Inlagt 21 oktober 2025
Igår publicerade Aftonbladet en debattartikel av Kim Söderström, ordförande Byggnads och Malin Ragnegård, ordförande Kommunal. Ignorerar våra larm – är cyniskt och respektlöst
”1,3 miljoner människor i Sverige upplever hälsoproblem på grund av jobbet. Inom våra branscher – vård och omsorg, skola och bygg – är siffrorna fullkomligt alarmerande. Där drabbas var tredje anställd. Som fackliga företrädare är vi inte förvånade över Arbetsmiljöverkets nya siffror. Men vi är tveklöst förbannade” inleds artikeln. Bra så långt.
Längre fram i artikeln kommer önskemålen, helt rimliga:
- Fler kollegor – Inte fler arbetsuppgifter och ständig övertid.
- Rätt planering– Inte pressade scheman och allt kortare byggtider som skapar stress och risk för olyckor.
- Rätt utrustning och förutsättningar – Inte otrygga uppgifter och arbetsmoment. Arbetsgivare som lyssnar – Inte ignorerar.
Vad väntar ni på?
Men snälla ordföringar, vi har i över 30 år accepterat försämringar i arbetslivet och att arbetsgivarna har lämnat samförståndsandan för länge sen. Ni tror väl inte att de kommer att avvika från sin framgångsrika strategi för att ni ber om det?
”Ingen ska behöva bli sjuk, skadad eller dö på grund av sitt jobb. Det borde vara en självklarhet. Men det kräver mer än goda intentioner – det kräver handling. Arbetsgivarna måste vakna upp, sluta ducka och ta sitt ansvar nu. Inte sen. Vi har fått nog av flightmode-ledarskap. Det är dags att koppla upp sig mot verkligheten” avslutas artikeln.
Kan man ställa samma krav på fackförbunden? Ingen ska behöva bli sjuk, skadad eller dö på grund av sitt jobb. Det borde vara en självklarhet. Men det kräver mer än goda intentioner – det kräver handling. Fackförbunden måste vakna upp, sluta ducka och ta sitt ansvar nu. Inte sen. Vi har fått nog av flightmode-ledarskap. Det är dags att koppla upp sig mot verkligheten.
Nej, vi kan inte kräva detta av fackförbunden. Inte så länge vi på arbetsplatserna accepterar ökad stress och ohälsosamma arbetsförhållanden. Inte så länge vi accepterar avtalsförhandlingarnas byteshandel.
Istället för att vädja till arbetsgivarna, kanske fackförbunden kunde vända sig till sina medlemmar och säga: ”Förlåt om vi hållit er tillbaka. Ska vi stoppa fortsatta försämringar och istället få ett hälsosammare arbetsliv, så måste ni lova oss och varann att ni helt enkelt säger nej till försämringar och underbemanning på arbetsplatsen. Och då kommer vi att stödja er fullt ut. Vad väntar ni på?”
Det behövs en folkrörelse på våra arbetsplatser.

Du måste vara inloggad för att kunna skicka en kommentar.