RSS

Kategoriarkiv: Vården

Vägra gå hem?

Inlagt 18 januari 2020

Just-in-time-kapitalismen är sårbar. Punktstrejker, maskningar, jobba enligt regelboken etc kan slå direkt och hårt i verksamheter som är planerade för att både material och arbetare ska finnas på plats bara precis när de behövs och inte annars. En liten aktion kan få mycket stora konsekvenser just för att det inte finns några marginaler och ofta inte heller något förebyggande underhåll.
Detta borde vi kunna använda oss mer av, särskilt i verksamheter som gör fetvinst på vårt arbete – dvs på de varor vi tillverkar och de tjänster vi tillhandahåller – och på sänkta kostnader  – dvs våra försämrade villkor, underbemanning etc – och där kvartalsrapporterna styr.

Ett annat problem uppstår i verksamheter där de ansvariga mer eller mindre skiter hur det går, vilket ofta gäller skattefinansierade verksamheter. Där får vi gång på gång exempel på att det kan gå åt pipan utan att någon egentligen bryr sig. Vad är det för idé att strejka om nedskärningar, klantiga upphandlingar och andra tokigheter slår hårdare mot verksamheten än en strejk skulle göra – utan att någon egentligen ställs ansvarig? (Situationen i vården är ett på många håll aktuellt exempel, men det finns fler.)

Kanske att det är där vi istället skulle använda oss av den omvända strejken – den att vägra gå hem?

Jag skrev om omvänd strejk på en numera nedlagd diskussionssida den 5 augusti 2003:

Som flera har skrivit så är det svårt att ta till t.ex. vild strejk på ett gruppboende eller en vårdavdelning. Det är svårt gentemot de människor man vårdar och det är svårt därför att det inte slår mot arbetsgivaren/kapitalet. Jag behöver inte gå in så mycket på svårigheterna, ni som jobbar inom vården känner till dem.

Vad kan man göra då?

Inom mycket omsorgsarbete gör nedskärningar och underbemanning att jobbet blir stressigt och tungt. På en arbetsplats där det är så, kanske man skulle vända på strejkvapnet: Vägra gå hem. Dvs: De som har deltidsjobb och vill jobba mer, vägrar gå hem. De som blir uppsagda och skulle vilja stanna kvar, stannar kvar. Om en avdelning ska läggas ner vilket kommer att göra jobbet tyngre på andra avdelningar: Ockupera.
Jag säger inte att det skulle vara lätt att genomföra, men det är som sagt inte strejk heller.

Och jag menar naturligtvis inte att man ska jobba gratis! Man ska vara instämplad (skriva timmarna på sin arbetstidsrapport) och föra ett jävla liv: Kräva betalt. Man skulle säkert få stöd från vårdtagare och anhöriga.

Man skulle kunna tänka sig både kortare, symboliska aktioner och mera långvariga strider om man har kunnat bygga upp en beredskap för det.

Vårdarbetare som snackat om detta har ofta varit entusiastiska, men vad jag vet så har någon sådan strid inte genomförts någonstans.

Vad säger ni vård- och omsorgsarbetare? Är idén urpuckad eller alltför fantasifull? Är den värd att diskutera med arbetskamraterna?

Ja, vad säger ni välfärdsarbetare år 2020? (Problemet att ”ansvariga” uppenbarligen inte bryr sig om hur det går gäller ju inte bara vården utan hela välfärdssektorn.) Är idén urpuckad eller alltför fantasifull? Är den värd att diskutera med arbetskamraterna?

 
Lämna en kommentar

Publicerat av på 18 januari, 2020 i Äldreomsorgen, Vården

 

Dom som kämpar har det alltid för bra

Inlagt 20 juli 2017

Jag ska börja med att citera mig själv från facebook den 14 juli:

Det finns tydligen arbetargrupper som har det alldeles för bra, och därför ska acceptera försämringar. Som sopgubbar, de ska acceptera sänkt lön och höjd arbetsbelastning. för att de som inte lyfter en säck redan har bestämt hur mycket de ska ha i vinst.

Som hamnarbetare, de ska acceptera att inte längre få företrädas av sin fackförening och att inte längre ha fast jobb. Vadå – kräva att ha en riktig anställning, när så många andra har osäkra jobb?

Hör ni hur det låter?

Jag vill påminna om att det där gnölet om folk som har det alldeles för bra, det hörs inte bara om ”manliga högavlönade arbetargrupper”. När sjuksköterskorna på barnintensiven i Lund sa upp sig kollektivt inför en försämring (se berättelsen Sitt ner i båten i antologin Slutsnackat) , då spred landstingspolitiker lögner om vad de tjänade. De gick ut med siffror som kanske kunde stämma ifall sjuksköterskorna alltid jobbat nästan dygnet runt och det vore julhelger varje månad.

Lögner sprids och avundsjuka underblåses, inte mot dem som har det ”för bra”, utan mot dem som kämpar.

Städarna på pendeltågen i Stockholm, som sägs upp fast de egentligen behövs, därför att ett för lågt anbud har lagts och antagits – om de tar en öppen strid så kommer det att ljugas och gnölas om dem också, tro mig. Även de kommer att ha det ”för bra”.

Vad kan vi göra åt det? Skit i skitsnacket, kämpa och stöd varann.

Här är några uttalande från vårdarbetare nu under sopkonflikten:

Agneta Lenander, sjuksköterska skriver  ”Till alla er som nu gråter krokodiltårar över sjuk- och undersköterskors låga löner när det ni vill bekämpa är de strejkande sopgubbarna vill jag bara säga en sak: sluta med det och sluta använda oss vårdarbetare som ett slagträ i debatten. Om du på allvar hade brytt dig, hade situationen inte sett ut som den gör i dag ” Läs hela artikeln i Etc Sluta använda oss sjuksyrror som ett slagträ i debatten. (Artikeln fanns först i Sydsvenska Dagbladet, men togs av någon anledning bort därifrån. Nu alltså i tidningen Etc istället.)

Nätverket En annan vård är möjlig skriver så här: Vi är vårdpersonal som sedan länge kämpar för en hållbar arbetsmiljö och adekvat löneutveckling över ett helt arbetsliv. Vi stödjer er strid mot lönedumpning och försämringar i arbetsvillkoren. I media ses försök att ställa vårdpersonal och sophämtare mot varandra. Orsaken till orimliga löner inom vården ligger dock inte hos sophämtarna utan hos ansvariga politiker. Det är genom gemensam kamp över yrkesgränser och inte splittring som en förändring är möjlig. Den 3 september kommer landsomfattande vårdprotester äga rum där ni är varmt välkomna att delta.

Från Jordbro Vårdcentral kom detta:  ”Solidariska hälsningar från Jordbro vårdcentral. Vi har diskuterat er kamp mot försämrade arbetsvillkor och lönedumpning och ger vårt fulla stöd. Er strid är exemplariskt för situationen på många arbetsplatser runt om i Sverige. Systemet med upphandlingar och privatiseringar har styckat upp välfärden och gjort många jobb osäkra. Inom vården kämpar personalen sedan länge för högre lön och mot en allt tuffare arbetsmiljö. Ingen hos oss står bakom pratet om att sopgubbarna tjänar för mycket utan vi ser att det är ett sätt att splittra olika yrkesgrupper. Att ni visar att man kan vägra försämrade arbetsvillkor är en inspiration för oss alla. ”

Sidan Höj vårdlönerna – Partipolitiskt obunden sida för alla som tycker att undersköterskor är värda mer respekt! skriver: ”Vi står på sopgubbarnas sida! Just nu försöker politiker och mediernas ledarsidor ställa vårdpersonal mot sopgubbarna. Det är något vi inte ställer upp på. Detta eftersom vi vet att vi inte kommer få det bättre för att andra får det sämre. Vi som kämpar för högre vårdlöner ställer oss helhjärtat på alla strejkande sopgubbars sida. Vi anser att även fler arbetare borde strejka för förändring. Endast gammal hederlig kamp kan åstadkomma förändringar i Sverige.”

Ja, vi måste kämpa, och solidariteten måste vara ömsesidig. Här passar det bra, tycker jag, med den här bilden från min blogg. Det är ett gäng hamnarbetare som är med på sjuksköterskestudenternas ”Inte under 25000”-manifestation den 24 april 2013. Blogginlägget finns här: Fyra bilder och ett tal från 25000-manifestationen. 2013-04-24 ssk-demo (1)

Läget i sopstriden: ”Strejken är över” påstod Stockholms Stad om konflikten på RenoNorden i måndags. Det är sant att det inte strejkas. Men Stockholms Sopgubbar går inte tillbaka till Reno. Det märks på stan. Sopor börjar stinka på många ställen. Klaga på dålig sophämtning, lukt och råttor till Stockholm Vatten: kund@svoa.se . Det börjar även märkas i Malmö att sopgubbarna på Reno där har slutat jobba övertid och följer regelboken istället.

sopor 0720-3Jag har fått in många bilder från överfulla sopkärl och soprum. Här är bara ett exempel.

