Månadsarkiv: mars 2024

Inlagt 29 mars 2024

Fler tankar efter att ha sett Det omätbara. Nu om förskolan.

”Vi vill ha mindre barngrupper, högre personaltäthet, planeringstid samt mindre kringuppgifter” säger de brandgula aktivisterna i Förskoleupproret och så säger säkert också de flesta av deras arbetskamrater. Men tyvärr är det ofta så att opinionsarbete, dvs upprop, namninsamlingar, mediauppmärksamhet osv inte ger det resultat man hoppas på. Man kan använda sånt för att tala om vad man vill ha och samla människor kring det. Men för att få det man vill ha, så krävs inte bara envishet utan ofta också någon form av stridsåtgärd. Då behövs opinionsarbetet för att förklara varför striden tas, särskilt om allmänheten kommer att märka av åtgärden. Vilket de ju kommer att göra om det tas strid inom förskolan, oavsett om det handlar om regelrätt strejk eller om man t.ex. vägrar ta emot fler barn än vad som är lämpligt. Det märker både föräldrarna och de arbetsplatser där föräldrarna arbetar. (Och då är det ändå bara för att ”barnpassningen” uteblir. Att det pedagogiska arbetet uteblir är ju lika allvarligt men det märks inte lika direkt.)

Kan facket ta strid?

Det finns inget som hindrar att berörda fackföreningar, som Kommunal och Sveriges Lärare, ställer krav i avtalsförhandlingar på mindre barngrupper och färre barn per pedagog. Men kan de varsla om stridsåtgärder för sådana krav? Det brukar sägas att det inte är tillåtet, med hänvisning till reglerna i LOA, Lagen om offentlig anställning. ”Stridsåtgärder i syfte att påverka inhemska politiska förhållanden är otillåtna inom lagens tillämpningsområde”. Det skulle säkert motparten peka på. Men nånting haltar här. OK, det är från de politiska besluten som pengarna kommer – men det är ju ändå inte förbjudet att strejka för högre lön om man är anställd inom ”det offentliga”. Så varför skulle man inte kunna strejka för bättre arbetsvillkor? Det där regelverket som man skyller på, det borde sättas på prov! Det är inte rimligt att facken accepterar att vara dubbelt bakbundna.

Men, som jag skrev om i det förra inlägget, Tankar efter Det omätbara – Även stridsåtgärder som inte anses otillåtna ställs ofta in i sista stund. Inte för att man verkligen fått igenom en BRA överenskommelse, utan ofta en rätt dålig. Om det hade hållits medlemsomröstning om överenskommelsen och om stridsåtgärden ska ställas in eller ej – då hade det nog blivit strid.

Tänk om alla som jobbar i förskolan skulle genomföra en omröstning själva?

Fortsättning följer… Envishet och stridsåtgärder

Inlagt 14 mars 2024

Jag har sett Det omätbara – en helt ljuvlig film om människor och samtidigt, i mina ögon, en uppmaning till strid, strid om villkoren, tiden, bemanningen i allt det där arbetet som livet egentligen handlar om – att ta hand om varandra. Se den om du jobbar med människor, eller om du är en.

Filmen har hittills visats på olika filmfestivaler men jag hoppas verkligen att den kommer ut brett.

Innehållet

Det omätbara följer arbete i äldreomsorgen, hemtjänsten och förskolan. Filmen fokuserar på arbetets innehåll och värde, både de mänskliga relationerna och professionalismen som de arbetande visar. Lars Henriksson har skrivit en artikel om filmen där han särskilt lyfter fram att den visar på den tysta kunskapen. Det går inte att läsa sig till hur man tröstar ett barn.

Det talas i filmen om vikten av att tjäna. Är det Florence Nightingale som är idealet, hon som bara tjänar och tjänar och aldrig ställer krav? Det skulle man kunna anklaga filmen för – om den inte också tog upp vad som händer med det goda arbetet när det pressas sönder av ständig nedvärdering och ständiga nedskärningar och när det saboteras av regelverk skapade av personer som inte förstår sig på det omätbara.

Facket: Det blir bara sämre.

Fackförbundet Kommunal – Sveriges största LO-förbund med över 500 000 medlemmar – har kollektivavtal och organiserar många i de här verksamheterna. Efter visning av filmen på Tempo dokumentärfilmfestival den 9 mars hölls ett samtal där kommunals ordförande Malin Ragnegård deltog. Hon sa: det blir bara sämre och sämre.

Fackets ledning vet om att det blir sämre och sämre, och att det har pågått i åratal, ja i årtionden. Borde det inte leda till någon form av rejäl ändring, att man inte bara traskar på med metoder som uppenbarligen inte förhindrar att det blir sämre och sämre? 

Kommunals ordförande framhöll att alla måste våga stå på sig mer ute på arbetsplatserna, säga nej till försämringar, lägga skyddsstopp. Det håller jag fullständigt med om och tycker det är superviktigt att sprida sådana erfarenheter. Hopsnackat med mera.  Men när det verkligen händer så finns ofta en rädsla hos de fackliga företrädarna att stötta. I praktiken kan de stå i vägen.

Fredsplikten har blivit en dålig ursäkt. Man får inte ta till stridsåtgärder när det finns kollektivavtal. Men arbetsgivare får försämra för de anställda, deka ner våra jobb, trots att det finns kollektivavtal. Hur fredligt är det? Och då ska vi stå bakbundna av fredsplikten?  Den ensidiga fredsplikten.

Men frågan är också om det endast handlar om juridisk bakbundenhet – det finns ju en rädsla för att ta till stridsåtgärder, även när det är tillåtet, dvs i samband med avtalsförhandlingar.

19 januari 2021 skrev Kristin Linderoth på sin blogg: ”I fredags skulle Kommunals varsel om nyanställnings-, mer- och övertidsblockad på privata vård- och omsorgsföretag i hela landet ha trätt i kraft. Om parterna fortfarande inte hade kommit överens den här veckan skulle nästa steg tagits, med strejk på ett stort antal privata äldreboenden och vårdcentraler. Nu blev inget av det verklighet, eftersom Kommunal och arbetsgivarna i Almega Vårdföretagarna i torsdags enades om nya avtal för äldreomsorg (bransch F) och vård och behandling och övrig omsorg (bransch E). Kommunals förbundsstyrelse valde att tacka ja till medlarnas bud trots att båda avtalsdelegationerna röstat nej, varav delegationen för äldreomsorg till och med enhälligt.” (Läs hela inlägget på Linderoths blogg: Strejken som inte blev)

Strejkhot är något som kan ingå i den förutsägbara avtalsteatern. Arbetsgivarna ska säga nej till allt. Facket ska hota med strejk, som arbetsgivarna vet att de inte vill genomföra. De ska komma överens i en sista hetsig förhandlingsrunda och svåra frågor läggs i en partssammansatt arbetsgrupp som genast glöms bort. Avtalsförhandlingar är byteshandel – för att få en futtig löneökning ska vi acceptera försämringar av t.ex. arbetstidsregler eller anställningstrygghet.

Om avtalen måste godkännas i medlemsomröstning så skulle det tas fler strider. Men borde vi inte tro på samförståndet och rätta oss efter förbundsstyrelser och andra i ledningen som verkligen är insatta och förstår vad som är möjligt? Nej, det borde vi inte. Varför inte? Kommunals ordförande har själv givit svaret: Det blir bara sämre.

Vad bör göras? Fortsättning följer här: Förskolan och kraven

Uppdatering hösten 2024: På filmens hemsida kan du klicka på ”Välj din biograf” och se var filmen visas runtom i landet.