsplatserna, med den gemensamma erfarenheten i ryggen att man kan snacka ihop sig och att kamp lönar sig, så kommer arbetsmiljö och bemanning säkert att bli lika viktiga kampfrågor som lönen. Och även de gamla och yrkeserfarna börjar säga ifrån.
I den slutna facebookgruppen ”Sjuksköterskor ryter ifrån – nu får det vara nog!” är det t.ex. på gång att kräva ökad bemanning på slutenvårdsavdelningarna på sjukhusen.

På twitter kan du hitta hashtaggarna #sskriot och #sskryter.

Alla mina blogginlägg i ämnet hittas i kategorin Arbetslivet – vården

Inlagt 10 oktober 2013  (Uppdaterat 18 oktober).

Nyss hittade jag den här bilden på facebooksidan Stöd våra sjuksköterskor. Texten på bilden är ett citat från mitt tal på Stockholms sjuksköterskestudenters första 24000-manifestation i december 2011. Jag blev glad att citatet har fått nytt liv och att meningen Vi kan inte få något annat än det vi själva är beredda att slåss för kom med. Den inställningen är grundläggande i en folkrörelsestrategi, när vi kämpar tillsammans.

Hela talet som jag höll 2011 finns att läsa här på bloggen i inlägget 24000? Det var då det. Nu höjer vi.

Och snart är det manifestation igen – den 24 oktober 2013 kl 17.00 på Södermalmstorg (Slussen) i Stockholm. Vi ses där!

Vi är vana vid att heja på och visa vårt stöd för tillfälliga strider, bortglömda veckan efter. Men här handlar det om en aktion som är både direkt och uthållig. Stödet från oss andra, alla vi som nån gång i livet är patienter eller anhöriga, det stödet måste också fortsätta, termin för termin.

För övrigt håller jag på och samlar ihop berättelser om hur sjuksköterskestudenternas lönekamp fortsätter och sprids i några svenska städer. De kommer, tillsammans med berättelser om andra sätt att sätta ner sin gemensamma elefantfot i arbetslivet (strejk, övertidsblockad, jobba-enligt-regelboken, kollektiv uppsägning…)  att finnas med i den nya antologin Slutsnackat som utkommer 2014. Boken är en uppföljare till Hopsnackat och Hopskrivet och vi förhandspresenterar den på Socialistiskt Forum i Stockholm den 23 november.

Alla inlägg här på bloggen om sjuksköterskestudenternas lönekamp finns i kategorin Arbetslivet – vården

Den här bilden kanske kräver en förklaring – det är ett gäng hamnarbetare som kom till Slussen för att visa sitt stöd för sjuksköterskestudenternas kamp och rimliga löner i vården.

Inlagt 24 april 2013

Här är mitt fem-minuters-tal på demon. Om du har läst min blogg tidigare så kan du blunda och gå vidare, för det här talet innehåller inget nytt, tvärtom, det är samma gamla francestjat som vanligt. But a woman has to do what a woman has to do.

Här stod jag och talade till sjuksköterskestudenterna vid den första manifestationen i december 2011. Och då sa jag bland annat så här:

Jag tror det är viktigt att arbetsgivarna får klart för sig att den här striden inte är en tillfällig dagslända. Även de studenter, som nu är i början av sina utbildningar, är på hugget och kommer att stå på sig. Om arbetsgivarna tror att de kan vänta ut den här årskullen och få billigare arbetskraft sen, då ska de veta att så blir det inte. Nästa år kanske kravet är 25000, så de gör klokt i att passa på att anställa nu för futtiga 24!

Hur kunde jag våga säga så? Jag har sett många många protester och kampanjer som bara blivit tillfälliga dagsländor. Men det märktes att stockholmsstudenternas löneuppror inte bara skulle bli tillfällig dagslända utan en stark, liten men tuff, folkrörelse. Såna har förmåga att överleva. Hur märktes det då? Särskilt på tre saker:

För det första: I arbetslivet får vi inte bättre villkor för att det är synd om oss eller för att någon annan räddar oss. Vi kan inte få något annat än det vi själva är beredda att slåss för. Och det har ni förstått. Ni tvingar fram högre ingångslöner inte genom att be och böna utan genom att tacka nej till jobb med för låg lön. Ni gör förstås annat också – Träffar politiker, manifesterar på torgen, syns i media. Men om ni bara hade gjort sånt, så hade det inte lett nånstans. Era NEJ TACK är grunden och orsaken till att motståndet luckras upp och att de arbetsgivare som fortfarande vägrar ge rätt lön får ta till allt mer desperata och kostsamma och idiotiska räddningsförsök.