Mina tidigare inlägg om sopstriden: Du är inte avskedad – du strejkar! och När soporna ligger kvar – klaga uppåt. Mina tidigare inlägg om hamnstriden finns i kategorin Arbetslivet – Hamn

 
Lämna en kommentar

Publicerat av på 20 juli, 2017 i Hamn, Sopgubbar, Vården

 

Karriärsatsning på uskan

Inlagt 29 april 2016

Idag har Kommunal (fackförbundet) och SKL (Sveriges Kommuner och Landsting, dvs arbetsgivarna) kommit överens om nytt avtal, med en särskild satsning på utbildade undersköterskor.

Som vanligt är det intressant att jämföra vad fackförbund och arbetsgivarorganisation säger om ett ingånget avtal. Sen måste man ändå titta på själva avtalet och nya eller ändrade formuleringar, för att få veta vad som egentligen är överenskommet.

Eftersom jag inte har tillgång till det nya avtalet ännu, så kan jag nu bara titta på vad parterna har valt att gå ut med.

Kommunal: Avtal med SKL är klart – historisk seger för jämställda löner

SKL: Treårigt framtidsavtal med Kommunal

Kommunal berättar att undersköterskorna i år får en lönehöjning om 1020 kronor per månad. Det gäller förstås heltidsarbete, det blir mindre för deltidarna.

Läser man hos SKL så framgår det att inte alla uskor kommer att få 1020 kr.

Först ska 800 kr i snitt läggas ut på undersköterskekåren. Det finns ingen individgaranti, så det finns inget som hindrar att någon får 0 kr och någon annan långt mer än 800 kr.

Resten av uskahöjningen då, 220 kr? Det ska gå till en ”karriärsatsning” – var fjärde undersköterska ska få en särskild löneökning på 880 kr. Tre av fyra får alltså inget av de slantarna.

Individuella löner är en välkänd och välanvänd splittringsmetod och att redan i avtalet bestämma att en del av höjningen ska gå till var fjärde uska… ?

Jag misstänker att SKL till billigt pris vill kunna lägga fler arbetsuppgifter på karriär-uskorna och därmed minska behovet av sjuksköterskor och lättare stå emot sjuksköterskornas krav på högre löner och bättre arbetsvillkor. Eller möjligen lättare tillmötesgå dem, när de blir tvungna?

Kommunal beskriver uska-satsningen som något de fått igenom utöver märket. SKL säger att kostnaden vägs upp av ”värderade vinster för arbetsgivarna kopplat till bland annat längre avtal, lägre uppräkning av lägstalönerna och förenklade turordningsregler”.

Särskilt intressant blir  att se den exakta formuleringarna när det gäller turordningsreglerna. Dessa har varit hotade länge, framför allt därför att det har blivit så vanligt att facken och arbetarkollektiven accepterar avsteg från turordningsreglerna ute på arbetsplatserna, avsteg som inte alls handlar om ”kompetens”.

Hur avtalet kommer att slå i sin helhet, hur det går med turordningen och vad ”karriär”-inriktningen på satsningen kommer att innebära för individer och kollektiv, det kan man undra – det känns inte tryggt.

 
Lämna en kommentar

Publicerat av på 29 april, 2016 i Vården

 

Ni är fuckade utan oss! – Arbetarkollektivet som maktfaktor

Inlagt 23 juni 2015

Den här texten är mitt förord i antologin Slutsnackat.

De flesta händelserna i Slutsnackat har utspelat sig under 2010-talet, en tid då vi ofta får höra repliker som:
– Det spelar ingen roll om jag säger ifrån.
– Säger jag nej till den där försämringen så ringer dom inte in mig igen.
– Inte sjutton gör det nån skillnad om jag vägrar jobba övertid.

Sanna repliker, tyvärr. Men testa att byta ut jag mot vi i de där meningarna. Testa att byta ut jag mot alla. Då stämmer replikerna inte längre. Det vi gör tillsammans spelar roll. Kraften i de aktioner som beskrivs i boken ligger helt och hållet i att man genomför dem tillsammans. Här agerar arbetarkollektiven, med smarta metoder, som den maktfaktor vi är, kan vara, i kraft av att vi är de som faktiskt gör jobbet. Smarta metoder betyder inte problemfria. Det uppstår svårigheter på vägen, tveksamheter, oenigheter, risk för splittring, och det blir inte alltid en storseger. Lägg märke till sådana erfarenheter i berättelserna. De är bra att ha i åtanke när ni själva tar strid om något.

De aktioner som beskrivs här bryter oftast inte mot regler i lagar och avtal. Men de bryter mot sådant ”samförstånd” som alltför ofta innebär underordning, underkastelse. De bryter också mot ovanan att tänka jag men glömma vi. De bryter inte minst mot ovanan att vi nöjer oss med att gnälla i fikarummet eller på sin höjd skicka en upprörd skrivelse till facket eller en arg insändare till lokaltidningen eller starta en Vi-som-tycker-grupp på facebook. Inget ont om sådant, det kan ibland vara en bra början, men det räcker oftast inte.

Smarta metoder: Ingen kan, än så länge, förbjuda människor att säga upp sig, som de personliga assistenterna i Får vi inte månadslön så säger vi upp oss eller sjuksköterskorna i Sitt ner i båten. Inte heller finns det någon lag mot att tacka nej till jobb som man tycker är för dåligt betalt, som sjuksköterskestudenterna i berättelserna om Inte under 24000-kampen. Att jobba strikt efter regelboken, som sopåkarna gör i berättelsen Till punkt och pricka, är snarast motsatsen till lagbrott, men får uppstudsiga arbetsgivare att slita sitt hår minst lika mycket som en vild strejk skulle göra. Att timmisar beslutar sig gemensamt för att tacka nej till att bli inringda när deras arbetspass kortas ner som i Driver ni med oss? är inte något man kan lagföra dem för. Ett regelbrott är det oftast inte heller att tacka nej till övertidsarbete eller extrapass, vilket förekommer i flera av berättelserna. (Mer om det i Att vägra jobba för mycket, som också finns här på bloggen.)

Berättelsen Till punkt och pricka handlar om en aktion som Stockholms Sopgubbar genomförde 2010, i protest mot att kollegor blivit uppsagda för att de inte accepterat lönesänkning. När aktionen pågick intervjuades en sopentreprenör, alltså en arbetsgivare, i Svenska Dagbladet. Han sa apropå de växande sopbergen i soprummen:
– Vi gör vårt bästa, men vi har hundra sopgubbar med en egen vilja.
Att göra sitt bästa innebar att försöka få de anställda att vara lydiga och inte ta strid. Men det föll på att sopgubbarna agerade som en maktfaktor med en egen, gemensam vilja.

– Vi har hundra sopgubbar med en egen vilja.
Den repliken, och den motvilliga respekt som den speglar, vill vi höra ofta, om alla möjliga yrkesgrupper. I Slutsnackat möter vi några brevbärare, verkstadsarbetare, bageriarbetare, kockar, charkuteriarbetare, vårdbiträden, personliga assistenter, sjuksköterskor och järnvägare med en egen vilja. Fastanställda, timanställda, bemanningsanställda och blivande anställda hittar smarta strategier och påminner om vilka det är som gör jobbet. Som de timanställda vårdbiträdena uttrycker det i berättelsen Driver ni med oss: Ni är fuckade utan oss.

Del två av förordet kan du läsa här: Att vägra jobba för mycket

20150422_175146 Slutsnackat är del 3 i serien Folkrörelse på arbetsplatsen. Mer om böckerna och hur man får tag i dem finns här. (Öppnas i ny flik.)

