Nu står arbetstidsförkortning på att-göra-listan enligt i princip alla våra fackförbund, även om de har olika syn på hur det ska gå till. Ja det är väl på tiden, tycker jag, som skrev en artikel om det för ett tag sen – 1984. Arbetstidsförkortning – arbetsomfördelning.

Samtidigt är det faktiskt så att från 1990-talet och framåt, har vi inom många branscher och verksamheter accepterat – i varje fall inte stoppat – steg för steg försämrade arbetstider. Konstiga scheman, mer arbete på obekväma tider (hälso- och familjefientliga tider kan man säga också), ständiga ändringar, kort framförhållning. Och nu ska vi kämpa för arbetstidsförkortning?

Mikael Nyberg nämner i förordet till min bok Bageriet i Paradiset ett lager där han arbetade på 1980-talet. Arbetet låg på dagtid måndag-fredag. Kvällar, nätter och helger var lediga, en självklarhet. Idag kan arbetet på lager förläggas mellan 05.00 och 24.00 alla årets dagar så när som på tre. Det har arbetsgivarna fått igenom steg för steg i kollektivavtalsförhandlingarna med Handels.

Häromdagen röstade Handels kongress för att man ska verka för sänkt arbetstid med bibehållen lön. Bra! men förbundet kunde kanske börja med att ta tillbaka en del av de arbetstidsregler som de har släppt under årens lopp i utbyte mot futtiga löneökningar. Omöjligt? Men arbetstidsförkortning är möjligt?

Vad vill arbetsgivarna ha i utbyte, om de går med på arbetstidsförkortning? Vad sägs om att alla andra kvarvarande arbetstidsregler släpps? Kanske att kraven på schemaläggning helt kan tas bort, så att vi alla jobbar i praktiken som timanställda? Så borde det inte bli, eller hur. Men fundera över vad som krävs för att få igenom arbetstidsförkortning utan byteshandel, när 1) i princip alla avtalsförhandlingar sedan länge är byteshandel 2) de/vi i stort har misslyckats med att försvara mänskliga arbetstidsregler i 30 års tid. Det har vi misslyckats med eftersom det inte är prioriterat att lära oss och varandra att säga nej till försämringar. Det kanske är det som alla kongresser – och vi på arbetsplatserna – borde sätta först på att-göra-listan.