För det andra: Ni har förstått att man kan kämpa för sina gemensamma intressen även om man tycker olika om en massa annat. Man behöver inte vara bästa kompisar. Man behöver inte komma överens om ett stort åsiktspaket eller om partipolitiska ståndpunkter. Ni fokuserar på landstingets lönedumpning och de låga lönenivåerna och ni enas kring en bestämd tanke om att ni tillsammans kan göra något åt saken. Och då kan ni det.

För det tredje: Ni försöker få med alla och ni har metoder för det. Ni organiserar er, ni redovisar anställningsintervjuerna för varandra i den slutna facebookgruppen, ni peppar även dom som inte känner sig så modiga och starka. Det är när den blygaste studenten längst bak i salen vågar stå på sig och inte bara den tuffaste längst fram, som det blir en folkrörelse. För när de som står längst bak kommer i rörelse, då driver de alla andra framför sig.

Det här gäller även i ett större perspektiv: Som nyutexaminerade studenter står ni på sätt och vis ”längst ner och längst bak” – vem kunde tro att ni skulle kunna ha något att säga till om? Men ert tryck bakifrån, underifrån, får också dem som står längre fram att komma i rörelse. Tryckvågorna sprider sig genom hela vårdapparaten.

Det kan vi vara tacksamma för, alla vi 99,9% som av och till behöver vård, när vi föds, när vi dör och däremellan. Vi är alla patienter. Det är dags, tycker jag, att alla patientföreningarna lägger sig i utifrån patientintresset och säger till de ansvariga: Vi behöver vårdplatser, vi behöver sjuksköterskor och att fler ska vilja bli sjuksköterskor. Sluta trilskas och se sanningen i vitögat: Rörelsen kan inte stoppas. Underbetalningens tid är slut.

Talet jag höll i dec 2011 finns HÄR.

Alla inlägg på bloggen om 24000-kampen finns i Kategoriarkiv: Arbetslivet – vården.

Inlagt 11 april 2013

Dags för detta års vårliga manifestation den 24 april 2013! Då samlas de kämpande sjuksköterskestudenterna för att manifestera sin envisa, och allt mer framgångsrika, kamp för rimliga ingångslöner. Säkert kommer också många av deras äldre kollegor att dyka upp. Och så kommer förstås vi andra som hejar på.

Citerar från facebookeventet för manifestationen i Stockholm:

Storsjukhusen bedriver en lönekartell där alla nyutexaminerade sjuksköterskor erbjuds samma ingångslön. Löneutvecklingen för en sjuksköterska är nästintill obefintlig. Inflationen äter upp höjningen vilket innebär att många sjuksköterskor idag har lägre lön än vad de hade som ingångslön för 5 år sedan – det är inte klokt! Därför är ingångslönen så otroligt viktig för oss alla att kämpa för – det är dags att förändra löneläget och synen på sjuksköterskan!

Nya kullar med nyexaminerade sjuksköterskor är på väg ut på arbetsplatserna och de gör som sina föregångare – tackar nej till anställningar för under 24000 i månaden. Åtminstone i Stockholm har kravet nu höjts till 25000! Allt fler arbetsgivare inser att detta inte var en dagslända som de lugnt kan vänta ut, och allt fler betalar den begärda lägstalönen. De som fortfarande vägrar, brottas med katastrofal underbemanning.

Jag är en av de inbjudna talarna i Stockholm, och det ska bli riktigt kul att åter få tala om den här kampanjen, som jag tycker är ett så bra exempel på en stor liten folkrörelse. (Jag talade också vid den första manifestationen i Stockholm, i december 2011.)

Manifestation i Stockholm

onsdag 24 april 2013:  Södermalmstorg/Slussen kl 17
Facebookevent

Och i flera städer… också 24 april 2013

(jag kompletterar om jag får tips om fler).

Göteborg

Sahlgrenskas huvudentré kl 16
Facebookevent

Uppsala

Samling Biomedicinskt centrum entré (A11) kl 16
Torgmöte på Stora Torget 16.45
Facebookevent

Linköping

Stora Torget, 17.30-19.30
Facebookevent

Lund

Stortorget 17.00
Facebookevent

—————————————————–

Alla mina blogginlägg om och kring ssk-kampen, från november 2011 och framåt, finns i kategorin Arbetslivet – vården.

Inlagt 25 januari 2013

Tillfälliga kampanjer för någon yrkesgrupp eller något arbetarkollektiv, har vi sett komma och gå. Det kan vara motiverat av en tillfällig konflikt. Men ofta är en kampanj något som inte leder så långt, och som arbetsgivarna har lärt sig att de kan vänta ut.

Faktiskt kan muller från arbetarkollektivet/yrkesgruppen självt verka betydligt mer hotfullt och verksamt än en tillfällig mediahype, en demonstration, en namninsamling, sånt som man vet att det kommer, peekar – och försvinner.