 

Jag bryter min bloggtystnad med Slutsnackat

20150422_175146

22 april 2015

Oj vad tyst det var här då. Jag har nog glömt den här bloggen ett tag. Eller snarare så tänker jag numera oftast, när jag får någon klok(?) tanke i huvudet: Det där har jag redan skrivit om. För det mesta som händer i arbetslivet är upprepningar och motsättningarna i samhället är ständigt desamma. Det känns tjatigt att tjata…

…och så är det ju det att jag har varit nergrävd i arbetet med del 3 av antologiserien Folkrörelse på arbetsplatsen. Det arbetet har av olika skäl varit väldigt segdraget. Men det insamlade materialet – berättelser och intervjuer – räcker å andra sidan och blir över för det lilla format som jag har valt för bokserien. Små böcker ska det vara. De ska få rum i fickan på en overall eller städrock. De ska inte skrämma bort någon som är ovan läsare. De ska vara enkla att diskret glömma kvar på ett fikarumsbord. Storleken har betydelse. Så de berättelser  som handlar om erfarenheter av s.k. vilda strejker, har jag lagt undan i en hög för sig. De blir del 4 av bokserien, som förhoppningsvis trycks i höst

Men nu är vi alltså äntligen klara med del 3, Slutsnackat. Vi trycker också nya upplagor av del 2, Hopskrivet och del 1, Hopsnackat. Bokserien är ett ideellt projekt. Varken jag som redaktör eller de andra skribenter och illustratörer som medverkar i boken får pröjs för det. Eventuellt överskott går tillbaka för tryckning av nya böcker.

Om tryckeriet håller vad de lovar, kommer Slutsnackat från trycket på fredag. I övermorgon alltså, 24 april 2015. Då kan jag ha med några nytryckta ex till årets manifestation för sjuksköterskestudenternas lönekamp: Inte under 25K kl 17.00 på Mariatorget i Stockholm /Facebookevent/. Jag är inbjuden som en av talarna där. I Slutsnackat berättar sjuksköterskestudenter från Uppsala, Umeå, Stockholm, Lund och Kalmar om sina erfarenheter av lönekampen, och en sjuksköterska berättar om den kollektiva uppsägningen på barnintensiven i Lund. Så det vore roligt att kunna vifta med de första exemplaren bland de blivande sjuksköterskorna på Mariatorget!

Men det handlar förstås inte enbart om sjuksköterskor. Boken innehåller berättelser från många yrkesområden. Den gemensamma nämnaren för berättelserna är att det är sanna historier om arbetarkollektivet som maktfaktor. Brevbärare och tågvärdar berättar om hur de kommer fram till att sätta stopp för övertidsarbete. Sopgubbar följer regler till punkt och pricka så att chefen sliter sitt hår. Personliga assistenter sätter ner foten för att få månadslön. Deltidare och visstidare tar täten i striden för ett hotat helgtillägg. Timanställda vårdbiträden tackar nej till kortare arbetspass. Bemanningsanställda charkarbetare säger Solidarnosc! Och så finns det en urskruvad saftblandare, tio kilo gömd blandfärs, nästan en ockupation, en uppviglande tomte och den stora kjolstriden.

Det kommer att bli boksläpp med presentationer av Slutsnackat i Norrköping 25 april, Stockholm 5 maj (endast häng), Malmö 7 maj, Göteborg 12 maj och Gävle 27 maj. Mer om detta på folkrorelselinjen.wordpress.com där du också hittar annan info om bokserien.

 
2 kommentarer

Publicerat av på 22 april, 2015 i Blandat, Folkrörelsestrategi, Kultursidan, Vården

 

Sjuksköterskornas kampvåg rullar vidare

Inte-under_25000

Inlagt 22 april 2014

Nu på torsdag är det åter dags för sjuksköterskestudenternas vårmanifestationer, som i år, 2014, förstås går under parollen Inte under 25000. (Aktuell lista längre ner i detta inlägg!)

Jag har följt och skrivit om sjuksköterskestudenternas lönekamp sedan hösten 2011. (Alla inläggen finns i kategorin Arbetslivet – vården här på bloggen.) Det är härligt att se att kampen fortsätter, årskull för årskull, och framför allt att den pågår 365 dagar om året, vid varje tillfälle då någon tackar nej till ett jobb med för låg lön. Jag är också övertygad om att de nyexade studenternas kamp har bidragit till att kampvågor rullar vidare inom hela vårdsektorn.

De sjuksköterskor som redan är ute i arbete till för låga löner, börjar också mullra och ställa krav. Om inte förr, så reagerar de när nya arbetskamrater kommer in på högre lön, och det leder till att också de ”gamla” kräver sitt. Kollektiva uppsägningsaktioner har blivit allt vanligare. Detta är en förväntad och alldeles utmärkt konsekvens av studenternas kamp. Även andra yrkesgrupper i vården påverkas och inspireras att ställa krav och tacka nej till det som inte duger.

En annan rullande våg är den som uppstår därför att de nyexade som kommer in på olika arbetsplatser, med erfarenheten från lönekampen i ryggen, de kommer också att ha närmare till att snacka ihop sig med sina kollegor och ta strid för inte bara bättre löner utan också bättre bemanning och bättre arbetsmiljö.

Sjuksköterskekampen bekräftar en viktig sanning: Vi kan inte få något annat än det vi själva är beredda att slåss för!

Ett tips: I antologin Hopskrivet finns en lärorik berättelse ”inifrån kampen” av studenten, numera sjuksköterskan, Ulrika Blumfelds om hur det gick till när stockholmstudenterna började organisera sig, hur de använde sig av både hemliga och öppna facebokgrupper och hur de stöttade varandra för att få med så många som möjligt och kunna agera kollektivt.

Aktuella 25000-manifestationer (så långt jag vet)!

Alla genomförs torsdag den 24 april 2014 om det inte står något annat.

Göteborg: Götaplatsen kl 16.30  Facebookevent

Kalmar: Larmtorget 16:30 Facebookevent

Linköping: Gyllentorget kl 17.00  Facebookevent

Lund: Stortorget 16:30  Facebookevent

Stockholm: Södermalmstorg (Slussen) kl 17.00  Facebookevent

Umeå: Apberget OBS datum: 26/4. kl 13.30  Facebookevent

 
Lämna en kommentar

Publicerat av på 22 april, 2014 i Vården

 

Om barnmorskeuppror och annan vårdkamp

julkrubba

Inlagt 26 november 2013

Om en vecka, tisdag den 3 december kl 16, genomför Stockholms Barnmorskor Julspel och Manifestation (facebookevent, öppnas i nytt fönster/flik) utanför landstingshuset på Hantverkargatan 45 i Stockholm, i samband med landstingsfullmäktigemöte.

Gå dit om du kan och stöd de kämpande barnmorskorna!

Det händer mycket nu i barnmorskeupproret. Uppåt 40 barnmorskor har sagt upp sig från BB Stockholm för att istället börja arbeta på BB Sophia, som öppnar i början av 2014, och som betalar rejält mycket bättre. Samtidigt understryker barnmorskorna att öppnandet av BB Sophia inte räddar situationen med för få barnmorskor i Stockholm – det blir ett nollsummespel.

Stockholms barnmorskor kräver förutsättningar för trygg och säker vård. Så här skriver de på facebooksidan Stöd barnmorskornas kamp (öppnas i nytt fönster/flik):

Stöd oss barnmorskor i kampen för en god vård för varje kvinna.

Vi kan inte längre ge den vård och omsorg som bygger på evidens och beprövad erfarenhet. All forskning visar att en närvarande barnmorska hos den födande kvinnan minskar risken för komplikationer som större blödningar, bristningar, utdraget förlopp, sugklocka och kejsarsnitt.

Forskning och beprövad erfarenhet visar att vi borde vara en barnmorska per födande kvinna. En barnmorska i Sverige idag kan ha upp till tre kvinnor i fullt värkarbete samtidigt. För det mesta springer vi mellan flera födande kvinnor. Telefonen ringer hela tiden och vi måste omedelbart avgöra vem som behöver komma in till förlossningen och vem som kan vara hemma några timmar till.

Jag har placerat det här blogginlägget i kategorin Arbetslivet – vården. Den kategorin hette förut Arbetslivet – inte under 24000. Men kamper sprider sig så nu fick det bli namnbyte.
Sjuksköterskestudenterna fortsätter att kollektivt tacka nej till jobb med för låg lön.
Sjuksköterskor säger upp sig kollektivt då deras villkor försämras. Som t.ex. sjuksköterskorna på barnintensiven i Lund som sade upp sig i vintras. De vann striden, fick tillbaka sina villkor och de flesta återtog sina uppsägningar.
Det kommer mera, och från fler yrkesgrupper i vården, det törs jag lova. Aktionerna har tyngd. Enstaka personer som klagar, tackar nej eller säger upp sig, de märks inte mycket. Men de kollektiva aktionerna märks och tvingar fram förändringar. De förändringarna kommer också oss patienter tillgodo. Och patienter/anhöriga är vi alla, från födseln och genom hela livet. Vi behöver barnmorskor, sjuksköterskor, undersköterskor och alla andra som arbetar i vården. Vi behöver att många vill ta dessa jobb och att de har bra arbetsvillkor. Kampen gäller också oss, i allra högsta grad!

 
4 kommentarer

Publicerat av på 26 november, 2013 i Vården

 

Sjuksköterskor ryter: Högre lön och fler arbetskamrater!

2013-10-24 25000-demo

Inlagt 24 oktober 2013

En snabbrapport från dagens manifestation på Slussen i Stockholm för den fortsatta lönekampen och sjusköterskestudenternas överenskommelse att som nyexaminerade inte ta jobb till en lön lägre än 25000 kr per månad.

2013-10-24 17.20.42

Kampen är framgångsrik även om mycket återstår. Många vård-arbetsplatser betalar idag 25000 eller mer. Sjukhusens lönedumpar-kartell börjar vittra sönder. Och det är inte bara ingångslönerna som påverkas – som ett exempel nämndes sjuksköterskor som fått 2-3000 kronors höjning av månadslönen efter tre månaders anställning. Det har också blivit allt vanligare att sjuksköterskor säger upp sig – individuellt eller kollektivt – då de är missnöjda med lön eller andra villkor och byter till en annan vård-arbetsplats om deras krav inte tillgodoses.

2013-10-24 17.23.16 - beskuren

En intressant utveckling som var tydlig vid dagens manifestation, är att inte bara låga löner utan även underbemanningen på arbetsplatserna lyfts fram. Allteftersom studenterna kommer ut på arbetsplatserna, med den gemensamma erfarenheten i ryggen att man kan snacka ihop sig och att kamp lönar sig, så kommer arbetsmiljö och bemanning säkert att bli lika viktiga kampfrågor som lönen. Och även de gamla och yrkeserfarna börjar säga ifrån.
I den slutna facebookgruppen ”Sjuksköterskor ryter ifrån – nu får det vara nog!” är det t.ex. på gång att kräva ökad bemanning på slutenvårdsavdelningarna på sjukhusen.

På twitter kan du hitta hashtaggarna #sskriot och #sskryter.

Alla mina blogginlägg i ämnet hittas i kategorin Arbetslivet – vården

 
Lämna en kommentar

Publicerat av på 24 oktober, 2013 i Vården

 

Ett strategiskt citat och en ny manifestation

Inlagt 10 oktober 2013  (Uppdaterat 18 oktober).

Hösten 2011 ställde de kravet på lägst 24000 i ingångslön. Varje termin sedan dess har nya kullar nyexaminerade sjuksköterskor fortsatt tacka nej till jobb med för låg lön.
Detta är en avgörande skillnad mot tidigare försök att snacka ihop sig om en lägsta ingångslön – en kull entusiaster har tagit striden, men sen har den runnit ut i sanden. Nu är det inte så. Kampen fortsätter och utvecklas.

Citat_Frances_Tuuloskorpi

Nyss hittade jag den här bilden på facebooksidan Stöd våra sjuksköterskor. Texten på bilden är ett citat från mitt tal på Stockholms sjuksköterskestudenters första 24000-manifestation i december 2011. Jag blev glad att citatet har fått nytt liv och att meningen Vi kan inte få något annat än det vi själva är beredda att slåss för kom med. Den inställningen är grundläggande i en folkrörelsestrategi, när vi kämpar tillsammans.

Hela talet som jag höll 2011 finns att läsa här på bloggen i inlägget 24000? Det var då det. Nu höjer vi.

Och snart är det manifestation igen – den 24 oktober 2013 kl 17.00 på Södermalmstorg (Slussen) i Stockholm. Vi ses där!

Vi är vana vid att heja på och visa vårt stöd för tillfälliga strider, bortglömda veckan efter. Men här handlar det om en aktion som är både direkt och uthållig. Stödet från oss andra, alla vi som nån gång i livet är patienter eller anhöriga, det stödet måste också fortsätta, termin för termin.

sskriot_Stockholm_24_oktober_2013

För övrigt håller jag på och samlar ihop berättelser om hur sjuksköterskestudenternas lönekamp fortsätter och sprids i några svenska städer. De kommer, tillsammans med berättelser om andra sätt att sätta ner sin gemensamma elefantfot i arbetslivet (strejk, övertidsblockad, jobba-enligt-regelboken, kollektiv uppsägning…)  att finnas med i den nya antologin Slutsnackat som utkommer 2014. Boken är en uppföljare till Hopsnackat och Hopskrivet och vi förhandspresenterar den på Socialistiskt Forum i Stockholm den 23 november.

Alla inlägg här på bloggen om sjuksköterskestudenternas lönekamp finns i kategorin Arbetslivet – vården

 
Lämna en kommentar

Publicerat av på 10 oktober, 2013 i Vården

 

Fyra bilder och ett tal från 25000-manifestationen.

2013-04-24 ssk-demo (3)

2013-04-24 ssk-demo (5)

2013-04-24 ssk-demo (10)

2013-04-24 ssk-demo (1)

Den här bilden kanske kräver en förklaring – det är ett gäng hamnarbetare som kom till Slussen för att visa sitt stöd för sjuksköterskestudenternas kamp och rimliga löner i vården.

Inlagt 24 april 2013

Här är mitt fem-minuters-tal på demon. Om du har läst min blogg tidigare så kan du blunda och gå vidare, för det här talet innehåller inget nytt, tvärtom, det är samma gamla francestjat som vanligt. But a woman has to do what a woman has to do.

Här stod jag och talade till sjuksköterskestudenterna vid den första manifestationen i december 2011. Och då sa jag bland annat så här:

Jag tror det är viktigt att arbetsgivarna får klart för sig att den här striden inte är en tillfällig dagslända. Även de studenter, som nu är i början av sina utbildningar, är på hugget och kommer att stå på sig. Om arbetsgivarna tror att de kan vänta ut den här årskullen och få billigare arbetskraft sen, då ska de veta att så blir det inte. Nästa år kanske kravet är 25000, så de gör klokt i att passa på att anställa nu för futtiga 24!

Hur kunde jag våga säga så? Jag har sett många många protester och kampanjer som bara blivit tillfälliga dagsländor. Men det märktes att stockholmsstudenternas löneuppror inte bara skulle bli tillfällig dagslända utan en stark, liten men tuff, folkrörelse. Såna har förmåga att överleva. Hur märktes det då? Särskilt på tre saker:

För det första: I arbetslivet får vi inte bättre villkor för att det är synd om oss eller för att någon annan räddar oss. Vi kan inte få något annat än det vi själva är beredda att slåss för. Och det har ni förstått. Ni tvingar fram högre ingångslöner inte genom att be och böna utan genom att tacka nej till jobb med för låg lön. Ni gör förstås annat också – Träffar politiker, manifesterar på torgen, syns i media. Men om ni bara hade gjort sånt, så hade det inte lett nånstans. Era NEJ TACK är grunden och orsaken till att motståndet luckras upp och att de arbetsgivare som fortfarande vägrar ge rätt lön får ta till allt mer desperata och kostsamma och idiotiska räddningsförsök.

För det andra: Ni har förstått att man kan kämpa för sina gemensamma intressen även om man tycker olika om en massa annat. Man behöver inte vara bästa kompisar. Man behöver inte komma överens om ett stort åsiktspaket eller om partipolitiska ståndpunkter. Ni fokuserar på landstingets lönedumpning och de låga lönenivåerna och ni enas kring en bestämd tanke om att ni tillsammans kan göra något åt saken. Och då kan ni det.

För det tredje: Ni försöker få med alla och ni har metoder för det. Ni organiserar er, ni redovisar anställningsintervjuerna för varandra i den slutna facebookgruppen, ni peppar även dom som inte känner sig så modiga och starka. Det är när den blygaste studenten längst bak i salen vågar stå på sig och inte bara den tuffaste längst fram, som det blir en folkrörelse. För när de som står längst bak kommer i rörelse, då driver de alla andra framför sig.

Det här gäller även i ett större perspektiv: Som nyutexaminerade studenter står ni på sätt och vis ”längst ner och längst bak” – vem kunde tro att ni skulle kunna ha något att säga till om? Men ert tryck bakifrån, underifrån, får också dem som står längre fram att komma i rörelse. Tryckvågorna sprider sig genom hela vårdapparaten.