Här sticker sjuksköteskestudenternas Inte under 24000-kampanj ut. Genom det goda underarbetet, dvs att man mobiliserar kollektivet och stöttar varandra i att hålla på lönekravet, åstadkommer man inte bara en tillfällig protest, utan en liten men stark folkrörelse. Då kan demonstrationer och mediakampanjer vila tryggt ovanpå något som inte bara är tillfälligt. (Vill du veta mer om hur stockhomsstudenterna organiserat sin kamp, så skaffa antologin Hopskrivet, där sjuksköterskestudenten Ulrika Blumfelds berättar om detta i kapitlet ”Öppen kamp och hemlig grupp”.)

Jag blev ombedd att tala till stockholmsstudenterna vid deras första öppna manifestation den 15 december 2011, och då sa jag så här:

Kära sjuksköterskestudenter!

Har ni hört sagan om ingångslöner? Att det behövs lägre ingångslöner för att unga människor ska få in en fot på arbetsmarknaden? Det är verkligen en saga – för sanningen är att ingångslöner sänks för att lönenivån ska sänkas för alla. Det är så lönedumpning går till. Det syns så tydligt när man tar er sjuksköterskor som exempel. Ni går ut från en treårig utbildning och ni behövs – inte fasen är det för att ni ska få in en fot, som man försöker pressa ner ingångslönerna. Det är för att hålla nere lönenivåerna inom vården, punkt.

Det betyder också att det omvända gäller. Om ni ser till att få vettiga ingångslöner så kommer det att lyfta lönenivån som helhet, och det gynnar i längden inte bara de nyanställda utan också alla andra, och i längden även oss 100% som alla är eventuella patienter.

Det finns segervittring i den här fajten och det är för att den inte bara förs här på torget med ord och plakat. Det här är bara en överbyggnad på den verkliga striden, den att ni faktiskt tackar nej till till jobb under 24000. I arbetslivet vi får inte bättre villkor för att det är synd om oss eller för att vi klagar och protesterar, utan för att vi går till aktion. Vi kan inte få något annat än det vi själva är beredda att slåss för.

Striden kommer att bli framgångsrik, om ni fortsätter som ni börjat och om ni ser till att alla era studiekamrater och blivande kollegor, även dom som inte är här, känner det kollektiva trycket och framför allt det kollektiva stödet, så att de står på sig och håller ut i detta chickenrace. Den viktigaste uppgiften för dem som är säkra och modiga, är att uppmärksamma och peppa dom som kanske är mera osäkra eller befinner sig i ett svagare läge på något sätt. Om de som står längst bak kommer i rörelse, då rör sig hela gänget framåt och då kommer ni att vinna.

Jag tror också det är viktigt att arbetsgivarna får klart för sig att den här striden inte är en tillfällig dagslända. Även de studenter, som nu är i början av sina utbildningar, är på hugget och kommer att stå på sig. Om arbetsgivarna tror att de kan vänta ut den här årskullen och få billigare arbetskraft sen, då ska de veta att så blir det inte. Nästa år kanske kravet är 25000, så de gör klokt i att passa på att anställa nu för futtiga 24!

Till sist – som fackligt aktiv sen hundra år vill jag säga att det som ni gör nu är visserligen ovanligt i dagens läge – Alltså att ni snackar ihop er redan innan ni fått jobb. Men det är samtidigt basic facklig organisering. Detta att man tillsammans sätter den nedre gränsen för vad man kan acceptera när det gäller lön och andra arbetsvillkor. Genom att ni på eget initiativ tar upp denna grundläggande fackliga strategi så är ni ett föredöme och inspiration för andra. Det tackar vi för.

Stå på er syrror – no chickens!

Nästa år kanske kravet är 25000 – det vågade jag säga just för att jag uppfattade studenternas organisering som en folkrörelse med framtiden för sig.

Och nu är det tydligen dags för att höja kravet till 25000, anser studenterna i Stockholm och Uppsala. Heja!
Sveriges Radio: Sjuksköterskors krav på högre löner trappas upp
DN: Sjuksköterskestudenterna höjer lönekravet.

Samtidigt i Lund: 34 erfarna sjuksköterskor på barnintensiven säger upp sig i protest mot arbetsgivarens försämrade personalpolitik. Arbetsgivaren har sagt upp de lokala arbetstidsavtalen, vilket leder till försämrad inkomst för sjuksköterskorna som arbetar med de svårt sjuka barnen.
Stödgrupp på facebook.

I ett större perspektiv handlar sjuksköterskornas kamp inte endast om deras egna villkor – det handlar om vården, den vi alla behöver förr eller senare, och vad den får kosta.

Alla mina blogginlägg om 24000-kampanjen finns i kategorin Arbetslivet – vården