Det kan vi vara tacksamma för, alla vi 99,9% som av och till behöver vård, när vi föds, när vi dör och däremellan. Vi är alla patienter. Det är dags, tycker jag, att alla patientföreningarna lägger sig i utifrån patientintresset och säger till de ansvariga: Vi behöver vårdplatser, vi behöver sjuksköterskor och att fler ska vilja bli sjuksköterskor. Sluta trilskas och se sanningen i vitögat: Rörelsen kan inte stoppas. Underbetalningens tid är slut.

Talet jag höll i dec 2011 finns HÄR.

Alla inlägg på bloggen om 24000-kampen finns i Kategoriarkiv: Arbetslivet – vården.

 
Lämna en kommentar

Publicerat av på 24 april, 2013 i Vården

 

Vi är beredda, beredda på att slåss

Inlagt 19 april 2013

Vi kan inte få något annat än det vi själva är beredda att slåss för! det är en de strategiska grundstenar som jag brukar tjata om. Ett gäng som verkligen fattat detta är de kämpande sjuksköterskorna. Det finns även en kampsång som slår fast saken!

Klicka och sjung med: Vi är beredda – Pelle Höglund

På onsdag kan vi andra, vårdarbetare, anhöriga, patienter (vilket vi väl alla blir förr eller senare) visa vårt stöd för kampen. Kolla inlägget 24 april – Inte under 24000/25000 – hela listan!

ssk-demo-bild

 
Lämna en kommentar

Publicerat av på 19 april, 2013 i Kultursidan, Vården

 

24 april – Inte under 24000/25000 – hela listan!

Inlagt 11 april 2013

Dags för detta års vårliga manifestation den 24 april 2013! Då samlas de kämpande sjuksköterskestudenterna för att manifestera sin envisa, och allt mer framgångsrika, kamp för rimliga ingångslöner. Säkert kommer också många av deras äldre kollegor att dyka upp. Och så kommer förstås vi andra som hejar på.

Citerar från facebookeventet för manifestationen i Stockholm:

Storsjukhusen bedriver en lönekartell där alla nyutexaminerade sjuksköterskor erbjuds samma ingångslön. Löneutvecklingen för en sjuksköterska är nästintill obefintlig. Inflationen äter upp höjningen vilket innebär att många sjuksköterskor idag har lägre lön än vad de hade som ingångslön för 5 år sedan – det är inte klokt! Därför är ingångslönen så otroligt viktig för oss alla att kämpa för – det är dags att förändra löneläget och synen på sjuksköterskan!

Nya kullar med nyexaminerade sjuksköterskor är på väg ut på arbetsplatserna och de gör som sina föregångare – tackar nej till anställningar för under 24000 i månaden. Åtminstone i Stockholm har kravet nu höjts till 25000! Allt fler arbetsgivare inser att detta inte var en dagslända som de lugnt kan vänta ut, och allt fler betalar den begärda lägstalönen. De som fortfarande vägrar, brottas med katastrofal underbemanning.

Jag är en av de inbjudna talarna i Stockholm, och det ska bli riktigt kul att åter få tala om den här kampanjen, som jag tycker är ett så bra exempel på en stor liten folkrörelse. (Jag talade också vid den första manifestationen i Stockholm, i december 2011.)

Manifestation i Stockholm

onsdag 24 april 2013:  Södermalmstorg/Slussen kl 17
Facebookevent

2013-04-24 stockholm2

Och i flera städer… också 24 april 2013

(jag kompletterar om jag får tips om fler).

Göteborg

Sahlgrenskas huvudentré kl 16
Facebookevent

2013-04-24 gbg

Uppsala

Samling Biomedicinskt centrum entré (A11) kl 16
Torgmöte på Stora Torget 16.45
Facebookevent

2013-04-24 uppsala

Linköping

Stora Torget, 17.30-19.30
Facebookevent

2013-04-24 linkoping

Lund

Stortorget 17.00
Facebookevent

2013-04-24 lund

—————————————————–

Alla mina blogginlägg om och kring ssk-kampen, från november 2011 och framåt, finns i kategorin Arbetslivet – vården.

 
Lämna en kommentar

Publicerat av på 11 april, 2013 i Vården

 

24000? Det var då det. Nu höjer vi.

Inlagt 25 januari 2013

Tillfälliga kampanjer för någon yrkesgrupp eller något arbetarkollektiv, har vi sett komma och gå. Det kan vara motiverat av en tillfällig konflikt. Men ofta är en kampanj något som inte leder så långt, och som arbetsgivarna har lärt sig att de kan vänta ut.

Faktiskt kan muller från arbetarkollektivet/yrkesgruppen självt verka betydligt mer hotfullt och verksamt än en tillfällig mediahype, en demonstration, en namninsamling, sånt som man vet att det kommer, peekar – och försvinner.

Här sticker sjuksköteskestudenternas Inte under 24000-kampanj ut. Genom det goda underarbetet, dvs att man mobiliserar kollektivet och stöttar varandra i att hålla på lönekravet, åstadkommer man inte bara en tillfällig protest, utan en liten men stark folkrörelse. Då kan demonstrationer och mediakampanjer vila tryggt ovanpå något som inte bara är tillfälligt. (Vill du veta mer om hur stockhomsstudenterna organiserat sin kamp, så skaffa antologin Hopskrivet, där sjuksköterskestudenten Ulrika Blumfelds berättar om detta i kapitlet ”Öppen kamp och hemlig grupp”.)

vagg

Jag blev ombedd att tala till stockholmsstudenterna vid deras första öppna manifestation den 15 december 2011, och då sa jag så här:

Kära sjuksköterskestudenter!

Har ni hört sagan om ingångslöner? Att det behövs lägre ingångslöner för att unga människor ska få in en fot på arbetsmarknaden? Det är verkligen en saga – för sanningen är att ingångslöner sänks för att lönenivån ska sänkas för alla. Det är så lönedumpning går till. Det syns så tydligt när man tar er sjuksköterskor som exempel. Ni går ut från en treårig utbildning och ni behövs – inte fasen är det för att ni ska få in en fot, som man försöker pressa ner ingångslönerna. Det är för att hålla nere lönenivåerna inom vården, punkt.

Det betyder också att det omvända gäller. Om ni ser till att få vettiga ingångslöner så kommer det att lyfta lönenivån som helhet, och det gynnar i längden inte bara de nyanställda utan också alla andra, och i längden även oss 100% som alla är eventuella patienter.

Det finns segervittring i den här fajten och det är för att den inte bara förs här på torget med ord och plakat. Det här är bara en överbyggnad på den verkliga striden, den att ni faktiskt tackar nej till till jobb under 24000. I arbetslivet vi får inte bättre villkor för att det är synd om oss eller för att vi klagar och protesterar, utan för att vi går till aktion. Vi kan inte få något annat än det vi själva är beredda att slåss för.

Striden kommer att bli framgångsrik, om ni fortsätter som ni börjat och om ni ser till att alla era studiekamrater och blivande kollegor, även dom som inte är här, känner det kollektiva trycket och framför allt det kollektiva stödet, så att de står på sig och håller ut i detta chickenrace. Den viktigaste uppgiften för dem som är säkra och modiga, är att uppmärksamma och peppa dom som kanske är mera osäkra eller befinner sig i ett svagare läge på något sätt. Om de som står längst bak kommer i rörelse, då rör sig hela gänget framåt och då kommer ni att vinna.

Jag tror också det är viktigt att arbetsgivarna får klart för sig att den här striden inte är en tillfällig dagslända. Även de studenter, som nu är i början av sina utbildningar, är på hugget och kommer att stå på sig. Om arbetsgivarna tror att de kan vänta ut den här årskullen och få billigare arbetskraft sen, då ska de veta att så blir det inte. Nästa år kanske kravet är 25000, så de gör klokt i att passa på att anställa nu för futtiga 24!

Till sist – som fackligt aktiv sen hundra år vill jag säga att det som ni gör nu är visserligen ovanligt i dagens läge – Alltså att ni snackar ihop er redan innan ni fått jobb. Men det är samtidigt basic facklig organisering. Detta att man tillsammans sätter den nedre gränsen för vad man kan acceptera när det gäller lön och andra arbetsvillkor. Genom att ni på eget initiativ tar upp denna grundläggande fackliga strategi så är ni ett föredöme och inspiration för andra. Det tackar vi för.

Stå på er syrror – no chickens!

Nästa år kanske kravet är 25000 – det vågade jag säga just för att jag uppfattade studenternas organisering som en folkrörelse med framtiden för sig.

Och nu är det tydligen dags för att höja kravet till 25000, anser studenterna i Stockholm och Uppsala. Heja!
Sveriges Radio: Sjuksköterskors krav på högre löner trappas upp
DN: Sjuksköterskestudenterna höjer lönekravet.

Samtidigt i Lund: 34 erfarna sjuksköterskor på barnintensiven säger upp sig i protest mot arbetsgivarens försämrade personalpolitik. Arbetsgivaren har sagt upp de lokala arbetstidsavtalen, vilket leder till försämrad inkomst för sjuksköterskorna som arbetar med de svårt sjuka barnen.
Stödgrupp på facebook.

I ett större perspektiv handlar sjuksköterskornas kamp inte endast om deras egna villkor – det handlar om vården, den vi alla behöver förr eller senare, och vad den får kosta.

Alla mina blogginlägg om 24000-kampanjen finns i kategorin Arbetslivet – vården

 
2 kommentarer

Publicerat av på 25 januari, 2013 i Vården

 

24000-kampen bryter isen

Inlagt 10 december 2012

Stockholms sjuksköterskestudenter har haft framgång med sin kampanj Inte under 24000. (Hur det gått i övriga landet vet jag inte.) Enligt uppgifter från studenterna har 80% av de nyexaminerade nu fått en månadslön på 24000 kr eller mer.

Det är olika kommunala och privata vårdinrättningar som har betalat den begärda lönen. Några av de stora landstingssjukhusen har vägrat, vilket har bidragit till stor sjuksköterskebrist på dessa arbetsplatser. Bland dem Karolinska sjukhuset.

Nu är isen bruten även där. En nyexad sjuksköterska har erbjudits 25000 på Karolinska. Visserligen en person med så lång arbets- och livserfarenhet att hon nog borde fått mer, men ändå ett genombrott. Artikel i Vårdfokus.

Jag har följt 24000-kampen i mer än ett år och skrivit ett antal inlägg om den här på bloggen. Där beskriver jag bland annat varför jag tycker att den är ett bra exempel på folkrörelse-strategi. Alla inläggen finns i kategorin Arbetslivet – vården i kategorilistan till höger.

Vill du veta något direkt från källan om hur stockholmsstudenterna har burit sig åt när det gäller det mest grundläggande, att hitta metoder för sammanhållning och organisering, så läs berättelsen Öppen kamp och hemlig grupp i den nyutkomna antologin Hopskrivet! Mer om boken och hur man får tag på den kan du hitta här (på folkrorelselinjens blogg).

 
1 kommentar

Publicerat av på 10 december, 2012 i Kamp lönar sig, Vården

 

Inte under 24000 – kampen fortsätter

Inlagt 19 oktober 2012

Dags för nästa kull nyexaminerade sjuksköterskor att vägra ta jobb för under 24000.

Manifestationer nu på onsdag den 24 oktober 2012:

(Uppdaterat med fler ställen kl 16.13)

Karlstad, Stora torget kl 17.30 Facebookevent

Stockholm, Södermalmstorg kl 17. Facebookevent

Linköping, Stora torget kl 17.30 Facebookevent

Göteborg, Järntorget, kl 17.45 Facebookevent

Lund, Stortorget, kl 17  Facebookevent

Växjö, Speakers Corner, kl 17 Facebookevent

Umeå, Vårdvetarhuset, kl 17.30 (fackeltåg runt Akademiska)

Uppsala, Biomedicinskt Centrum kl 16, marsch till Stora Torget. Facebookevent

Här hittar du Vårdförbundets Karta över hur 24K-kampen sprider sig över landet!

Jag har följt sjuksköterskestudenternas 24000-kampanj i snart ett år (första inlägget 14 november 2011). Både för att jag stöder deras kamp i sig och för att jag tycker att de visar ett fint exempel på folkrörelsestrategi!  De tidigare blogginläggen finns i kategorin Arbetslivet – vården

 
2 kommentarer

Publicerat av på 19 oktober, 2012 i Vården

 

Mera uppror i vården!

Inlagt 14 augusti 2012

Jag har skrivit en hel del om sjuksköterskestudenternas Inte under 24000-uppror. (Alla inläggen finns i kategorin Arbetslivet – Kamp i vården, hittas i menyn till höger)

Hur går det nu då?

Här är två färska rapporter:

TCO-tidningen 13 aug 2012: Åtta av tio nya sjuksköterskor i Stockholm fick sina 24 000

Tv4-Nyheterna 12 aug 2012: Sjuksköterskor – Lönekonfliken ledde till brist

Nu gäller det förstås att kampen fortsätter genom att de kommande årskullarna av sjusksköterskestudenter också står fast vid kravet på 24000, och att organiseringen och mobiliseringen underifrån fortsätter.
Konsekvenserna med underbemanning på de sjukhus som vägrar betala 24000 borde också leda till uppror bland dem som sen tidigare jobbar där!

Förhållandena i vården gör att det finns många skäl till flera sorters uppror. Undersköterskeuppror. Vårdbiträdesuppror. Patientuppror! Men uppror kräver att de upprörda snackar ihop sig och rör upp! Sjuksköterskestudenterna visar vägen.

 
Lämna en kommentar

Publicerat av på 14 augusti, 2012 i Vården

 

Biancas present till sjuksköterskorna

Inlagt 3 juli 2012

Filmtime!
Hittade den här presenten till en kämpande yrkesgrupp. Tillverkad av Bianca Kronlöf.

Mina blogginlägg om 24000-upproret finns i kategorin Arbetslivet – vården i menyn till höger.

 
Lämna en kommentar

Publicerat av på 3 juli, 2012 i Kultursidan, Vården

 

Till medpatienterna

Förhållandet patienter per sjuksköterska applicerat på förhållandet patienter per bädd

Inlagt 10 maj 2012

Idag har ett mail skickats till hittills 84 patient/anhörigföreningar där vi avsändare uppmärksammar föreningarna på konsekvenserna av att vissa arbetsgivare, främst storsjukhus, hellre underbemannar och stänger avdelningar än tillmötesgår sjuksköterskornas löneanspråk. Vi som skrivit och undertecknat brevet är en medlem i DHR, en medlem i Hjärt- och lungsjukas förbund, en anhörig o läkarstudent samt en f.d./blivande patient o anhörig.

Vi skriver att det vore bra om patientföreningar kan dels uttala sitt stöd för sjuksköterskestudenternas krav, dels lägga sig i, bevaka och protestera mot nedskärningar till följd av att vissa vårdenheter vägrar tillmötesgå kravet på 24000.

Vi har också bifogat Projektbeskrivning 24000 2012-03-12 som är skriven av talespersoner för sjuksköterskestudenterna i Stockholm – samt understrukit att situationen är ungefär densamma i många andra städer.

Jag lägger in det här på bloggen som en uppmaning till andra patienter, blivande patienter och anhöriga att ta upp saken i era föreningar och i andra lämpliga sammanhang. Använd gärna pdf-en, det är nog bra att sprida sjuksköterskestudenternas egen beskrivning av 24K-projektet.

Medpatienter! Nu får vi ställa upp för sjuksköterskorna och oss själva, tycker denna patient & anhörig.

Artikel igår i Aftonbladet

Uppdatering kl 19:27 Chefredaktören för Dagens Medicin ger sitt stöd till sjuksköterskorna: Dags att arbetsgivarsidan får smaka på sin egen medicin

(Fler inlägg om detta finns under Kategorin Arbetslivet – vården i menyn till höger.)

 
Lämna en kommentar

Publicerat av på 10 maj, 2012 i Vården

 

Från sur tant till mili-tant. Mera om 24000-upproret.

Inlagt  4 maj 2012

Jag tjatar på om sjuksköterskestudenternas Inte under 24000!-uppror.
Det finns så mycket att lära av denna stora lilla folkrörelse, den är värd att följa och kommentera.

En student berättade att hon på sin praktik hade träffat en äldre sjuksköterska som var sur och förbannad på studenternas krav. Komma här och komma! Och vi som jobbat länge då?! Men när det några månader senare var demonstration så fanns den äldre kollegan med på torget och hejade.
Å, vad jag känner igen den där processen – från sur tant till mili-tant – från mina egna arbetsplatser! Underbart! Men om man slår den ”feltänkande” i huvudet det första man gör och kallar henne idiot, då lär man aldrig få uppleva sådana små under och ingen folkrörelse heller.

Vad kännetecknar en folkrörelsestrategi?

Jag har i ett tidigare inlägg lyft fram två grundstenar. Citerar därifrån:

1) Vi kan inte få något annat än det vi själva är beredda att slåss för
2) När de som står längst bak kommer i rörelse driver de alla andra framför sig

När studenterna tvingar fram högre ingångslöner är det inte genom att be om det utan genom att slåss för det, genom att tacka nej till jobb med för låg lön. Det är grunden för allt annat de gör.
Som nyutexaminerade står de på sätt och vis ”längst bak” – vem kunde tro att de skulle kunna ha något att säga till om? Men deras tryck bakifrån, underifrån, får också dem som står längre fram att komma i rörelse.

Nu ska jag peka på en tredje grundsten:
3. Vi kämpar för våra gemensamma intressen även om vi tycker olika om en massa annat.

Tro inte att sskorna har enats kring ett radikalt åsiktspaket, och att det är därför de kan föra en framgångsrik strid. De kan föra en framgångsrik strid därför att de enats kring ett gemensamt intresse – lönen – och kring en bestämd tanke om att de tillsammans kan göra något åt saken.

Jag och många andra ser en generell fara med individuell lönesättning. Alla kämpande sskor tänker inte så. Men de vänder sig gemensamt mot den låga lönenivån och specifikt mot den lönekartell som landstingen i praktiken bildat för att hålla nere ingångslönerna (vilket i sin tur håller nere hela sjuksköterskekollektivet). De slår tillbaka mot kartellen genom att själva sätta en gemensam lägsta lön. Det betyder alltså inte att alla är emot individuell lönesättning.
Det verkar inte heller finnas en gemensam kritisk syn på privata vårdföretag och bemanningsföretag. De privata vårdföretagen betalar ofta högre löner än landstingen. De slåss om de legitimerade syrrorna och kan inte dumpa på samma sätt som bemanningsföretag kan göra med t.ex. lagerarbetare. Detta faktum gör att håren inte reser sig direkt på varenda sska som hör ord som privat eller bemanningsföretag. De har olika åsikter om sådant.

Sen vet jag förstås att kamp radikaliserar. Mångas tänkande kommer att påverkas av den kamp de deltar i. Man ser hur saker hänger ihop, som man kanske inte tänkt på tidigare. Men inga politiska grupperingar har lyckats klämma sig in och ställa sig framför ssk-kampen med sina banderoller och en himla tur är väl det. Annars skulle det blivit ännu en ofarlig och förutsägbar vänstermanifestation.

Det finns mycket som talar för sjuksköterskorna. En larvigt låg lönenivå, både för nyexade och specialiserade, om man jämför med andra jobb som kräver akademisk utbildning. Därtill ansvaret för sjuka människor. Därtill sjuksköterskebrist. Därtill att man i flera år befinner sig på en skola, där man har möjlighet att nå varandra och snacka ihop sig.
Det är en situation som gjord för strid. MEN den situationen har ju funnits jättelänge, utan att det hänt något! (Inte så här mycket i alla fall.) Så situationen räcker inte. Det är först när man snackat ihop sig som fighten kan börja.

Jag har främst följt den här striden i Stockholm, där organiseringen av upproret har pågått på sjuksköterskeskolorna sen i höstas. Studenterna har jobbat på att få med alla, fördela arbetsuppgifter, få administratörer i alla terminsgrupper på skolorna, osv. De har diskuterat hur rörelsen ska fortsätta i kommande årskullar, likaväl som de har diskuterat mediastrategi. De har utvecklat ett system för att stötta varandra inför anställningsintervjuer och i att våga säga nej, hålla alla informerade om vad som händer, sammanställa statistik etc, som de gör i sin slutna facebookgrupp. Detta har de hunnit bygga upp innan det blev mediafokus på upproret, desperata åtgärder från sjukhusen etc.

Många andra utbildningsorter har smittats av kampen. Det finns förstås en risk för dem som kommer igång nu när snöbollen redan rullar, att de skulle kunna missa den grundläggande organiseringen och tro att det kan finnas genvägar till att vinna. Men om inte bara kraven utan också metoderna, folkrörelsen, sprider sig, då får vi se en massa mili-tanter av alla kön – och en strid vars like inte har setts i Sverige på många årtionden!

(Fler inlägg om detta finns under Kategorin Arbetslivet – vården i menyn till höger.)

 
Lämna en kommentar

Publicerat av på 4 maj, 2012 i Vården

 

Inte under 24000 – Demonstrera med sjuksköterskestudenterna 24 april!

Inlagt 18 april 2012

Det som är motorn i sjuksköterskestudenternas kamp för rimliga ingångslöner – och förstås för en vettig löneutveckling utöver det – är deras överenskommelse att inte ta jobb som sjuksköterskor för en lön under 24000 kr per månad när de slutfört sin treåriga högskoleutbildning.

Utan den beslutsamheten skulle det inte ha blivit en sådan rörelse som vi nu ser rulla fram över landet. Och då är det inte fel att bygga på med manifestationer på gator och torg! Det ger ju även alla oss sympatisörer chansen att vara med och visa vårt stöd.

Här är en rad manifestationer som alla genomförs TISDAG 24 APRIL 2012

Södermalmstorg Stockholm kl 17  Facebook

 Biomed. Centrum Uppsala kl 16   Facebook

Stortorget Lund kl 17   Facebook

 Stora Torget Linköping kl 17 Facebook

 Sahlgrenska Göteborg kl 14.30 Facebook

 Signaltorget Västerås kl 17.00  Facebook

  Stora Torget Karlstad kl 19   Facebook

Här finns mitt första inlägg om Inte under 24000: Syrror no chickens!
(Fler inlägg om detta finns under Kategorin Arbetslivet – vården i menyn till höger.)

Uppdatering 19/4: Länk till vårdförbundets karta över hur sjuksköterskeupproret sprider sig.

 
Lämna en kommentar

Publicerat av på 18 april, 2012 i Vården

 

En folkrörelselinje i vården

Inlagt 19 mars 2012

Jag har skrivit flera gånger om sjuksköterskestudenterna i Stockholm som snackat ihop sig och vägrar ta jobb som sjuksköterskor för mindre än 24000 kr i månaden.

Nu mullrar det över hela landet. Här är några exempel.

Sjuksköterskestudenter i Umeå sluter upp för höjda ingångslöner.

Löneupproret sprider sig bland unga sjuksköterskor i Sverige.

Biomedicinska analytiker i Göteborg kräver 24000 i ingångslön.

Sjuksköterskorna på hjärtkliniken vid Gävle sjukhus jobbar inga frivilliga extrapass så länge lönerna inte höjs.

Barnmorskorna i Halland startar löneuppror.

Dessa exempel är hämtade från Vårdförbundets tidning Vårdfokus.
Vårdförbundet har länge haft en mycket säregen inställning till fackets uppgift i lönekampen. De sluter nollavtal och räknar med att medlemmarna ska klara sin löneutveckling genom individuella lönesamtal.
Det enda positiva med den inställningen (ur min utomstående synvinkel) är nog att den föder sin motsats. Behovet av kollektiv mobilisering, att snacka ihop sig och ta strid tillsammans, har vuxit sig allt starkare. Och säkert ser också många aktiva inom förbundet med glädje på det som händer.

Två grundstenar i den strategi som kallas folkrörelselinjen är
1) Vi kan inte få något annat än det vi själva är beredda att slåss för
2) När de som står längst bak kommer i rörelse driver de alla andra framför sig

Sjuksköterskestudenternas strid tycker jag är en bekräftelse på styrkan i en sådan strategi. När de tvingar fram högre löner är det inte genom att be om det utan genom att slåss för det.
Som nyutexaminerade står de på sätt och vis ”längst bak” – vem kunde tro att de skulle kunna ha något att säga till om? Men deras tryck bakifrån, underifrån, får också dem som står längre fram att komma i rörelse.

Hopskrivet, nästa bok i serien Folkrörelse på arbetsplatsen (uppföljaren till Hopsnackat) kommer att innehålla ett avsnitt om hur sjuksköterskestudenterna organiserat sin strid. Jag tror att även andra yrkesgrupper kan inspireras av det.

(Fler inlägg om detta finns under Kategorin Arbetslivet – vården i menyn till höger.)

 
 

Inte under 24000!

Inlagt 16 december 2011

Ett par bilder från sjuksköterskestudenternas manifestation Inte under 24000! på Södermalmstorg (vid Slussen i Stockholm) igår.

Vad det handlar om kan du läsa om i mitt förra blogginlägg:
Stöd syrrornas kamp mot lönedumpning

 
Lämna en kommentar

Publicerat av på 16 december, 2011 i Vården

 

Stöd syrrornas kamp mot lönedumpning!

Inlagt 13 december 2011

Igår var jag med på ett möte där ett rejält antal sjuksköterskestudenter från alla sjuksköterskeutbildningar i Stockholm samlades för att prata om sin pågående kamp för att spräcka lönedumpningen på Stockholmssjukhusen.

Trots att landstinget talar om ”individuell lönesättning” så finns det riktlinjer om att ingångslönen för en sjuksköterska på storsjukhusen ska vara 20500 -21000 kr.
Detta accepterar inte de blivande sjuksköterskorna.

Det bästa med den här striden är att studenterna inte nöjer sig med upprop och demonstrationer utan att de går till gemensam handling – de har kommit överens om att inte ta jobb som sjuksköterskor för lägre lön än 24000 kr.
Det är så det måste gå till. Vi kan inte få något annat än det vi själva är beredda att slåss för.

En stor del av mötet igår ägnades åt den viktiga organiseringen, som att utse ansvariga för olika uppgifter. De aktivister som går ut sin sjätte termin och försvinner när de fått sina jobb – för minst 24000! – ska ersättas av nya. Kontaktpersoner ska finnas på varje studietermin på varje utbildning. För det här är något som kommer att fortsätta. Om landstinget/sjukhusen tror att om de bara väntar in nästa årskull så får de billiga syrror igen, så tror de fel. Även studenter som går sina första terminer på de treåriga utbildningarna är med i den här rörelsen. Så risken för arbetsgivarna är snarast att om de drar ut på tiden, så stiger kraven!
Det är också blivande sjuksköterskor från andra delar av landet som hör av sig och de uppmanas att bilda grupper för de regioner där de söker jobb

Min lilla insats på mötet, förutom att berömma studenterna för deras initiativ och önska dem all lycka, var att påminna om vikten av att inte missa att det kan finnas individer som av olika skäl känner sig osäkra. De som inte står längst fram på barrikaden och kommer på mötena, kanske inte ens hänger på facebook, utan avvaktar lite oroligt längst bak. De behöver extra uppmärksamhet och stöd så att de också står på sig. Var och en som går på en anställningsintervju ska känna att de inte är ensamma utan har hela sitt kollektiv i ryggen! Detta är något som är viktigt i alla sorters fackliga strider, att kollektivet tar särskilt väl hand om dem som känner sig mest osäkra, så att inte stridskraften rinner ut bakvägen. Om ni förstår vad jag menar. Man kan se det tvärtom också, om de som står längst bak står på sig och kommer i rörelse, då stärker det hela kollektivet och alla går framåt.

På facebook finns en grupp för (blivande) sjuksköterskor: Nyutexaminerande sjuksköterskor, våga vägra en ingångslön under 24000kr!! och en för alla som stödjer dem: Jag stödjer stockholms sjuksköterskor som vägrar lön under 24000!
Naturligtvis har de också slutna forum för att utbyta erfarenheter kring intervjuer och annat.

Nu torsdag 15/12 kl 17 samlas sjuksköterskestudenterna på Södermalmstorg i Stockholm och om du vill stödja dem är det bara att knalla dit. Några av dem ska tala och jag har också fått förmånen att få säga några ord. Så vi ses där!

PS i efterhand: Ett par bilder från manifestationen finns här Inte under 24000!

(Fler inlägg om detta finns under Kategorin Arbetslivet – vården i menyn till höger.)

 
2 kommentarer

Publicerat av på 13 december, 2011 i Vården

 

Syrror no chickens!

Inlagt 14 november 2011

Snacket går om sjuksköterskestudenterna som snackar ihop sig och på eget initiativ kommer överens om att ingen ska ta ett jobb för lägre ingångslön än 24000 när det är dags att söka jobb.

På det sättet vill de blivande sjuksköterskorna förhindra den lönedumpning som pågår på sjukhusen. Landstinget säger att lönerna är individuella. Men nyutexaminerade sjuksköterskor får höra under anställningsintervjuerna att det finns riktlinjer om att ingångslönen ska vara mellan 20500 och 21000 kronor på Stockholms storsjukhus.

Det är ett ovanligt initiativ, att man snackar ihop sig redan innan man fått jobb. Samtidigt är det basic facklig idé: att som kollektiv sätta gränserna för vad man lägst kan acceptera när det gäller löner och andra villkor. En grundläggande idé, som blivit alltmer urholkad i den individuella lönesättningens tidevarv.

Om inte den enskilda individen känner både stödet och kravet på ömsesidig solidaritet från sitt kollektiv, så att hon vågar hålla på den gemensamma gränsen, så finns det ingen gräns. Neråt.
Men när man håller ihop, då har man makt.

Studenterna har skrivit under ett gemensamt brev till Filippa Reinfeldt med flera landstingspolitiker i Stockholm. Det brevet i sig tror jag (som utomstående betraktare) inte kommer att ha någon större betydelse. Den verkliga handlingen, att alla verkligen håller på sitt gemensamma krav när de söker jobb, är avgörande.

Tydligen finns det vårdavdelningar som försökt anställa nyutbildade sjuksköterskor till för låg lön, men alla sökande har tackat nej, och vårdavdelningarna går ut med nya annonser. Förhoppningsvis fortsätter alla att stå på sig. Den här typen av strid, liksom många arbetsplatsstrider, påminner om ett chicken race. Ni vet när två bilar kör mot varann i hög hastighet och ”fegast viker först”. En idiotisk lek i sig. Men som bild av hur det kan kännas när ett avgörande närmar sig och pressen ökar, passar den ganska bra. De blivande syrrorna är väl inga chickens!

Sjuksköterskestudenternas initiativ är något att tänka på även för andra yrkesgrupper. Inte bara de som går i någon utbildning. Det är också ett argument för att aktiv facklig organisering bör omfatta inte bara dem som har jobb utan också de som är arbetssökande/arbetslösa.
Lönedumpning sker oftast vid anställningstillfället och då borde ingen lönearbetare stå ensam.

Här är en artikel i Vårdfokus om sjuksköterskestudenternas initiativ.
(Fler inlägg om detta finns under Kategorin Arbetslivet – vården i menyn till höger.)

 
Lämna en kommentar

Publicerat av på 14 november, 2011 i Vården

 

De drabbade patienterna

Inlagt 27 september 2011

Jag känner tre personer som väntar på operationer, en väntan där målet inte tycks komma närmare utan bara längre och längre bort. En av dem var på inskrivning för sin operation den 25 maj. Träffade narkosläkaren, tog ekg och allt det där. Operationen skulle bli av inom några dagar. En läkare ringde 5 juli: Tyvärr blir operationen förskjuten till efter sommaren. Den 23 september kommer nästa besked: Vi ringer 12 oktober.

På vår vårdcentral är det snarare regel än undantag att det inte funkar som det ska. Remisser skickas inte iväg, det görs felaktiga beställningar av hjälpmedel. Den som är sjuk eller handikappad måste hela tiden vara på alerten och själv kolla att det blir rätt. På vårt stora sjukhus är det inte bättre: Också där blir remisser liggande och misstag begås, ibland allvarliga.

Orsaken? Min gissning är: underbemanning på grund av nedskärningar, samt försämrade arbetsförhållanden som gör att personal slutar och att de för få tjänsterna ibland lämnas vakanta. Kombinera detta med felprioriteringar och omorganisationer där man inte lyssnat på vårdarbetarna och där struktur och erfarenhet gått förlorad.

Det jag ser från mitt perspektiv som patient och anhörig är inte inbillning. Eländet förekommer inom alla vårdens områden, från akutmottagningen till äldreomsorgen.

Här är ett par artiklar, av många, i Kommunalarbetaren:

Kaos på akuten i Linköping

Gamla riskerar att dö ensamma

Och läs Mimmi Sandbergs rapport i Arbetaren: Med stressen ökar risken

Nu till det som jag vill ha sagt:

Vänner och bekanta som jobbar inom vården säger ofta ”vi borde ta strid på något sätt – men då drabbar det patienterna”. Men är det inte försämringarna och accepterandet som är farligast?

Hur många har inte drabbats, misskötts, skadats, dött eller ”bara” blivit dåligt omhändertagna – nog allvarligt det – på grund av nedskärningarna och åtstramningarna? Och detta pågår dag ut och dag in.

Men vårdarbetarna kan inte ta strid, för att det skulle drabba patienterna? Det är tvärtom. Det är bristen på strid som drabbar värst. Vårdarbetarna kan och kommer att ta strid.

Läs gärna även dessa inlägg här på bloggen: Säg inte arbetsbrist, säg underbemanning och Vad var det vi sa?

 
Lämna en kommentar

Publicerat av på 27 september, 2011 i Vården

 
 
<span>%d</span> bloggare gillar detta: